Nu går jag till kyrkogården för att tända ljus för min egna lilla ängel, min finaste Jonathan. Det är inte meningen att det ska vara så! Denna helgen är numera en mycket jobbig helg! Nu brinner flera ljus vid graven, två utanför ytterdörren och två i bokhyllan i vardagsrummet. Tomheten är enorm. Smärtan i mitt hjärta kan jag inte ens beskriva, för med den smärtan borde inte hjärtat kunna fungera längre....
Och för att göra det hela ännu värre. Vi var idag hos svärfar och åt lunch och där var även svågern och hans familj. Svärfar har alltid haft massa foton på barnbarnen på sin kyl Han har två barnbarn genom Lucas bror och fyra genom oss. Nu hade han tagit ner alla foton och gjort ett kollage istället. Alla barnen är med där sa han. Men det stämde inte. Jonathan var inte med. Aj, vad ont det gjorde och se det! Och sen var det sju kort på Lucas brors två barn, men bara fyra på våra tre barn. Kändes också lite sådär. Alexander frågade honom om alla barnen var med. Ja, svarade han. Saknar du dig själv? Nej, sa Alexander, men alla är ju inte med! Jo men det är dom ju sa han igen och så sa han namnen samtidigt som han pekade på de olika barnen. Alla är där! Nä säger Alexander igen. Jaha, Jonathan är inte med, säger då svärfar! Nä, just det säger Alexander så.... Då får han bråttom att säga att han inte är färdig än med kollaget.... Vet ärligt inte vad jag ska tro. Men Jonathans namn nämns i princip aldrig där hemma. Svärfar har glömt och gått vidare, det är så han gör. Men han kan inte få in i skallen att vi inte varken kan eller vill göra detsamma. Vi mår dåligt ibland. Vi mår skitdåligt ibland. Och det måste vi få göra! Alexander måste få veta att det är ok att må dåligt, att det är ok att vara ledsen, att det är ok att sakna sin lillebror! Men det fattar inte svärfar! Om vi inte "tillåter" oss att må dåligt emellanåt, hur fan ska det då sluta? Då kommer allt tillbaka och sparkar oss på käften vid ett senare tillfälle, och då blir det inte kul! Vi vill, vi måste, vi FÅR må dåligt ibland. Och skitdåligt också! Det är en del av sorgen, så kommer det alltid att vara. Vi kommer alltid att sakna vår älskade son och lillebror. Men förhoppningsvis kommer det att mildras med tiden, men saknaden kommer aldrig försvinna. Och det vill jag inte heller! Men till svärfars fördel får jag i alla fall säga att han varit och lagt ett mosshjärta hos Jonathan nu i dagarna!
 |
| Ljusen brinner även här hemma ikväll, som så många andra kvällar |
 |
| Ljusen vid graven |
Vi har tagit höstlovet till att påbörja projektet att renovera Alexanders rum! Vi passade på när han var hemma och kunde hjälpa till lite också, och så har Lucas varit hemma och varit pappaledig också! Gipsskivorna på ena väggen har rivits, och så har vi satt i isolering och satt upp nya gipsskivor. Det är väggen mellan Alexanders och Kristoffers rum som vi isolerat i förhoppningarna att det ska blir mindre lyhört. Resterande väggar har spacklats och slipats i ett par omgångar och nu också målats lite så att den gamla tapeten inte ska lysa igenom den nya. Så i morgon blir det till att påbörja tapetseringen och sen ska nytt golv läggas in och nya golvlister. Sen blir det en tur till IKEA. Resårbotten, bäddmadrass, skrivbord, 2 lådhurtsar, vägghyllor, golvskydd, lakan, papperskorg, tvättkorg.... ja jag har säkert glömt något. Kul för honom med alla nya saker, mindre kul för plånboken.... Men fint kommer det bli och han är så glad över att få ett "nytt" rum! Och det har han väl förtjänat, han har det ju jobbigt han också! Nackdelen med denna renovering är ju dock att han inte har något ställe att stänga in sig på som han brukar. Så han och Kristoffer har bråkat så in i den hela veckan! Kristoffer är ju på sin favorit HELA tiden! Och jag menar verkligen hela tiden! Alexander får knappt en minut ifred! Så det har varit jobbigt med allt tjafs! Men förhoppningsvis blir vi klara nu i veckan så då kanske lugnet återvänder igen....
Och så har vi lilla Cassandra! Hon har nu hunnit bli hela 9 månader gammal! Jäkla vad tiden har gått fort! Kryper omkring för glatta livet! Tre små tänder har också kommit. Och nu börjar vi så smått inse hur jobbigt det kommer bli framöver. Inte med henne i sig egentligen. Men att få se henne göra alla saker som vi inte fick se Jonathan göra! Gå, prata... ja listan kan ju göras oändligt lång. Hennes ettårsdag lär blir jobbig. Inget bad kvällen innan kan jag säga. Finns inte en chans. Inte för att barnen längre får bada, det är bara duschen som gäller. Kristoffer ber ofta att få bada men jag säger nej och känner mig jätte-elak! Och då frågar han varför och jag vill ju inte riktigt säga varför... för så länge han inte förknippar bad med något otäckt (fast han vet ju att Jonathan dog när de badade) så är det bra. Så jag säger bara att jag inte vill det. I januari ska han börja simskola. Får se hur det går för mig för det är ju jäkligt mycket vatten överallt i badhuset. Min underbara mamma ställer givetvis upp och följer med eller går dit själv med honom. Vi får se hur det blir, tar det när det kommer.
Älskade hjärtat mitt!
Idag har vi alla varit vid din grav och tänt ett par ljus. Vi tände även ett för er farmor som vi satte hos dig. Farbror Marcus och hans familj var vid graven igår och tände ett ljus för dig. Och så var det ytterligare ett ljus som brann hos dig, men det vet vi inte vem som satt dit. Idag känns saknaden otroligt stor. Den är alltid stor, men vissa dagar större. Jag önskar så att du var här hos mig, hos oss, för jag vet att det är fler som saknar dig väldigt mycket! Store storebror har mått dåligt ett tag nu, för han saknar dig så mycket! Vi älskar dig så mycket och kommer alltid att göra det! Ända till månen och tillbaka igen.... Du är vår underbart vackra och fina son och lillebror och nu även storebror, och du kommer alltid att vara det! Vi kommer aldrig glömma dig. Du finns i våra hjärtan, för alltid och för evigt.
