2 år som ängel

Älskade lilla fisgrunkan min!

Idag är det två år sedan du lämnade oss kvar här på jorden.
Två år sedan du flög upp till änglarnas land.
Jag sitter kvar här med trasigt hjärta.
Jag sitter kvar här med tårar som rinner ner för mina kinder.
Varför fick du inte stanna kvar här hos oss?
Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig denna fråga.
Jag vet inte heller varför jag fortsätter att ställa denna fråga.
För jag vet ju redan att jag aldrig kommer få ett svar.
Men jag fortsätter ställa denna fråga, livet ut.

Idag var vi och tände ljus hos dig och la rosor på din grav. Fem röda fina rosor. En från mamma. En från pappa. En från Alexander. En från Kristoffer. En från Cassandra. Vi tände också ljus för dig. Ett som vanligt i den stora lyktan. I den lilla lyktan lyser varje kväll och natt ett batteridrivet fint ljus. Sen tände vi två ljus, för din två-årsdag som ängel. Och ytterligare ett stort rött ljus. Bara för att. Bara för att du är du och du är sakna. Och älskad. Hela tiden.

Kristoffer letade upp ett par kottar som han lägger  vid din grav.

 
Det är inte lätt att skriva ner allt jag vill få sagt till dig. Jag sitter här och gråter och mitt hjärta värker. Värre än vanligt. Kristoffer babblar på och härjar runt som vanligt i bakgrunden. I vanliga fall går det ganska bra att skriva i alla fall. Men just idag så har jag lite extra svårt att tänka! Men jag tror du redan vet allt jag vill säga dig. För jag tänker ju på dig hela tiden och jag är helt övertygad om att du har ett öppet bredband rätt in i mammas tankar!

Jag har hittat en fin dikt/låt som stämmer så fint in just idag. Har dock ändrat lite så det står två år istället för ett år.

Någon annan gång, någon annanstans

Det var ett år sen nu
som du fanns här hos oss

Du lämnade allt bakom
när du lämnade oss

Till himlen kom du först in
och här står vi ensamma kvar
och saknaden dröjer sig kvar sen den dan

Alla de tankar som finns här inom mig
alla de minnena

Jag glömmer aldrig, glömmer aldrig dig

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Om du var här just nu
om tiden den ej gått så fort
så mycket som vi skulle
vi skulle ha gjort

Fastän livet går vidare
nästan som förut

Jag är ingen tvivlare
för jag vet det tar aldrig,
det tar aldrig slut

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

För jag vet det tar aldrig,

Det tar aldrig

Det tar aldrig slut…

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Vi ska ses igen…

Text & musik: Stefan Almpvist – Peo Tyrén

Artist: B.I.G. (Brothers In God)

Album: “Ingen annan väg”

Ja idag har det inte varit en enkel dag. Och morgondagen lär inte bli enklare. Men på något vis har tiden gått. På något vis har vi tagit oss igenom detta. Men inte genom att vara stark! Jag är inte starkare än någon annan! Men man har inget val. Man kan inte bara lägga sig ner och dö. Hur gärna man än vill många gånger. Men jag har andra barn att ta hand om. Fler barn som behöver mig kvar i livet. Idag fick Alexander vara hemma från skolan. Gick upp på morgonen för att säga till honom att det var dags att gå upp. Då ligger han och gråter i sin säng. Ringde skolan och sa att han var sjuk. Tänker inte skicka ett gråtandes barn till skolan!

Som ni läste högre upp så var vi hela familjen vid graven idag och tände ljus. Ett nytt besök blir det ju i morgon, på hans treårsdag. Lite ovanligt idag att jag skriver till Jonathan först, det brukar jag ju göra i slutet. Men idag kändes det mer rätt att börja med honom, det är ju han allt kretsar till idag. Och i morgon. Vi får väl se om det blir ett nytt inlägg då, eller om jag nöjer mig med dagens inlägg. Jag mår liksom inte så bra. Och ovanpå allt så har jag behövt bege mig till simhallen idag och måste dit även i morgon. Eller måste och måste. Men jag VILLE följa med. Idag var jag med Alexander hos sjukgymnasten då han fortfarande efter flera veckor har ont i en fot han skadade i en cup. Och sjukgymnasten håller till på simhallen. Alexander ska nu vila foten och börja träna på gymet hos sjukgymnasten. Ca 3-4 veckor trodde han det skulle handla om. I morgon "måste" jag åter till badhuset. Kristoffer har simträning. Och jag vill verkligen vara med honom där! Och om jag känner att jag orkar så ska jag faktiskt dit igen på fredag! Då tillsammans med min mamma, Kristoffer och Cassandra. Vi ska se om jag vågar mig på att bada lite med ungarna!

Och på tal om ungarna..... Cassandra hittade just av/på-knappen på TV´n. Skitbra! Bara på tal om något helt annat.... och som påminner om att livet går vidare, saker händer mest hela tiden. Vad vi än tror. Vad vi än vill.

Tänker avsluta dagens inlägg med ytterligare en text. Denna är skriven av Peter LeMarc och jag tycker den stämmer så bra!

Gråt

Vad har du varit med om, vad är det som har hänt

Hela du är stel av rimfrost, ditt ansikte är spänt

Du kan inte bära det inom dej länge till

Du kan inte tysta det hur gärna du än vill

Så låt det falla ner, låt det få ett slut,
låt dej svepas med, låt det forsa ut

Som gråt, gråt, bara gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma

Du har försökt fly undan, låst in dej i en borg

Men vem som helst kan se ditt hjärta, ditt bröst är fullt av frusen sorg

Ingen kan leva sitt liv på en öde ö

Pressar du ner allt igen kommer du att dö

Så låt dej sköljas bort du har lidigt nog,
tina upp denna frusna flod

Gråt, gråt, bara gråt,
låt det strömma du kan aldrig glömma, bara gråt

Kom i min famn och låt allting brisera

Du bär på en värld och förmår inte mera

Låt regnet falla, låt vågorna svalla,
gråt alla sår från helt bortglömda år

Bara gråt, bara gråt, gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma

Text, musik & artist: Peter LeMarc

Album: Sången dom spelar när filmen är slut, 1991