Lillasyster har kommit!

Vi hade tid för igångsättning i morgon egentligen! Den 6/2-2012. Och det tyckte vi var ett bra datum! Alla killarna är ju födda den 12:e i olika månader, och den 6:e blir ju hälften av 12! Men så blev det dock inte! Det blev den 1/2 i stället och det är ju samma siffror som 12 så det blev ju hur bra som helst det också!

På tisdagen (31/1) började jag bli orolig för att jag under flera dagar känt färre och färre forsterrörelser. Och i och med att det är ett litet barn så får jag ju inte vänta lika länge som många andra kan göra innan jag åker in och kollar att allt är ok! Så jag ringde förlossningen på eftermiddagen och de ville att jag skulle komma in. Sagt och gjort. Och medan jag sitter i väntrummet en timme eller mer (kommer inte riktigt ihåg) så börjar jag känna kraftiga sammandragningar och de visade sig tydligt på CTG-kontrollerna också! Det gjordes CTG och ultraljud. Första CTG:t var hon (läkaren) inte nöjd med så vi gjorde två till och dom var mycket bättre. Men ultraljudet visade att flödet i navelsträngen började försämras. Inte så mycket så att det var någon fara, men då vi ändå skulle sättas igång efter helgen så tyckte inte läkaren att det var någon mening med att vänta. Så i morgon beslutades det att jag skulle sättas igång. Men då hon var lite orolig över de CTG vi gjorde så ville hon få göra ett till på kvällen. Så hon gjorde en undersökning och det visade sig att jag var öppen ca 3 cm så då passade hon på att göra en hinnsvepning. Så vid sjutiden på kvällen var jag klar och då åkte jag hem en sväng. Ville äta lite middag och hämta min väska, men sen skulle jag tillbaka igen och läggas in. Så vid halv tio körde Lucas tillbaka mig och jag skrevs in på gravidsidan på förlossningen och Lucas åkte hem till barnen igen!

Nytt CTG gjordes och det såg bra ut. Mina värkar kom och gick lite, men de fanns där hela natten och var även kvar på morgonen. Så vid 9 fick jag flytta över till en förlossningssal och undersöktes. De kunde konstatera att jag denna gången inte skulle behöva en medicinsk igångsättning! Första gången!! De kunde ta hål på hinnan istället och efter en timme fick jag värkstimulerande dropp och då kom det igång bra! Nu hade Lucas kommit till mig och tiden gick, undersökningar gjordes. Och man fick höja droppet med jämna mellanrum för det hände inte tillräckligt mycket. Vid 13-tiden började det göra rejält ont och en halvtimme senare började jag med lustgasen. Jag kunde bara stå en kort stund för varje gång jag fick en värk så försvann forsterljuden och kom inte tillbaka på en lång stund. Det var dock inget fel på barnet, utan på själva utrustningen! Men det går ju inte att ha koll på barnet under de förutsättningarna så då fick jag lägga mig igen och då funkade det mycket bättre! Men de fick sätta en ny skalpelektrod i alla fall till slut! Fram till 5 cm gick det lite trögt, fast det tog egentligen inte lång tid. Men de sista 5 cm gick fortare, de klarade jag av på en timme! När det väl var dags så tog det två minuter med krystvärkar och två krystvärkar så var hon född! Fast barnmorskan var inte beredd för de ville att jag skulle ligga och flämta mellan två värkar för att minska risken för att få bristningar. Men jag höll inte med dom alls om det så jag "tryckte" ut henne i alla fall,  mellan två värkar! Och det gick hur bra som helst! Så klockan 14.39 föddes hon! Och moderkakan kom fint strax därefter och var hel och fin! Innan navelsträngen klipptes så kunde jag inte få upp henne så långt upp för navelsträngen var så kort! Men sen fick jag upp henne och hon hade så mycket fosterfett på sig! Men det som kändes lustigast var att det inte var någon som kom och tog henne för en undersökning! Vid tidigare förlossningar så var det ju fullt hus på salen, barnmorska, sköterska, förlossningsläkare och barnläkare. Och barnläkaren gick ju iväg med dom ganska så snabbt och sen in till NEO med killarna. Men nu fanns det varken förlossningsläkare eller barnläkare med! Ingen läkarkontroll och VI fick SJÄLVA ta hand om henne direkt! Kändes jättelustigt, vi visste knappt vad vi skulle göra!

De vägde henne och hon vägde 2 890 gram så hon var klart större än vi och dom trott! Kort är hon dock, endast 44 cm. Hon är bara en cm längre än vad Alexander var men hade hon vägt 110 g mer så hade hon vägt exakt dubbelt så mycket som Alexander! Så då kan man ju tänka att man skulle tycka att hon ser tjock ut, men nej, verkligen inte! Hon ser så liten ut! Och då är hon tyngst av dom alla, ca ½ kg mer än både Jonathan och Kristoffer!

Efter vägningen var klar så kollade barnmorskan igenom henne och hon fick en OK-stämpel i rumpan! Och sen hjälpte hon oss att bada av henne, vi kände att det klarade vi inte riktigt av rent känslomässigt. Sen försökte hon och jag så gott det gick att smeta ut allt fosterfett som låt i alla veck! Bort gick det inte, men det är ju bara bra för huden så det gör ju inget! Men det är inte bra när det får ligga i tjocka lager för då blir det äckligt och härsknar! Sen klädde vi på henne, fikade med goda smörgåsar och sen gick jag och duschade. När jag kommer ut ur duschen så har de tagit av henne kläderna och hon sitter känguru under en filt hos Lucas som också fått klä av sig, dock bara tröjan! Hennes temperatur var lite för låg, men det ordnade till sig efter nån timme! Sen gick vi in på den sal jag skulle ligga och tyvärr kunde jag inte få enkelrum utan fick dela... Nu passade Lucas på att åka hem för det var ju lite snöoväder ute och mamma var hemma hos oss med bröderna och hon behövde ju få komma hem innan vädret blev värre!

Och vilken jäkla människa jag fick dela rum med då! Varje gång ungen hennes började gråta lite ringer hon på personalen. Kanske först ska tillägga att det inte verkade vara hennes första barn, för när Lucas gick in med mina saker (innan jag gick dit in själv) så var pappan där med ett par syskon. De fick säga till henne flera gånger att hon ska lägga till honom till bröstet varje gång han vill! Vissa språksvårigheter verkade det dock finnas, men inte så allvarliga att hon inte förstod! Sen stönade hon hur mycket som helst av eftervärkarna även att hon fick smärtlindrande! Skulle verkligen inte velat vara i närheten när hon hade riktiga värkar om hon lät så här mycket av eftervärkarna! Sen får man säga till henne att ta bort ljudet på sin telefon när hon grejade med den om det nu var spelljud eller knappljud vet jag inte. Men det ska man väl knappast behöva säga till om när man delar rum??? Men det slutade inte här, det blev värre... Under natten så låg ungen hennes och skrek rejält långa stunder. Och hon sov och snarkade som jag vet inte vad! Fattar inte hur man kan sova när ens barn ligger jämte och tokskriker! Och när hon väl vaknar så ringer hon på personalen. "Han vill inte sova" säger hon. "Nä, han är nog hungrig" säger de. "Nä han vill inte sova" säger hon igen. Och åter igen måste de säga till henne att hon ska lägga till honom... Och fram på morgonkvisten när han vaknar och inte ätit på ca 4 timmar, ja då försöker hon rulla sängen hans fram och tillbaka och tror att han ska somna om igen! Men han ligger ju och tokskriker! Vilket han gjorde ca 30 minuter innan hon behagade vakna också! Så sova? Vad är det? Gjorde jag ungefär 30 minuter, sammanlagt! Och då var min lilla tjej väldigt snäll!

Så på morgonen gick jag upp och käkade frukost fortast möjligt! Sen var det läkarundersökning vid 9 och sen åkte vi hem! Och då var hon endast ca 19 timmar gammal! Och det kändes väldigt lustig att åka hem så tidigt för med de andra har vi ju inte haft det alternativet. Men nu ville jag verkligen bara hem! Och resten av den dagen, torsdagen, gick åt att vila, gosa, mata bäbis och byta blöjor! Självklart gosa med Kristoffer också! Han var så nyfiken när han kom hem från dagis och han satt med henne i famnen en liten stund men hon började gråta och då ville han inte hålla henne mer!

Fredagen skulle Lucas jobba. Det var bestämt sen tidigare och inte helt enkelt att ändra på, men det gjorde inte så mycket. Min älskade mamma kom in och hjälpte mig lite med Kristoffer, lekte och underhöll honom! Sen tog vi en tur till kyrkogården och tände lite ljus för den nyblivne storebrodern i himlen! På förmiddagen kom även vår fina vän Mia på ett litet besök och tittade på lilltjejen! Resten av den dagen såg ut ungefär som dagen innan, vila, mata, byta blöjor, leka gosa och umgås med familjen!

Äter gör hon bra, där kan man inte klaga! Vi fick öka mängden ganska snabbt och då äter hon ändå tätare än hon "ska". Första natten hemma käkade hon varannan timme men samma mängd hon skulle ha när hon skulle äta med ca fyra timmars mellanrum, så maten verkar inte vara några problem! Och magen är igång på henne också! Ja min med för den delen, vilket är himla skönt!

Lördagen fick vi först besök av barnens mormor och morfar och sen kom även deras farfar. Det fikades och tittades på bäbis. Alexander fick åka iväg för han skulle träna. Utomhus i 10 minusgrader, jättehärligt! Men de kortade ner träningen från 2 timmar till 1,5 så han var snart hemma igen. Och jag passade på att åka iväg med mamma och pappa en sväng till Lindex på Giraffen för att se om jag kunde hitta någon väldigt liten overall! Mamma hade köpt en superfin på NameIt men tyvärr var den allt för stor, lika stor som dom vi redan hade hemma! Men jag lyckades få tag på en i storlek 50, också lite för stor men inte värre än att det fungerar! Sen hem igen och samma sak som tidigare dagar. Kvällen spenderades tittandes på Melodifestivalen och återigen sitter man och förundras över mängden SKIT våra artister levererar! Jag gick och la mig vid elvatiden och Lucas tog sista matningen innan han la sig vid tvåtiden så jag fick sova lite! Skönt!!! Sen upp igen vid 5 för mer mat och åter till sängs vik 6. Sen sov hon ganska gott nån timme och jag också!

Så, då är vi framme vid dagens datum! Nu är lilltjejen hela 4 dagar gammal! Vår vän Anna kom på besök och vi fick fina kläder till lilla damen! Fikade och hon lekte lite med Kristoffer när lillan sov och då passade jag på att städa undan lite (mycket) leksaker! Tvättat har jag också gjort i helgen! Snart är det dags för lite god söndagsstek som min älskade sambo håller på att tillaga! Sen blir det väl lite slappande i soffan eller framför datorn skulle jag tro! I morgon har vi återbesök på bb för ny läkarundersökning, PKU-testet och hörseltestet. Sen måste vi in till stan och beställa blommor till helgen och sen hem igen!

CASSANDRA SKA LILLA DAMEN HETA!!!
Och så här ser hon ut!

Cassandra (och jag) endast 5 minuter gammal!

Cassandra, 3 dagar gammal i sin första klänning!

Jag/vi vill även skriva en liten rad till den helt underbara personalen som arbetar på förlossningen i Kalmar! Ni var helt underbara och förstod verkligen oss bra! Det var ju en lite ovanligare situation rent känslomässigt än vad det vanligtvis är under en förlossning, men ni hanterade det galant! Har inte det minsta lilla att klaga på! Ni till och med flyttade ett möte för att vi skulle slippa en "inhoppande barnmorska" mellan två pass! Tyvärr fick vi ju byta personal när det bara var 45 minuter kvar av förlossningen, men det kan man ju inte styra över! Men till vår stora glädje var det nya "gänget" precis lika härliga och bra som första "gänget"! Detta gäller även personalen som arbetade på kvällen, natten och morgonen efter på bb (vi låg i ett rum vid förlossningen, inte på "rätta" bb). Ni var också helt underbara och det märktes att ni var informerade om vår situation, men ni tassade inte på tår runt allt utan vågade ta upp Jonathan och kolla hur det kändes och så! Och det betydde otroligt mycket! Så stort tack till er alla!