Idag har Kristoffer frågat och pratat om dig jättemycket! Det är så skönt att han vill och kan prata om dig, men samtidigt är det otroligt jobbigt för mamma!
Han säger upprepade gånger att han saknar sin Jonthan! Mycket! Och det gör vi alla!
Och så undrar han lite om rymdskeppet som din själ åkte iväg i. Vem kör rymdskeppet? Kommer rymdskeppet krascha snart?
Jag svarar honom att jag inte riktigt vet vem som kör rymdskeppet men att det inte kommer att krascha! Det kommer att landa mjukt och fint bland alla molnen!
Nu rinner mammas tårar igen. Det är tur att vi ska till din grav och tända ett ljus idag, för jag behöver verkligen gå dit idag! Och det vill Kristoffer också. Så vi åker när pappa kommit hem så kan vi gå allihopa! Nästa vecka blir riktigt jobbig för oss alla. På onsdagen är det treårsdagen av din farmors bortgång. Och på torsdagen är det sexmånadersdagen av din bortgång! Tuffa dagar! På tisdagen blir det lite roligare i alla fall, då fyller din morfar 65 år!
Åh herre gud vad jag saknar dig! Det känns som om hjärtat än en gång ska slitas itu i miljoner bitar, fast det redan har gjort det så många gånger! Kan inte fatta varför jag inte fick behålla dig hos mig, det är inte rättvist! Jag älskar dig med hela min kropp och hela min själ. Och det kommer aldrig någonsin att ändras! Du är och förblir min älskade son, min finaste lilla fis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar