Snäckans inskolnin - mammans panik

Börjar bara med ett par rader här..... Jag VET att det heter FÖRSKOLA, och inte dagis. Men jag har lite svårt att tänka om och säga förskola. Så ibland skriver/säger jag dagis. Ibland skriver/säger jag förskola. Jag har pratat med personal på båda mina barns dagis/förskolor och de tar INTE illa upp om vi säger dagis! Bara så att ni vet det och så lixom ;-)

Ja, då är Cassandras inskolning avklarad.
Det gick galant för den lilla damen, hade inte trott annat heller!
Värre var/är det för den stora damen - mig. Men hade inte trott annat här heller!

Vi började inskolningen på torsdagen för snart två veckor sedan. Förskolan är sååå fin! Helt ny avdelning, den öppnade bara en månad innan vi påbörjade inskolningen. Personalen är härlig! Tyvärr är det lite sjukdom som drabbat personalen, så en av de ordinarie (J) har vi ännu inte träffat. Men om allt har gått bra så ska hon börja idag! Och på inskolningens första två dagar var även E sjuk, men hon var där förra veckan och verkar vara en mycket härlig tjej! Den enda av ordinariepersonalen som var där första två dagarna var M och även hon verkar vara en härlig tjej! Det har varit en vikarie där som heter I och jag tycker det är synd att hon inte får vara kvar när ordinarie blir friska! I har ju varit med från start så både barnen och vi föräldrar vet ju vem hon är och med risk för att bli tjatig - även hon är en go tjej! Så vi har nog haft tur och fått bra personal verkar det som! Och lokalerna ska vi ju bara inte snacka om! Sååå otroligt ljusa och fina, massa nya fina leksaker och allt är fräscht. Allt är barnanpassat också. Så fräcka handfat. Rostfria rännor med tre kranar, allt i barnvänlig höjd. Även toalettstolarna är modell små och passar de små så de slipper hantera pottor!

Första dagen var både Lucas och jag med. Vi var där under två timmar och det var två andra barn som skolades in samtidigt. Då var det mest lite information, rundvandring och så lärde vi känna varandra. Barnen gjorde lite som de själva ville! Andra dagen var jag själv där med Cassandra och även då var det två timmar som gällde. Lekte lite med barnen och pratade lite. Sen var det helg och på måndagen gick både jag, Lucas och Kristoffer med dit. Kristoffer var ju mycket nyfiken på lillasysters dagis. Men det är ju inte alla förskolor som tillåter att syskon är med under inskolning. Så därför tänkte vi att vi gick allihop på morgonen och så går Kristoffer och Lucas hem efter en liten stund. Men det var inga problem, han fick gärna vara med! Så de var med fram till lunchen, då gick de hem så att det blev lite lugnare inför måltiden. Kristoffer är ju inte precis den tystaste och lugnaste ungen man kan hitta. Cassandra åt och jag och de andra föräldrarna satt i ett annat rum under tiden. Måltiden gick bra, hon åt fint. Plockar själv med fingrarna. Men sen hon började äta mat lite mer ordentligt har det sällan varit några problem. Sätt mat framför henne och hon äter! Efter maten gick jag hem med henne!

De följande två dagarna så skulle vi lämna lite och det gjorde vi och det gick bra. Två dagar fick hon även prova på att sova där, vilket också gick bra! Så summa summarum..... Inskolningen gick galant för den lilla damen!

Men då kommer vi till hur det har gått för lilla damens mamma.... mig då.
Jag har ju fasat för detta ögonblick. Inte för att jag inte litar på att personalen tar hand om henne på bästa sätt, för det tvekar jag inte alls på! Men JAG måste släppa kontrollen! JAG kommer inta ha kontroll när hon är där! JAG måste överlåta kontrollen av min snäcka på någon annan! Ja Lucas går ju bra, men annars... Nä, det har jag mycket svårt för! Har aldrig haft problem med det tidigare, med de andra barnen. Men läget är ju lite annorlunda nu. Tyvärr. Efter att Jonathan dog så har jag utvecklat visst kontrollbehov. Lite överbeskyddande ibland också kanske, fast jag försöker verkligen att inte vara det! Men det är inte så lätt! Men jag gör så gott jag kan!

Under en av dagarna när Cassandra åt och jag satt i ett annat rum så skulle jag göra ett collage till henne. Ett collage på familjemedlemmarna som skulle sättas upp på väggen. En trygghetsbild för henne helt enkelt. Och då började vi fundera på hur vi skulle göra med Jonathan. Skulle han vara med eller inte? Skulle det bli förvirrande för henne om han var med? Eller skulle det bli mer förvirrande för henne om han INTE var med? Vi beslutade i alla fall att han skulle få vara med. Infogade en fin liten ängel jämte hans ansikte. Han är ju hennes storebror även om de aldrig träffats! Vi skrev till att det var "Jonathan - storebror i himlen". Vi pratar ju så ofta om honom här hemma och bilderna ser hon ju dagligen. Så det kändes mer naturligt att ha honom med! Utöver honom så är där bild på mig (ja, faktiskt), Lucas, Alexander, Kristoffer, katterna Busan och Zingo (hon är ju helt tokig i dessa katter), mormor, morfar och farfar. Lila papper använde jag givetvis!

Idag var första dagen jag skulle åka iväg utan Cassandra en längre stund. Innan har jag ju bara varit ifrån henne under ett par timmar när jag varit och handlat eller liknande. Men idag skulle jag börja en kurs på Lernia som heter Jobbcoach. Och jag hade ingen aning om vilka tider som skulle gälla, hur länge jag skulle vara borta. Himmel, vad dåligt jag mådde på bussen dit! Snacka om panikångest! Mådde illa och skakade. Var så nära till tårar! Men väl där får vi reda på tiderna vi kommer gå och då kändes det genast lättare! Det är inte riktigt heldagar någon dag och en dag jobbar vi hemma! Så det blev nog en bra mjukstart för fjantiga mamman som inte vill lämna sin snäcka!

Och på tal om snäckan, så här ser hon ut nu för tiden!

Cassandra

Cassandra och Kristoffer

Kristoffer har börjat tycka lillasyster är ganska rolig nu för tiden. Innan har han inte brytt sig mycket alls om henne. Men nu gå-tränar han med henne och lekar och busar för fullt! De skrattar så de kiknar båda två och det finns inget underbarare än att höra de två skratta tillsammans! Även tonåringen skiner upp som en sol när han busar med lillasyster och hon skrattar!

Cassandra har för övrigt börjat gå lite smått. Började förra helgen. Vi kunde "lura" henne att ta ett par steg genom att stå bakom och hålla händerna lite, lite för långt framför henne. Då stapplade hon ett par steg. Hon gjorde lite så i veckan som var, men i helgen var det inget kul längre. Men idag så reste hon sig upp från golvet och gick nästan två meter - helt själv! Och ÖVER en tröskel, utan att trilla!

Mammas lilla snäcka börjar bli en stor tjej!


Älskade fisen min!
Snart är det påsk. I morgon eller på onsdag så ska jag sätta lite påskliljor hos dig och ett ris med fjädrar i. När det kommer till påskliljorna så får jag se om jag kan plantera dom eller om jag får ställa dom i en kruka i stället. Det ligger ju fortfarande snö och marken är frusen! Men din stora fina påsk-tupp ska jag ta dit vare sig det är snö eller inte! Påskfint ska det bli även hos dig, min älskling! Det gör lite extra ont i mammas hjärta nu. Din lillasyster har börjat dagis. Du skulle ju börjat din inskolning 4 dagar efter att du flög iväg till himlen som en liten ängel. Hon har även börjat gå lite smått! Och det var ju en av alla miljoner saker vi aldrig hann se dig göra! Det hann du aldrig lära dig. Mamma saknar dig så det gör ont i hela kroppen. Och jag älskar dig till månen och tillbaka igen. För evigt och för alltid.