Orolig natt, men lugnare nu!

I går tidig eftermiddag så började jag få sammandragningar när jag var uppe och rörde på mig. Det lustiga med detta är att jag fick det med Jonathan också, på exakt samma dag i graviditeten! Nämligen 21+5. Jag tog det lugnt under eftermiddagen, men det ville inte ge med sig. Framåt kvällen, runt åtta-tiden kom en kär vän till mig, vi fikade och tittade på tv. Fortfarande hade det inte släppt. Det började i magen, gick över i ryggen och sen ner i framsidan av låren. Precis som mensvärk, och mensvärk är oftast inget bra när man är gravid! Tog det lugnt hela kvällen. Sov oroligt, knappt något alls. Värken satt fortfarande i. Under eftermiddagen tänkte jag som så att i morgon ringer jag till MVC för att få en läkartid och prata om jag behöver sjukskrivning. Det var på det viset det blev när jag väntade Jonathan. Men då värken satt i hela natten så kände jag att jag nog även ville få en ordentlig undersökning gjord.

När jag gick upp i morse så var det lite bättre, men så fort jag var uppe och rörde på mig så satte det igång igen. Strax efter klockan åtta ringde jag till MVC. Här fungerar det så att man ringer och hamnar hos något som heter TeleQ, man får lämna sitt telefonnummer och så ringer någon barnmorska i kommunen upp när det blir min tur i kön. Det kan dock ta lång tid. Men idag var kön redan full vid åtta-tiden på morgonen! Skitbra! Var god försök igen nästkommande vardag! Jo, jag ville ju verkligen vänta till i morgon. Så jag ringde till förlossning och fick en tid bara någon timme senare.

Min snälla mamma kom och hämtade mig så att jag skulle slippa ta bussen men även så att jag skulle slippa åka ensam, sambon jobbade! Väl där så blir jag väl omhändertagen. Först kollas Pluttens hjärtljud och det är bara bra. Sen blir det vanligt UL och sen VUL. Även här ser allt bra ut, inga problem som helst! Tyvärr är UL-utrustningen av klart sämre kvalité än på SPECMVC så läkaren kunde inte se vilken modellbetäckning Plutten har, men det var ju inte det som var det viktiga idag. Tänkte bara passa på att fråga när det ändå gjordes ett UL! Men jag blev sjukskriven till och med nästa fredag och är det inte bättre då så blir det förlängd sjukskrivning. Det är ju viktigt för alla som har sammandragningar att vila och ta det lugnt, men i mitt fall är det ju extra viktigt. Och anledningen till att det är extra viktigt för mig är ju för att jag haft komplikationer under tidigare graviditeter och sen växer ju inte mina barn "normalt" i magen och då är det extra viktigt med vila och lugn och ro.

Även vid denna graviditeten är de väldigt noga och tydliga med att tala om att jag MÅSTE ringa så fort det är något som inte känns riktigt, jag får inte vänta! Det känns skönt att de säger det till mig, då slipper man känna sig dum för att man ibland kan ringa lite i tid och otid och ränner där titt som tätt! Jag SKA ju göra det, det har de sagt så många gånger till mig! Men så länge jag bara tar det lugnt och ringer dom om det är något särskilt så ska det nog gå bra! Så nu när jag fått besked att allt var bra så kunde jag ju även ringa och lugna min älskade sambo!

På vägen hem igen så gjorde vi ett snabbstopp för att inhandla lite mat, annars har resten av dagen bestått av mest vila. Gick och hämtade Kristoffer på dagis vid fyra-tiden, annars har jag mest suttit vid datorn eller legat i sängen och läst. Hela kvällen har jag legat/suttit i sängen och tittat på tv. Jag fullkomligt hatar när det är säsongsavslutning på en bra serie och den slutar med en cliffhänger!!! Jag pratar då om CSI Miami. Och så vet man ju inte alls när serien börjar igen!! Irriterande och taskigt, men de vet ju vad de ska göra för tittarsiffrorna!

Morgondagen lär också tillbringas till större delen i sängen, soffan och kontorsstolen. En tur till kyrkogården ska vi ju dock, det är ju fredag så ett nytt ljus ska tändas, men det är ju inte så himla ansträngande. Tar jag det bara lugnt i övrigt så ska nog även det gå bra! I och med att jag egentligen skulle gå heltid på kursen så har vi ju Kristoffer på heltid på dagis och det kommer han att få fortsätta vara. Annars blir det ju liksom inte så mycket vila för min del! De är ju ganska krävande i fyra-årsåldern, men det ska de vara! Men det jag inte tycker om är att han redan som fyraåring kommit på att man kan köra med känslomässig utpressning! I tisdags efter vi varit på kyrkogården så skulle jag hoppa in lite snabbt i en affär och köpa lite mjölk. Kristoffer ville då självklart följa med, men då jag ville få det avklarat snabbt så sa jag att han fick vänta med pappa i bilen. "Då älskar inte jag dig längre!" sa han! Och det ska jag be att få tala om, det gjorde ont i ett mammahjärta att höra! Inte för att det hjälpte för hans del, han fick snällt sitta kvar i bilen med pappa! "Men jag älskar dig i alla fall" sa jag till honom! Sen var han lite sur på mig resten av kvällen, men det är smällar man får ta!

Nackdelen med att vila mycket är att man lätt blir trött och somnar. På dagarna. Sen kommer kvällen och natten och då är det dock inte lika lätt att somna! Men jag ska göra ett försök om en stund tänkte jag. Ska gå och borsta mina tänder och sen tar jag min bok och läser tills ögonen trillar ihop...

Älskade lilla fisungen min!
Idag fick mamma gå till doktorn och kolla så att allt var bra med din lillasyster eller lillebror. Och allt var bara bra, så då blev mamma glad! Jag har bara så svårt att förstå att jag på samma gång kan vara så glad och så ledsen! Glad över ditt lilla syskon som växer i magen. Ledsen över att jag förlorat dig, min älskade lilla ängel! För ledsen är jag över det. Varje dag. Varje timme. Varje minut. Mamma älskar dig. Mamma saknar dig. För alltid. För evigt. Du är och förblir min underbart vackra och älskade son!