Denna helgen har Kristoffer tänkt en hel del på sin lillebror. Och frågorna och kommentarerna har varit många. Och svåra. Och jobbiga. Samtidigt som man själv håller på att bryta samman av alla frågor och kommentarer så måste jag ju hålla skenet uppe och svara honom så gott det går!
"Bäbisar dör om dom badar."
Vi kan ju inte bara säga att "Nej, bäbisar dör inte när de badar." För det gjorde ju Jonathan!
"Kommer Cassandra också att dö?
När han frågade det så höll jag på att bryta samman totalt! Vad sjutton ska man svara liksom!? "Nä, det hoppas vi verkligen inte..." och han nöjde sig som tur var med det svaret...
"När en bäbis dör kommer det en ny bäbis i mammas mage."
Nä, fullt så "enkelt" är det ju inte! Men för honom var det ju så! Men efter att han sagt det så började han väldigt detaljerat prata om när han och Jonathan badade och lillebror dog så då glömde han bort att få ett svar på det....
Detta var bara ett par av alla frågor och kommentarer han har haft senaste dagarna...
Han har även prickat in de värsta tidpunkterna med sina frågor och kommentarer! Det började i fredags när vi var på väg till kyrkogården. Och jag mådde dåligt som det var redan innan för just påsken var ju första storhelg vi var tvungna att ta oss igenom utan lilla J! Men när han börjar prata så är det ju "bara" att bita ihop och svara så gott det går... Vill ju inte visa för mycket att jag blir ledsen när han pratar om olyckan, för han får ju inte bli rädd för att prata om det! Han måste veta att det ALLTID är ok att prata om både Jonathan och själva olyckan! Ser han att jag blir jätte-ledsen kanske han slutar att prata om det för att han inte vill göra sin mamma ledsen! Och det blir ju inte bra! Men att jag blir lite ledsen vet han, det vore ju liksom lite lustigt om jag INTE blev det! Jag blir ju ledsen när vi pratar om Jonathan. Men samtidigt blir jag glad. Jag vill ju prata om honom även om jag blir lite eller mycket ledsen! Slutar vi prata om honom känns det som ett svek, att vi inte längre tänker på honom. För det gör vi! Varje dag! Många gånger varje dag! Och om natten...
Jag vet inte riktigt varför Kristoffer har pratat och frågat så mycket just nu. Men det är så skönt att han kan och vågar prata om sin lillebror! För han älskade ju sin lillebror så otroligt mycket!
Älskade lillebror
Nu ett par dagar har Kristoffer pratat mycket om dig och om olyckan. Han var ju med i allt och kommer ihåg allt i princip in i minsta detalj. Tyvärr får jag väl säga, för det vore nog ganska bra för honom om han inte kom ihåg allt så detaljerat som han gör! Även Alexander har nog tänkt lite extra på dig på sista tiden. I förra veckan skrev han en så fin lapp att han saknade sin lillebror Jonathan. (Fast han skrev det på engelska men då förstår ju inte du om jag också gör det!) Vi var alla vid din grav i fredags och tände ljus. Kristoffer tyckte det var fint att vi satt likadana fjädrar i riset vid din grav som de vi har hemma. Och så tyckte han att den nya stora tuppen var fin också! På onsdag ska vi till din grav igen och tända ett nytt ljus. Då är det den 11:e igen. 14 månader har då gått sen den hemskaste kvällen i mitt liv, kvällen vi förlorade dig. Vår underbara och högt älskade son och lillebror. Vi älskar dig. Vi saknar dig. För alltid. För evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar