Ett tag sen sist!

Så här länge har det aldrig gått mellan mina ilägg tidigare! I morgon är det en hel vecka! Och lite, fast inte mycket, har ju hänt under den gångna veckan!

Kursen jag går på är seg och sur... "Läraren" har dålig planering, dåligt upplägg mm. Sysslar med annat samtidigt vilket innebär att hon idag kom ca 30 minuter för sent efter förmiddagsfikat. Hon kopierade visst papper som vi skulle få, men då kunde hon väl komma och säga det! Vi hade inget att göra så vi satt och snackade skit, som vi gör större delen av tiden! Även efter lunchen idag var hon sen tillbaka, kanske en kvart eller så. Men då hade vi i alla fall fått en uppgift. Att läsa igenom papperna hon kopierade innan... Och det tog ju väldigt lång tid! Inte! Och sen skulle hon prata lite med var och en om våra CV. Hon hann väl med två stycken tror jag, och under tiden satt vi andra och gjorde samma gamla vanliga. Ingenting. Och så har veckan i stort sett ut! Jo, vi skulle ju få besök av olika bemanningsföretag sa dom på informationen och på kursens första dag. Idag kom Lernia bemanning. Det är Lernia som har kursen... Ca 45 minuter var visst avsatta till detta. Enormt! Så när tiden var ute så sa tjejen att nu får vi vara färdiga för nu måste jag gå. Då hade vi inte hunnit ställa våra frågor ens. Och när hon startade PowerPoint presentationen så sa hon direkt att detta får vi hoppa över (vissa sidor) för vi har lite bråttom. Bra start! När vår lärare kom tillbaka så ifrågasatte vi det dom sagt ang besök från olika bemanningsföretag, bl a Manpower. Ja, vill ni att dom också ska komma så kan jag ringa dom och se om dom har tid. Nästa vecka har vi prova-på-vecka igen och sen är det bara en vecka kvar. Vi skulle också göra många studiebesök fick vi reda på under informationen. Första veckan fick vi göra en lista över tänkbara företag så skulle hon fixa det. Nu har hon börjat ringa runt om det... Bra att hon är ute i god tid... Men det är så här det ser ut mest hela tiden! Sitta och göra ingenting kan vi ju lika gärna göra hemma!!! Men lärarna är trevliga i alla fall, det är ju alltid något! Och vi i gruppen har väldigt roligt tillsammans, men det blir ju så mycket irritation och tristess när dagarna ser ut på detta viset!

I går var vi på nytt ultraljud och tittade på Plutten. Jag ville ju veta vilket kön det är för jag tror någonstans att det kan underlätta för mig om jag är förberedd. Jag vet inte om det gör det, men det känns så. Lucas vill ju som sagt inte veta. Så jag frågade om hon, barnmorskan, kunde skriva det på en lapp till mig om hon kunde se modellbetäckningen. Men de säger inte det om inte båda vill! Men då min älskade sambo förstår varför jag vill veta det denna gången så gick han med på det. Men tror ni hon såg det? Nej, just det! Inte alls, inte ens en skymt! Först låg Plutten helt hopknölad, och när den väl vecklade ut sig lite så kunde vi konstatera att navelsträngen låg mellan benen! Så det var bara att glömma, och hon försökte länge och väl! Men jag kommer ju göra många fler ultraljud så om jag inte ångrar mig så kommer det ju finnas fler tillfällen att se om det är en tjej eller kille! Rätt som det var under undersökningen så började barnmorskan skratta! Ser ni? frågade hon. Den kliar sig på rumpan! Och det gjorde den flera gånger, man till och med såg att fingrarna rörde sig! Tokig liten unge! Jag blev så lättad och glad i början av undersökningen när jag såg det lilla hjärtat slå. Jag har ju varit ganska orolig senaste veckorna. För ca två veckor sedan så kände jag ganska tydliga rörelser långt nere vid mitt vänstra höftben men sen har jag knappt känt något alls. Eller rättare sagt, jag tror inte jag har känt något alls! Men med mina tarmar är det ju inte så lätt att veta, jag tror att det är tarmarna när det kanske egentligen är bebisen. Vem vet? Men sen tycker jag också att jag borde känna mer nu, jag är ju ändå 19 veckor fullgångna på fredag. Men det var inte så lustigt att jag inte kände mycket sa barnmorskan. Moderkakan sitter tydligen i framkant och täcker hela främre delen av livmoderväggen och det är ju där man känner det tydligast och först! Så det var med stor lättnad jag fick detta besked! Försökte hitta i mina gamla journaler var de andra barnens moderkaka satt, men lyckades inte hitta det! Men jag har nog en svag aning om att de satt baktill, men är väldigt osäker.

I går eftermiddag var jag över till Öland för att klippa mig, för min härliga frisör jobbar på en salong i Färjestaden. Det var välbehövligt, har inte klippt mig sen i våras. Ganska tidigt i våras till och med tror jag. Men det blev väldigt bra, precis som vanligt! Lite kortare denna gången, framför allt i nacken. Sen åkte vi över bron igen och körde in till stan och inhandlade god kinamat. Gubben skulle iväg till Oskarshamn på möte så vi hade inte tid att laga middag. När maten var uppäten åkte han iväg till mötet och Alexander åkte till sin PK-träning. Jag satte mig och spelade Cars-yatzy med Kristoffer, sen kladdade jag i hårfärg, spelade en omgång yatzy till, la Kristoffer, sköljde ur hårfärgen, duschade, tittade på tv, städade köket, plockade i och ur diskmaskinen... Ganska fullt schema hela kvällen, men det gäller att utnyttja reklampauserna väl så hinner man en hel del! Men åter till färgen! Jag har ju använt samma färg flera gånger tidigare, ädelmahogney heter den och den brukar bli rödbrun och fin. Denna gången blev den klart mörkare och mycket lila! Inte för att det gjorde något, matchar mina glasögon perfekt! Men det var ju inte riktigt det jag räknat med så jag blev lite förvånad! Men jag har ju haft så mycket olika färger i skallen så jag är van vid det mesta, spelar mig inte så stor roll! En del tror att det är för att jag är gravid, att det blev annorlunda. Men det är ju inte riktigt första gången jag färgar håret när jag är gravid och har aldrig fått så annorlunda resultat tidigare! Och nä, det var inte fel färgtub i förpackningen, jag dubbel (eller till och med trippel) kollade detta! Verkar faktiskt som om tuben fått fel innehåll om man säger så!

Nähä, nu tror jag inte att jag orkar skriva mer för idag! Så nu säger jag god natt!

Hej min fina lilla ängel!
Nu var det ett tag sen jag skrev till dig, men mamma har tappat orken lite med detta. Det går nog lite i vågor. I går var mamma och pappa och tittade in lite i magen på din lillasyster eller lillebror! Du skulle blivit världens bästa storebror! Du och dina storebröder tillsammans! För jag har ju världens finaste killar, alla tre! Och jag älskar er alla tre så otroligt mycket! Men till Alexander och Kristoffer kan jag ju säga det direkt till dom, det kan jag ju inte till dig.... Och det gör ont i mammas hjärta att inte kunna göra det. Men jag tänker det hela tiden och jag hoppas och tror att du vet det i alla fall! För jag sa ju det till dig när du var i livet, varje dag, ofta många gånger varje dag! Snart börjar det bli dags att göra någon fin höstplantering vid din grav. En ljung och en prydnadskål, kanske? Och så kanske jag lägger dit en fin prydnadspumpa också! Det börjar även bli dags att ta hem en del av sakerna som står där. Jag tänkte ju att jag tar hem det mesta över vintern, så att det inte blir förstört av snön och kylan. En del saker kommer jag givetvis att lämna kvar! Mamma älskar sin goa lilla fina kille och mamma saknar sin underbart vackra son! För alltid och för evigt!