Idag har varit en trist dag! Men jag har i alla fall fått lite vettiga saker gjorda! Slängt en hel del bråte på återvinningen! Har behövts ett tag nu, men nu är det gjort! Sen satte jag mig och gick igenom massvis med papper. Tidigare så har jag alltid gått igenom fjolårets alla papper, arkiverat och slängt, i januari eller februari. Men av icke helt lustig anledning blev inte detta gjort förra året, så nu var det papper från två år att gå igenom! Lagom kul... Och så hade jag inte en tanke på att många av dessa papper var ju för Jonathan! Bankpapper, försäkringspapper och liknande. Var inte förberedd på detta alls, så det kändes väldigt jobbigt! Men det var i alla fall skönt att få lite ordning och reda på alla papper!
Annars känns allt bara jobbigt just nu! Dels att det närmar sig Jonathans döds och födelsedag... Men sen allt kring bäbisen. Jag har ju ont hela tiden! Med de andra hade jag rejäl foglossning också, men då fick jag lite lindring om jag låg ner och vilade lite. Men nu har jag ont hela tiden! Hela blygdbenet värker konstant, vare sig jag sitter, står, ligger eller går! Så då blir det ju aldrig någon avlastning från smärtan! Så sova? Vad är det? Har jag tur och lägger ihop stunderna jag under nätterna lyckas slumra till lite så kanske jag sammanlagt kommer upp i max tre timmar per natt! Jag slumrar till ca 15 minuter, är vaken 2 timmar, slumrar till 15 minuter, vaken 2 timmar... och så håller det på...hela natten! Så det är ju inte så lustigt om man känner sig lite ur gängorna! Så just nu känns det bara som en enda lång väntan tills det blir den ... och bäbis ska komma! Nä, jag avslöjar ju inte datumet, men beräknad förlossning är den 16/2.
I fredags var också en extra jobbig dag. När jag väntade Jonathan så umgicks jag en hel del med en tjej som också var gravid. Vi fick barn ungefär samtidigt gången innan också, när vi fick Kristoffer så fick hon en liten tjej. Denna gången fick hon en liten kille, bara 16 dagar innan vi fick vår älskade Jonathan. Vi tillbringade en hel del tid tillsammans, både som gravida men framför allt efteråt, när barnen var födda. Denna lilla kille fyllde i fredags två år. Jag hade nog på något vis förträngt det. Men sen såg jag bilden och texten hon skrev på Facebook och då kändes allt helt hemskt! Självklart förstår jag att hon vill lägga ut bilder på honom och gratta honom! Det är ju inget lustigt med det! Men det kändes rejält i hjärtat att veta att jag inte kommer kunna göra detsamma, när Jonathan skulle fyllt två år... Jag har faktiskt inte ens träffat hennes kille på snart ett år. Bara sett bilder på FB av honom! Men jag har inte klarat av det alls, och det är kanske inte så lustigt! Men det blir väl bättre med tiden det också... men att träffa bar som är lika gamla som lilla J skulle varit nu känns bara förjävligt! Så jag undviker det så långt jag kan, men ibland (ganska ofta) är det svårt. De finns ju överallt, i affärer, på bussen, på dagis.... ja överallt!
I natt låg jag och klurade på hur/vad vi ska skriva i "minnesannonsen" (vet inte vad det heter riktigt) som vi ska sätta in i tidningen på Jonathans första dödsdag. Inte helt lätt... Låg även och funderade ganska mycket på andra saker som kanske förändrar framtiden... men det vet jag inte så mycket om än... Men jag lyckades tillslut somna till en timme! Fast då var klockan redan 10 på förmiddagen, men det är då jag lyckas somna som bäst så det gäller att passa på!
Fick glädjande besked idag! Min äldsta brorsdotter är en duktig simmerska i Kalmar Simsällskap och har denna helgen varit i Stockholm på Junior-SM. Hon är nu 14:e bästa i Sverige på 100 meter rygg och 16:e bästa i Sverige på 200 meter rygg! Och då ska tilläggas att hon är född 98 och många av de andra är födda så tidigt som 92!! Till hösten ska hon dessutom tävla i "riktiga" SM, för vuxna alltså! Så jag kan lätt säga att jag är en väldigt stolt faster! Ja, givetvis är jag väldigt stolt över mina andra brorsbarn också, men det blir ju lite extra efter ett sånt här fin-fint resultat!
Klurar och funderar på vad jag ska ta mig för med resten av dagen? Kristoffer och jag har spelat lite spel för en stund sedan så han leker på för fullt och är nöjd med livet! Städa kanske? Behövs ju onekligen tas ett varv med dammsugaren, men jag vet helt ärligt inte om jag varken orkar, vill eller känner för det! Måste ju ha något att göra i morgon också! Gårdagen bestod mest av att hänga tvätt... hur mycket tvätt som helst så jag får fortsätta med det i morgon när jag vet att allt har torkat ordentligt! Är ju en fördel om det får rum på sträcket! Tror nog jag ska slänga mig på sängen ett tag med en bok... tycker det låter som en bra idé! Så får det bli!
Hej min lilla fisgrunka!
I dag har mamma tänkt extra mycket på dig. Började redan tidigt, tidigt i morse när jag inte kunde sova. Funderade på vad vi ska skriva i din minnesannons, eller vad man nu kallar det. Men jag kommer nog på något! Sen gick jag igenom massvis med papper och där fanns ju en hel del papper som var om dig! Dina pengar och din försäkring och liknande saker. Det var jag inte beredd på, hade inte en tanke på det! Så det var riktigt jobbigt! Jag tänker ju så på dig mest hela tiden och så kommer såna här saker så blir det ju jättetufft! Saknar din goa lilla kropp att gosa med... Saknar ditt skratt och ditt "prat". Kommer knappt ihåg hur du lät längre och det skrämmer mig något fasansfullt! Men jag har två videoinspelningar med ljud på så jag vet att jag alltid kan få lyssna på dig så att jag aldrig glömmer hur du lät! Men jag vill ju så mycket hellre ha dig hos mig och lyssna på dig på riktigt! Mamma saknar dig och mamma älskar dig. För alltid och för evigt.
söndag 29 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Födelsedag
Idag är det min födelsedag...
Åh, men grattis! Vad roligt! Hoppas du får en underbar dag!
Så lyder de flesta hälsningar jag fått denna dagen. Och tro inte att jag inte är tacksam och glad över alla grattishälsningar, för det är jag! Det värmer verkligen! Men det är ingen underbar dag! Har saknat Jonathan något fruktansvärt idag! Jag kunde ju inte få en grattiskram av honom! Inga små barnarmar som kramar om mamma och myser i famnen... Saknaden har idag varit fruktansvärd. Tårarna har bara trillat när helst de velat. Så jag har mest längtat tills dagen är över och hoppas det ska kännas lite bättre i morgon igen.
Har inte velat göra något särskilt av denna dagen alls. Firade gjorde vi ju i helgen, samtidigt som vi firade Alexander och en av hans kusiner. Vi var och handlade lite och sen blev det en tur till kyrkogården för att tända lite ljus. Alexander har en kompis här för övernattning så de sitter på rummet och spelar för fullt. Kristoffer, Lucas och jag spelade lite BUZZ Jungelparty så att killarna skulle få lite lugn och ro för Kristoffer ville ju bara sitta hos dom hela tiden och titta! Men han fick sitta där nån timme i alla fall!
Igår var Lucas på möte i föreningslokalen för att få information om vad vi behöver göra nu när vi får fiberledning (eller vad man säger) till bredband, tele och tv från Telia. Skulle också varit med men hade allt för ont för det. Så idag åkte vi in till Teliabutiken och kollade upp de sista frågetecknen och skrev under de avtal vi ville ha. Himla krångligt, en halv djungel! Men dom förklarade bra vad som gällde, fast tyvärr hade inte all personal i butiken själva fått all info! Men en av de som var här och höll i infomötet jobbade och hon hade ju all info så det löste dom väldigt smidigt!
Igår var jag på ny tillväxtmätning och tyvärr gick ju inte den lika bra som de tidigare. Bäbisen visade på VISS tillväxt, dock inte mycket. Har gått från - 20 % till - 30 % och det är ju inte så bra om man säger så! Allt mellan + och - 20 % är "normalt". Så nu blir det tätare kontroller. Tillväxtmätning kan de bara göra varannan vecka, oftare är ingen mening. Men nu blir det om en vecka kontroll av mängden fostervatten och flödet i navelsträngen och CTG. Så länge dom sakerna ser bra ut så är allt ok. Kruxet var bara att det inte finns några tider nästa vecka! Och jag menar verkligen INGA tider!! Och på förlossningen kan de inte göra denna kollen för den ultraljudsapparaten de har där är inte tillräckligt bra för att de ska kunna göra dessa mätningar! De håller dock på att få en ny fin maskin, men det hinner inte bli klart till nästa vecka! Men denna underbara läkare jag hade igår kommer att göra undersökningen efter att hon gått av sitt jourpass en morgon nästa vecka! Ja, det blev ju en ny läkare nu. Den "gamla" har tyvärr tjänsteledigt för att söka en utlandstjänst! Hon var ju också kanon, så det var lite nervöst med en ny läkare nu men hon var som sagt urgullig och verkligen bra! Så om allt ser bra ut nästa vecka så blir det ny mätning om ytterligare en vecka! Fast jag hoppas ju ändå på att bäbis vill ut innan dess, börjar bli lätt olidligt nu. Foglossning som gör att jag knappt kan gå. Vissa steg jag tar känns det ungefär som om någon trycker upp en kniv rätt i underlivet på mig! Ingen trevlig känsla alls! Att det gör ont i höfter och rygg är ju en sak, men denna smärta är helt obeskrivligt otäck! Är så man knappt kan stå kvar på benen! Och så alla dessa förvärkar som håller på näst intill hela nätterna igenom! Sova? Vad är det? Har jag tur och mannen är hemma på dagen så kan jag sova nån timme på förmiddagen. Jobbar han, ja då blir det inget sova alls. Kanske två till tre timmar sammanlagt på ett dygn. Men på något sätt fixar man det också, man har ju inte mycket att välja på! Men av den anledningen så kan jag tycka att bäbisen gärna få komma ut nu! Eller så får förvärkarna lägga av så att jag får lite ro nattetid i alla fall! Men men, det är som det är, bara att härda ut!
Finaste Jonathan!
Idag är det mammas födelsedag och jag har saknat dig så otroligt mycket! Det gör jag ju varje dag, men idag har det varit på ett annat sätt om man säger så! Ville ju få en kram av min lilla skatt och få lite födelsedagsgos av dig också, inte "bara" av dina syskon! Vi var vid din grav och tände ett par ljus för dig idag. Tur att man får köra in med bilen, annars hade jag inte klarat av det för jag har så ont nu att jag knappt kan gå! Men snart är det över, snart är din gåva till oss här. En liten lillasyster. Åh, jag är så rädd att jag kommer bryta samman totalt när jag ser henne för första gången. Eller att jag inte ska våga älska henne lika mycket som er andra, nu när jag vet hur ont det gör att förlora ett barn. Eller att jag inte ska kunna lämna ifrån mig henne till någon annan. Rädslorna är så många och dom blir bara fler. Jag vill få min lilla fis tillbaka! Jag saknar dig så otroligt mycket! Jag älskar dig så mycket det går, ända till månen och tillbaka igen! För evigt och för alltid finns du i mitt hjärta på din alldeles egen speciella plats!
Åh, men grattis! Vad roligt! Hoppas du får en underbar dag!
Så lyder de flesta hälsningar jag fått denna dagen. Och tro inte att jag inte är tacksam och glad över alla grattishälsningar, för det är jag! Det värmer verkligen! Men det är ingen underbar dag! Har saknat Jonathan något fruktansvärt idag! Jag kunde ju inte få en grattiskram av honom! Inga små barnarmar som kramar om mamma och myser i famnen... Saknaden har idag varit fruktansvärd. Tårarna har bara trillat när helst de velat. Så jag har mest längtat tills dagen är över och hoppas det ska kännas lite bättre i morgon igen.
Har inte velat göra något särskilt av denna dagen alls. Firade gjorde vi ju i helgen, samtidigt som vi firade Alexander och en av hans kusiner. Vi var och handlade lite och sen blev det en tur till kyrkogården för att tända lite ljus. Alexander har en kompis här för övernattning så de sitter på rummet och spelar för fullt. Kristoffer, Lucas och jag spelade lite BUZZ Jungelparty så att killarna skulle få lite lugn och ro för Kristoffer ville ju bara sitta hos dom hela tiden och titta! Men han fick sitta där nån timme i alla fall!
Igår var Lucas på möte i föreningslokalen för att få information om vad vi behöver göra nu när vi får fiberledning (eller vad man säger) till bredband, tele och tv från Telia. Skulle också varit med men hade allt för ont för det. Så idag åkte vi in till Teliabutiken och kollade upp de sista frågetecknen och skrev under de avtal vi ville ha. Himla krångligt, en halv djungel! Men dom förklarade bra vad som gällde, fast tyvärr hade inte all personal i butiken själva fått all info! Men en av de som var här och höll i infomötet jobbade och hon hade ju all info så det löste dom väldigt smidigt!
Igår var jag på ny tillväxtmätning och tyvärr gick ju inte den lika bra som de tidigare. Bäbisen visade på VISS tillväxt, dock inte mycket. Har gått från - 20 % till - 30 % och det är ju inte så bra om man säger så! Allt mellan + och - 20 % är "normalt". Så nu blir det tätare kontroller. Tillväxtmätning kan de bara göra varannan vecka, oftare är ingen mening. Men nu blir det om en vecka kontroll av mängden fostervatten och flödet i navelsträngen och CTG. Så länge dom sakerna ser bra ut så är allt ok. Kruxet var bara att det inte finns några tider nästa vecka! Och jag menar verkligen INGA tider!! Och på förlossningen kan de inte göra denna kollen för den ultraljudsapparaten de har där är inte tillräckligt bra för att de ska kunna göra dessa mätningar! De håller dock på att få en ny fin maskin, men det hinner inte bli klart till nästa vecka! Men denna underbara läkare jag hade igår kommer att göra undersökningen efter att hon gått av sitt jourpass en morgon nästa vecka! Ja, det blev ju en ny läkare nu. Den "gamla" har tyvärr tjänsteledigt för att söka en utlandstjänst! Hon var ju också kanon, så det var lite nervöst med en ny läkare nu men hon var som sagt urgullig och verkligen bra! Så om allt ser bra ut nästa vecka så blir det ny mätning om ytterligare en vecka! Fast jag hoppas ju ändå på att bäbis vill ut innan dess, börjar bli lätt olidligt nu. Foglossning som gör att jag knappt kan gå. Vissa steg jag tar känns det ungefär som om någon trycker upp en kniv rätt i underlivet på mig! Ingen trevlig känsla alls! Att det gör ont i höfter och rygg är ju en sak, men denna smärta är helt obeskrivligt otäck! Är så man knappt kan stå kvar på benen! Och så alla dessa förvärkar som håller på näst intill hela nätterna igenom! Sova? Vad är det? Har jag tur och mannen är hemma på dagen så kan jag sova nån timme på förmiddagen. Jobbar han, ja då blir det inget sova alls. Kanske två till tre timmar sammanlagt på ett dygn. Men på något sätt fixar man det också, man har ju inte mycket att välja på! Men av den anledningen så kan jag tycka att bäbisen gärna få komma ut nu! Eller så får förvärkarna lägga av så att jag får lite ro nattetid i alla fall! Men men, det är som det är, bara att härda ut!
Finaste Jonathan!
Idag är det mammas födelsedag och jag har saknat dig så otroligt mycket! Det gör jag ju varje dag, men idag har det varit på ett annat sätt om man säger så! Ville ju få en kram av min lilla skatt och få lite födelsedagsgos av dig också, inte "bara" av dina syskon! Vi var vid din grav och tände ett par ljus för dig idag. Tur att man får köra in med bilen, annars hade jag inte klarat av det för jag har så ont nu att jag knappt kan gå! Men snart är det över, snart är din gåva till oss här. En liten lillasyster. Åh, jag är så rädd att jag kommer bryta samman totalt när jag ser henne för första gången. Eller att jag inte ska våga älska henne lika mycket som er andra, nu när jag vet hur ont det gör att förlora ett barn. Eller att jag inte ska kunna lämna ifrån mig henne till någon annan. Rädslorna är så många och dom blir bara fler. Jag vill få min lilla fis tillbaka! Jag saknar dig så otroligt mycket! Jag älskar dig så mycket det går, ända till månen och tillbaka igen! För evigt och för alltid finns du i mitt hjärta på din alldeles egen speciella plats!
tisdag 17 januari 2012
Ont överallt!
Nu har det blivit riktigt jobbigt med graviditeten! Tur att det inte är så många veckor kvar nu!
Sover knappt något alls. Innan hade jag svårt att sova pga foglossning från h-vetet. Den gör dock inte så farligt ont längre under nätterna, men dessa sammandragningar! Kommer kanske en timme efter jag lagt mig och håller på i flera timmar, och då är det inte lätt att sova! Och i går kväll satte det igång redan vid sju och höll på hela natten lång! Jippi, vad pigg och glad man är då... Men foglossningen är fortfarande ett rent h-vete. Nu känns det som om hela underlivet håller på att trilla isär! Mysig känsla...
Och i natt när jag låg och inte sov så kom jag på det underbara med min sambos jobb. Han kör lastbil. Skulle mina värkar sätta igång kan ju inte han bara komma hem hur som helst! Då måste de på kontoret först hitta någon som kan åka dit han är och avlösa honom! Och det kan ta tid... Kändes tryggt att komma på det nu!
Men något positivt som hänt senare dagar/nätter är att det nu var flera nätter sedan som Kristoffer vaknade! Sover som en söt liten gris i sin nya säng! Förvisso har han valt att sova där nere, men det gör ju absolut ingenting så länge han sover tryggt! Men vi har nog kommit på vad det är som spökat för honom! Häromdagen satt vi i bilen på en mack och då fick han syn på en skylt med en symbol att man inte fick tända tändsticka. Efter att ha frågat vad skylten betydde så sa han ingenting på säkert fem minuter. Sen kom det en lång harang. Man släcker elden med vatten... vårt hus brann... VA?? Men lilla vännen, vårt hus har inte brunnit! sa både Lucas och jag snabbt. Nä, det var en mardröm, sa Kristoffer då. Då frågade vi om han ofta drömmer otäckt om att vårt hus brinner och det gjorde han. Då vaknar jag och kommer in till dig mamma och då är det inte otäckt längre och jag kan somna igen, sa han! Gullungen min! Det var ju jobbigt att höra att han drömmer mardrömmar, men samtidigt var det så skönt att höra att han äntligen kan sätta ord på vad det är som gjort att han vaknat och varit rädd! Själv vet jag att jag drömde länge om att vi hade vargar i källartrappan... fråga mig inte varför för det har jag ingen som helst aning om! Men rädd var jag! Stoppade in alla fingrar och tår under täcket, inte en del stack ut och så låg jag och ropade på mamma som fick komma! Inte en chans att jag tog av täcket och klev upp ur sängen! Men nu har han som sagt sovit flera nätter igenom utan att vakna. Nu får vi väcka honom i stället... Idag fick vi väcka honom vid åtta så att han skulle hinna göras i ordning för dagis, och då la han sig vid halv åtta igår. Men igår väckte Lucas honom vid 10 (då började han bli lite orolig att han slutat andas...) och då hade han lagt sig strax innan halv nio kvällen innan! Trött kille! Så man kan lugnt säga att vi blivit lite lätt bortskämda med sovmorgnar...
Veckan som var bjöd ju på lite kalas. Store killen blev ju tonåring! Och jag tror bestämt att han blev väldigt nöjd med alla fina presenter han fick av släkten! En 21,5 tums monitor till datorn, en fin gamingmus, chatpad till xbox, 12 månaders livekonto till xbox, ett efterlängtat spel till xboxet och ett par byxor! Så om han satt mycket vid datorn och xboxet innan så sitter han ju inte precis mindre där nu... Men nu börjar han så smått komma igång med träningarna i fotboll igen. PK:n väntar han lite till med. Han har ju (varit skadad är fel ord) haft väldigt ont i ett knä så efter besök hos sjukgymnast och inköp av ett knästöd ska han nu lugnt och försiktigt komma igång igen. Sjukgymnasten tror att han helt enkelt överansträngt sig och samtidigt vuxit väldigt mycket senaste året. Så vi håller tummarna att det är det som är felet! Och visst har det varit mycket träning. Fotboll, PK, gympan i skolan och så på elevens val har han löpträning. Och så ser det ut även under våren. Lördag, söndag, måndag och onsdag tränar han fotboll. Tisdagar och torsdagar är det PM. Två ggr i veckan skolgympa och en gång i veckan löpträning. Men än så länge är han i alla fall träningsfri på fredagar! Men med alla dessa träningar så känner vi att han kan sitta ganska mycket framför dator och xbox utan att det gör så mycket! Hade ju varit skillnad om han inte tränade!
Ikväll är jag själv med barnen. Gubben är i Oskarshamn på möte. Så för min del blir det handboll på tv. Men först ska Mr K få sin kvällsmacka och sen i säng med honom om en stund!
Längtar tills på torsdag! Då ska vi på ny mätning av bäbis och jag hoppas, hoppas, hoppas att hon inte glidit längre ner på linjen! Runt - 20 % får hon allt fortsätta hålla sig! Har varit duktig och skrivit min förlossningsplan! Och packat väskan! Känns lika bra, för vem vet när lilltjejen vill ut! Som det har varit sista nätterna och i går kväll så trodde jag det skulle vara dags snart, men sen avtog det ju. Jag har ju dålig erfarenhet av att veta hur länge man ska vänta hemma innan man åker in efter att värkarna satt igång. Eller dålig, jag har INGEN erfarenhet av det! Jag har ju varit inne på förlossning redan innan och blivit igångsatt. Ja, förutom men Alexander då. Med honom hade jag ganska rejäla sammandragningar en hel natt, men de var långt ifrån regelbundna. Och det hade de varit väldigt tydliga med, att så länge de inte var regelbundna så var det lugnt. Så jag väntade tills eftermiddagen då jag hade en tid för kontroll på Spec MVC och det var ju en himla tur att jag hade den tiden, annars hade vi antagligen inte haft Alexander! Efter u-ljud kunde läkaren konstatera att det inte fanns något fostervatten kvar (fast det inte hade gått det hade tagit slut av sig självt vilket det gör när bäbisen inte mår bra och producerar nytt). Jag hade även börjat öppna mig. CTG maskinen trodde hon var trasig för den gav så otäcka resultat så vi gick en trappa ner till förlossning för ett nytt CTG. Det visade sig dock att det inte var maskinen det var fel på, bäbisen mådde inte bra alls! Så det blev akut kejsarsnitt under narkos... Men något sånt hoppas jag verkligen inte ska hända igen! Dom andra två gångerna har det ju gått bra. Igångsättningen är lite otrevlig dock, de värkarna är visst mycket kraftigare än de naturliga... Kristoffers blev ganska utdraget. Från att igångsättningen påbörjades tog det ca 18 timmar. Med Jonathan gick det klart snabbare, ca 9 timmar från igångsättning. Och det ska visst vara riktigt snabbt för att vara igångsättning har jag fått höra! Men det höll på att avstanna men då testade vi värkstimulerande akupunktur. Har inte riktigt vetat vad jag tyckte om akupunktur innan, men nu vet jag! Barnmorskan hann inte mer än sätta sista nålen så såg vi direkt på monitorn (jag låg kopplad till CTG hela tiden) att värkarna blev rejält kraftigare direkt! Och jag kände det...
Så nu väntar vi med spänning för att få reda på hur det ska gå denna gången!
Nu ska jag gå och fixa kvällsmackan till Kristoffer!
Hejsan fisengrisen min!
Allt närmar sig med rasande fart nu. Bäbisen som ska födas. Din dödsdag och din födelsedag. Känns som om ett godståg rusar på för fullt bakom mig och om jag inte passar mig kör det över mig! Men då skulle jag ju få träffa dig igen! Men då skulle dina syskon förlora sin mamma. Inte bra det heller. Jag får helt enkelt vänta med att träffa dig igen, min älskade unge! Vi tänkte samla ihop våra familjer här under den helgen för att få en stund tillsammans i ditt minne! Fast det finns en person som inte förstår varför vi ska träffas. Inte heller förstår han varför vi inte vill att denna bäbisen ska födas på någon av "dina" två dagar. Men dom två dagarna är ju bara dina och så vill vi att det ska förbli! Som tur är så är det bara en person som är så trög att han inte fattar vad det handlar om. Alla andra, både släkt och vänner, har full förståelse för vilket helvete vi går igenom. Samtidigt så kommer vi ju att bli så lyckliga över din lillasyster. Det är så svårt att försöka beskriva den blandningen av känslor. Det fasansfulla sorgen över att inte ha dig hos oss. Den otroliga lyckan att få din lilla syster. Jag ser det som att lillasyster är en gåva från dig till oss, för att vi ska klara oss utan dig... Mamma älskar dig din lilla fisegris och jag saknar dig. För alltid och för evigt.
Sover knappt något alls. Innan hade jag svårt att sova pga foglossning från h-vetet. Den gör dock inte så farligt ont längre under nätterna, men dessa sammandragningar! Kommer kanske en timme efter jag lagt mig och håller på i flera timmar, och då är det inte lätt att sova! Och i går kväll satte det igång redan vid sju och höll på hela natten lång! Jippi, vad pigg och glad man är då... Men foglossningen är fortfarande ett rent h-vete. Nu känns det som om hela underlivet håller på att trilla isär! Mysig känsla...
Och i natt när jag låg och inte sov så kom jag på det underbara med min sambos jobb. Han kör lastbil. Skulle mina värkar sätta igång kan ju inte han bara komma hem hur som helst! Då måste de på kontoret först hitta någon som kan åka dit han är och avlösa honom! Och det kan ta tid... Kändes tryggt att komma på det nu!
Men något positivt som hänt senare dagar/nätter är att det nu var flera nätter sedan som Kristoffer vaknade! Sover som en söt liten gris i sin nya säng! Förvisso har han valt att sova där nere, men det gör ju absolut ingenting så länge han sover tryggt! Men vi har nog kommit på vad det är som spökat för honom! Häromdagen satt vi i bilen på en mack och då fick han syn på en skylt med en symbol att man inte fick tända tändsticka. Efter att ha frågat vad skylten betydde så sa han ingenting på säkert fem minuter. Sen kom det en lång harang. Man släcker elden med vatten... vårt hus brann... VA?? Men lilla vännen, vårt hus har inte brunnit! sa både Lucas och jag snabbt. Nä, det var en mardröm, sa Kristoffer då. Då frågade vi om han ofta drömmer otäckt om att vårt hus brinner och det gjorde han. Då vaknar jag och kommer in till dig mamma och då är det inte otäckt längre och jag kan somna igen, sa han! Gullungen min! Det var ju jobbigt att höra att han drömmer mardrömmar, men samtidigt var det så skönt att höra att han äntligen kan sätta ord på vad det är som gjort att han vaknat och varit rädd! Själv vet jag att jag drömde länge om att vi hade vargar i källartrappan... fråga mig inte varför för det har jag ingen som helst aning om! Men rädd var jag! Stoppade in alla fingrar och tår under täcket, inte en del stack ut och så låg jag och ropade på mamma som fick komma! Inte en chans att jag tog av täcket och klev upp ur sängen! Men nu har han som sagt sovit flera nätter igenom utan att vakna. Nu får vi väcka honom i stället... Idag fick vi väcka honom vid åtta så att han skulle hinna göras i ordning för dagis, och då la han sig vid halv åtta igår. Men igår väckte Lucas honom vid 10 (då började han bli lite orolig att han slutat andas...) och då hade han lagt sig strax innan halv nio kvällen innan! Trött kille! Så man kan lugnt säga att vi blivit lite lätt bortskämda med sovmorgnar...
Veckan som var bjöd ju på lite kalas. Store killen blev ju tonåring! Och jag tror bestämt att han blev väldigt nöjd med alla fina presenter han fick av släkten! En 21,5 tums monitor till datorn, en fin gamingmus, chatpad till xbox, 12 månaders livekonto till xbox, ett efterlängtat spel till xboxet och ett par byxor! Så om han satt mycket vid datorn och xboxet innan så sitter han ju inte precis mindre där nu... Men nu börjar han så smått komma igång med träningarna i fotboll igen. PK:n väntar han lite till med. Han har ju (varit skadad är fel ord) haft väldigt ont i ett knä så efter besök hos sjukgymnast och inköp av ett knästöd ska han nu lugnt och försiktigt komma igång igen. Sjukgymnasten tror att han helt enkelt överansträngt sig och samtidigt vuxit väldigt mycket senaste året. Så vi håller tummarna att det är det som är felet! Och visst har det varit mycket träning. Fotboll, PK, gympan i skolan och så på elevens val har han löpträning. Och så ser det ut även under våren. Lördag, söndag, måndag och onsdag tränar han fotboll. Tisdagar och torsdagar är det PM. Två ggr i veckan skolgympa och en gång i veckan löpträning. Men än så länge är han i alla fall träningsfri på fredagar! Men med alla dessa träningar så känner vi att han kan sitta ganska mycket framför dator och xbox utan att det gör så mycket! Hade ju varit skillnad om han inte tränade!
Ikväll är jag själv med barnen. Gubben är i Oskarshamn på möte. Så för min del blir det handboll på tv. Men först ska Mr K få sin kvällsmacka och sen i säng med honom om en stund!
Längtar tills på torsdag! Då ska vi på ny mätning av bäbis och jag hoppas, hoppas, hoppas att hon inte glidit längre ner på linjen! Runt - 20 % får hon allt fortsätta hålla sig! Har varit duktig och skrivit min förlossningsplan! Och packat väskan! Känns lika bra, för vem vet när lilltjejen vill ut! Som det har varit sista nätterna och i går kväll så trodde jag det skulle vara dags snart, men sen avtog det ju. Jag har ju dålig erfarenhet av att veta hur länge man ska vänta hemma innan man åker in efter att värkarna satt igång. Eller dålig, jag har INGEN erfarenhet av det! Jag har ju varit inne på förlossning redan innan och blivit igångsatt. Ja, förutom men Alexander då. Med honom hade jag ganska rejäla sammandragningar en hel natt, men de var långt ifrån regelbundna. Och det hade de varit väldigt tydliga med, att så länge de inte var regelbundna så var det lugnt. Så jag väntade tills eftermiddagen då jag hade en tid för kontroll på Spec MVC och det var ju en himla tur att jag hade den tiden, annars hade vi antagligen inte haft Alexander! Efter u-ljud kunde läkaren konstatera att det inte fanns något fostervatten kvar (fast det inte hade gått det hade tagit slut av sig självt vilket det gör när bäbisen inte mår bra och producerar nytt). Jag hade även börjat öppna mig. CTG maskinen trodde hon var trasig för den gav så otäcka resultat så vi gick en trappa ner till förlossning för ett nytt CTG. Det visade sig dock att det inte var maskinen det var fel på, bäbisen mådde inte bra alls! Så det blev akut kejsarsnitt under narkos... Men något sånt hoppas jag verkligen inte ska hända igen! Dom andra två gångerna har det ju gått bra. Igångsättningen är lite otrevlig dock, de värkarna är visst mycket kraftigare än de naturliga... Kristoffers blev ganska utdraget. Från att igångsättningen påbörjades tog det ca 18 timmar. Med Jonathan gick det klart snabbare, ca 9 timmar från igångsättning. Och det ska visst vara riktigt snabbt för att vara igångsättning har jag fått höra! Men det höll på att avstanna men då testade vi värkstimulerande akupunktur. Har inte riktigt vetat vad jag tyckte om akupunktur innan, men nu vet jag! Barnmorskan hann inte mer än sätta sista nålen så såg vi direkt på monitorn (jag låg kopplad till CTG hela tiden) att värkarna blev rejält kraftigare direkt! Och jag kände det...
Så nu väntar vi med spänning för att få reda på hur det ska gå denna gången!
Nu ska jag gå och fixa kvällsmackan till Kristoffer!
Hejsan fisengrisen min!
Allt närmar sig med rasande fart nu. Bäbisen som ska födas. Din dödsdag och din födelsedag. Känns som om ett godståg rusar på för fullt bakom mig och om jag inte passar mig kör det över mig! Men då skulle jag ju få träffa dig igen! Men då skulle dina syskon förlora sin mamma. Inte bra det heller. Jag får helt enkelt vänta med att träffa dig igen, min älskade unge! Vi tänkte samla ihop våra familjer här under den helgen för att få en stund tillsammans i ditt minne! Fast det finns en person som inte förstår varför vi ska träffas. Inte heller förstår han varför vi inte vill att denna bäbisen ska födas på någon av "dina" två dagar. Men dom två dagarna är ju bara dina och så vill vi att det ska förbli! Som tur är så är det bara en person som är så trög att han inte fattar vad det handlar om. Alla andra, både släkt och vänner, har full förståelse för vilket helvete vi går igenom. Samtidigt så kommer vi ju att bli så lyckliga över din lillasyster. Det är så svårt att försöka beskriva den blandningen av känslor. Det fasansfulla sorgen över att inte ha dig hos oss. Den otroliga lyckan att få din lilla syster. Jag ser det som att lillasyster är en gåva från dig till oss, för att vi ska klara oss utan dig... Mamma älskar dig din lilla fisegris och jag saknar dig. För alltid och för evigt.
onsdag 11 januari 2012
11 månader
Det har nu gått 11 månader sen vår älskade Jonathan dog. Fattar inte att det snart är ett helt år sedan jag sist fick ha honom i min famn, gosa med honom, pussa på honom! Se honom krypa omkring och leka! Men även vara lite arg på honom, för det blev man ju det också! Jag kan se honom framför mig där han sitter på golvet, lite full i fan efter att ha gjort något han inte fick! Detta lilla charmtroll! Var på kyrkogården idag och tände ett ljus för honom och det var riktigt tungt. Men jag får ta mig samman. I morgon är det en stor dag här hemma! Vi får en tonåring i huset!
Ja Alexander fyller 13 år i morgon. Stora killen! Lite skillnad i storlek nu och för 13 år sedan, då han vägde 1,5 kilo! Så i morgon blir man tonårsförälder! Och så har vi ju en kille som är en 4,5-årig tonåring också och det är nog ännu värre! Han tar efter storebror så mycket! Men en 13-åring kan man prata med på ett annat sätt en en 4,5-åring så jag föredrar nog en äkta tonåring måste jag säga! Men det känns lustigt att bli tonårsförälder ungefär samtidigt som man återigen ska bli förälder till en liten bäbis!
Det är skönt nu när vardagen återvänt efter alla helger tycker jag. Kristoffer har saknat sitt dagis och var överlycklig igår när det äntligen var dags igen! Alexander var ledig en dag till så för honom var första skoldagen idag. De startar terminen med två studiedagar.... Så idag har det varit lugnt och skönt här hemma! I morgon blir det lite mer att göra. Först så ska jag till MVC för kontroll och sen iväg och handla lite fika till kvällen. Farfar/svärfar och en vän till oss kommer på lite födelsedagsfika på kvällen. Min sida av familjen firar vi med på lördag hos min bror och hans familj. Det blir ett trippelkalas som vanligt! Min brorsdotter fyllde år i söndags, Alexander i morgon och jag nästa fredag. Så då smäller vi ihop allt till ett kalas! Smidigt! Men jag måste även fixa en present till som jag inte hat möjlighet att ordna med tidigare! Så han får ett par på morgonen och så får han en till efter skolan. Tror nog han kommer bli nöjd! Han vet dock om att det inte blir så mycket och dyra saker för han fick en kombinerad dyr julklapp/födelsedagspresent på julafton! Men det är ju så svårt att låta bli att handla saker... Och så fick han ju en hel del kläder på mellandagsrean som han fick välja om vi skulle slå in i paket eller om han ville använda direkt och han valde det senare alternativet. Men de är ju ändå presenter. Men som sagt, har lite (läs mycket) svårt att låta bli att handla...
I förra veckan var vi och köpte en ny säng till Kristoffer. En fin svart våningssäng på IKEA. Han hade en loftsäng innan men vi är i behov av en sovplats till! Han vaknar ofta på nätterna sen ett tag tillbaka och vill ligga hos oss, vilket han självklart får göra! Men jag har så svårt att sova då så jag har fått ta soffan och det funkar inte i längden! Sen kommer vi ju ändå behöva en våningssäng på sikt. Tanken var ju dock att Kristoffer skulle ha loftsängen ett par år till och sen skulle vi ha utdragssängen till lillasyster inunder. Men nu blir det inte så! Lillasyster får flytta till nedre sängen av våningssängen istället när det är dags att lämna spjälsängen! Men det blev bra i rummet. Jag var lite orolig att det skulle kännas klumpigt i och med att sängen är svart, men den ser nättare ut än vad loftsängen gjorde för den var ju högre! Och så lite nya tyger som man kan dra för och till gardiner så blev det kalasbra! Nu håller jag bara på att lasera pallen svart också så att den passar bättre in! Kristoffer har dock valt att sova där nere i sängen, men det får han gärna göra ett tag om han känner för det! Sovit hela nätter har han också gjort, flera stycken! Men det händer fortfarande att han kommer in och är orolig, min stackars lilla kille!
Igår var jag helt nipprig och orolig! Den lilla tjejen var inne i en väldigt lugn period sen ett par dagar tillbaka. Och då menar jag väldigt lugn! Inget hjälpte, inte dricka kallt och så vidare... Fick knappt något svar alls, en liten liten puff på sin höjd! Men det är ju så svårt att avgöra hur länge man vågar vänta innan man ringer! Men jag försökte härda ut och det gav resultat. Givetvis precis när jag skulle gå och lägga mig! Då satte hon igång ett maratonträningspass utan dess like! Dryga två timmar höll hon på, magen for åt alla håll och kanter! Det började göra riktigt ont till slut, på insidan om man säger så! Och sömnen var ju dock inte att tänka på... Men det var så härlig och skön känsla att känna alla rörelser igen! Då släppte ju oron!
Idag såg jag en annons på barnloppisen som jag blev intresserad av. Ett jättefint sett som jag sett när annonsen låg ute vid ett tidigare tillfälle, men då visste jag inte att det var en tjej! Men nu kanske vi ska träffas för leverans på lördag! Har även hittat en superfin klänning, och även här kanske det blir affär av i helgen. Den klänningen såg jag på HM för sex år sedan tror jag det är. Jag blev så förälskad i den att jag hade lust att köpa den utan att ens veta om det skulle bli fler barn. Var ju ganska tveksamt där ett tag då Kristoffer tog fyra år på sig! Men klänningen är helt underbar! Vinröd fusksiden kan man väl kalla materialet. Ser ut som en liten kina-klänning med fina broderade blommor och knappar snett ut mot axeln. Passar ju en tjej som min kalas! Eller en dotter till Lucas kanske jag borde säga, det är ju hans förtjänst att hon passar i den!
Nähä, nu börjar det bli dags att ta itu med lite sysslor innan middagen, men jag ska försöka ta lite nya tag med bloggandet. Vet att jag slarvar ganska mycket, men det är en riktigt jobbig period nu...
Älskade Jonathan!
Höll på att glömma skriva till dig! Idag av alla dagar, elaka hemska mamma! Men idag är det en tung dag och varje dag som går just nu innebär en dag närmare din dödsdag och din födelsedag och det är skitjobbigt! Så ibland känns det som om jag försöker förtränga allt, men det går inte och jag vill heller inte det! Kan ju inte förtränga några tankar på dig, hur mycket jag än skulle försöka! De sitter där i mammas hjärna för alltid och kommer aldrig försvinna! Det ska jag se till! Och din plats i mammas hjärta kommer aldrig heller försvinna, den platsen är din för evigt! Mamma älskar dig så otroligt mycket och jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen! Jag vill ha dig här hos mig, i min famn. Pussa på dig, krama om dig. Lukta på dig, skratta med och åt dig! Det vill jag kunna göra, för alltid och för evigt. Min älskade fina underbara Jonathan!
Ja Alexander fyller 13 år i morgon. Stora killen! Lite skillnad i storlek nu och för 13 år sedan, då han vägde 1,5 kilo! Så i morgon blir man tonårsförälder! Och så har vi ju en kille som är en 4,5-årig tonåring också och det är nog ännu värre! Han tar efter storebror så mycket! Men en 13-åring kan man prata med på ett annat sätt en en 4,5-åring så jag föredrar nog en äkta tonåring måste jag säga! Men det känns lustigt att bli tonårsförälder ungefär samtidigt som man återigen ska bli förälder till en liten bäbis!
Det är skönt nu när vardagen återvänt efter alla helger tycker jag. Kristoffer har saknat sitt dagis och var överlycklig igår när det äntligen var dags igen! Alexander var ledig en dag till så för honom var första skoldagen idag. De startar terminen med två studiedagar.... Så idag har det varit lugnt och skönt här hemma! I morgon blir det lite mer att göra. Först så ska jag till MVC för kontroll och sen iväg och handla lite fika till kvällen. Farfar/svärfar och en vän till oss kommer på lite födelsedagsfika på kvällen. Min sida av familjen firar vi med på lördag hos min bror och hans familj. Det blir ett trippelkalas som vanligt! Min brorsdotter fyllde år i söndags, Alexander i morgon och jag nästa fredag. Så då smäller vi ihop allt till ett kalas! Smidigt! Men jag måste även fixa en present till som jag inte hat möjlighet att ordna med tidigare! Så han får ett par på morgonen och så får han en till efter skolan. Tror nog han kommer bli nöjd! Han vet dock om att det inte blir så mycket och dyra saker för han fick en kombinerad dyr julklapp/födelsedagspresent på julafton! Men det är ju så svårt att låta bli att handla saker... Och så fick han ju en hel del kläder på mellandagsrean som han fick välja om vi skulle slå in i paket eller om han ville använda direkt och han valde det senare alternativet. Men de är ju ändå presenter. Men som sagt, har lite (läs mycket) svårt att låta bli att handla...
I förra veckan var vi och köpte en ny säng till Kristoffer. En fin svart våningssäng på IKEA. Han hade en loftsäng innan men vi är i behov av en sovplats till! Han vaknar ofta på nätterna sen ett tag tillbaka och vill ligga hos oss, vilket han självklart får göra! Men jag har så svårt att sova då så jag har fått ta soffan och det funkar inte i längden! Sen kommer vi ju ändå behöva en våningssäng på sikt. Tanken var ju dock att Kristoffer skulle ha loftsängen ett par år till och sen skulle vi ha utdragssängen till lillasyster inunder. Men nu blir det inte så! Lillasyster får flytta till nedre sängen av våningssängen istället när det är dags att lämna spjälsängen! Men det blev bra i rummet. Jag var lite orolig att det skulle kännas klumpigt i och med att sängen är svart, men den ser nättare ut än vad loftsängen gjorde för den var ju högre! Och så lite nya tyger som man kan dra för och till gardiner så blev det kalasbra! Nu håller jag bara på att lasera pallen svart också så att den passar bättre in! Kristoffer har dock valt att sova där nere i sängen, men det får han gärna göra ett tag om han känner för det! Sovit hela nätter har han också gjort, flera stycken! Men det händer fortfarande att han kommer in och är orolig, min stackars lilla kille!
Igår var jag helt nipprig och orolig! Den lilla tjejen var inne i en väldigt lugn period sen ett par dagar tillbaka. Och då menar jag väldigt lugn! Inget hjälpte, inte dricka kallt och så vidare... Fick knappt något svar alls, en liten liten puff på sin höjd! Men det är ju så svårt att avgöra hur länge man vågar vänta innan man ringer! Men jag försökte härda ut och det gav resultat. Givetvis precis när jag skulle gå och lägga mig! Då satte hon igång ett maratonträningspass utan dess like! Dryga två timmar höll hon på, magen for åt alla håll och kanter! Det började göra riktigt ont till slut, på insidan om man säger så! Och sömnen var ju dock inte att tänka på... Men det var så härlig och skön känsla att känna alla rörelser igen! Då släppte ju oron!
Idag såg jag en annons på barnloppisen som jag blev intresserad av. Ett jättefint sett som jag sett när annonsen låg ute vid ett tidigare tillfälle, men då visste jag inte att det var en tjej! Men nu kanske vi ska träffas för leverans på lördag! Har även hittat en superfin klänning, och även här kanske det blir affär av i helgen. Den klänningen såg jag på HM för sex år sedan tror jag det är. Jag blev så förälskad i den att jag hade lust att köpa den utan att ens veta om det skulle bli fler barn. Var ju ganska tveksamt där ett tag då Kristoffer tog fyra år på sig! Men klänningen är helt underbar! Vinröd fusksiden kan man väl kalla materialet. Ser ut som en liten kina-klänning med fina broderade blommor och knappar snett ut mot axeln. Passar ju en tjej som min kalas! Eller en dotter till Lucas kanske jag borde säga, det är ju hans förtjänst att hon passar i den!
Nähä, nu börjar det bli dags att ta itu med lite sysslor innan middagen, men jag ska försöka ta lite nya tag med bloggandet. Vet att jag slarvar ganska mycket, men det är en riktigt jobbig period nu...
Älskade Jonathan!
Höll på att glömma skriva till dig! Idag av alla dagar, elaka hemska mamma! Men idag är det en tung dag och varje dag som går just nu innebär en dag närmare din dödsdag och din födelsedag och det är skitjobbigt! Så ibland känns det som om jag försöker förtränga allt, men det går inte och jag vill heller inte det! Kan ju inte förtränga några tankar på dig, hur mycket jag än skulle försöka! De sitter där i mammas hjärna för alltid och kommer aldrig försvinna! Det ska jag se till! Och din plats i mammas hjärta kommer aldrig heller försvinna, den platsen är din för evigt! Mamma älskar dig så otroligt mycket och jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen! Jag vill ha dig här hos mig, i min famn. Pussa på dig, krama om dig. Lukta på dig, skratta med och åt dig! Det vill jag kunna göra, för alltid och för evigt. Min älskade fina underbara Jonathan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)