Ja nu var det verkligen länge sedan jag skrev något här! Men jag har inte riktigt orkat med, har lagt detta lite på hyllan. Men idag tänkte jag skriva lite i alla fall!
Jag har gått med i en grupp på FB (hemlig så det är ingen mening att ni letar) som består av medlemmar som på ett eller annat sätt förlorat barn. Det kan vara alla möjliga orsaker. PSD, somnat in i magen, sjukdom. Det är en fin blandning av mest tjejer och vi kan hjälpa att stötta varandra när det är som jobbigast. Men detta har även gjort att allt rivits upp lite igen. Inte för att det någonsin varit borta, men det lindras ju med tidens gång. Men nu har mycket kommit åter och mycket känns jobbigt! Men samtidigt känns det otroligt skönt att jag fått kontakt med dessa tjejer (ja det är mest tjejer men även lite killar). De VET vad jag har gått igenom för de har själva gjort det! Och det är så stor skillnad att "prata" med andra som varit där! Att man kan känna sig normal, att jag är inte ensam om att tycka och tänka vissa saker! Men som sagt, detta har även gjort att den depression som smög sig på mig i början av sommaren nog har tagit lite mer än den kanske gjort annars. Men det är det värt i alla fall!
Men nu till annat!
Jag (vi) har köpt en ny barnvagn! Jag har ju aldrig tidigare haft problem med att ha killarna vända ifrån mig tidigt. Direkt efter liggdelen. Men i torsdags när jag var i stan fick jag panikångest! Jag ville ha koll på Cassandra men kunde ju inte se henne! Mådde skitdåligt, mådde illa och kunde knappt andas. Ja, jag sa ju att jag fick panik! Och med tanke på att vi nu till helgen ska till Kolmården så blev paniken ännu större! Om jag mådde så dåligt hemma i lilla Kalmar, hur sjutton skulle det då gå på Kolmården bland alla människor!!?? Anledningen är ju dock inte så himla svår att lista ut. Jag har helt klart ökat mitt behov av att se och "kontrollera" mina barn efter det som hände Jonathan. Men det är ju inte så lustigt, lustigt hade det väl varit om jag INTE reagerat så.... Så jag åkte hem, ringde runt och kollade vad som fanns hemma. Och tur som jag hade så fanns ju den vagn jag verkligen ville ha hemma! Det blev en Brio Go, inte billigaste vagnen precis, men mycket skönt handtag att hålla i! Och så fanns rätt färg hemma också! Vit chassi och färgen på sittdelen heter Berry! Man kan nog bäst beskriva den som en blandning mellan lila och cerise! Ganska så knallig i färgen, men helt underbar! Och den passar ju Pluppan perfekt för hennes färgkod är ju just lila! Så i fredags åkte jag in och köpte den! Man fick även ett babyskydd på köpet. Vi har ju redan ett men detta är lite nättare och framför allt så är basen mycket mindre. Och varje centimeter vi kan spara in i baksätet är ju guld värt för Alexander! Så nu håller jag på att sälja det gamla skyddet och så använder vi det nya! För det passar ju även på chassit så man bara kan sätta bilstolen på chassit när man ex handlar! Mycket smidigt! Så hade vi även till den gamla vagnen när vi hade den som liggvagn. Men när vi bytte till sittdelen på den så fungerade det inte lika bra. Så nu ska jag försöka sälja den med alla tillbehör!
Vad har hänt annars då kan man undra... Ja jag kommer ju inte ens ihåg när jag sist skrev! Så jag tror inte jag nämner så mycket om vad som hänt. Fast vi har ju haft kalas här hemma, det måste jag ju skriva! Kristoffer har fyllt 5 år! Galet vad fort tiden går! Så det blev kalas i dagarna tre! Och en kille som blev mycket glad över allt Lego Ninjago, Lego Star Wars och Hero Factory han fick!
Jag har faktiskt tagit mig till stranden en gång. Min mamma följde med mig och var i vattenbrynet med Kristoffer. Han badar ju inte riktigt utan går mest i vattenbrynet och leker. Men även detta är jobbigt för mig så jag satt mest på en bänk en bit upp i skuggan med Cassandra.
Jo just det! Jag har ju äntligen gjort om rabatten vid Jonathans grav! Ja det var ett tag sen men jag har ju som sagt inte skrivit på länge! Men så här fint har han det nu! Och jämte ser ni ju även lillasyster i sin nya fina vagn!
Så det som är nytt är framför allt att det är mycket mera stenar nu. Det är ju så blött och skuggigt att vi kan inte få något alls knappt att växa där! Så nu blev det en minituja som jag får hålla efter så att den inte blir för stor. Och längst fram är det en hörna för säsongsblommor. Och det verkar som om det enda som fungerar är begonior. Som jag egentligen inte ville ha för jag tycker det är en blomma man har i en kruka på bordet eller i fönstret! Men jag fick ge mig. Inte ens Flitiga Lisa klarade sig och de tål ju annars det mesta! Men vi får köra med andra prydnader i stället! Fint blev det i alla fall och jag blev mycket nöjd!
Idag är lilla pluppan 6 månader gammal! Himmel vad tiden går (åter igen). Kan inte fatta det! Det innebär att det snart är 18 månader sedan som jag sist fick hålla min älskade Jonathan i famnen...
Till helgen blir det en tur till Kolmården. Åker tidigt lördag morgon, bor i stuga och tillbringar två dagar på djurparken och terrariet utanför. Hoppas bara vädret vill vara snällt mot oss! Får väl ta och berätta hur vi hade det när vi kommit hem igen!
Älskade fisungen min!
I söndags tog mamma en långpromenad och gick till din grav, satte nya blommor och tände ett ljus. Du har fått det så fint hos dig nu, min älskade ängel! Du är värd allt. Jag önskar bara så mycket att jag kunde få ge dig allt i livet i stället! Men det kommer jag ju aldrig kunna göra, så jag får göra det fint hos dig där du vilar i stället. Mamma älskar dig så ofantligt mycket. Och mamma saknar dig så hjärtat brister! För alltid och för evigt är du min älskade son....