I måndags började jag en kurs på Lernia som heter Kompetenskartläggning. Vi ska helt enkelt få hjälp att kartlägga vår kompetens. Kanske inte helt fel. Men frågan är ju om jag är just på den platsen i livet just nu där jag är riktigt mottaglig för detta? Men det återstår att se, verkar ganska ok i alla fall. Och så ska vi få prova på två olika arbetsområden som Lernia själva har utbildning inom. El och CNC. El? Jo men visst. Jätteintresserad. Pappa och bror min är elektriker med egen firma. Tror jag har ganska så bra inblick i det yrket, men men. CNC? Tydligen vet alla vad det står för, för på infon på AF sa de endast denna förkortning... Jag har ingen som helst aning om vad det är! Men nu har vi fått veta lite mer. Det handlar om maskiner. Jättetydligt, då vet man precis! Men sen kröp det fram att det handlade om svetsning med millimeter precision. Ja ha, då var det ju genast glasklart... Ja ja, återstår att se. Allt som allt så är kursen sex veckor och utav dessa är det två som ska gå till att prova på dessa två områden. Sen ska det också bli lite föreläsningar och studiebesök. Tiderna är helt ok. 8.30-14.00 fast vi kan även få en del hemuppgifter och studiebesöken läggs även efter klockan 14. Hittills har det ju funkat bra. Måndagen slutade vi vid 11 för vår lärare hade en sjuk dotter hemma som hon behövde hem till. Tisdagen slutade vi kvart i tolv för då var föreläsningen klar. Nästan. Resten kommer vid ett senare tillfälle, men de tyckte att vi suttit så länge redan så vi slutade. Länge? Visst, föreläsningen började vid 8.45, men det hinner inte gå en timme mellan rasterna ens! Ett "pass" var hela 15 minuter... Jag har lite svårt för när det ska vara så förbannat mycket raster hela tiden. Vi är väl inte där för att ha rast? Korta ner på rasterna och låt oss gå hem tidigare istället! Onsdagen, idag då alltså, hade lärarna utbildningsdag vilket innebar att vi fick vara hemma. Fast vi fick ju en uppgift tills i morgon. Vi ska ta med oss papper på vad vi gjort. Betyg och intyg osv. Svår uppgift, tog hela 1 minut max att ta fram ! Sen skulle vi väl visst komma på lite förväntningar och farhågor när det gäller kursen också, men det vet jag inte riktigt själv vad jag har för några.
Men idag skulle jag till Arbetsförmedlingen och träffa min handläggare. Det var ju fem månader sedan jag skrevs in och nu hade jag då äntligen fått en tid. Jag var ju inte ledsen över att sommaren kom och gick utan att behöva ut på åtgärd eller annan aktivitet. Hade jag fått göra det så hade Kristoffer behövt gå på annat dagis med annan personal i och med att dagis stängs och slås ihop under sommarlovet. I vanliga fall hade jag inte sett något problem med detta, men just denna sommaren kändes det inte så bra. Han har gått igenom tillräckligt mycket i år, han behöver trygghet i bekant miljö och bekant personal. Visst, hade jag fått arbete eller liknande hade vi ju fått lösa det, men för någon meningslös aktivitet kändes det ju inte roligt! Men nu slapp vi bekymra oss för detta. Men det gick ju inte helt problemfritt att ta sig till AF idag kan jag säga! Tre hållplatser efter att jag gått på pajar dörrarna på bussen. Innan jag fortsätter ska jag också tillägga att jag vaknade upp med en ruskig huvudvärk som gjorde att jag mådde väldigt illa, stor kräkvarning! Och då var det ju helt underbart att sitta ca 10 minuter i en buss där larmet tjöt hela tiden och småbarn som blev ledsena för att de blev oroliga över tjutandet! Men efter ca 10 minuter fick vi gå av bussen och invänta en reservbuss. Under hela denna tiden har jag försökt ringa AF:s växel. Jag hade ju inget direktnummer till min handläggare utan ringde växelnumret. Då får man säga namnet på den man söker till en dator och sen kopplas man. Men att säga att systemet strulade lite är att ta i i underkant! Datorn fattade överhuvudtaget ingenting! Och då försökte jag med växeln, men under dryga 10 minuter, då jag i princip ringde hela tiden, svarade de inte. Men herre gud! Det är en växel på en Arbetsförmedling! Hur ända in i h-vete kan man INTE svara där på över 10 minuter??? Jag ville ju komma i kontakt med min handläggare och se om det var lönt att fortsätta min resa dit. För om det var så att hon hade fler besök inbokade direkt efter mig så skulle hon ju inte ha tid att träffa mig när jag väl dök upp! Tillslut lyckades jag i alla fall komma fram till kundtjänst, efter bara ca 3 minuters telefonkö! Där fick jag direktnumret till min handläggare och personen på kundtjänst skulle även skicka henne ett mail och förklara varför jag inte var där. För nu var klockan 11 och det var då jag skulle träffat henne! Men lagom när vi fått sätta oss i den nya bussen och den ska köra så får jag äntligen tag på henne. Hon hade avsatt en timme för mitt besök så jag kunde komma i alla fall, drygt 30 minuter försenad. Nu trodde vi alla att allt buss-strul var över. Men icke! Efter ett par hållplatser så får vi åter igen byta buss. Nu har det ju gått så lång tid att den bussen som enligt busstidstabellen skulle gå 30 minuter efter vår hade kommit ifatt så nu fick vi gå över till den istället så att "vår" busschaufför kunde köra iväg och försöka komma ifatt lite på nästa tur... Behöver väl knappast säga att denna bussen nu blev helt knölfull! Jag är inte speciellt irriterad över att bussen gick sönder, det är sånt som kan hända. Men det jag däremot är riktigt irriterad över är att AF inte behagade svara i växeln så att man kunde göra rätt för sig! När jag pratade med kundtjänst sa hon "Oj då, du är den tredje idag som säger att växeln inte fungerar" Men gör nåt åt det då!
Anlände då till AF dryga 30 minuter för sent och fick komma in till min handläggare. Hon var jättetrevlig, hade full förståelse för att jag var sen. Vi pratade lite om kursen och hur vi skulle gå vidare efter den. Men hon anser att vi ska ta det väldigt lugnt. Hon förstår ju vad jag gått igenom och vad jag har framför mig. Men ett av mina större problem när det gäller att söka jobb är att jag inte har några referenser! Nummerupplysningen finns ju inte kvar, inte heller de olika affärerna jag jobbat i. Andra ställen jag jobbat på har ju sån fruktansvärd personalomsättning så de som jobbar där nu har ju inte en susning om vem jag är! Och om det är något arbetsgivare vill ha idag så är det just referenser! Så efter kursen ska vi se om vi kan fixa nån praktikplats eller liknande och börja med att arbeta upp lite referenser! Låter som en god idé. Sen frågade jag henne hur hårt de höll på att man måste vara flyttbar för ett arbetes skull. I normala fall är de ju ganska hårda på det, du måste flytta! Men för oss är det ju lite annorlunda nu om man säger så. Jag anser att mina barn, och vi själva, har gått igenom tillräckligt sista halvåret utan att också behöva ryckas upp med rötterna och lämna allt bekant och familjen! Nu om någonsin behöver vi ju våra nära och kära och nästan alla av dessa bor ju här omkring! Och så har vi ju graven här. Jag kan inte för mitt liv ens tänka tanken att flytta ifrån den och jag kan ju inte gärna flytta med den. Eller kan och kan. Man kan ju faktisk flytta en grav om jag fattat det rätt, men det är inget vi överhuvudtaget tänker göra. Någonsin. Punkt slut! Finns liksom inte! Men hur eller hur. Jag hade varit ganska nervös inför detta möte. Orolig att det inte skulle finnas någon förståelse. Att jag skulle bli uttvingad på någon aktivitet. Jag har ju fortfarande lite svårt att träffa människor jag inte känner, känner mig väldigt obekväm då. Denna kursen då vi inte är så många känns som ett bra första steg ut i verkligheten igen. Men nu känner jag mig klart lugnare. Hon tycker helt att vi ska ta det väldigt lugnt. Dels med tanke på det som varit, men även med tanke på det som komma skall. Så det känns skönt. Jag är väl en av de få som faktiskt är nöjd och tycker om min handläggare på AF!!!
Jaha, det var denna dagen det! Tidigare i veckan har det väl inte hänt så mycket. Kristoffer har fått vara längre dagar på dagis men det tycker han bara om! Det är så himla skönt att han trivs så bra på sitt dagis och personalen är helt underbar! Jo, igår hände det en sak. Vår bil pajade! Skitkul! Varningslampa för något elfel eller vad det nu var men det går inte att köra med den! Så det blir antagligen till att ringa bärgaren och få den bärgad till verkstaden för man ska visst inte bogsera när det är fyrhjulsdrift. Fast vad vet jag, jag åker ju bara med i bilen, kan inte mycket om bilar! Men hur eller hur så är det en sur utgift att vänta! Plus att vi är jäkligt billösa om vi har otur! Igår och idag kunde vi låna svärfars bil men han kom hem från Skåne ikväll och vill kanske ha tillbaka den! Jaja, Lucas ska ringa verkstaden i morgon så får vi se vad de säger. Har vi riktig otur kan det ju ta ett tag innan de har tid att kolla på den!
Nähä, nu blir det sängen för min del!
Mammas lilla minifis!
Vet inte riktigt vad jag ska säga till dig idag! Kristoffer blev ledsen ikväll. Han satt i soffan och började snörvla. Först trodde jag att han var täppt i näsan men då sa han att han inte var det. Han var ledsen. Ledsen för att han saknar sin Jonathan! Stackars lilla Kristoffer! Och då blev ju mamma också ledsen, för jag saknar ju också min lilla Jonathan! Så då grät vi en stund tillsammans och tröstade varandra. Men det känns ändå skönt och tryggt att veta att han tänker på dig och att han vågar/kan prata om dig och berätta när han är ledsen. Sen känns det ju hemskt för mamma för att jag vet att det inte finns mycket jag kan göra för honom mer än att finnas där och trösta honom. Men det blir ju bättre även för honom, men det kommer ju ta tid. Och det kommer det ju göra för oss alla för vi saknar ju dig allihop! Du var ju vår lilla underbara minifis! Eller förlåt! Du ÄR vår underbara lilla minifis! Och det kommer du alltid att vara! Mamma saknar dig och mamma älskar dig. För alltid och för evigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar