Olika upplevelser.

Jag tänkte börja med att lägga ut två bilder här! Den första är på den fina granitnallen som jag tidigare berättade om, som jag fick köpa för halva priset då den var felmärkt! Den andra bilden är på fyra stendjur som jag köpt. Jag kommer köpa fler under vintern, tänkte jag! De finns på 2B Interior i Kalmar, de har massor av fina saker där! Jag ska ju göra om Jonathans grav-rabatt till våren, tänkte jag. Den lilla hängsälgen verkar inte må så bra så den åker bort. I stället hamnar nallen där. Jag kommer även att lägga mer stenar och ovanpå dessa ställa bland annat stendjuren, som en liten djurpark! Vi kommer även att minska ner på gravskötseln (den vi betalar för) för jag är ju ändå där så ofta, och nu blir det ju mer stenar och mindre jord att rensa bort ogräs i! Så vi kommer minska så att de bara klipper gräset ända fram och tar bort vissna blommor!

30 cm hög granitnalle

De klart mindre stendjuren

Jag kikar ju lite ibland på olika minnessidor som föräldrar som förlorat sitt barn gjort. Igår fick jag ett tips av en vän om en just sån sida. Den handlade om en liten flicka som dog i plötslig spädbarnsdöd när hon var 3,5 månader gammal. Det "intressanta" i det hela är att familjen bor här i Kalmar, inte alls långt från oss faktiskt. Fast jag kände inte till händelsen och jag vet inte vilka de är. Men på denna minnessida skrev mamman bland annat om hur hon hade upplevt hur de blev behandlade på akuten efteråt. Och jag kan ju bara säga att vi upplevde det på väldigt olika sätt, hon och jag! Nu var ju vi i och för sig inte mycket på akuten, utan på barnkliniken. Men det är ju läkare från barnkliniken som kommer till akuten när det händer barn något så personalen var nog ungefär den samma. Hon hade upplevt att personalen var hemsk, inte lämnade dom ifred osv. Vi kände ju oss så himla väl omhändertagna, personalen var helt underbar! Att personalen var med hela tiden är ju faktiskt inte så konstigt! Dels kan det ju vara frågor som kommer upp och som man vill ha svar på direkt, men sen tror jag även att de vill närvara för att ha lite koll på de anhöriga. Det är ju inte någon normal situation precis, någon kan ju bryta ihop när som helst! Och då kan det ju vara bra om det finns någon där som kan hjälpa till direkt! Dom tyckte även att de blev illa behandlade av sjukhuset när det gällde att få reda på om deras dotter åkt iväg eller kommit tillbaka från obduktionen i Linköping. Det hade visst deras begravningsombud tagit reda på åt dom. Men då kan man ju undra om de själva hade varit i kontakt med personalen på bårhuset och sagt att de ville veta? Det hade vi, fast i vårt fall så var det faktiskt den väldigt trevliga polisen som tog om hand om den kontakten åt oss. Men jag vet inte om bårhusets personal har resurser för att ringa anhöriga i dessa fall utan att de blivit ombedda? Verkar inte troligt! Och det är väl även där som begravningsbyrån kommer in i bilden, till att sköta just dessa kontakter! Men nu vill jag förtydliga en sak. Jag menar inte på något sätt att den andra mamman har fel i det hon säger. Hon säger ju hur hon har upplevt situationen och då finns inga rätt eller fel! Det jag vill komma fram till med detta är just det jag inledde med i rubriken! Att man kan uppleva saker på så väldigt olika sätt! Så jag vill verkligen inte att någon tror att jag tycker att hon har fel, för det gör jag verkligen inte! Men det var så mycket jag kände igen i det hon skrev. Hur hon mådde tiden efter och så vidare. Dumma kommentarer från omgivningen, om hur hon orkade gå vidare och så vidare. Det var väldigt bekant att läsa kan jag säga!

Jag har ju som bekant varit sjuk. Rejäl förkylning med lite lätt feber och allt som kommer med det. Men nu är jag bättre. Vill kanske inte säga att jag är frisk, men bättre! Så igår pallrade jag mig iväg till kursen igen och det var kul! Denna veckan har vi en lärare som heter Ulf och han kan prata! Väldigt mycket och väldigt länge... Men vi har även fått göra lite olika uppgifter, enskilda och i grupp. Bland annat har vi fått göra ett personlighetstest som visade vilken "typ" av personlighet vi var. Och det stämde så bra så! Jag kommer inte ihåg exakt vad det stod men jag var i alla fall noggrann, avslutar det jag påbörjar, vill ha klara direktiv, tar gärna en ledande roll, kan argumentera för min sak...osv. På den lite sämre sidan kom då att jag kan visa lite dålig hänsyn till de som inte har något konkret att komma med, de som inte arbetar i den takt jag tycker behövs för att göra färdigt något... osv... Och det stämmer ganska så bra det också! Jag bara hatar när någon gnäller över något men inte försöker göra ett skit åt det! Håll käften då! Eller gör något åt det! En tjej sa efter en utvärdering av ett grupparbete igår att hon gärna skulle tagit en mer ledande roll. Så idag var både jag och ett par till helt tysta när vi skulle inleda arbetet. Hände inte ett skit! Så till slut sa jag till denna tjejen att "Du sa ju igår att du ville få ta en mer ledande roll, gör det nu då!" Nähä, det ville hon inte all... det var inte det hon menade! Men det var ordagrant det hon sa, till och med läraren sa det till henne! Lite det jag menar med att gnälla men inte göra något åt det! Och när vi skulle argumentera för eller emot vissa saker så var det en kille som trodde att han gjorde just det. Men icke! Han pratade bara runt för han hade egentligen inte ett enda konkret argument för sin sak, mer än att han ville att det skulle vara si eller så, men inte varför! Det är ju liksom därför man argumenterar, för att få andra att förstå VARFÖR man vill vissa saker, inte bara ATT man vill det... Så till slut sa jag till honom att med enstaka ord lista upp varför. Då blev han tyst...och sen satte han åter igång att prata runt alltihop! Tröttsamt! Såna människor har jag väldigt dåligt tålamod med, det erkänner jag gärna! Men jag lyssnar mer än gärna till andras åsikter, men då måste de ju också veta varför de tycker si eller så! Eller? Är det bara jag som tycker det?! Jaja, nog om det... Men idag har det varit massa gnäll från olika håll och kanter. Gruppen på kursen, olika människor på olika sidor på Facebook...det tröttar ut mig! Tar den lilla energi jag har och som jag hellre vill lägga på annat! Ex mina älskade killar!

Men nu ska jag faktiskt ta och gnälla lite själv när jag ändå håller på! Och även denna gången blir gnället över KLT!!! I förgår skulle Alexander åka med en klasskamrat hem efter skolan. Nu när han började sexan så började det ju elever från Rockneby i hans klass. Men en del av dom känner han redan innan från fotbollen. Han tog med sig busskortet som jag köpt till honom. Jag köpte ett med resekassa så att jag alltid vet att han ska kunna ta sig hem! Busschauffören sa till honom att det inte fanns pengar på kortet! Som tur var hade han lite pengar i fickan och fick betala kontant. När han kom hem och berättade detta blev jag väldigt förvånad för jag var helt 100 på att det fanns pengar på det! Hur mycket visste jag dock inte, men pengar fanns det! Och jag hade laddat det med 100 kronor och en biljett kostar 9 kronor. Detta är ju inte ens jämt delbart, så någon ynka liten krona borde det ju rimligtvis ha funnits kvar! Så dagen efter när jag skulle åka till kursen bad jag chauffören kolla saldot - inga pengar... Ok, jag fyllde på med 100 kronor. Sen tittade jag på kvittot där saldot står - 184 kronor! Men va fan! Då hade han ju 84 kronor på det igår och även idag, men maskinerna säger 0! Jag frågade då busschauffören hur en 12-åring ska göra om det blir så. Det vet inte jag, det är inte mitt problem. Ring KLT. Skitbra svar, tycker jag! Helt klockrent! Förstår precis hur han ska göra nu. Ska bara försöka förklara det för honom så att han förstår... Hur kan man bara uttrycka sig så! Så när jag skulle åka hem igen samma dag så bad jag åter chauffören (en annan denna gången som tur var) att åter igen kolla saldot - 184 kronor! Halleluja! Men jag frågade även henne hur han skulle göra. För jag som vuxen kan ju stå på mig när jag vet att jag har pengar på kortet, men det har ju faktiskt en 12-åring svårt att göra. Säger chauffören till honom att kortet inge gäller så tror ju han på honom (eller henne). Denna chauffören sa att han definitivt skulle fått åka gratis! Utan snack! Men jag blir faktiskt gråtfärdig, dels av ilska, men även av besvikelse. Jag köper ett busskort till min son för att jag ska veta att han ALLTID kan ta sig hem, och sen fungerar inte systemet! Vilken trygghet har vi då? INGEN!!! Dagens största ris jag kan hitta går till: KLT!!!

Och dagens ros går till: Mina snälla kurskamrater (dock inte alla) som förgyller min dag!

Så, nu ska jag inte klaga mer!

Nu ska jag strax gå och se om jag hittar något att äta. Det var lite dålig ork och fantasi på middagsfronten idag så sönerna och gubben har käkat snabbnudlar, men det var jag inte sugen på. Mina söner kan nog äta nudlar jämt och ständigt, börjar väl snart växa ut ur öronen på dom! Själv föredrar jag äggnudlar som wookas med lite grönsaker och kyckling. Men vi har dåligt med grönsaker hemma idag, handling står på schemat för morgondagen! Men något hittar jag väl alltid! Måste jag ju göra, för jag är hungrig för det mesta nu för tiden. Senaste veckan har jag konstant haft en kanna med nyponsoppa ståendes i kylen, smidigt att bara ta sig ett glas när hungern kommer smygandes. Ja, jag vet att det inte är speciellt nyttigt med allt socker. Men det är inget jag brukar äta i vanliga fall så. Och så innehåller det ju mycket c-vitaminer vilket är bra av två anledningar för mig just nu. Dels hjälper det ju till med förkylningen och dels gör ju det att järnet lättare tas upp i kroppen och det har jag ju problem med annars så det är ju bra!

Jaha, det blev ett ganska så långt inlägg även idag, men det blir ju lätt så nu när jag inte skriver varje dag längre. I och för sig kunde ju även de dagliga inläggen vara lika långa dom...