Ingen servicekänsla där inte!

Börjar dagens inlägg med förklaringen till rubriken!
Var på Lindex inne i stan idag och skulle köpa lite kläder till Kristoffer. När jag har letat upp det jag vill ha ställer jag mig vid kassan och kollar efter personal. Långt bort i butiken ser jag en dam som står och viker kläder på en hylla och får ögonkontakt med henne. Då ska man väl kanske inte säga till att man vill betala, borde vara ganska självklart att jag vill något när jag står vid kassan! Det går en liten stund och hon slutar vika kläder och går mot kassan, har återigen ögonkontakt med henne. Men innan hon hinner fram till kassan ställer hon sig vid en annan hylla och viker mer kläder... Telefonen i kassan börjar ringa så då tänker jag att nu måste hon ju komma. Jo visst! Nu kommer hon till kassan! Hon går förbi mig, tar telefonen och vänder ryggen mot mig och pratar lugnt i telefonen... Sen lägger hon på luren och lägger ifrån sig telefonen utan att göra sig den minsta brådska. Sen vänder hon sig mot mig och undrar om jag vill något! Men gisses! Julklapp till den personalen borde kanske vara en säljkurs eller liknande! Tyvärr hade jag redan kollat Lindex i Giraffen och visste att dom inte hade det jag sökte där och jag hade inte vägarna förbi Modehuset. Annars hade jag lämnat kläderna på disken och gått därifrån! Jag menar, står man vid kassan och upprepade gånger har ögonkontakt med en säljare så ska man väl ändå inte behöva påpeka att jag vill något, borde ju vara helt uppenbart! Och när hon väl expedierar mig är hon så grymt uttråkad att man verkligen undrar vad fan hon har där att göra över huvud taget! Jaja,  jag fick kläderna med mig hem och ungen blev nöjd i alla fall!

När jag ändå var i stan så passade jag på att gå in till 2B Interior och handla ett par målade "stendjur" att sätta på Jonathans grav när jag gör om till våren. De kostar inte så mycket, 49 kr per styck, men jag tänkte köpa ganska många och liksom göra som en liten djurpark! Och därför är planen att jag ska köpa någon i månaden under vintern så behöver jag ju inte lägga ut så mycket pengar på en och samma gång!

När bussen närmade sig min hållplats på vägen hem så har det precis hänt en olycka. Enligt Barometern (kort artikel finns här)var den en bil som felberäknade en kurva. Och så skulle bilen ha skrapat emot en gatlykta (fast i artikeln valde de att stava gatlykta med ck...) och kört ner en vägskylt. Skrapat emot? När jag gick förbi så var liksom lyktstolpen väldigt böjd, lutandes och krokig! Och så står det även att bilen fick bärgas bort. Nähä, liksom, kan man verkligen inte köra en bil där alla krockkuddar i hela bilen löst ut, hela främre delen på förarsidan är ihoptryckt och ena framhjulet står på tvären?? Lite övertydliga i vissa fall kan tyckas... Men det måste ha gått undan i den kurvan kan jag tillägga. Det var när bilen skulle köra ut ur rondellen det hände.

Men för att ge lite summering av dagarna som gått sedan förra inlägget tänkte jag börja med dagen. Kursen jag går är väl lite si så där i upplägget om man säger så. Denna veckan ska halva gruppen testa på el och andra, min halva, testa på CNC. Innan kursen hade jag inte en susning om vad detta stod för mer än att det var någon form av maskin. Och ett par dagar in i kursen visste jag fortfarande inte mer... Men nu gör jag det! Idag var då första dagen på denna prova-på-vecka. Den lärare vi hade i förra veckan hade informerat oss om vart vi skulle samlas. Vi skulle senan tilldelas skåp, arbetskläder och skor för det var vi visst tvungna att ha för att försäkringen skulle gälla, sa hon. När vi kom dit idag så presenterade sig två lärare, verkar trevliga. De tittade på oss och såg att vi hade saker med oss. Jag själv hade en påse med block och pärmen för det tyckte jag kunde vara bra att ha med och en kille hade sina egna arbetskläder med sig. Ja det är väl inga problem sa vi, vi skulle ju ändå få skåp. Nääää...det vet vi inte om vi har några. Men vi skulle ju även få kläder och skor och då måste vi ju kunna låsa in våra vanliga kläder och annat sa vi. Näääää, ni behöver inga särskilda kläder eller skor, det har vi inga till er... Men till sist fixade de i alla fall fram ett par skåp som vi fick dela på. Sen var det en snabb rundtur (vi började vid halv nio) till nio och sen fika en halvtimme. Efter fikan så sa läraren (det var nu bara en kvar för den andra var upptagen med annat hela dagen) att vi fick klara oss själva resten av dagen, att vi skulle titta på vad de andra eleverna gjorde och fråga dom saker! Men det är kanske inte så himla lätt att fråga massa saker, vi visste ju verkligen ingenting om det de gjorde! Men vi tittade lite när eleverna jobbade, mest satt vi dock och glodde fram till lunch och sen var det tillbaka i ytterligare 1 ½ timme med att bara glo. Om de nu var så dåligt förberedda på att ta emot oss hade det ju varit bättre att han hade ägnat lite tid åt oss på förmiddagen och sen låtit oss gå hem! De flesta av oss var faktiskt intresserade och tyckte att det skulle bli spännande, men efter en sån tråkig start är ju inte motiveringen och intresset så stort längre hos någon av oss! Taskig kommunikation de olika lärarna emellan men framför allt taskigt upplägg! Fördelen med denna veckan? Kortare dagar. Egentligen ska vi gå mellan 8.30-14. Men här så fikar de mellan 9-9.30 så då tycker de inte att det är någon mening med att vi kommer förrän efter fikat. Då trodde vi att vi skulle gå till 15 i stället. Men mellan 14-14.30 fikar de så då var det ju heller ingen mening så vi slutar vid 14. Och så är det lunch mellan 11.30-12.30. Detta ger då summan av effektiv tid = 3.5 timmar! De är väldigt duktiga att ta raster och pauser/bensträckare på detta ställe...

Men usch vad mycket gnäll det har varit idag! Ska försöka skärpa mig!

Helgen har varit helt ok.

I fredags spelade Alexander match mot Kalmar FF. Våra killar hade grepp om matchen länge och i halvlek ledde de med 2-0 och spelade riktigt bra. Många fina målchanser! Men tyvärr fick FF in två riktiga skitmål i andra halvlek så det slutade med 2-2. Det var lite surt för våra killar spelade klart bättre än FF:s killar! Alexander tog med sig en kompis hem för övernattning så dom såg man inte till mer än vid middagen!

Lördagen var Alexander och hans kompis uppe och iväg till en annan kompis redan vid nio! Han som inte ens brukar kliva upp ur sängen förrän runt 10-tiden på helgerna! Han var iväg hela dagen. Jag tillbringade det mesta av lördagen i sängen. Vaknade upp med en helvetisk huvudvärk och då det inte finns många tabletter jag får ta nu så är det ett rent helvete! Men det blev lite bättre framåt kvällen i alla fall. Annars gjorde vi inte mycket under lördagen, jag körde väl en tre maskiner tvätt eller så också. Söndagen gick i ungefär samma anda. Lucas klippte gräset och jag fixade lite inne, men inget avancerat. Kände fortfarande av sviterna efter lördagens huvudvärk så jag fick snällt ta det lugnt. Läste och slappade mest hela dagen, men det var faktiskt väldigt skönt det också!

Helt plötsligt har Kristoffer börjat plocka undan sina leksaker när han lekt klart, UTAN att jag behöver säga till honom! Har vill fortfarande inte leka mycket själv på sitt rum, det har han ju inte velat göra sen Jonathan dog och det är helt ok. Han får gärna ta ut sina saker i vardagsrummet och leka där. Men då det redan innan är tillräckligt trångt i vardagsrummet så underlättar det ju klart om han tar undan efter sig! Och det har han varit väldigt, väldigt dålig på under sommaren. Orkar inte, tråkigt, är ord han använder sig av flitigt... Men sen började dagis igen, och hux flux är det en helt annan liten (stor) kille som härjar här hemma! Flera gånger har han plockat upp direkt efter han lekt färdigt och till och med gått in med sakerna på sitt rum igen! Nu håller man bara tummarna för att detta beteende fortsätter!

Och på tal om något helt annat, något roligt! Jag tror att jag har börjat känna rörelser från lilla bebisen! Men det är lite jobbigt samtidigt, finns ju så mycket minnen sen graviditeten för två år sedan... Givetvis även från de andra killarna också, men det är ju ändå lite extra speciella minnen allt som har med Jonathan att göra. Men jag ska verkligen försöka glädjas allt jag kan åt denna graviditet. Tyvärr verkar det dock inte som om fogarna vill samarbeta det minsta! Och redan nu känner jag lite sammandragningar om jag ex blir lite sen på morgonen och behöver gå lite snabbare till bussen, vilket tar mellan 10-15 minuter. Inte bra, men jag känner ju igen signalerna och vet när det är dags att ta det lugnt. Men idag på kursen var det riktigt jobbigt med ryggen. Vi fick ju stå rätt upp och ner större delen av tiden på ett stenhårt betonggolv och det är ju inte så värst bra! Men det är bara att hålla tummarna för att det inte ska bli allt för hemskt!

Jag har ju haft, och har fortfarande, skuldkänslor kring Jonathans död. Innan han dog så hade jag börjat längta väldigt mycket efter att få ytterligare en liten bebis, men att vi inte hade plats för det. Vi har det ju ganska trångt redan innan. Sen drunknade han. Då kan jag inte låta bli att tänka att han kände på sig att mamma ville ha en liten till så då valde han att försvinna för att göra plats för en ny bebis. Men det var ju verkligen inte på det viset och av den anledningen jag ville ha en bebis till! Kunde jag byta så skulle jag hellre ta tillbaka lilla Jonathan!!! Men det går ju inte. Och tro nu inte att detta innebär att jag inte vill ha eller kommer att älska detta lilla barn, för det vill jag och det kommer jag att göra! Men detta barnet känner jag inte än och jag har inte mer än nu börjat känna rörelser. Jonathan kände jag och hade gjort länge, så ja, jag skulle byta! Men jag kan också erkänna att jag är helt livrädd för att jag inte ska våga ta till mig detta barnet på samma vis som mina tre andra killar. Nu vet jag ju hur förbannat ont det gör att förlora ett barn, tänk om det händer något med detta barnet? Då kanske det är "lättare" om jag inte tar till mig det lika mycket... Jag vet att det låter knäppt, men jag kan inte förklara det på annat vis! Och jag vet också att om dessa tankar blir för stora, så kommer jag söka hjälp innan lill*n föds! Men det är en skräck som sitter fast ganska bra... Men jag tror verkligen innerst inne att det släpper när jag väl får min lill* bebis! Nä, nu är det dags att torka tårarna och skriva något lite mer uppmuntrande så att jag får andra tankar att ta med mig till sängen, annars kan jag glömma allt vad sova heter inatt!

Nu blir det strax till att göra ett besök i sängen och nana kudden!

Älskade lilla minifisen!
I förra veckan så gick vi ut "offentligt" med något som du har vetat länge. Att du ska bli storebror. Du var ju den allra första som fick reda på det! Blir det en liten kille till så kommer den att få ditt underbara namn som andranamn! Båda andranamnen är klara, vare sig det blir en kille eller tjej. Kille: Jonathan efter dig och Arvid efter mamma precis som ni andra tre heter. Tjej: Monica efter mamma och mormor och Inger efter farmor. Men fråga inte vad tilltalsnamnen kommer att bli, för det har vi inte en aning om! Inte ett enda förslag! Ska vi fortsätta med långa namn eller gå över till korta?? Bra fråga! Om du har några fina förslag kan du väl viska dom till mamma i sömnen! Herregud vad jag älskar dig och saknar dig! Mitt hjärta värker varje dag för att jag inte får ha dig hos mig! Du är min lilla minifis och för alltid och för evigt finns du i mammas hjärta!