Det blev inget inlägg igår.
Jag orkade inte med det, mådde lita för dåligt.
Men nu känns det som att det börjar ordna upp sig, men än är jag inte ur svackan.
Vi var åter vid graven igår. 5 rosor till och tre ljus, ett ljus för varje år. Sen hem och käka semlor. Tänkte först tårta i och med att det trots allt var en födelsedag. Men semlorna såg så goda ut så vi tog det i stället! Sen var det mest slappa framför tv´n som gällde och ganska tidig sänggång.
Igår skrev jag på min status på FB att Jonathan fyllde tre år, och grattade honom. Det var lite "kul" att se hur olika FB-vänner reagerar, hur de skriver. De flesta skrev lite hjärtan och kramar och så. Sen kom det två som skrev grattis! Dessa två är också såna som förlorat sina barn. Sen var det en annan kompis till mig som också "vågade" skriva grattis, en gammal barndomsvän. Jag är inte på något sätt arg för att inte mina vänner vill/kan säga/skriva grattis till min son på hans födelsedag. Kanske lite besviken? Men inte arg. Det är svårt för alla att veta hur de ska göra, alla gör det som känns bäst för var och en.
Idag har jag varit duktig och ringt flera samtal som jag skjutit upp. Beställt tid för återbesök på gyn efter koniseringen jag gjorde i höstas. Skulle varit på återbesök redan i december.... jaja, bättre sent än aldrig! Sen ringde jag tandläkaren och fick en akuttid i morgon. Har ju haft (och har fortfarande) ont i en framtand. Är rädd att jag ska tappa den! Sen ringde jag optikern och beställde tid för ny synundersökning för Alexander och det blir nästa vecka. Tyckte det passade bra att ta det på sportlovet! Sen var det ett samtal till förskolans rektor och säga vilken förskola vi vill ha till Cassandra. På grund av vissa omständigheter (som jag inte orkar gå in på, men det är inget lustigt allt. Flytta barn efter 6 månader eller inte? Ny? Gammal? Ja lite sånt bara) så har vi haft två olika platser/förskolor att välja mellan. Vi var i förra veckan på studiebesök på båda och har nu bestämt oss. Det blir en helt ny förskoleavdelning! Den startade idag! Så allt är helt nytt och superfint! Och så ytterligare ett samtal, som inte ledde nånstans alls.... Ringde Försäkringskassan för att jag behöver få ett intyg skickat, men efter 30 minuters telefonkö så blev jag bortkopplad.... skitkul... INTE!!
På fredag är planen att jag ska ta med mig min mamma, Kristoffer och Cassandra till simhallen. Undra hur jag tänkte där. Men det börjar bli dags att ta itu med den delen av sorgearbetet nu. Innan det blir permanent. Jag VILL ju verkligen kunna gå och bada med mina barn! Nu får vi dock se hur allt går, om vi kommer iväg. Jag käkar ju lite Panocod nu för min onda tand, men ikväll när den började gå ur kroppen kunde jag konstatera en temperatur på dryga 38 grader. Vilket i mitt fall definitivt betyder feber, jag har ju ganska låg temp i vanliga fall. Vid ca 38,5 grader kan jag i princip bli liggandes! Men jag håller tummar och tår att det inte blir mer av det. Men det vore väl lustigt om vi skulle klara oss undan all skit som går nu och som gått i många veckor nu. Enda som varit är att Alexander under förra helgen hade lite feber och Cassandra var snorig samtidigt. Annars har vi varit ganska så befriade från all skit! Ja förutom lite snoriga och så, men det räknas ju inte!
Nu blir det till att titta lite på Mästerkockarna och sen är det Grey´s! Som jag längtat!
Så nu ska jag få Kristoffer i säng också. Sätta på en balja thé och sen blir det en semla ikväll också! De var ju så billiga igår att vi passade på att köpa två var!
Pussungen min1
Idag har jag nog inte så mycket att säga, sa nog det mesta igår.
Du vet att jag älskar dig.
För alltid och för evigt.
Mitt älskade lilla hjärtegull!
onsdag 13 februari 2013
måndag 11 februari 2013
2 år som ängel
Älskade lilla fisgrunkan min!
Idag är det två år sedan du lämnade oss kvar här på jorden.
Två år sedan du flög upp till änglarnas land.
Jag sitter kvar här med trasigt hjärta.
Jag sitter kvar här med tårar som rinner ner för mina kinder.
Varför fick du inte stanna kvar här hos oss?
Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig denna fråga.
Jag vet inte heller varför jag fortsätter att ställa denna fråga.
För jag vet ju redan att jag aldrig kommer få ett svar.
Men jag fortsätter ställa denna fråga, livet ut.
Idag var vi och tände ljus hos dig och la rosor på din grav. Fem röda fina rosor. En från mamma. En från pappa. En från Alexander. En från Kristoffer. En från Cassandra. Vi tände också ljus för dig. Ett som vanligt i den stora lyktan. I den lilla lyktan lyser varje kväll och natt ett batteridrivet fint ljus. Sen tände vi två ljus, för din två-årsdag som ängel. Och ytterligare ett stort rött ljus. Bara för att. Bara för att du är du och du är sakna. Och älskad. Hela tiden.
Det är inte lätt att skriva ner allt jag vill få sagt till dig. Jag sitter här och gråter och mitt hjärta värker. Värre än vanligt. Kristoffer babblar på och härjar runt som vanligt i bakgrunden. I vanliga fall går det ganska bra att skriva i alla fall. Men just idag så har jag lite extra svårt att tänka! Men jag tror du redan vet allt jag vill säga dig. För jag tänker ju på dig hela tiden och jag är helt övertygad om att du har ett öppet bredband rätt in i mammas tankar!
Jag har hittat en fin dikt/låt som stämmer så fint in just idag. Har dock ändrat lite så det står två år istället för ett år.
Ja idag har det inte varit en enkel dag. Och morgondagen lär inte bli enklare. Men på något vis har tiden gått. På något vis har vi tagit oss igenom detta. Men inte genom att vara stark! Jag är inte starkare än någon annan! Men man har inget val. Man kan inte bara lägga sig ner och dö. Hur gärna man än vill många gånger. Men jag har andra barn att ta hand om. Fler barn som behöver mig kvar i livet. Idag fick Alexander vara hemma från skolan. Gick upp på morgonen för att säga till honom att det var dags att gå upp. Då ligger han och gråter i sin säng. Ringde skolan och sa att han var sjuk. Tänker inte skicka ett gråtandes barn till skolan!
Som ni läste högre upp så var vi hela familjen vid graven idag och tände ljus. Ett nytt besök blir det ju i morgon, på hans treårsdag. Lite ovanligt idag att jag skriver till Jonathan först, det brukar jag ju göra i slutet. Men idag kändes det mer rätt att börja med honom, det är ju han allt kretsar till idag. Och i morgon. Vi får väl se om det blir ett nytt inlägg då, eller om jag nöjer mig med dagens inlägg. Jag mår liksom inte så bra. Och ovanpå allt så har jag behövt bege mig till simhallen idag och måste dit även i morgon. Eller måste och måste. Men jag VILLE följa med. Idag var jag med Alexander hos sjukgymnasten då han fortfarande efter flera veckor har ont i en fot han skadade i en cup. Och sjukgymnasten håller till på simhallen. Alexander ska nu vila foten och börja träna på gymet hos sjukgymnasten. Ca 3-4 veckor trodde han det skulle handla om. I morgon "måste" jag åter till badhuset. Kristoffer har simträning. Och jag vill verkligen vara med honom där! Och om jag känner att jag orkar så ska jag faktiskt dit igen på fredag! Då tillsammans med min mamma, Kristoffer och Cassandra. Vi ska se om jag vågar mig på att bada lite med ungarna!
Och på tal om ungarna..... Cassandra hittade just av/på-knappen på TV´n. Skitbra! Bara på tal om något helt annat.... och som påminner om att livet går vidare, saker händer mest hela tiden. Vad vi än tror. Vad vi än vill.
Tänker avsluta dagens inlägg med ytterligare en text. Denna är skriven av Peter LeMarc och jag tycker den stämmer så bra!
Idag är det två år sedan du lämnade oss kvar här på jorden.
Två år sedan du flög upp till änglarnas land.
Jag sitter kvar här med trasigt hjärta.
Jag sitter kvar här med tårar som rinner ner för mina kinder.
Varför fick du inte stanna kvar här hos oss?
Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig denna fråga.
Jag vet inte heller varför jag fortsätter att ställa denna fråga.
För jag vet ju redan att jag aldrig kommer få ett svar.
Men jag fortsätter ställa denna fråga, livet ut.
Idag var vi och tände ljus hos dig och la rosor på din grav. Fem röda fina rosor. En från mamma. En från pappa. En från Alexander. En från Kristoffer. En från Cassandra. Vi tände också ljus för dig. Ett som vanligt i den stora lyktan. I den lilla lyktan lyser varje kväll och natt ett batteridrivet fint ljus. Sen tände vi två ljus, för din två-årsdag som ängel. Och ytterligare ett stort rött ljus. Bara för att. Bara för att du är du och du är sakna. Och älskad. Hela tiden.
 |
| Kristoffer letade upp ett par kottar som han lägger vid din grav. |
Det är inte lätt att skriva ner allt jag vill få sagt till dig. Jag sitter här och gråter och mitt hjärta värker. Värre än vanligt. Kristoffer babblar på och härjar runt som vanligt i bakgrunden. I vanliga fall går det ganska bra att skriva i alla fall. Men just idag så har jag lite extra svårt att tänka! Men jag tror du redan vet allt jag vill säga dig. För jag tänker ju på dig hela tiden och jag är helt övertygad om att du har ett öppet bredband rätt in i mammas tankar!
Jag har hittat en fin dikt/låt som stämmer så fint in just idag. Har dock ändrat lite så det står två år istället för ett år.
Någon annan
gång, någon annanstans
Det
var ett år sen nu
som du fanns här hos oss
som du fanns här hos oss
Du
lämnade allt bakom
när du lämnade oss
när du lämnade oss
Till
himlen kom du först in
och här står vi ensamma kvar
och saknaden dröjer sig kvar sen den dan
och här står vi ensamma kvar
och saknaden dröjer sig kvar sen den dan
Alla
de tankar som finns här inom mig
alla de minnena
alla de minnena
Jag
glömmer aldrig, glömmer aldrig dig
Någon
annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
ska vi ses igen
Någon
annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
ska vi ses igen
Om
du var här just nu
om tiden den ej gått så fort
så mycket som vi skulle
vi skulle ha gjort
om tiden den ej gått så fort
så mycket som vi skulle
vi skulle ha gjort
Fastän
livet går vidare
nästan som förut
nästan som förut
Jag
är ingen tvivlare
för jag vet det tar aldrig,
det tar aldrig slut
för jag vet det tar aldrig,
det tar aldrig slut
Någon
annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
ska vi ses igen
Någon
annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
ska vi ses igen
För
jag vet det tar aldrig,
Det
tar aldrig
Det
tar aldrig slut…
Någon
annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
ska vi ses igen
Någon
annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
ska vi ses igen
Vi
ska ses igen…
Text
& musik: Stefan Almpvist – Peo Tyrén
Artist: B.I.G. (Brothers In
God)
Album: “Ingen annan väg”
Ja idag har det inte varit en enkel dag. Och morgondagen lär inte bli enklare. Men på något vis har tiden gått. På något vis har vi tagit oss igenom detta. Men inte genom att vara stark! Jag är inte starkare än någon annan! Men man har inget val. Man kan inte bara lägga sig ner och dö. Hur gärna man än vill många gånger. Men jag har andra barn att ta hand om. Fler barn som behöver mig kvar i livet. Idag fick Alexander vara hemma från skolan. Gick upp på morgonen för att säga till honom att det var dags att gå upp. Då ligger han och gråter i sin säng. Ringde skolan och sa att han var sjuk. Tänker inte skicka ett gråtandes barn till skolan!
Som ni läste högre upp så var vi hela familjen vid graven idag och tände ljus. Ett nytt besök blir det ju i morgon, på hans treårsdag. Lite ovanligt idag att jag skriver till Jonathan först, det brukar jag ju göra i slutet. Men idag kändes det mer rätt att börja med honom, det är ju han allt kretsar till idag. Och i morgon. Vi får väl se om det blir ett nytt inlägg då, eller om jag nöjer mig med dagens inlägg. Jag mår liksom inte så bra. Och ovanpå allt så har jag behövt bege mig till simhallen idag och måste dit även i morgon. Eller måste och måste. Men jag VILLE följa med. Idag var jag med Alexander hos sjukgymnasten då han fortfarande efter flera veckor har ont i en fot han skadade i en cup. Och sjukgymnasten håller till på simhallen. Alexander ska nu vila foten och börja träna på gymet hos sjukgymnasten. Ca 3-4 veckor trodde han det skulle handla om. I morgon "måste" jag åter till badhuset. Kristoffer har simträning. Och jag vill verkligen vara med honom där! Och om jag känner att jag orkar så ska jag faktiskt dit igen på fredag! Då tillsammans med min mamma, Kristoffer och Cassandra. Vi ska se om jag vågar mig på att bada lite med ungarna!
Och på tal om ungarna..... Cassandra hittade just av/på-knappen på TV´n. Skitbra! Bara på tal om något helt annat.... och som påminner om att livet går vidare, saker händer mest hela tiden. Vad vi än tror. Vad vi än vill.
Tänker avsluta dagens inlägg med ytterligare en text. Denna är skriven av Peter LeMarc och jag tycker den stämmer så bra!
Gråt
Vad
har du varit med om, vad är det som har hänt
Hela
du är stel av rimfrost, ditt ansikte är spänt
Du
kan inte bära det inom dej länge till
Du
kan inte tysta det hur gärna du än vill
Så
låt det falla ner, låt det få ett slut,
låt dej svepas med, låt det forsa ut
låt dej svepas med, låt det forsa ut
Som
gråt, gråt, bara gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma
låt det strömma du kan aldrig glömma
Du
har försökt fly undan, låst in dej i en borg
Men
vem som helst kan se ditt hjärta, ditt bröst är fullt av frusen sorg
Ingen
kan leva sitt liv på en öde ö
Pressar
du ner allt igen kommer du att dö
Så
låt dej sköljas bort du har lidigt nog,
tina upp denna frusna flod
tina upp denna frusna flod
Gråt,
gråt, bara gråt,
låt det strömma du kan aldrig glömma, bara gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma, bara gråt
Kom
i min famn och låt allting brisera
Du
bär på en värld och förmår inte mera
Låt
regnet falla, låt vågorna svalla,
gråt alla sår från helt bortglömda år
gråt alla sår från helt bortglömda år
Bara
gråt, bara gråt, gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma
låt det strömma du kan aldrig glömma
Text,
musik & artist: Peter LeMarc
Album:
Sången dom spelar när filmen är slut, 1991
fredag 1 februari 2013
Födelsedag!
I dag fyller lilla Cassandra 1 år!
Och det är en dag med mycket blandade känslor...
Jag är såååå glad över att det är hennes födelsedag, men samtidigt är jag såååå ledsen över den förra 1-årsdagen vi aldrig fick fira. I stället samlades våra familjer på sjukhuset för att ta farväl av lilla Jonathan.
Igår var nog ännu värre. Klockan 14.25 blev Cassandra exakt så gammal som Jonathan var när han dödförklarades. 1 år minus 1 dygn och 14 minuter.... Och just 14.25 igår så skulle jag gå på utvecklingssamtal med Alexander. Bra planerat. Eller kanske inte. Tur jag har mina lugnande små piller att ta till vid dessa tillfällen!
Återgår till dagen. Lilla snäckan fick av oss två paket idag. En mörk starkt lila MiniKånken som hon ska ha på dagis. Och så fick hon en dragleksak. En fin häst i trä med ett snöre i! Sen fick hon ytterligare ett paket. Ni kommer kanske ihåg den underbart snälla tjej vid namn H som jag skrev om här för ett tag sedan? Hon som skickade ett paket till mig lite efter jul, för att hon visste att vi hade det jobbigt. Hon har skickat ännu ett paket! Denna gången en födelsedagspresent till Cassandra! Kortet läste jag redan häromdagen, när paketet kom. Så fint skrivet, en liten tår rann för min kind! Presenten öppnade Cassandra idag och det var en superfin gose-katt från Bukowski! Härligt att det finns så fina människor, med hjärtat på rätt plats, som har tid och ork över att tänka lite extra på någon annan som har det jobbigt! Trots att snälla fina H också har det jobbigt ibland. Det betyder jättemycket!
Mer firande av Cassandra än så blir det inte idag! I morgon (om sjukdomar kan vara så snälla att lämna oss ifred) kommer Cassandras slavar, åh, förlåt, gudföräldrar, och deras två barn hit på eftermiddagen. Då blir det lite mat och lite glass! På söndag kommer mormor & morfar, farfar, morbror med familj och då blir det fika och tårta! Så fullt med lek och bus!
Men det är så jobbigt att inte kunna fokusera på en känsla i taget. Ena sekunden är jag glad och nästa är jag ledsen. Det är ju ännu värre med den biten nu, rena bergochdalbanan för mina känslor! Hade det varit lite tid mellan de olika känslorna så hade jag ju kunnat bearbeta dom lite mer, en i taget. Men som det är nu så skrattar jag och gråter ungefär samtidigt, mest hela tiden.... Nätterna är en ren jävla pina igen! Mardrömmar och otäcka tankar som gör det halvt omöjligt att sova!
I helgen ska vi tända ett ljus på Cassandras tårta. Ett ljus vi aldrig fick tända på Jonathans tårta. I stället tände jag det ljuset på sjukhuset, när vi tog farväl...
Men i helgen ska jag göra allt jag kan på att fokusera på de fina tankarna, på de glada tankarna. Även om de ledsna och sorgsna tankarna också kommer finnas där. Men jag måste försöka att inte låta de ledsamma få övertaget! För denna helgen är det Cassandra vi ska fira!
Stort grattis till världens finaste lilla tjej, världens finaste dotter, världens finaste lillasyster! Jag älskar dig!
Älskade lilla fina ängel!
Det har varit ett par riktigt jobbiga dagar nu för mamma, och ett par till återstår. Din lillasyster fyller ett år idag. Och då kan jag ju inte låta bli att tänka på det kalaset vi aldrig fick ha för dig min älskling! Att jag inte fick baka en tårta, ge dig paket och fixa kalas. Ja allt som hör en födelsedag till! Jag var vid din grav idag och tände ljus. Tände ett extra ljus idag, för det kändes som en bra dag att göra det! Ditt ena paket ligger kvar här hemma, oöppnat. Det var fina plastbilar som ser ut som djur, som Alexander skulle ge dig. Kristoffer gav dig en gosehund, och den bäddade vi ner hos dig i kistan så du fick den med dig! Vi skulle gett dig en fin silverask där du skulle lagt dina tänder i när du tappade dom. Men i den asken ligger nu i stället det fina halsband du skulle fått av din morbror med familj. En fin namnbricka där ditt namn och personnummer står skrivet. Likadant som dina bröder har. Nu ska jag gå och tända två ljus för dig här hemma i bokhyllan och försöka att tänka bra tankar! Tänker på dig och på din sista dag, hur roligt du hade det! Hur sur du blev när jag tog på dig pippi-peruken! Hur du skrattade när Kristoffer körde dig i den stora lastbilen på Öppna Förskolan. Hur roligt du hade det i badet med Kristoffer.... Mammas hjärta kommer för alltid vara trasigt. Men jag tror att Cassandra hjälpte till att klistra ihop det lite grann. Men saknaden efter dig kommer alltid finnas. Minnena av dig kommer alltid finnas. Kommer aldrig kunna glömma dig. Kommer aldrig VILJA glömma dig! Du är och förblir en del av mitt hjärta. Mamma älskar dig och mamma saknar dig. För alltid och för evigt.
Och det är en dag med mycket blandade känslor...
Jag är såååå glad över att det är hennes födelsedag, men samtidigt är jag såååå ledsen över den förra 1-årsdagen vi aldrig fick fira. I stället samlades våra familjer på sjukhuset för att ta farväl av lilla Jonathan.
Igår var nog ännu värre. Klockan 14.25 blev Cassandra exakt så gammal som Jonathan var när han dödförklarades. 1 år minus 1 dygn och 14 minuter.... Och just 14.25 igår så skulle jag gå på utvecklingssamtal med Alexander. Bra planerat. Eller kanske inte. Tur jag har mina lugnande små piller att ta till vid dessa tillfällen!
Återgår till dagen. Lilla snäckan fick av oss två paket idag. En mörk starkt lila MiniKånken som hon ska ha på dagis. Och så fick hon en dragleksak. En fin häst i trä med ett snöre i! Sen fick hon ytterligare ett paket. Ni kommer kanske ihåg den underbart snälla tjej vid namn H som jag skrev om här för ett tag sedan? Hon som skickade ett paket till mig lite efter jul, för att hon visste att vi hade det jobbigt. Hon har skickat ännu ett paket! Denna gången en födelsedagspresent till Cassandra! Kortet läste jag redan häromdagen, när paketet kom. Så fint skrivet, en liten tår rann för min kind! Presenten öppnade Cassandra idag och det var en superfin gose-katt från Bukowski! Härligt att det finns så fina människor, med hjärtat på rätt plats, som har tid och ork över att tänka lite extra på någon annan som har det jobbigt! Trots att snälla fina H också har det jobbigt ibland. Det betyder jättemycket!
 |
| Cassandras 1-årspresenter |
Mer firande av Cassandra än så blir det inte idag! I morgon (om sjukdomar kan vara så snälla att lämna oss ifred) kommer Cassandras slavar, åh, förlåt, gudföräldrar, och deras två barn hit på eftermiddagen. Då blir det lite mat och lite glass! På söndag kommer mormor & morfar, farfar, morbror med familj och då blir det fika och tårta! Så fullt med lek och bus!
Men det är så jobbigt att inte kunna fokusera på en känsla i taget. Ena sekunden är jag glad och nästa är jag ledsen. Det är ju ännu värre med den biten nu, rena bergochdalbanan för mina känslor! Hade det varit lite tid mellan de olika känslorna så hade jag ju kunnat bearbeta dom lite mer, en i taget. Men som det är nu så skrattar jag och gråter ungefär samtidigt, mest hela tiden.... Nätterna är en ren jävla pina igen! Mardrömmar och otäcka tankar som gör det halvt omöjligt att sova!
I helgen ska vi tända ett ljus på Cassandras tårta. Ett ljus vi aldrig fick tända på Jonathans tårta. I stället tände jag det ljuset på sjukhuset, när vi tog farväl...
 |
| Jonathans 1-årsljus |
Men i helgen ska jag göra allt jag kan på att fokusera på de fina tankarna, på de glada tankarna. Även om de ledsna och sorgsna tankarna också kommer finnas där. Men jag måste försöka att inte låta de ledsamma få övertaget! För denna helgen är det Cassandra vi ska fira!
Stort grattis till världens finaste lilla tjej, världens finaste dotter, världens finaste lillasyster! Jag älskar dig!
 | |||
| Cassandra, 1 år gammal idag |
Älskade lilla fina ängel!
Det har varit ett par riktigt jobbiga dagar nu för mamma, och ett par till återstår. Din lillasyster fyller ett år idag. Och då kan jag ju inte låta bli att tänka på det kalaset vi aldrig fick ha för dig min älskling! Att jag inte fick baka en tårta, ge dig paket och fixa kalas. Ja allt som hör en födelsedag till! Jag var vid din grav idag och tände ljus. Tände ett extra ljus idag, för det kändes som en bra dag att göra det! Ditt ena paket ligger kvar här hemma, oöppnat. Det var fina plastbilar som ser ut som djur, som Alexander skulle ge dig. Kristoffer gav dig en gosehund, och den bäddade vi ner hos dig i kistan så du fick den med dig! Vi skulle gett dig en fin silverask där du skulle lagt dina tänder i när du tappade dom. Men i den asken ligger nu i stället det fina halsband du skulle fått av din morbror med familj. En fin namnbricka där ditt namn och personnummer står skrivet. Likadant som dina bröder har. Nu ska jag gå och tända två ljus för dig här hemma i bokhyllan och försöka att tänka bra tankar! Tänker på dig och på din sista dag, hur roligt du hade det! Hur sur du blev när jag tog på dig pippi-peruken! Hur du skrattade när Kristoffer körde dig i den stora lastbilen på Öppna Förskolan. Hur roligt du hade det i badet med Kristoffer.... Mammas hjärta kommer för alltid vara trasigt. Men jag tror att Cassandra hjälpte till att klistra ihop det lite grann. Men saknaden efter dig kommer alltid finnas. Minnena av dig kommer alltid finnas. Kommer aldrig kunna glömma dig. Kommer aldrig VILJA glömma dig! Du är och förblir en del av mitt hjärta. Mamma älskar dig och mamma saknar dig. För alltid och för evigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)