Dags för sista besöket i stugan!
Nu är den såld, och det gör ont i hjärtat!
För ett antal år sedan köpte mina svärföräldrar en jättesöt liten stuga i Gåssten på södra Öland. Rinnande vatten fanns, men det var så salt att det inte gick att dricka. Avlopp... Ja det gick att hälla ut vattnet i köket i diskon men inget avlopp som dusch och toalett! Men detta fixade dom! Det var en söt liten stuga, byggd på 1800-talet. Två rum och ett yttepttelitet kök, men köket byggd svärfar och min sambo ut med ett burspråk så ett köksbord modell större rymdes. De byggde även en friggebod som gäststuga och ladan gjordes i ordning till ett stort fint samlingsrum och där inne byggdes även ett badrum. Med andra ord en fullt fungerande stuga, med alla nödvändigheter! Den låg nära vattnet, en grusväg och en stenig strand mellan.
Detta var deras pensionärsdröm, detta skulle de pyssla med i godan ro som pensionärer. Vilket de också gjorde i flera år. Vi var där ganska ofta och vi trivdes, det var så avslappnande och mysigt. Men sen hände det som inte fick hända. Svärmor gick hastigt bort i en hjärtattack! Svärfar träffade snart därpå en ny kvinna som bor på annan ort och som i sin tur har en egen stuga. Så plötsligt hade han två hus och två stugor att ta hand om! Vi trivdes inte längre lika bra i stugan för den nya kvinnan stod inte för det lugn som svärmor stod för. I stället för en rofylld stund blev det bara stökigt och jobbigt, hon härjade så mycket. Såg så mycket problem överallt och hela tiden och var inte rädd att gnälla över detta titt som tätt. Så vi slutade i princip helt att åka dit.
Men nu har det kommit till det läget att svärfar har synfel så han inte längre får köra bil och kan därför inte ta sig till stugan, så nu kan ju inte han använda den heller. Inte för att han heller var där så mycket senare år då hon tyckte bättre om sin egna stuga så de var mer där. Så därför beslutades det att stugan skulle säljas. Och det var ett vettigt beslut, för vi har inte möjlighet att ta över den och sambons bror med familj har redan egen stuga.
Det var med sorg i hjärtat och tunga steg vi åkte därifrån i lördags, för sista gången.
Det är kanske inte stugan i sig som var det tyngsta, utan vad den stod för och vad som inte blev av som det var tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar