Ny kontroll... sammanfattning av julen...

Nu har det som vanligt gått ett tag sen jag skrev sist... Har dålig ork just nu, mår inte alls bra. Det är lite mycket på en gång! Jul och allt det medför för mina känslor, flera födelsedagar, nya bebisen och så är det snart februari igen... Lite mycket helt enkelt, så jag är inte så pigg. Plus att jag har en helvetisk foglossning som inte gör saken bättre! Varje gång jag ska vända mig på nätterna så vaknar jag, så nattsömnen ska vi inte skryta med att den är bra!

Lille julafton firade vi med fina vännerna och deras barn här hemma. JAG lagade middag och det dracks kaffe och vi bytte julklappar. Barnen lekte som sjutton hela kvällen lång, tror klockan var över 23 innan gästerna åkte hem och då lekte kidsen fortfarande hur bra som helst! Julafton gick över förväntan. Skitjobbigt, utan tvekan, men ändå ganska bra! Tillbringade eftermiddagen och en del av kvällen hos min bror med familj och där var även min mamma och pappa så hela familjen var samlad. Tomten kom och ungarna blev lyckliga! Juldagen tog vi det lugnt och gjorde ingenting alls och det behövdes. Annandagen åkte vi och åt mat hos farfar/svärfar och barnen fick fler julklappar! Så nu är det tur att det är ett år till nästa jul så att de hinner leka med sina saker! Och det är ju ett halvår till Kristoffer fyller år! Men Alexander fyller ju snart, men han kommer dock inte få så mycket i födelsedagspresent! Han fick en dyr kombinerad julklapp/födelsedagspresent som han är helnöjd med!

I går (onsdag) var vi och inhandlade maten inför nyår. Nyår kommer att tillbringas hemma i lugn och ro med mycket god mat! Och givetvis lite smällare till barnen! Men som sagt, lugnt och skönt!

Idag var mitt schema ganska fullt. Halv tio hade jag tid på Spec MVC för ny tillväxtmätning. Det var ju försenat som vanligt, men det gjorde inget för jag var förberedd och hade en bra bok med mig! Mätningen gick bra. Inga nya delar har tittat fram så vi kör vidare på att det är en tjej! Resultatet idag var - 20% så det var ju helt OK! (Första mätningen -23%, andra -18%) så hon följer sin egen kurva så fint så! Mängden fostervatten och flödet i navelsträngen var också bra och vi såg tydliga och fina andningsrörelser! CTG hann vi dock inte med idag för vid 11 hade jag tid för samtal på Amanda-mottagningen. För er som inte vet vad det är så är det en grupp människor (underbara sådana) som jobbar med att hjälpa blivande föräldrar som till exempel lider av någon form av rädsla inför ex förlossningen, eller tiden efter, eller... ja allt som hör hela proceduren till! I mitt fall handlar det ju inte om rädsla på det sättet. Men för att göra upp en plan om igångsättning i förtid för att undvika den 11:e och 12:e februari så går vi genom Amandagruppen så att allt blir riktigt gjort. Jag är dock lite osäker på vad hon jag träffade är för något, barnmorska eller kurator? Eller båda delarna? Men det är ganska oviktigt egentligen, väldigt trevlig var hon i alla fall och sen är det upp till en läkare att fatta besluten! Och den läkaren tycker jag bra om, hade henne med både Kristoffer och Jonathan! Dock fick jag veta idag att den läkaren jag har nu men denna lilla ska vara tjänsteledig så henne kommer jag inte träffa mer! Men men, det går ju bra i alla fall! Vi pratade lite fram och tillbaka om hur vi ska gå till väga, om hur jag hade tänkt och vad jag ville. Men det är ju svårt! Jag sa som så att så tidigt det går utan att det blir risker för bäbisen! Gärna vill man ju hinna hem och återhämta sig lite, men det är absolut inget krav! Viktigaste är att datumen inte blir de samma! Sen kom ju då frågan hur vi går vidare ifall igångsättningen inte fungerar! Då är ju alternativet kejsarsnitt, men det är ju helt upp till läkaren att avgöra och det är ju i nuläget inget medicinskt beslut! Sen kanske vi inte ens behöver detta beslut, det kanske behöver sättas igång ännu tidigare, det vet man ju inte i förväg! Men jag vill ju ha ett sista datum för min sinnesfrids skull! Hon skulle lämna informationen till läkaren och sen återkommer de. Men läkaren är ledig nu över nyår och kanske lite till så det kan dröja lite innan beslut, men det är ok!

Efter det var det dags att åka till Arbetsförmedlingen för jag skulle bli överskriven till Försäkringskassan. Det blir man efter 30 dagars sjukskrivning, så jag förstå ju verkligen (INTE) varför det var tvunget att göras nu i mellandagarna... jag har ju "bara" varit sjukskriven ca 11 veckor... och om inte jag räknar helt j*vla tokigt är det ganska mycket mer än 30 dagar redan, så ett par dagar mer eller mindre??? Men men. Fast jag begrep helt ärligt inte varför jag skulle dit! Det kunde lika gärna sagts över telefonen. Mötet tog ca 7 minuter och där var en representant från FK där också. Det hon sa var att jag i morgon skulle göra en sjukanmälan till FK och sen skulle jag fylla i den lappen som de skickar ut... Och hon på AF sa att jag från och med idag skrivs över till FK och att jag måste vara inskriven igen inom 12 månader i joben för att ha rätt till ersättning. Ja men om jag ska vara hemma i ett år och har över en månad kvar till bäbisen kommer så hinner jag ju inte tillbaka på 12 månader?! Nä, men såna är reglerna och jag har inte skrivit dom! Till och med hon från FK tyckte att det var lustig och dum regel! Men sen visade det sig att om jag bara gör ett avbrott i föräldrarpenningen, en vecka räcker, nån gång under de 12 månaderna och sen går ur joben igen och åter tar föräldrarpenningen då har jag ytterligare 12 månader på mig... Jo, men det är ju helt logiskt och jättebra... Men är man förvånad? NIX! Det är ju AF i ett nötskal... De har en j*kla massa regler men ingen fungerar egentligen i praktiken och många går att kringgå... man får till och med hjälp på AF för att kringgå dom... helt logiskt... JAJA SKIT SAMMA!!!

Väl hemma igen så har Kristoffer en kompis här, en från samma dagis som bor här på området. Han är lite skum den killen... Vet inte hur många gånger jag sagt till honom att han INTE får vara uppe i K:s loftsäng! Där får endast K själv vara när han ska sova! Leker gör man på golvet eller i soffan under sängen! Det är dels stor risk att någon trillar ur och slår sig om de leker där uppe och sen tycker jag det är onödigt att skita ner hans säng när det inte behövs! Men den killen lyssnar liksom inte! Sen upptäcker jag att saker som vi har på översta hyllan i K:s bokhylla är borta! Dessa saker är Kristoffer fullt medveten om att han INTE får röra och har heller aldrig rört dom! Det är bland annat fotoramar i kartong med självhäftande kuddar under som tillhör mätstickan som K har på sin garderobsdörr. Tanken är ju då att det ska sättas kort i ramarna och att dessa sen ska sättas upp vid stickan vid olika åldrar, men det har liksom inte blivit av än! Men det jävliga var att det var ramarna till Jonathans mätsticka killen tagit! Ja han hade tagit K:s också, men de satt fortfarande kvar på plastarket. Men Jonathans har han tagit bort och lagt ner i en liten liten låda, så ett par av dom var vikta! Skitkul! Och när jag frågade Kristoffer vem som gjort det så sa han att det var .... (den andra killen). Då säger killen till Kristoffer att "Du får inte säga att det var jag!" Och detta säger han precis framför mig så att jag hör! Men det är väl klart att han ska säga det! Han ska väl inte ta på sig något som den andra gjort!!! Blir så ledsen, och tydligen sa jag visst något fult ord också, för det upplyste killen mig om att man inte fick göra.... hade god lust att göra och säga saker som jag hade ångrat efteråt, tur man kan hålla sig!!!! Sen ville de gå hem till den andra killen, men jag är inte glad åt att K är där. De bor i en liten 2:A, inget fel i det! Men pappan kedjeröker. Inomhus. Och det vill jag inte utsätta K för. Men nu säger killen att hans pappa slutat röka och K blev besviken när han inte fick gå dit så jag sa att han kunde gå dit en stund så hämtar jag honom sen. Då lär jag ju märka om pappan fortfarande röker eller ej...

Ja och så är kvällen snart här. Jag fattar inte vad de som gör tv-tablåerna tänker med! Julafton var helt smällfullt med filmer, när man inte hade tid att se något i alla fall! Men nu i mellandagarna sänds bara skit hela kvällen lång! Skit och repriser! Surt! Och jag vill inte titta på för mycket av de filmer jag inte sett heller, för jag vill kunna ta med mig dom till sjukhuset ifall vi får stanna ett par dagar eller så! Men jag får väl lägga mig och läsa i boken jag fick av ungarna i julklapp. Som jag för övrigt själv inhandlade! Liza Marklunds nya, Du gamla du fria. Verkar helt ok, har inte hunnit jättelångt än!

Så, nu har ni i alla fall fått en liten resumé från julen och dagarna efter!

Finaste, älskade lilla plutten min!
Idag var mamma på ny kontroll för att se om lillasyster växer som hon ska i magen, och det gör hon. Har även fått prata med en snäll dam om när vi ska få lillasyster. Jag vill ju verkligen inte att hon ska födas på din födelsedag eller dagen innan, dagen du dog. Det är enbart dina dagar och dom är heliga för oss! Så vi ska göra vad vi kan för att det inte blir då! Garantier finns dock inte, men vi får se vad som händer! Igår satt pappa och jag och pratade om nyår förra året. Han kom inte ihåg att du inte var med och kollade raketerna vid slottet! Du var ju hemma med pappa och jag åkte in och tittade men Alexander och Kristoffer. Vi tyckte du var för liten för att förstå det, vi sa att det är bättre att vänta till nästa nyår... så ny fick du aldrig se några raketer! Men jag tror att du på lördag kommer sitta på kanten av ett moln, dingla med fötterna och titta ner på hela världens alla fyrverkerier! Första parkett på alla föreställningar! Det är jag bergsäker på! Men det kommer kännas jobbigt att åka in och titta utan dig... Jag ska kolla om Alexander vill, annars så struntar vi kanske i det. Kristoffer vet ju inget om jag inte säger det till honom! Men vi får se, det är ju samtidigt en tradition sen Alexander var liten. Jag tog barnet/barnen med mig och tittade och pappa var hemma och förberedde maten! Men vi får som sagt se hur det blir i år... allt är ju annorlunda nu! Mamma saknar dig. Mamma älskar dig. För alltid. För evigt, min underbart vackra son.

God Jul

God Jul min älskade underbara lilla ängel!

Idag blir en jobbig dag. Killarna har nyss öppnat sina morgonpaket, men det saknades ett under granen. Ditt paket saknades. Du saknades. Du saknas. Det gör så ont att du inte får vara med oss längre. Extra jobbigt nu när det är jul och hela familjen samlas. Då märker man ännu mer att det fattas en fin liten kille! Igår var vi vid din grav och tände fredagsljuset. I dag åker vi till din grav och tänder ett julljus för dig min älskade son. Mamma saknar dig så oändligt mycket! Mamma älskar dig så mycket det går, ända till månen och hem igen! Jag hoppas och tror att du kommer få en helt underbar jul bland dina fina moln och alla andra fina änglar! Men jag vill ha dig här, i min famn...

Tomtar på plats!

Igår var jag en sväng till Nybro för att se om jag kunde hitta fina tomtar att sätta på Jonathans grav. Jag hade fått ett tips av en tjej om att det brukade stå en man på torget i Nybro på torsdagar och sälja just tomtar. Man kan ju inte ta vilken som helst, den måste ju hålla för att stå oskyddat i kyla och snö! Men det fanns ingen man med tomtar på torget! Men jag hittade två väldigt fina på Överskottsbolaget i stället! Och båda har en ljuslykta i handen så jag har även inhandlat batteridrivna värmeljus... Ja, jag vet att jag sagt att jag inte tycker om såna! Jag skulle aldrig få för mig att sätta ett batteridrivet gravljus i den vanliga lyktan, möjligtvis om jag skulle resa iväg och ingen hade möjlighet att gå och tända ett riktigt ljus. Men i dessa små lyktor ryms inget gravljus och vanliga värmeljus brinner ju ut på ett par timmar! Men jag hittade faktiskt några som inte var så hemska! Led-ljus, så jag hoppas de håller ett tag... Måste nog fundera på en lösning upptill på lyktan för det är öppet ner där och det är kanske inte så bra om det regnar in på ljusen! Men det får jag klura lite på... Men här kommer i alla fall en bild på hur jul-fint vår lilla ängel har fått det!

Jonathans fina tomtar!

Vi var och ställde dit dom nu i eftermiddags och det blev så fint! Har även gjort om lite på hjärt-kransarna vi la dit vid Alla Helgon för clementinerna och apelsinskivorna hade möglat och var äckliga! Så till det stora hjärtat köpte jag en stjärna med "kristaller" på och så satte jag dit det tillsammans med en söt liten fågel på pinne! Och till det lilla hjärtat blev det en likadan stjärna men här blev det en gullig liten igelkott till! Jättefint blev det också. Tog tyvärr ingen bild på det dock... men det syns lite på denna bilden av dom också! Och jag tror att man kan få upp en större bild om man klickar på den?!

Kvällen blir lugn, precis som vanligt! Jag har ont i mitt ena knä. Klantade mig rätt rejält igår kväll. Alexander var på julfest i skolan som slutade vid 22 och så dags vill inte jag att han ska gå hem själv. Och med min foglossning så kände jag inte för att gå utan jag tog cykeln. Och slår väl dit ganska så rejält. Fäller ut knät för att ta emot och skydda magen. Himmel vad ont det gjorde! Hela min högra sida som jag landade på fick ont! När jag kommer hem och tar av byxorna kan jag konstatera att det blöta jag kände inte var vatten från den blöta asfalten utan blod... Hade skrapat upp knäskålen ganska rejält! Och svullnaden var nu ungefär som en halv clementin, precis under knäskålen och utåt. Så jag rengjorde och sen satt jag med en ispåse ett bra tag. Sen satte jag på en kompress och efter en halvtimme ungefär tittade jag ner på knät. Den fina clementin-svullanden var nu en apelsin... Började faktiskt bli riktigt orolig! Men jag gick och la mig och hoppades på att det skulle vara bättre på morgonen. Och det var det också! Svullet är det ju fortfarande, men inte så mycket. Och jag har inte ont i själva knät när jag går, utan mer av såren. Däremot blev jag ju väldigt orolig för bäbisen! Så när jag rengjort och isat färdigt så drack jag ett stort glas kallt vatten (väcker ju till en sovandes bäbis!) och så la jag mig på sängen. Efter en liten stund började hon sparka och böka och ha sig väldigt mycket, så då kunde jag dra en lättnadens suck! Jag fick ju inte ont i magen över huvud taget, hade jag fått det så hade jag ju ringt förlossning! Och även idag har hon rört sig som vanligt så det känns lugnt!

Lilla fisen min!
Idag har vi varit vid din grav och satt dit två stora fina tomtar till dig! Hoppas du tycker de är fina! Jag har letat ett bra tag efter tomtar som jag tyckte om, som jag ville att du skulle ha vid din grav! Så jag blev så glad när jag hittade dessa fina! Insåg idag att vi måste radera bilderna på kameran! Vi har ju lagt dom på datorn så vi har dom kvar. Men varje gång jag ska lägga över från kameran så kommer de första bilderna upp, och det är bilderna jag tog efter att jag lagt över dig i din lilla kista! Och jag kan ju inte låta bli att titta på bilderna varje gång och sen mår jag skitdåligt! Jag tittar ju mycket hellre på bilder av din när du var i livet, du var ju världens underbaraste lilla kille! Men samtidigt är dessa korten på dig i kistan också helt ovärderliga... Mamma älskar sin lilla fisunge och mamma saknar sin älskling! För alltid och för evigt.

10 månader...

Idag är det 10 månader sedan vi förlorade vår underbara lilla kille och himlen fick en underbar liten ängel. Men jag vill inte att han ska vara en ängel, jag vill ha honom hos mig!

Det har varit en jobbig dag, och jobbigare lär det bli nu när kvällen närmar sig. Farfar/svärfar kommer hit på lite middag och för lite lek med barnen. Eller i alla fall med Kristoffer, Alexander är inte så intresserad av att leka längre... Så då kanske det känns lite lättare än om vi suttit själva hemma.

Vi har varit på kyrkogården och tänt två ljus för honom. Just nu sitter Kristoffer och kommentera alla bilder i den digitala ramen och man försöker svara honom så mycket man orkar. Kristoffer har ju en lite jobbig period just nu. Han vaknar på nätterna och så är han ofta ledsen för att han saknar Jonathan så mycket. "Jonathan är död. Snart får vi en ny bäbis" säger han ofta, ofta. Och ja, det är ju så. Om två månader har bäbisen kommit... och jag försöker fortfarande vänja mig vid det. Är livrädd att jag inte ska våga ta henne till mig på samma sätt som med killarna, för nu vet jag ju hur jävla ont det gör att förlora ett älskat barn. Men jag hoppas verkligen att det ska gå bra, att jag ska fixa det. Höll på att skriva att jag ber till Gudarna... men det ska Gudarna veta att det gör jag verkligen inte! Tycker fortfarande väldigt illa om Gud. Vet inte vad eller om jag trodde på honom/henne innan, men nu vet jag definitivt att om han/hon finns så tycker jag INTE om honom/henne...

Många jobbiga tankar som snurrar i skallen idag. Som alltid blir det ju värre på månadsdagarna. Tänk om... tänk om om inte fanns? Då skulle en del av mina jobbiga tankar inte heller finnas! Kan sitta och tänka på Jonathan och tycker att allt känns så overkligt. Overkligt att vi verkligen hade honom hos oss. Sen tittar jag på ett kort av honom, och då är det inte alls overkligt. Det som då är overkligt är att vi inte längre har honom hos oss... och så rinner tårarna...

Häromdagen var jag och handlade. Tittade på julkort för det skulle jag ju köpa och skicka. Men jag kan bara inte! Det känns så totalt fel och helt omöjligt för mig att skriva julkort med julönskningar och inte skriva dit Jonathans namn. Så jag skiter helt enkelt i att skicka julkort i år. Förra året skickade vi "vanliga" julkort, såna man köper i affären. Vi sa som så, att nästa år tar vi fina julkort på barnen och gör julkort av. Blir lättare då, när Jonathan är lite större och kanske sitter lite mer stilla. Behöver jag säga hur mycket vi ångrar det beslutet?!?!  Fan vad dum man är, när ska man lära sig att inte skjuta upp saker?

Usch, idag blev det mest en massa dravel... men det är så det ser ut i mina tankar en dag som denna...

Finaste lilla killen min!
Idag har det gått 10 månader sedan du for upp till himlen på raketen.
10 månader av konstant saknad och smärta!
Tror aldrig det kommer sluta göra ont...
Men jag hoppas på lite lindring med tiden
Trots vad många säger så läker tiden inga sår. 
Men den hjälper en att leva med ärren.
Så det är det jag hoppas på nu, att jag ska kunna klara av mitt liv med alla ärren i mitt hjärta...
Mamma älskar dig, så mycket det går, ända till månen!
Och jag saknar dig lika mycket nu som för 10 månader sedan och lika mycket som jag alltid kommer att göra.
För alltid är du min son och för alltid finns du i mitt hjärta. 

Lilla ängelns dans

 Nu far han rakt upp i himlen,
vår lilla älskade son.

Där ber han för sina syskon,
de har vi också som lån.

Kroppen den dör och försvinner men själen söker sig
hit till en fågel i skogen, till en förgätmigej.

Jorden den väntar på honom,
här med sin öppna famn,
därför är kinden så rosig,
själen har kommit i hamn.

När kroppen dör och försvinner vill själen söka sig
till rosens daggiga skimmer, till gräs och timotej.

Se hur hans vagga på jorden
rörs av den dansande vinden,
regnet det droppar från linden,
sköljer den rodnande kinden.

Kroppen den dör och försvinner men själen får sitt mönster
i jordens djupa mysterium som öppnat sitt fönster.

Fladdrar en skimrande fjäril
omkring hans vagga i vrån
undrar jag still i hjärtat:

Var är min älskade son?

Kroppen den dör och försvinner men själen som en tärna
flyger och hälsar på månen och på en aftonstjärna.

Vart tog hans älsklighet vägen,
var är den rundade kinden?

Måste han falla som löven
föll för den isande vinden?

Kroppen den dör och försvinner men själen söker svar:

Hur ska vi leva med sorgen vi andra som finns kvar?

Själen den dansar i solen och himmelen är klar.

Artist: Violeta Parra

Originalets titel: Rin del angelito

Svensk översättning: Brita Åhman

Arja Saijonmaa sjunger svenska versionen på albumet ”Jag vill tacka livet”, 1979

Nya mätningen och en del annat!

Igår var jag åter på Spec MVC för en ny mätning av bebisen. Det gick klart bättre denna gången, endast 40 minuter mot förra besökets 2 timmar! Hon har knatat upp lite på skalan, från -22 till -18! Och ja, jag skrev HON! Även läkaren bekräftade att det ser ut som en liten tjej! Detta med skalan innebär att hon följer sin egen kurva och då är allt ok! Så nästa mätning blir om 3,5 veckor!

Något som däremot inte är lika bra är att jag tror det är något som oroar Kristoffer. Tror att det beror på att allt med den nya bäbisen blev mer påtagligt för honom efter att han känt den röra sig. Nu säger han flera, flera gånger om dagen att han saknar Jonathan och blir lite ledsen. Han har ju sagt detta många gånger tidigare också, men långt ifrån så mycket som han gör nu! Och två nätter i rad har han också vaknat ledsen för att han har kissat på sig! Så i kväll blev det åter blöja på under natten så att han slipper tänka på det! Men jag tror helt klart att detta beror på att han är orolig och sover lite sämre! Hoppas det släpper snart för det är så fruktansvärt att inte kunna hjälpa honom! Givetvis pratar vi om Jonathan när han vill det och gosar så mycket han behöver, men det känns liksom som det inte är tillräckligt i alla fall!

Idag har Alexander och jag varit inne en snabbvända i stan. Han har länge varit i stort behov av en klippning och idag blev det äntligen av! Och så "råkade" ju min gamla frisör bli ledig så jag passade på att klippa mig jag också! Min frisör har ju flyttat till Norge och den jag började gå hos efter det hade inte en tid innan jul. Jo förlåt, tre tider fanns det. Kl 8 och kl 9 på Lucia, men då har jag ju inte hunnit lämna Kristoffer på dagis så det funkade ju inte. Och så kl 15 den 23/12 och då kände jag inte heller att det skulle fungera så bra! Dels inget dagis och dels lille julafton, då har man ju lite annat att pyssla med! Men nu hade som sagt min gamla frisör som jag gick hos för ca 10 år sedan tid så nu är det gjort! Alexander blev jättefin och är väldigt nöjd med sin klippning och "sin" frisör!

På torsdag kommer en vän med sina två barn hit för lite lek och givetvis fika! Ska bli kul! Hon skulle även ta med sig en påse med små flickkläder! Spännande! Nu känner man ju att man vågar köpa lite kläder till bäbisen! Jag har redan köpt en klänning och body från Lindex! Klänningen är ganska så knalligt rosa med en svart katten Jansson på bröstet. Och bodyn är vit med massor av svart katten Jansson på! Jättesöt! Jag har ju aldrig varit mycket för rosa kläder, men när det gäller baby-kläder så har man ju faktiskt inte så himla mycket att välja på! Det mesta är ju onekligen blått, rosa eller neutralt till baby! De lite större storlekarna finns det ju lite mer att välja på, men fortfarande väldigt mycket rosa! Men jag börjar vänja mig!

Nähä, nu väntar snart DH på tv så nu ska jag gå ut till sambons kaffemaskin och se vad för gottit jag vill dricka!

Lilla goseplutten min!
Kristoffer saknar dig så otroligt mycket just nu. Jag tror att det beror på att han kände bäbisen röra sig i mammas mage och då började han tänka extra mycket på dig! Det är så svårt, för han är ju för liten för att kunna förklara varför han känner så just nu. Men jag är ganska säker på att det är för den nya bäbisen. Men den kommer ju ALDRIG någonsin på något vis ersätta dig! Det finns ingen som kan ersätta dig, det ska du alltid veta! Du var och ÄR vår underbara son, fast du till mammas stora sorg inte längre är hos oss här på jorden. Men du kommer för alltid att finnas i våra hjärtan och i våra minnen. Vi älskar dig och vi saknar dig. Nu och för evigt. Vår underbart vackra lilla ängel...

Fortfarande förkyld...

Nu har jag varit förkyld och dan i en och en halv vecka, tycker att det kan räcka nu! Trött som skrutt mest hela tiden, näsa som rinner, hals som gör ont, hosta som är tråkig... Ja, det är synd om mig!!! Det hela började förra helgen med att Kristoffer blev dunderförkyld, så han var hemma från dagis hela förra veckan. Så i måndags när jag sa att han skulle få gå till dagis igen så blev han tokglad! Sen har även sambon blivit dålig, fast givetvis inte lika dålig som mig... Han blir sällan riktigt dålig! Och nu är det nog Alexanders tur! Han har haft lite småont i halsen under veckan men igår kom han hem från skolan och la sig på sängen och somnade. Utan att ens sätta igång sin dator!! Han hade inte den igång på hela eftermiddagen eller kvällen! Då förstår ni hur illa ställt det är med honom! Idag har han dock varit lite piggare. Han har varit hemma men det skulle han varit hur eller hur för de har studiedag idag. Men han har ont i huvudet, snorar och har börjat hosta han också... Så den enda som INTE är förkyld nu är Kristoffer och det känns ju lite retligt med tanke på att det var han som satte igång det hela...

Igår tog jag en runda i stan och fixade julklappar. Nu är nästan alla klara! Jag passade på när mamma kunde följa med mig och agera chaufför och packåsna! Men det gick fort och smidigt! Jag sitter här hemma i förväg och går igenom alla reklamutskick från leksaksaffärerna (har ju fått en hel del) och sen skriver jag ner exakt vad jag ska ha och i vilken butik. Sen är det bara att gå från butik till butik och plocka till sig det man ska ha, betala och gå vidare! Skulle nog få panik om jag skulle åka in till stan för att handla julklappar och inte i förväg veta vad jag skulle köpa! Vissa saker hade jag inte helt bestämt, men jag visste i alla fall på ett ungefär, frågan var mest om och vart jag skulle hitta vissa saker! Men nu är det nästan klart. Nån film som ska köpas till Kristoffer och så måste vi komma på något till mina föräldrar och till svärfar.

Idag på förmiddagen var jag en turbovända till Maxi och handlade lite. Behövde bland annat köpa en present (läs MUTA) till Kristoffer. Han har varit så långhårig länge nu och igår gick han med på att jag fick klippa honom efter dagis idag. Och då har vi lovat honom en present! Han tycker att klippmaskinen låter lite otäckt och förut var han ofta ledsen när vi klippte honom så då fick han alltid en liten present, så det fortsätter vi med även nu! Han tycker fortfarande det är lite otäckt, men nu är han inte ledsen längre och det är ju skönt! Och jag kan ju lika gärna köpa en present till honom för en hundralapp eller så som att gå till en frisör och betala bra mycket mer! Så när vi kom hem från dagis så blev det ett litet mellanmål och sen satte vi igång! Och hela eftermiddagen och kvällen har jag blivit lätt förvirrad när jag tittat på Kristoffer! Han ser så mycket äldre ut med sitt korta hår! Gullungen, så stolt han blev! Men annars har dagen inte bjudit på mycket. Givetvis var vi på kyrkogården och tände ljus för Jonathan, som alltid en fredag! Sen hem och käkade middag och nu sitter jag här. Funderade på att titta på Idol, men jag spelar in det i stället. Då kan jag ju spola förbi all skit mellan låtarna, det är ju bara dom jag är intresserad av att höra! Gubben sitter jämte och mekar dator... han fyllde ju år och fick ett visst antal tusenlappar av sin far som nu är omvandlade till "grejer" att stoppa in i datorn...

Igår var jag på kontroll på MVC och det mesta verkar bra. Dock var blodvärdet lågt, så nu måste jag ta två järntabletter istället för en. Vi skrev även in lite i journalen om att jag inte ska amma och nästa gång jag ska träffa läkaren ska jag höra med henne om vi ska göra en planering för förlossningen. När den ska ske! De har ju sagt att de kommer hjälpa oss så att vi inte riskerar den 11:e eller den 12:e februari. Beräknat datum är ju den 16:e februari. Men nu är det kanske inte så stor risk att jag kommer gå så långt i alla fall... men det märker vi! På måndag är det ju dags för nästa mätning och jag tycker helgen ska gå superfort så att det blir mätningsdags fort! Det är ju först efter den mätningen som vi kan få lite bättre uppfattning om hur det står till med bäbisens tillväxt. Och då träffar jag även läkaren så att jag kan fråga om planeringen! Två flugor i en smäll! I kväll har jag även suttit och tittat på massor av söta bäbiskläder på internet! Finns ju så otroligt mycket fint! Sen att vi har en låda med kläder i storlek 50/56 är ju en helt annan sak. En flyttlåda, kanske ska tilläggas! Alla säger att man behöver så lite i de storlekarna för de växer ur de så fort. Men inte mina barn! Alexander var närmare halvåret innan han växte i dom ordentligt! Så de ungar jag hittills fått har ju kunnat ha den storleken ganska länge! Har ju dock fortfarande inte kommit fram till om jag vill, eller känslomässigt sätt kommer kunna, använda de kläder vi köpte till Jonathan! Får väl se hur det går när jag går igenom kartongen och ska tvätta upp kläderna... Och på måndags hoppas vi ju även kunna få lite säkrare besked på om det är en kille eller tjej! Är det en kille så finns det ju redan väldigt mycket kläder.... men om det är en tjej så finns det ju onekligen inte särskilt mycket... Återstår att se!

Älskade Jonathan!
Ikväll var vi och tände nya ljus för dig vid din grav. Det lyser så fint, varmt och härligt ljus! Igår kände Kristoffer bäbisen röra sig i mammas mage och blev helt till sig! Det tyckte han var lustigt men samtidigt coolt! Han pratar ofta om dig, om vad du brukade göra och att han saknar dig. Han tittar på korten i den digitala fotoramen och kommenterar, skrattar och blir lite ledsen. Precis som mamma. Ibland känns det så jobbigt med korten, känns som om det skulle vara "lättare" att ta bort dom. Men det skulle jag aldrig någonsin kunna göra! Det skulle ju vara som att ta bort att du funnits och det vill jag verkligen inte! Du har funnits och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och i våra minnen! Men nu finns du som en vacker liten ängel bland molnen istället för en liten pojke här hemma hos oss. Det blir jobbigare och jobbigare varje vecka nu att gå till din grav. Jag tror att det beror på att det snart är jul.  I går när jag var hos barnmorskan så hörde jag giraffen låta inifrån Öppna Förskolan och det var riktigt jobbigt! Det var ju en sån giraff du fick i julas av oss och du älskade att stå och hålla dig i den och trycka på knappen. Och när den satte igång och låta stod du och gungade i takt! Och Kristoffer hjälpte dig att stoppa bollarna i munnen på giraffen och så lät den igen och igen! Ni hade båda två väldigt roligt med den! Mina fina killar! Mamma älskar dig och mamma saknar dig. För alltid och för evigt.