Ont överallt!

Nu har det blivit riktigt jobbigt med graviditeten! Tur att det inte är så många veckor kvar nu!
Sover knappt något alls. Innan hade jag svårt att sova pga foglossning från h-vetet. Den gör dock inte så farligt ont längre under nätterna, men dessa sammandragningar! Kommer kanske en timme efter jag lagt mig och håller på i flera timmar, och då är det inte lätt att sova! Och i går kväll satte det igång redan vid sju och höll på hela natten lång! Jippi, vad pigg och glad man är då... Men foglossningen är fortfarande ett rent h-vete. Nu känns det som om hela underlivet håller på att trilla isär! Mysig känsla...

Och i natt när jag låg och inte sov så kom jag på det underbara med min sambos jobb. Han kör lastbil. Skulle mina värkar sätta igång kan ju inte han bara komma hem hur som helst! Då måste de på kontoret först hitta någon som kan åka dit han är och avlösa honom! Och det kan ta tid... Kändes tryggt att komma på det nu!

Men något positivt som hänt senare dagar/nätter är att det nu var flera nätter sedan som Kristoffer vaknade! Sover som en söt liten gris i sin nya säng! Förvisso har han valt att sova där nere, men det gör ju absolut ingenting så länge han sover tryggt! Men vi har nog kommit på vad det är som spökat för honom! Häromdagen satt vi i bilen på en mack och då fick han syn på en skylt med en symbol att man inte fick tända tändsticka. Efter att ha frågat vad skylten betydde så sa han ingenting på säkert fem minuter. Sen kom det en lång harang. Man släcker elden med vatten... vårt hus brann... VA?? Men lilla vännen, vårt hus har inte brunnit! sa både Lucas och jag snabbt. Nä, det var en mardröm, sa Kristoffer då. Då frågade vi om han ofta drömmer otäckt om att vårt hus brinner och det gjorde han. Då vaknar jag och kommer in till dig mamma och då är det inte otäckt längre och jag kan somna igen, sa han! Gullungen min! Det var ju jobbigt att höra att han drömmer mardrömmar, men samtidigt var det så skönt att höra att han äntligen kan sätta ord på vad det är som gjort att han vaknat och varit rädd! Själv vet jag att jag drömde länge om att vi hade vargar i källartrappan... fråga mig inte varför för det har jag ingen som helst aning om! Men rädd var jag! Stoppade in alla fingrar och tår under täcket, inte en del stack ut och så låg jag och ropade på mamma som fick komma! Inte en chans att jag tog av täcket och klev upp ur sängen! Men nu har han som sagt sovit flera nätter igenom utan att vakna. Nu får vi väcka honom i stället... Idag fick vi väcka honom vid åtta så att han skulle hinna göras i ordning för dagis, och då la han sig vid halv åtta igår. Men igår väckte Lucas honom vid 10 (då började han bli lite orolig att han slutat andas...) och då hade han lagt sig strax innan halv nio kvällen innan! Trött kille! Så man kan lugnt säga att vi blivit lite lätt bortskämda med sovmorgnar...

Veckan som var bjöd ju på lite kalas. Store killen blev ju tonåring! Och jag tror bestämt att han blev väldigt nöjd med alla fina presenter han fick av släkten! En 21,5 tums monitor till datorn, en fin gamingmus, chatpad till xbox, 12 månaders livekonto till xbox, ett efterlängtat spel till xboxet och ett par byxor! Så om han satt mycket vid datorn och xboxet innan så sitter han ju inte precis mindre där nu... Men nu börjar han så smått komma igång med träningarna i fotboll igen. PK:n väntar han lite till med. Han har ju (varit skadad är fel ord) haft väldigt ont i ett knä så efter besök hos sjukgymnast och inköp av ett knästöd ska han nu lugnt och försiktigt komma igång igen. Sjukgymnasten tror att han helt enkelt överansträngt sig och samtidigt vuxit väldigt mycket senaste året. Så vi håller tummarna att det är det som är felet! Och visst har det varit mycket träning. Fotboll, PK, gympan i skolan och så på elevens val har han löpträning. Och så ser det ut även under våren. Lördag, söndag, måndag och onsdag tränar han fotboll. Tisdagar och torsdagar är det PM. Två ggr i veckan skolgympa och en gång i veckan löpträning. Men än så länge är han i alla fall träningsfri på fredagar! Men med alla dessa träningar så känner vi att han kan sitta ganska mycket framför dator och xbox utan att det gör så mycket! Hade ju varit skillnad om han inte tränade!

Ikväll är jag själv med barnen. Gubben är i Oskarshamn på möte. Så för min del blir det handboll på tv. Men först ska Mr K få sin kvällsmacka och sen i säng med honom om en stund!

Längtar tills på torsdag! Då ska vi på ny mätning av bäbis och jag hoppas, hoppas, hoppas att hon inte glidit längre ner på linjen! Runt - 20 % får hon allt fortsätta hålla sig! Har varit duktig och skrivit min förlossningsplan! Och packat väskan! Känns lika bra, för vem vet när lilltjejen vill ut! Som det har varit sista nätterna och i går kväll så trodde jag det skulle vara dags snart, men sen avtog det ju. Jag har ju dålig erfarenhet av att veta hur länge man ska vänta hemma innan man åker in efter att värkarna satt igång. Eller dålig, jag har INGEN erfarenhet av det! Jag har ju varit inne på förlossning redan innan och blivit igångsatt. Ja, förutom men Alexander då. Med honom hade jag ganska rejäla sammandragningar en hel natt, men de var långt ifrån regelbundna. Och det hade de varit väldigt tydliga med, att så länge de inte var regelbundna så var det lugnt. Så jag väntade tills eftermiddagen då jag hade en tid för kontroll på Spec MVC och det var ju en himla tur att jag hade den tiden, annars hade vi antagligen inte haft Alexander! Efter u-ljud kunde läkaren konstatera att det inte fanns något fostervatten kvar (fast det inte hade gått det hade tagit slut av sig självt vilket det gör när bäbisen inte mår bra och producerar nytt). Jag hade även börjat öppna mig. CTG maskinen trodde hon var trasig för den gav så otäcka resultat så vi gick en trappa ner till förlossning för ett nytt CTG. Det visade sig dock att det inte var maskinen det var fel på, bäbisen mådde inte bra alls! Så det blev akut kejsarsnitt under narkos... Men något sånt hoppas jag verkligen inte ska hända igen! Dom andra två gångerna har det ju gått bra. Igångsättningen är lite otrevlig dock, de värkarna är visst mycket kraftigare än de naturliga... Kristoffers blev ganska utdraget. Från att igångsättningen påbörjades tog det ca 18 timmar. Med Jonathan gick det klart snabbare, ca 9 timmar från igångsättning. Och det ska visst vara riktigt snabbt för att vara igångsättning har jag fått höra! Men det höll på att avstanna men då testade vi värkstimulerande akupunktur. Har inte riktigt vetat vad jag tyckte om akupunktur innan, men nu vet jag! Barnmorskan hann inte mer än sätta sista nålen så såg vi direkt på monitorn (jag låg kopplad till CTG hela tiden) att värkarna blev rejält kraftigare direkt! Och jag kände det...

Så nu väntar vi med spänning för att få reda på hur det ska gå denna gången!

Nu ska jag gå och fixa kvällsmackan till Kristoffer!

Hejsan fisengrisen min!
Allt närmar sig med rasande fart nu. Bäbisen som ska födas. Din dödsdag och din födelsedag. Känns som om ett godståg rusar på för fullt bakom mig och om jag inte passar mig kör det över mig! Men då skulle jag ju få träffa dig igen! Men då skulle dina syskon förlora sin mamma. Inte bra det heller. Jag får helt enkelt vänta med att träffa dig igen, min älskade unge! Vi tänkte samla ihop våra familjer här under den helgen för att få en stund tillsammans i ditt minne! Fast det finns en person som inte förstår varför vi ska träffas. Inte heller förstår han varför vi inte vill att denna bäbisen ska födas på någon av "dina" två dagar. Men dom två dagarna är ju bara dina och så vill vi att det ska förbli! Som tur är så är det bara en person som är så trög att han inte fattar vad det handlar om. Alla andra, både släkt och vänner, har full förståelse för vilket helvete vi går igenom. Samtidigt så kommer vi ju att bli så lyckliga över din lillasyster. Det är så svårt att försöka beskriva den blandningen av känslor. Det fasansfulla sorgen över att inte ha dig hos oss. Den otroliga lyckan att få din lilla syster. Jag ser det som att lillasyster är en gåva från dig till oss, för att vi ska klara oss utan dig... Mamma älskar dig din lilla fisegris och jag saknar dig. För alltid och för evigt.