Jag kan inte fatta att det idag är sex månader sedan min fina lille kille blev en ängel och flyttade upp bland molnen. Men det är det...
Idag fick vi lite sovmorgon! Kristoffer vaknade inte förrän vid nio så det var skönt! Sen gick vi upp allihop och åt lite frukost. Sen körde jag en maskin tvätt och efter det begav sig hela familjen till kyrkogården. Idag till Jonathans grav. Igår var vi ju på Södra Kyrkokårdens minneslund och satte en blomma på treårsdagen av Lucas mammas plötsliga bortgång. Men idag var det som sagt till Jonathans grav vi gick. Planterade en fin liten blomma, har för mig att den heter höstaster. Lilablåa fina blommor är det på den! Den fick ersätta de Flitiga Lisorna som jag tyckte gjort sitt. Vi passade även på att rengöra gravstenen, lyktan och alla fina saker som står där. Allt blir ju så smutsigt när det regnar, då stänker ju massor av jord upp! Men nu blev det så rent och så fint! Tände ett nytt ljus gjorde vi ju självklart också och tog oss en titt på fiskarna i dammen. De som var så små för bara nån månad sedan har nu blivit klart mycket större! Även det ett tecken på att tiden fortsätter även utan min älskade lilla Jonathan...
På vägen hem från kyrkogården stannade vi till i mataffären för att inhandla lite bullar till kvällens utflykt. Hittade också en väldigt fin bukett blommor. Blommorna gick i orangea toner och det är ju Jonathans färger så det kändes passande. Blommorna var till vasen på köksbordet! Väl hemma igen var det bara att köra igång nästa maskin tvätt. Tar liksom aldrig slut... Lucas fixade middag som vanligt, fast klart tidigare än vanligt! Men maten var god som vanligt! Sen fixades kaffe och thé att hälla på termos, packade ner termosarna, muggar, dricka, bullar och kex. Sen var det dags för kvällens utflykt!
Klockan fem var det samling på Berga IP för avfärd mot Persnäs på norra Öland. Tar närmare en timme att köra dit så Kristoffer somnade på vägen. Matchen skulle starta kl sju men då det var många av killarna som ville in på Rix FM Festivalen så hade tränarna kollat med motståndartränarna om vi inte kunde köra igång lite tidigare, ca 30 minuter. Det skulle visst inte vara några problem hade de sagt. Men problemet uppstod dock när domaren inte behagade komma förrän fem i sju... Så det sket sig med en tidigare start om man säger så! Och vilken domare sen. Själva domarinsatsen var det inget större fel på, men hur såg han ut? En vuxen karl. Tröjan nedstoppad i shortsen. Shortsen minst två storlekar för små och uppdragna så långt det bara var möjligt! Usch och fy! Inte sexigt nån stans! Risken finns nog för kraftiga mardrömmar efter detta! Kristoffer var hur duktig som helst. Underhöll både vår egen publik och motståndarpubliken! Han var i farten hela tiden. Killarna spelade riktigt bra idag och vann med 4-1. Alexander var supernära att göra ett mål. Men han var i alla fall inblandad i deras första mål. Han sköt bollen rätt på en motståndare som lyckades peta in bollen i mål! Självmål med andra ord! Men det skiter vi i, det är mål för vår del det också! Trött Alexander i bilen på väg hem, men han hade kämpat ordentligt och sprungit massor. Han fick mycket beröm av tränarna idag och det är ju alltid kul!
När vi kom hem igen var klockan drygt nio och vi fixade lite kvällsmackor. Sen gjordes Kristoffer i ordning för sängen, jag läste en saga för honom och nu ligger han och har antagligen somnat. Annars lär det inte ta lång tid! Själv funderar jag på om man ska gå och lägga sig eller titta på något. Har inte riktigt bestämt mig än. I morgon ska vi in till stan en sväng. Alexander ska vara med Parkouren vid Sveaplan mellan 12-18 för att göra uppvisningar och låta andra prova på. Så vi tänkte att vi skulle in och titta lite på dom! Om jag fattat det hela rätt så är tanken att uppvisningarna kommer hållas varje hel timme och därefter är det prova på som gäller. Inte för att det finns minsta risk att jag tänker prova på! Och så tänkte vi även ta en liten tur på stan tror jag!
Jag bävade för denna dagen, men det har faktiskt gått över förväntan. Så nu mår man dåligt för det istället. Blir liksom aldrig riktigt bra! Mår jag dåligt så mår jag ju dåligt! Mår jag bra så mår jag dåligt för att jag mår bra! Jag får helt enkelt dåligt samvete för att jag kan må bra när jag inte längre har min älskade lille kille hos mig! Men jag vet ju att livet måste gå vidare, och det har jag ju märkt att det faktiskt gör! Fast när nån sa det till mig för sex månader sedan visste jag inte om jag kunde tro det! Jag visste det på något vis, men att inse det är en helt annan sak! Nu känns det i alla fall lite lättare de dagar jag faktiskt mår bra, får inte riktigt lika dåligt samvete längre. Bara nästan! Men jag måste ju tillåta mig att vara glad också, annars går det ju inte! Men vissa dagar går det bara inte. Men nu känns det som om jag kommit till en punkt där de braiga dagarna är fler än de dåliga, och det är väl ett steg i rätt riktning antar jag. Men det är så ruskigt jobbigt! Jag saknar Jonathan så otroligt mycket, varje dag! Varje timme! Kanske inte längre varje minut, men många gånger under en timme.
Tiden läker inga sår, men den hjälper en att leva med ärren...
Min älskade Jonathan!
Idag har det gått sex månader sedan du blev en ängel och lämnade mig kvar här på jorden! Det har varit fruktansvärda sex månader utan dig, min älskling! Mamma älskar dig. Mamma saknar dig. För alltid. För evigt. Du är min underbara, vackra lilla kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar