Upp och ner, ner och upp...

Det mesta känns "lustigt" just nu. Hittar inget bättre ord för att förklara. Mina känslor åker upp och ner som en jo-jo. Ena sekunden - total lycka. Nästa sekund - oändlig sorg. Fruktansvärt jobbigt. Blir ingen ro för varken tankar, känslor eller hjärta när det är på detta sättet. Visst, det var väntat, jag är inte det minsta förvånad att jag känner så. Lustigt vore väl annars? Men det ändrar ju inte på det faktum att det är skitjobbigt! Ena sekunden tittar jag på Cassandra och känner mig så lycklig och glad att jag nästan börjar gråta, av lycka! Nästa sekund så tänker jag på Jonathan, eller ser ett fotografi av honom, och då kommer tårarna vare sig jag vill det eller inte och hjärtat gör så ont så ont. Blir ingen återhämtningstid alls emellan de olika känslorna och det är fruktansvärt! På ett sätt känner jag sån skuld när jag gosar med Cassandra men på ett sätt inte. Jag tror faktiskt inte att Jonathan skulle vilja att jag känner skuld när jag gosar med hans fina lilla syster! Värst av allt var det igår när jag var ute och gick med Cassandra i vagnen. Då låg hon och sov så gott med lilla munnen lite öppen och huvudet gungade fram och tillbaka, helt lealöst. Då kom tårarna och jag fick så ont i hjärtat och kände sånt obehag att jag nästan kräktes. Precis så såg Jonathan ut när jag fick ta upp honom på akuten, när hans liv var över. Och så har jag sett henne sova flera gånger sen dess. Jag klarar inte se det! Jag lägger upp hennes täcke så att det täcker munnen! Inte så att jag drar det över ansiktet, då kan det ju bli lite varmt. Men jag liksom viker upp det framför ansiktet så att jag inte ser henne! Värst är det nog när hon ligger i min famn och ser ut så för då kan jag ju inte "gömma" henne! Jag far illa bara av att tänka på det! Men det blir förhoppningsvis bättre och lättare med tiden... hoppas jag i alla fall...

Vi var på BVC igår. Både för Cassandras del och Kristoffers. BVC-damen ville göra en ny koll av Kristoffers tal och hon hade inget alls att anmärka på nu! Allt lät bara bra! De uttal som inte sitter helt rent än är helt klart på G så då är vi nöjda! När det gäller Cassandra så kan vi inte vara annat än nöjda med tillväxten. Igår var första gången sen hon föddes som vi mätte henne och hon har växt tre cm! Så nu är hon 47 cm lång! Med andra ord snittar hon en cm/vecka för i dag är hon ju tre veckor gammal! Och när det gäller vikten. Ja hennes kurva går inte lite uppåt, den går spikrakt/lodrätt uppåt! Hon har på en vecka gått upp 375 gram och väger nu 3 450 gram! Börjar ju bli stora damen!

I går hade vi även besök av en gammal barndomskamrat till mig och det var härligt! Jättefint set med Bamse fick lilla C! Vi fikade och pratade om allt och inget, precis som det ska vara! Så nu har jag haft två härliga besök av två barndomskamrater på bara tre dagar! Känns härligt! Synd bara att vi inte träffas oftare!

I dag har gubben min åter arbetat. Och för min del innebar då detta att jag själv fick utfodra lilla damen på natten! Annars har han gjort det så jag har fått sova och så har han sovit nån timma på förmiddagen. Men inte i natt. Är inte så lämpligt att sitta uppe på nätterna med en liten bäbis när han ska sitta och köra lastbil hela dagen! Hade det bara varit för Cassandra så hade jag kunnat få lite sömn jag också. Jag sov en timme först innan mannen la sig, men sen blev det endast en ynka liten halvtimme på hela natten! Och största anledningen till detta var katterna! Vi kastrerade Zingo i går och då får inte hon vara ute på 10 dagar. Därför har vi fått spärra kattluckan så de inte kommer ut. Ja, vi väljer att hålla den andra katten inne också för vi måste bygga barriärer framför kattluckan (jo, den går att låsa för utgång och vara öppen för ingång) annars håller Zingo på som en tok för att komma ut och då är jag rädd att hon ska lyckas få upp luckan eller ta sönder den! Och när vi har saker framför luckan så går det ju inte att komma in heller! Och släpper vi ut Busan genom ytterdörren så kommer ju inte hon in igen om vi inte är hemma eller om hon blir jagad! Och det vill vi ju inte, så därför får hon också vara inne. Men ingen av damerna är nöjda med detta arrangemang! De försöker ta sig fram till luckan i alla fall och när det inte går sätter de sig och ylar framför den! Och lycka till med att sova då... Men jag har vissa förhoppningar om att det kanske kan bli lite lugnare i natt för i dag har de inte brytt sig så mycket om luckan. Så de kanske har fattat galoppen nu... fast det är väl inte så troligt när det gäller dom två.. men man kan ju alltid hoppas!

Idag har mormor varit och lekt med Kristoffer ett par timmar. Och det var himla skönt, kan jag tillägga! Inte så lätt att orka med att aktivera en hyperaktiv 4,5 åring efter 1,5 timmars sömn! Men nu blev han nöjd, han tycker ju så mycket om att leka med sin mormor! Och hon hade handlat ingredienser till semlor med sig så vi kunde göra semlor ikväll om vi ville. Och tanken var väl att vi skulle göra det, men nu är klockan halv nio och jag håller på att somna. Så vi får se vilket det blir. Sängen eller semlor först och sängen sen...

I morgon ska vi till familjerätten och skriva på papper för faderskapet. Vi är ju inte gifta så då måste det göras! Sen kan vi skicka in papperna för hennes namn. Vi hade en liten fundering först på att låta henne behålla mitt efternamn. Tjejerna i familjen har ett och killarna har ett. Men det blev bara en ytterst liten fundering. Sen bestämde vi att hon självklart ska ha samma efternamn som sina syskon, blir nog enklare så! Annars så ska vi även i morgon åka en liten sväng till Modehuset. Cassandra fick tre fina bodys av farfar i storlek 50. Men vi har så mycket i den storleken så vi tänker byta nån till lite större storlek. Annars lär vi nog inte hitta på så mycket i morgon!

På fredag arbetar mannen igen. Då måste jag in en sväng till stan, till Babyproffsen, och köpa en bilstolsadapter till barnvagnen. Sen måste det handlas och så till kyrkogården. Får se om vi väntar med de sista sakerna tills mannen kommer hem eller om jag orkar med det under dagen. Återstår att se!

Fina lilla Jonathan!
Jag brukar ju alltid skriva ett par rader till dig varje gång jag skriver här. Men jag kommer kanske inte att göra det varje gång längre. Jag får se hur det blir. Det blir svårare och svårare just nu att göra det. Mamma klarar inte riktigt av det alla gånger. Mamma har det ganska jobbigt just nu. Är så väldigt glad för din underbart fina lillasyster. Men samtidigt är jag ju så otroligt ledsen och sorgsen över att du inte är här hos oss! Jag vill krama och pussa på dig också! Inte "bara" på dina syskon! Det är så orättvist att du inte fick stanna hos oss! Mamma saknar dig mer än ord kan säga och jag älskar dig ända till månen och tillbaka igen! För evigt och för alltid är du min son och har för evigt och för alltid har du en stor plats i mammas hjärta!

Slö söndag!

Känner att jag blir allt sämre på att skriva inlägg här i bloggen! Ska försöka bättra mig...

Veckan har varit lugn. Besök på BVC med lillskruttan och hon går upp fint i vikt! Varit och tagit foto på henne till tidningen också och bilden var med i Barometern i fredags! Så söt hon var i sin fina lilla klänning! Det är ju lite roligt med en tjej som man kan klä i fina klänningar nu efter tre killar!

I torsdags var jag och Cassandra en sväng på stan med mamma/mormor och shoppade lite kläder till lilla C. Även en bok, mitt första år, inhandlades. Och en mätsticka till hennes garderob och där hade vi en himla tur! Vi har ju köpt stora fina på Akademibokhandeln till Kristoffer och Jonathan. Såna man kan sätta på en vägg eller en garderobsdörr, som stora klistermärken fast man kan flytta dom. Kristoffer har med en racerbana och Jonathan fick en med ett piratskepp. Och när vi inhandlade Jonathans så fanns det två olika för flickor. En med prinsessor och annat på (kommer dock inte ihåg helt hur den såg ut, men fin var den!) Och en med en blomma med hjärtformade blommor. De hade endast en kvar, de hade reat ut dom! Och som tur var så var den en flickig de hade kvar! Det var den med blomman på, jag hade hellre haft den andra, men det fick ju gå bra i alla fall! Så nu är den på plats! Är ett himla pill och få dit den bra bara, för det är ju även bra om måtten stämmer!

I går (lördags) var vi hemma hos min bror och hans familj för på tisdag fyller svägerskan år så vi firade henne! Supergod smörgåstårta hade hon gjort! Sen åkte vi hem och halvglodde lite på melodifestivalen och den kan inte beskrivas med annat ord än SKANDAL! Hur i h-vete kunde Ranelid gå vidare??? Hade han bara hållt käften själv och låtit den unga tjejen sköta det hela hade ju låten varit ganska ok! Men usch och fy, vad dålig den var med hans babblande och så ser han ju helt hemsk ut! Den ansiktsfärgen kan ju knappast klassas som normal!

Idag har jag haft litet besök av min älskade barndomskamrat! Alltid lika trevligt att träffa henne! Även farfar/svärfar har varit här en sväng. Sen bakades det pizza till middag och nu sitter jag här! Ska titta på Kontoret vid åtta. Tittade på förra avsnittet och kan inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte det var bra eller inte! Vissa delar var ju så pinsamma att man kände riktigt obehag av att titta på det! Sen lär det bli tidigt i sängen för min del, är så trött så jag skulle nog kunna somna redan nu utan större problem!

Veckan som kommer har vi lite att stå i! I morgon ska jag och Alexander till optikern så att han kan prova linser! Sen blir det en fika på stan så att han kan få lite ensamtid med sin mamma! Tisdag ska Zingo till djursjukhuset för kastrering. Skulle gjorts den 1/2 men då fick vi ju lilla C så den tiden fick ändras! Torsdag ska vi till familjerätten och skriva på papper så att tjejen får en pappa rent lagligt sett! Kan ju liksom vara bra... Annars är det ju sportlov, vilket innebär att både Alexander och Kristoffer är hemma från skola och dagis. Mycket bråk och tjafs kommer det med största säkerhet att bli! Just det ja, vi ska även till BVC på tisdag! Väga lilla tjejen och så ska Gunnel lyssna lite på Kristoffer när han pratar. Vid fyraårskontrollen var det vissa ljud/uttal han hade lite svårt för så vi ska ta en ny koll på det! Inga större problem egentligen, men det är ju bra att det kollas upp! Behöver han någon hjälp så är det ju bra om han får det så fort som möjligt!

Nu ska jag fixa lite saker, kanske en latte och lite annat som behövs göras! Men jag slänger in en bild på vår lilla prinsessa här idag!

Cassandra, 1 vecka gammal!

Hej minsta storebrodern!
Ni är så lika när ni var små, alla mina fyra underbart söta barn!
Man ser knappt skillnad på er!
Lillasyster är så fin, du skulle ha tyckt om henne det vet jag! 
Önskar så att vi kunde få ett fotografi med er alla fyra på tillsammans, men då du inte fick vara kvar hos oss så kommer det ju aldrig någonsin att gå!
Och det gör mig så ont!
Mamma älskar dig.
Mamma saknar dig.
För alltid.
För evigt.
Min underbart fina och vackra son! 

Alla hjärtans dag

I dag är det alla hjärtans dag.
Och jag blev glad att jag INTE fick några blommor idag!
Förra året fick vi ju så mycket blommor just denna dagen så blomsterbuden hade skytteltrafik till oss.
För det var ju första vardagen efter att Jonathan gått bort.
Så därför är jag GLAD att jag INTE fick några blommor idag!
Det hade nog mest känts som en påminnelse om varför vi fick så mycket blommor förra året.
I stället fixade min älskade sambo en god liten kvällsmåltid till oss!
Kungskrabba och mousserande vin!
Väldigt gott!
Och till saken hör att jag är ganska så allergisk mot all denna hysteri kring Alla hjärtans dag!
Det är ju bara för att affärer ska göra bra affärer!
Så vi brukar fira det så där lite lagom.
Viktigast är ju att man är bland sina älskade!


Och till något helt annat.
I morgon ska vi till sjukhuset för babyfotograferingen.
Vi har funderat lite fram och tillbaka på hur vi ska göra, vilka som ska vara med på kortet.
En av de svåraste sakerna för mig just nu är vetskapen att vi ALDRIG kommer kunna ta ett kort på alla våra fyra underbara barn tillsammans!
Så därför har vi nu beslutat att Cassandra får vara själv på kortet.
Blir det svårt att få henne att ligga bra så får jag offra mig (hatar ju att vara med på kort) och vara med på kortet!
Är det "bara" hon på kortet så är det ju ingen som saknas, eller rättare sagt, alla de andra barnen saknas!
Så så får det bli!
Och det känns ganska så bra.


Mamma skickar dig en enormt stor kram och en lika stor puss på Alla Hjärtans Dag!
Saknar dig så oändligt mycket, min underbart vackra son.
Älskar dig så oändligt mycket, min älskade fina lilla Jonathan.

Förbannade satans jävla Försäkringskassan!!!!

Är inte så lite jävla arg idag, så ni får ursäkta mitt vackra språk!
Men försäkringskassan har så snällt sett till att jag inte pengar får på minst en månad till och har inga fått på en månad heller!!! Orsak?? Deras totalt jävla inkompetenta personal!!!!

Den 29 december skulle jag skrivas över från AF till FK då min sjukskrivning översteg 30 dagar. Detta görs för att man inte ska slösa sina job-dagar i onödan. Var på ett möta på AF och fick då även träffa en handläggare från FK som berättade hur jag skulle göra. Jag skulle dagen efter mötet göra en sjukanmälan till FK. Sen skulle jag fylla i de papper som FK skulle skicka hem till mig, och sen skicka in dom tillsammans med läkarintyg. Sen skulle det ta upp till 30 dagar innan beslut fattades om jag hade rätt till sjukersättning eller inte, alltså om de godkände min sjukskrivning eller ej!

Sagt och gjort. Dagen efter, alltså den 30 december, ringer jag FK för att göra min sjukanmälan. Men när jag sitter och lyssnar på de olika alternativen så blir jag väldigt tveksam till vad jag ska välja. Så jag ringer upp dom i stället. Förklarar för tjejen som svarar vad jag behöver hjälp med. Ja men då är det denna (och så sa hon något namn) blanketten du ska ha. Är du säker, frågade jag. För den blanketten handlar ju om man har aktivitetsersättning och det har jag ju inte längre, inte sen igår, nu ska jag ju vara sjukskriven på "riktigt". Ja fast det är den som gäller när du är arbetslös och sjukskriven, så det är inga problem! Jag skickar ut den till dig så fyller du bara i den och skickar in den igen! Så du behöver inte oroa dig, det blir rätt! OK! Bra, tack för hjälpen! Fyller i blanketten och skickar in den. Visst, jag var lite sen med att få den på lådan, men in kom den. Och nu har det gått över en månad sedan jag skickade in den så då ringer jag för att kolla läget. För när jag loggar in på hemsidan så ser jag ingenting alls om min sjukskrivning, inget annat än att blanketten och läkarintyget är inskickat.

Dagens samtal blir mindre roligt! Frågar om hon kan säga hur det ser ut med min ersättning och sjukskrivning. Det kunde hon inte riktigt för att datasystemet var nere... Kul! Men jag kan se att du skickat in läkarintyg och försäkran om aktivitetsstöd, men det är ju fel blankett! MEN VAD ÄNDA IN I HELVETES JÄVLAR!!!  Nä, det kan inte vara fel sa jag för jag ringde er och fick hjälp, just för att jag själv var osäker. Och då sa tjejen jag pratade med att det var den blanketten och hon skickade den till mig. Så det kan ju inte vara fel! Jo, det är fel. Denna blanketten är ju om du ska behålla ditt aktivitetsstöd, men det ska du ju inte för du ska ju ha sjukersättning! Ja, men det sa jag till henne också, men hon sa att det var rätt blankett i alla fall! Fast det är fel blankett! Så jag måste ringa igen senare (systemet är ju nere) och sen får jag göra en anmälan med e-legitimation och sen får jag vänta. IGEN. Men herregud, det innebär ju att det tar minst en månad till tills jag ens vet om jag får min sjukskrivning godkänd! Och sen ska pengarna betalas ut OM den blir godkänd! Fast vi kan skriva en kommentar till handläggaren och förklara och se om de kan skynda på det lite...sa hon då... Jo, FK brukar ju vara jävligt duktiga på att skynda på saker och ting!

Sen undrade jag vem som tar ansvar för att mina barn får mat när det är deras personal som klantat sig? Jag har ju för fan inga pengar över huvudtaget kvar! Det har varit jul och en massa födelsedagar! Ja, det kunde ju inte hon göra något åt... Och så undrade jag vad som händer med tjejen som var totalt inkompetent, idiot-jäveln som skickade mig fel blankett? Ni måste ju kunna se vem jag pratade med och säga till henne vad hon gjort så att hon inte gör om det? Nja, det är ju inte så lätt... Men det är ju inte sig själv hon satt i skiten, hon har ju uppenbarligen ett jobb och en inkomst, även om hon fullständigt SUGER på sitt jobb! Det är ju MIG hon satt i skiten totalt! Jag får inga pengar! Och jag lär ju inte vara den enda hon gjort fel mot så jag tycker väl kanske att en tillsägning vore på sin plats? Men FK´s handläggare kan bete sig precis hur som helst, göra vilka fel som helst. Finns inga regler för hur dom får eller inte får göra! De borde införa liknande system som både läkare och poliser har, där de kan bli anmälda för tjänstefel! För jag tycker att det är ett stort fett jävla tjänstefel och göra så att en småbarnsmamma inte får några pengar på minst två månader! (Blir ju minst två månader från start till slut, om jag har TUR).

Så dagens stora TACK FÖR ATT NI FÖRSTÖRDE MIN DAG!! går till FÖRSÄKRINGSKASSANS TOTALT INKOMPETENTA JÄVLA PERSONAL!!!!!!!!!!!!!!!
(givetvis inte alla, det finns väldigt hjälpsam och snäll personal också)

Och så får jag väl be den stackare jag pratade med idag om lite ursäkt också, det var ju inte hennes fel men det blir ju henne jag får ta ut det över! Fast jag var så duktig och snäll så jag bad henne faktiskt om ursäkt i telefonen! Men jag fick då fan ingen ursäkt för vad hennes kollega gjort...

Så dagen RIS, som är stort som riset till en jävla majbrasa...) går då till FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Hoppas verkligen att ni blir stolta över denna utmärkelse! 

Grattis på 2-årsdagen!

Idag skulle du fyllt två år! Vi får fira din dag genom ett nytt besök på kyrkogården, tända fler ljus och sätta dit en liten ekorre och ett par ballonger! Det är ju inte så här en familj ska behöva fira en familjemedlems födelsedag! Men för oss finns inga andra alternativ, för du finns ju inte här hos oss längre.

Igår var det ett år sedan du dog. Och hela dagen, och flera dagar dessförinnan, var fruktansvärt jobbiga. Jag tyckte ändå att jag klarade av gårdagen ganska så bra. Försökte hålla ihop tills din lille storebror lagt sig. Han blir ju så rädd och orolig om mamma blir jätteledsen! Och nu fungerar det så bra för honom med sömnen på nätterna igen och då vill vi ju inte riskera att sabba det för att mamma bryter samman! Men strax innan jag skulle lägga honom så gick det inte längre... Och efter att jag stängt dörren om honom efter att jag lagt honom, ja då bröt mamma ihop helt och hållet. Lugnande tabletter fick det bli, och det har jag ju inte tagit på jättelänge annars. Men igår fanns det inte mycket att välja på...

Igår var vi tillsammans med mormor, morfar, farfar, morbror med familj vid din grav. Vi tände ljus, la lite fina blommor och tänkte på dig. Alla hade fina orangea blommor, din egen färg och det blev så fint! Dina syskon fick tända ett ljus var med en fin ängel på. Lillasyster fick vi ju hjälpa! Sen la vi en orange ros var. Tror det står 11 ljus och brinner för dig vid din grav nu! Våra fina vänner N & M var där på kvällen och de skickade ett MMS där man såg alla fina lågor brinna för dig! Andra fina vänner hade också varit där och tänt ljus, lagt blommor och två söta nallar under gårdagen. Och i kväll ska vi till din grav igen. Tända två ljus för din tvåårsdag, sätta dit fem nya rosor. Många ljus blir det! Och ikväll gör vi det när det är mörkt för jag vill ju se alla fina ljusen brinna i mörkret! Men det har snöat en del i natt och idag på dagen, så ljusen kanske har slocknat? Hoppas inte det, men jag tror nog att den risken är ganska stor...

 Men att det snöar idag är ju ett bra tecken på att du har roligt på din födelsedag, min älskade lilla fina ängel! Då har ni ju kuddkrig och busar för fullt! Men jag önskade så att du var här, då hade vi kunnat vara ute i snön och ha lite snökrig i stället! Och sen gått in för att dricka varm choklad, gosa och mysa tillsammans! Men det går ju inte! För du är ju inte här hos oss, du fick inte stanna kvar. Din tid här hos oss och här på jorden, blev allt för kort...


Vi älskar dig, ända till månen och tillbaka igen.
Vi saknar dig, mer än några ord kan säga.
Du är och förblir vår underbara son.
Nu och för alltid...


Till livet du kom,
från livet du gick,
du såg på oss 
ett ögonblick.
Varför du vände?
- vi söker ett svar.
För alltid ska minnet
av dig finnas kvar.


(dikten från dödsannonsen)


 

1 år utan vår älskling

Någon annan gång, någon annanstans

Det var ett år sen nu
som du fanns här hos oss
Du lämnade allt bakom
när du lämnade oss

Till himlen kom du först in
och här står vi ensamma kvar
och saknaden dröjer sig kvar sen den dan

Alla de tankar som finns här inom mig
alla de minnena
Jag glömmer aldrig, glömmer aldrig dig

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Om du var här just nu
om tiden den ej gått så fort
så mycket som vi skulle
vi skulle ha gjort

Fastän livet går vidare
nästan som förut
Jag är ingen tvivlare
för jag vet det tar aldrig,
det tar aldrig slut

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

För jag vet det tar aldrig,
Det tar aldrig
Det tar aldrig slut…

Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen
Någon annan gång, någon annanstans
ska vi ses igen

Vi ska ses igen…



Text & musik: Stefan Almpvist – Peo Tyrén
Artist: B.I.G. (Brothers In God)
Album: “Ingen annan väg”

Gråt

Vad har du varit med om, vad är det som har hänt
Hela du är stel av rimfrost, ditt ansikte är spänt
Du kan inte bära det inom dej länge till
Du kan inte tysta det hur gärna du än vill
Så låt det falla ner, låt det få ett slut,
låt dej svepas med, låt det forsa ut

Som gråt, gråt, bara gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma

Du har försökt fly undan, låst in dej i en borg
Men vem som helst kan se ditt hjärta, ditt bröst är fullt av frusen sorg
Ingen kan leva sitt liv på en öde ö
Pressar du ner allt igen kommer du att dö
Så låt dej sköljas bort du har lidigt nog,
tina upp denna frusna flod

Gråt, gråt, bara gråt,
låt det strömma du kan aldrig glömma, bara gråt

Kom i min famn och låt allting brisera
Du bär på en värld och förmår inte mera
Låt regnet falla, låt vågorna svalla,
gråt alla sår från helt bortglömda år

Bara gråt, bara gråt, gråt
låt det strömma du kan aldrig glömma


 Text, musik & artist: Peter LeMarc
Album: Sången dom spelar när filmen är slut, 1991

Lillasyster har kommit!

Vi hade tid för igångsättning i morgon egentligen! Den 6/2-2012. Och det tyckte vi var ett bra datum! Alla killarna är ju födda den 12:e i olika månader, och den 6:e blir ju hälften av 12! Men så blev det dock inte! Det blev den 1/2 i stället och det är ju samma siffror som 12 så det blev ju hur bra som helst det också!

På tisdagen (31/1) började jag bli orolig för att jag under flera dagar känt färre och färre forsterrörelser. Och i och med att det är ett litet barn så får jag ju inte vänta lika länge som många andra kan göra innan jag åker in och kollar att allt är ok! Så jag ringde förlossningen på eftermiddagen och de ville att jag skulle komma in. Sagt och gjort. Och medan jag sitter i väntrummet en timme eller mer (kommer inte riktigt ihåg) så börjar jag känna kraftiga sammandragningar och de visade sig tydligt på CTG-kontrollerna också! Det gjordes CTG och ultraljud. Första CTG:t var hon (läkaren) inte nöjd med så vi gjorde två till och dom var mycket bättre. Men ultraljudet visade att flödet i navelsträngen började försämras. Inte så mycket så att det var någon fara, men då vi ändå skulle sättas igång efter helgen så tyckte inte läkaren att det var någon mening med att vänta. Så i morgon beslutades det att jag skulle sättas igång. Men då hon var lite orolig över de CTG vi gjorde så ville hon få göra ett till på kvällen. Så hon gjorde en undersökning och det visade sig att jag var öppen ca 3 cm så då passade hon på att göra en hinnsvepning. Så vid sjutiden på kvällen var jag klar och då åkte jag hem en sväng. Ville äta lite middag och hämta min väska, men sen skulle jag tillbaka igen och läggas in. Så vid halv tio körde Lucas tillbaka mig och jag skrevs in på gravidsidan på förlossningen och Lucas åkte hem till barnen igen!

Nytt CTG gjordes och det såg bra ut. Mina värkar kom och gick lite, men de fanns där hela natten och var även kvar på morgonen. Så vid 9 fick jag flytta över till en förlossningssal och undersöktes. De kunde konstatera att jag denna gången inte skulle behöva en medicinsk igångsättning! Första gången!! De kunde ta hål på hinnan istället och efter en timme fick jag värkstimulerande dropp och då kom det igång bra! Nu hade Lucas kommit till mig och tiden gick, undersökningar gjordes. Och man fick höja droppet med jämna mellanrum för det hände inte tillräckligt mycket. Vid 13-tiden började det göra rejält ont och en halvtimme senare började jag med lustgasen. Jag kunde bara stå en kort stund för varje gång jag fick en värk så försvann forsterljuden och kom inte tillbaka på en lång stund. Det var dock inget fel på barnet, utan på själva utrustningen! Men det går ju inte att ha koll på barnet under de förutsättningarna så då fick jag lägga mig igen och då funkade det mycket bättre! Men de fick sätta en ny skalpelektrod i alla fall till slut! Fram till 5 cm gick det lite trögt, fast det tog egentligen inte lång tid. Men de sista 5 cm gick fortare, de klarade jag av på en timme! När det väl var dags så tog det två minuter med krystvärkar och två krystvärkar så var hon född! Fast barnmorskan var inte beredd för de ville att jag skulle ligga och flämta mellan två värkar för att minska risken för att få bristningar. Men jag höll inte med dom alls om det så jag "tryckte" ut henne i alla fall,  mellan två värkar! Och det gick hur bra som helst! Så klockan 14.39 föddes hon! Och moderkakan kom fint strax därefter och var hel och fin! Innan navelsträngen klipptes så kunde jag inte få upp henne så långt upp för navelsträngen var så kort! Men sen fick jag upp henne och hon hade så mycket fosterfett på sig! Men det som kändes lustigast var att det inte var någon som kom och tog henne för en undersökning! Vid tidigare förlossningar så var det ju fullt hus på salen, barnmorska, sköterska, förlossningsläkare och barnläkare. Och barnläkaren gick ju iväg med dom ganska så snabbt och sen in till NEO med killarna. Men nu fanns det varken förlossningsläkare eller barnläkare med! Ingen läkarkontroll och VI fick SJÄLVA ta hand om henne direkt! Kändes jättelustigt, vi visste knappt vad vi skulle göra!

De vägde henne och hon vägde 2 890 gram så hon var klart större än vi och dom trott! Kort är hon dock, endast 44 cm. Hon är bara en cm längre än vad Alexander var men hade hon vägt 110 g mer så hade hon vägt exakt dubbelt så mycket som Alexander! Så då kan man ju tänka att man skulle tycka att hon ser tjock ut, men nej, verkligen inte! Hon ser så liten ut! Och då är hon tyngst av dom alla, ca ½ kg mer än både Jonathan och Kristoffer!

Efter vägningen var klar så kollade barnmorskan igenom henne och hon fick en OK-stämpel i rumpan! Och sen hjälpte hon oss att bada av henne, vi kände att det klarade vi inte riktigt av rent känslomässigt. Sen försökte hon och jag så gott det gick att smeta ut allt fosterfett som låt i alla veck! Bort gick det inte, men det är ju bara bra för huden så det gör ju inget! Men det är inte bra när det får ligga i tjocka lager för då blir det äckligt och härsknar! Sen klädde vi på henne, fikade med goda smörgåsar och sen gick jag och duschade. När jag kommer ut ur duschen så har de tagit av henne kläderna och hon sitter känguru under en filt hos Lucas som också fått klä av sig, dock bara tröjan! Hennes temperatur var lite för låg, men det ordnade till sig efter nån timme! Sen gick vi in på den sal jag skulle ligga och tyvärr kunde jag inte få enkelrum utan fick dela... Nu passade Lucas på att åka hem för det var ju lite snöoväder ute och mamma var hemma hos oss med bröderna och hon behövde ju få komma hem innan vädret blev värre!

Och vilken jäkla människa jag fick dela rum med då! Varje gång ungen hennes började gråta lite ringer hon på personalen. Kanske först ska tillägga att det inte verkade vara hennes första barn, för när Lucas gick in med mina saker (innan jag gick dit in själv) så var pappan där med ett par syskon. De fick säga till henne flera gånger att hon ska lägga till honom till bröstet varje gång han vill! Vissa språksvårigheter verkade det dock finnas, men inte så allvarliga att hon inte förstod! Sen stönade hon hur mycket som helst av eftervärkarna även att hon fick smärtlindrande! Skulle verkligen inte velat vara i närheten när hon hade riktiga värkar om hon lät så här mycket av eftervärkarna! Sen får man säga till henne att ta bort ljudet på sin telefon när hon grejade med den om det nu var spelljud eller knappljud vet jag inte. Men det ska man väl knappast behöva säga till om när man delar rum??? Men det slutade inte här, det blev värre... Under natten så låg ungen hennes och skrek rejält långa stunder. Och hon sov och snarkade som jag vet inte vad! Fattar inte hur man kan sova när ens barn ligger jämte och tokskriker! Och när hon väl vaknar så ringer hon på personalen. "Han vill inte sova" säger hon. "Nä, han är nog hungrig" säger de. "Nä han vill inte sova" säger hon igen. Och åter igen måste de säga till henne att hon ska lägga till honom... Och fram på morgonkvisten när han vaknar och inte ätit på ca 4 timmar, ja då försöker hon rulla sängen hans fram och tillbaka och tror att han ska somna om igen! Men han ligger ju och tokskriker! Vilket han gjorde ca 30 minuter innan hon behagade vakna också! Så sova? Vad är det? Gjorde jag ungefär 30 minuter, sammanlagt! Och då var min lilla tjej väldigt snäll!

Så på morgonen gick jag upp och käkade frukost fortast möjligt! Sen var det läkarundersökning vid 9 och sen åkte vi hem! Och då var hon endast ca 19 timmar gammal! Och det kändes väldigt lustig att åka hem så tidigt för med de andra har vi ju inte haft det alternativet. Men nu ville jag verkligen bara hem! Och resten av den dagen, torsdagen, gick åt att vila, gosa, mata bäbis och byta blöjor! Självklart gosa med Kristoffer också! Han var så nyfiken när han kom hem från dagis och han satt med henne i famnen en liten stund men hon började gråta och då ville han inte hålla henne mer!

Fredagen skulle Lucas jobba. Det var bestämt sen tidigare och inte helt enkelt att ändra på, men det gjorde inte så mycket. Min älskade mamma kom in och hjälpte mig lite med Kristoffer, lekte och underhöll honom! Sen tog vi en tur till kyrkogården och tände lite ljus för den nyblivne storebrodern i himlen! På förmiddagen kom även vår fina vän Mia på ett litet besök och tittade på lilltjejen! Resten av den dagen såg ut ungefär som dagen innan, vila, mata, byta blöjor, leka gosa och umgås med familjen!

Äter gör hon bra, där kan man inte klaga! Vi fick öka mängden ganska snabbt och då äter hon ändå tätare än hon "ska". Första natten hemma käkade hon varannan timme men samma mängd hon skulle ha när hon skulle äta med ca fyra timmars mellanrum, så maten verkar inte vara några problem! Och magen är igång på henne också! Ja min med för den delen, vilket är himla skönt!

Lördagen fick vi först besök av barnens mormor och morfar och sen kom även deras farfar. Det fikades och tittades på bäbis. Alexander fick åka iväg för han skulle träna. Utomhus i 10 minusgrader, jättehärligt! Men de kortade ner träningen från 2 timmar till 1,5 så han var snart hemma igen. Och jag passade på att åka iväg med mamma och pappa en sväng till Lindex på Giraffen för att se om jag kunde hitta någon väldigt liten overall! Mamma hade köpt en superfin på NameIt men tyvärr var den allt för stor, lika stor som dom vi redan hade hemma! Men jag lyckades få tag på en i storlek 50, också lite för stor men inte värre än att det fungerar! Sen hem igen och samma sak som tidigare dagar. Kvällen spenderades tittandes på Melodifestivalen och återigen sitter man och förundras över mängden SKIT våra artister levererar! Jag gick och la mig vid elvatiden och Lucas tog sista matningen innan han la sig vid tvåtiden så jag fick sova lite! Skönt!!! Sen upp igen vid 5 för mer mat och åter till sängs vik 6. Sen sov hon ganska gott nån timme och jag också!

Så, då är vi framme vid dagens datum! Nu är lilltjejen hela 4 dagar gammal! Vår vän Anna kom på besök och vi fick fina kläder till lilla damen! Fikade och hon lekte lite med Kristoffer när lillan sov och då passade jag på att städa undan lite (mycket) leksaker! Tvättat har jag också gjort i helgen! Snart är det dags för lite god söndagsstek som min älskade sambo håller på att tillaga! Sen blir det väl lite slappande i soffan eller framför datorn skulle jag tro! I morgon har vi återbesök på bb för ny läkarundersökning, PKU-testet och hörseltestet. Sen måste vi in till stan och beställa blommor till helgen och sen hem igen!

CASSANDRA SKA LILLA DAMEN HETA!!!
Och så här ser hon ut!

Cassandra (och jag) endast 5 minuter gammal!

Cassandra, 3 dagar gammal i sin första klänning!

Jag/vi vill även skriva en liten rad till den helt underbara personalen som arbetar på förlossningen i Kalmar! Ni var helt underbara och förstod verkligen oss bra! Det var ju en lite ovanligare situation rent känslomässigt än vad det vanligtvis är under en förlossning, men ni hanterade det galant! Har inte det minsta lilla att klaga på! Ni till och med flyttade ett möte för att vi skulle slippa en "inhoppande barnmorska" mellan två pass! Tyvärr fick vi ju byta personal när det bara var 45 minuter kvar av förlossningen, men det kan man ju inte styra över! Men till vår stora glädje var det nya "gänget" precis lika härliga och bra som första "gänget"! Detta gäller även personalen som arbetade på kvällen, natten och morgonen efter på bb (vi låg i ett rum vid förlossningen, inte på "rätta" bb). Ni var också helt underbara och det märktes att ni var informerade om vår situation, men ni tassade inte på tår runt allt utan vågade ta upp Jonathan och kolla hur det kändes och så! Och det betydde otroligt mycket! Så stort tack till er alla!

Grattis storebror!

För två dagar sedan blev du storebror till en underbart fin liten tjej!
Och hon är så lik sina bröder!
Fast hon liknar nog mer pappa och Alexander medan du och Kristoffer var ju mer lika mig!
Du skulle blivit en helt underbar storebror, min älskade ängel!

Men jag tror att du var glad i onsdags, för när jag låg på sjukhuset och födde din lillasyster så yrde snön kring för fullt!
Och när snön yr omkring vet vi ju att det är du och dina ängla-kompisar som är glada och busiga och har kuddkrig bland molnen!

Men det känns så jobbigt för oss.
Vi kan inte riktigt förstå hur man kan vara så glad och lycklig, samtidigt som man är så otroligt ledsen och olycklig... 
Personalen var helt underbar och verkligen hjälpsamma, de förstod ju att det var fruktansvärt jobbigt för oss!

Önskar att du var här så att du kunde få sitta i soffan och hålla i din lillasyster, att vi kunde få ett kort på er tillsammans! 
Jag kommer ju aldrig att kunna ta ett kort på allt mina barn tillsammans, och det gör så himla ont i mammas hjärta!

Mamma saknar dig, min älskade son.
Mamma älskar dig, min äskade son.
För alltid och för evigt ÄR du min älskade son!