Upp och ner, ner och upp...

Det mesta känns "lustigt" just nu. Hittar inget bättre ord för att förklara. Mina känslor åker upp och ner som en jo-jo. Ena sekunden - total lycka. Nästa sekund - oändlig sorg. Fruktansvärt jobbigt. Blir ingen ro för varken tankar, känslor eller hjärta när det är på detta sättet. Visst, det var väntat, jag är inte det minsta förvånad att jag känner så. Lustigt vore väl annars? Men det ändrar ju inte på det faktum att det är skitjobbigt! Ena sekunden tittar jag på Cassandra och känner mig så lycklig och glad att jag nästan börjar gråta, av lycka! Nästa sekund så tänker jag på Jonathan, eller ser ett fotografi av honom, och då kommer tårarna vare sig jag vill det eller inte och hjärtat gör så ont så ont. Blir ingen återhämtningstid alls emellan de olika känslorna och det är fruktansvärt! På ett sätt känner jag sån skuld när jag gosar med Cassandra men på ett sätt inte. Jag tror faktiskt inte att Jonathan skulle vilja att jag känner skuld när jag gosar med hans fina lilla syster! Värst av allt var det igår när jag var ute och gick med Cassandra i vagnen. Då låg hon och sov så gott med lilla munnen lite öppen och huvudet gungade fram och tillbaka, helt lealöst. Då kom tårarna och jag fick så ont i hjärtat och kände sånt obehag att jag nästan kräktes. Precis så såg Jonathan ut när jag fick ta upp honom på akuten, när hans liv var över. Och så har jag sett henne sova flera gånger sen dess. Jag klarar inte se det! Jag lägger upp hennes täcke så att det täcker munnen! Inte så att jag drar det över ansiktet, då kan det ju bli lite varmt. Men jag liksom viker upp det framför ansiktet så att jag inte ser henne! Värst är det nog när hon ligger i min famn och ser ut så för då kan jag ju inte "gömma" henne! Jag far illa bara av att tänka på det! Men det blir förhoppningsvis bättre och lättare med tiden... hoppas jag i alla fall...

Vi var på BVC igår. Både för Cassandras del och Kristoffers. BVC-damen ville göra en ny koll av Kristoffers tal och hon hade inget alls att anmärka på nu! Allt lät bara bra! De uttal som inte sitter helt rent än är helt klart på G så då är vi nöjda! När det gäller Cassandra så kan vi inte vara annat än nöjda med tillväxten. Igår var första gången sen hon föddes som vi mätte henne och hon har växt tre cm! Så nu är hon 47 cm lång! Med andra ord snittar hon en cm/vecka för i dag är hon ju tre veckor gammal! Och när det gäller vikten. Ja hennes kurva går inte lite uppåt, den går spikrakt/lodrätt uppåt! Hon har på en vecka gått upp 375 gram och väger nu 3 450 gram! Börjar ju bli stora damen!

I går hade vi även besök av en gammal barndomskamrat till mig och det var härligt! Jättefint set med Bamse fick lilla C! Vi fikade och pratade om allt och inget, precis som det ska vara! Så nu har jag haft två härliga besök av två barndomskamrater på bara tre dagar! Känns härligt! Synd bara att vi inte träffas oftare!

I dag har gubben min åter arbetat. Och för min del innebar då detta att jag själv fick utfodra lilla damen på natten! Annars har han gjort det så jag har fått sova och så har han sovit nån timma på förmiddagen. Men inte i natt. Är inte så lämpligt att sitta uppe på nätterna med en liten bäbis när han ska sitta och köra lastbil hela dagen! Hade det bara varit för Cassandra så hade jag kunnat få lite sömn jag också. Jag sov en timme först innan mannen la sig, men sen blev det endast en ynka liten halvtimme på hela natten! Och största anledningen till detta var katterna! Vi kastrerade Zingo i går och då får inte hon vara ute på 10 dagar. Därför har vi fått spärra kattluckan så de inte kommer ut. Ja, vi väljer att hålla den andra katten inne också för vi måste bygga barriärer framför kattluckan (jo, den går att låsa för utgång och vara öppen för ingång) annars håller Zingo på som en tok för att komma ut och då är jag rädd att hon ska lyckas få upp luckan eller ta sönder den! Och när vi har saker framför luckan så går det ju inte att komma in heller! Och släpper vi ut Busan genom ytterdörren så kommer ju inte hon in igen om vi inte är hemma eller om hon blir jagad! Och det vill vi ju inte, så därför får hon också vara inne. Men ingen av damerna är nöjda med detta arrangemang! De försöker ta sig fram till luckan i alla fall och när det inte går sätter de sig och ylar framför den! Och lycka till med att sova då... Men jag har vissa förhoppningar om att det kanske kan bli lite lugnare i natt för i dag har de inte brytt sig så mycket om luckan. Så de kanske har fattat galoppen nu... fast det är väl inte så troligt när det gäller dom två.. men man kan ju alltid hoppas!

Idag har mormor varit och lekt med Kristoffer ett par timmar. Och det var himla skönt, kan jag tillägga! Inte så lätt att orka med att aktivera en hyperaktiv 4,5 åring efter 1,5 timmars sömn! Men nu blev han nöjd, han tycker ju så mycket om att leka med sin mormor! Och hon hade handlat ingredienser till semlor med sig så vi kunde göra semlor ikväll om vi ville. Och tanken var väl att vi skulle göra det, men nu är klockan halv nio och jag håller på att somna. Så vi får se vilket det blir. Sängen eller semlor först och sängen sen...

I morgon ska vi till familjerätten och skriva på papper för faderskapet. Vi är ju inte gifta så då måste det göras! Sen kan vi skicka in papperna för hennes namn. Vi hade en liten fundering först på att låta henne behålla mitt efternamn. Tjejerna i familjen har ett och killarna har ett. Men det blev bara en ytterst liten fundering. Sen bestämde vi att hon självklart ska ha samma efternamn som sina syskon, blir nog enklare så! Annars så ska vi även i morgon åka en liten sväng till Modehuset. Cassandra fick tre fina bodys av farfar i storlek 50. Men vi har så mycket i den storleken så vi tänker byta nån till lite större storlek. Annars lär vi nog inte hitta på så mycket i morgon!

På fredag arbetar mannen igen. Då måste jag in en sväng till stan, till Babyproffsen, och köpa en bilstolsadapter till barnvagnen. Sen måste det handlas och så till kyrkogården. Får se om vi väntar med de sista sakerna tills mannen kommer hem eller om jag orkar med det under dagen. Återstår att se!

Fina lilla Jonathan!
Jag brukar ju alltid skriva ett par rader till dig varje gång jag skriver här. Men jag kommer kanske inte att göra det varje gång längre. Jag får se hur det blir. Det blir svårare och svårare just nu att göra det. Mamma klarar inte riktigt av det alla gånger. Mamma har det ganska jobbigt just nu. Är så väldigt glad för din underbart fina lillasyster. Men samtidigt är jag ju så otroligt ledsen och sorgsen över att du inte är här hos oss! Jag vill krama och pussa på dig också! Inte "bara" på dina syskon! Det är så orättvist att du inte fick stanna hos oss! Mamma saknar dig mer än ord kan säga och jag älskar dig ända till månen och tillbaka igen! För evigt och för alltid är du min son och har för evigt och för alltid har du en stor plats i mammas hjärta!