Denna veckan har jag varit hemma och tagit det lugnt, precis som doktorn ordinerat! Igår gav jag mig dock på och städade i äldsta sonens rum, dammtorkade alla saker och hyllor. Tur att det mesta arbetet gick att utföra sittandes, annars hade det aldrig gått! Och många pauser blev det...men fint blev det! Nackdelen är nu då att man ser hur skitigt det är i alla andra rum. Det har liksom inte funnits ork till grundligare städningar på väldigt länge... bara tagit det nödvändiga. Men nu känner jag att "lusten" har kommit tillbaka lite när det gäller städning. Om man nu kan kalla det lust... Men det blir att ta väldigt lite i taget, en hylla lite då och då. Men jag tänkte att jag ska vara klar till jul i alla fall, det är ju ett tag kvar tills dess! Dammsög lite idag, det tog också ett bra tag. Ett rum i taget och sen vila ca 30 minuter innan nästa rum. Som sagt, tar jag det bara väldigt lugnt så går det ganska bra, om jag lägger till mycket vila också vill säga! Det är lite olika från dag till dag hur mycket jag klarar av. I tisdags kunde jag till och med ta mig en liten snabb sväng till affären! Fick givetvis skjuts, annars hade det inte gått! Och så måste jag gå väldigt, väldigt sakta... Men det får det vara värt, att allt tar tid, menar jag. Vill verkligen inte riskera att den lille kommer redan nu. Det är ju alldeles för tidigt, till och med för att vara mig! Är ju bara i v 23 nu. Mitt första mål är att ta mig över nyår, sen får vi se vad som händer!
Min sjukskrivning går ut denna veckan, men det har inte blivit någon förändring alls när det gäller sammandragningarna så jag har en ny läkartid på tisdag så får vi se om det blir fortsatt sjukskrivning ett tag till. I morgon hoppas jag dock på att jag ska kunna ta en liten sväng till affären, men framför allt till kyrkogården för att tända ljuset. Det är ju fredag! Gubben jobbar, men min älskade mamma kommer in och hjälper mig! Och så måste jag till apoteket, lite tabletter som håller på att ta slut som jag måste ha. Men blir det för jobbigt så får mamma fixa det åt mig så sitter jag kvar i bilen!
I och med att jag skulle gå kursen nu egentligen så är ju redan Kristoffer på dagis heltid, så jag har sluppit ansöka om utökad tid. Jag hade inte kunnat ha honom hemma för då hade det inte blivit någon vila för min del! Nu lämnar hans pappa honom innan han åker till jobbet vid halv nio och så hämtar jag honom vid fyratiden. Sen har vi drygt två timmar innan pappan kommer hem igen och det är ungefär vad jag klarar av att vara själv med honom! Han är ganska krävande min mellanson!
Men idag hämtade jag honom faktiskt vid två! Vi väntade besök. Lekkamrat till Kristoffer och dennes lillasyster. Så ungarna lekte hej vilt i tre timmar och jag och mamman satt och drack thé och pratade. Lagom när de åkt hem runt sextiden så kom barnens farfar så då blev det full fart på Kristoffer igen. Farfar blir trött av Kristoffers energi på väldigt kort tid, så besöken brukar inte bli så långa. Men denna gången var även Alexander hemma så han läste sin engelskaläxa för farfar. Så då blev det ett lite längre besök denna gången. Mannen var senare hem idag för de hade personalmöte på jobbet efter att han slutat. Så idag fick jag laga maten! Tur att potatisen sköter sig själv i grytan och de panerade fiskbitarna klarar sig bra i stekpannan så jag kunde sitta på röven och titta på! Klarar ju inte ens av att stå någon längre stund!
Nu har jag även börjat känna av foglossningen. Inte så farligt än så länge, men jag har en känsla av att det blir värre... Men det kan jag ta, det är inte farligt för barnet. Värre är det ju då med sammandragningar, då gäller det verkligen att ta det lugnt. Hade det "bara" varit att jag fått ont av foglossningen så hade man ju fått prioritera när man kan göra saker och när man kan vila och sota för allt man gjort och fått ont... om ni förstår vad jag menar?!
Igår upptäckte jag att Försäkringskassan faktiskt kan vara riktigt smidiga! Redan dagen efter att jag lämnat in min försäkran om närvaron, misstänkte jag att jag glömt kryssa för några dagar när jag var sjuk. Jag hade lämnat in sjukintyget och så, det hade jag inte glömt! Men det skickas ju oftast inte in samtidigt som försäkran! Men jag tänkte som så att om det är fel så skickar de väl tillbaka blanketten så att jag får fylla i den på nytt. Det har hänt tidigare. Men igår så ringde en handläggare hem till mig och kollade hur det skulle vara! Så då fixade hon det via telefonen så min utbetalning görs när den var planerad i alla fall! Då blev jag väldigt glad! Något kan gå smidigt! Det har ju inte jag upplevt mycket av de senaste dryga åtta månaderna annars...
Det dumma med att jag vilar så mycket är att man blir trött av att vila. Jo, det blir man faktiskt! Man blir trött av att ligga och läsa eller ligga och glo på tv eller film. Så man somnar... Och detta gör då att nattsömnen blir lite sämre... eller som i natt, mycket sämre! Men som tur är så är jag ju hemma dagen efter och kan ta igen det. Och så får vi en ond cirkel! Men den är inte lätt att ta sig ur! Försök själva att bara ligga och göra i princip ingenting hela dagarna, utan att somna! Lycka till säger jag bara för det går inte! För man blir faktiskt trött av att göra ingenting!
Men nu ska jag ta och förflytta mig från kontorsstolen till sängen och läsa tills ögonen trillar ihop, så god natt alla!
Finaste lilla skatten min!
I morgon kommer mamma och mormor till din grav och tänder ett ljus för dig, min älskade lilla skatt! Det är ju fredag och på fredagar vill jag tända ett ljus för dig. Det var ju en fredag som du lämnade mamma här på jorden och fick en ny familj hos änglarna. I kväll har jag suttit och varit lite ledsen. Jag har satt igång digitalramen igen. Den har varit avstängd över sommaren för den går ihop med belysningen i bokhyllan och den har ju inte varit någon mening att ha tänd i somras när det var så ljust på kvällarna och det kom en massa småkryp flygandes om den var tänd! Men nu är det ju mörkt och mysigt om kvällarna, så nu är den åter igång. Men det var jobbigt att se alla fina bilder på dig! Kristoffer tittade på dom, han stod precis framför och kommenterade alla. Vad du gjorde och om han eller Alexander också var med på korten. Han saknar sin lillebror! Det gör Alexander också. Och mamma och pappa saknar sin underbara älskade lilla son! Glöm aldrig det, min älskade skatt! Vi älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar