Alla Helgona

Denna helgen fick förra året plötsligt en helt annan mening och innebörd än tidigare. Innan var det mest en helg med lite mys och ljus och sånt. När jag var mindre följde jag med mamma och pappa till kyrkogården för att tända ljus hos mormor/morfar och farmor/farfar.

Nu går jag till kyrkogården för att tända ljus för min egna lilla ängel, min finaste Jonathan. Det är inte meningen att det ska vara så! Denna helgen är numera en mycket jobbig helg! Nu brinner flera ljus vid graven, två utanför ytterdörren och två i bokhyllan i vardagsrummet. Tomheten är enorm. Smärtan i mitt hjärta kan jag inte ens beskriva, för med den smärtan borde inte hjärtat kunna fungera längre....

Och för att göra det hela ännu värre. Vi var idag hos svärfar och åt lunch och där var även svågern och hans familj. Svärfar har alltid haft massa foton på barnbarnen på sin kyl Han har två barnbarn genom Lucas bror och fyra genom oss. Nu hade han tagit ner alla foton och gjort ett kollage istället. Alla barnen är med där sa han. Men det stämde inte. Jonathan var inte med. Aj, vad ont det gjorde och se det! Och sen var det sju kort på Lucas brors två barn, men bara fyra på våra tre barn. Kändes också lite sådär. Alexander frågade honom om alla barnen var med. Ja, svarade han. Saknar du dig själv? Nej, sa Alexander, men alla är ju inte med! Jo men det är dom ju sa han igen och så sa han namnen samtidigt som han pekade på de olika barnen. Alla är där! Nä säger Alexander igen. Jaha, Jonathan är inte med, säger då svärfar! Nä, just det säger Alexander så.... Då får han bråttom att säga att han inte är färdig än med kollaget.... Vet ärligt inte vad jag ska tro. Men Jonathans namn nämns i princip aldrig där hemma. Svärfar har glömt och gått vidare, det är så han gör. Men han kan inte få in i skallen att vi inte varken kan eller vill göra detsamma. Vi mår dåligt ibland. Vi mår skitdåligt ibland. Och det måste vi få göra! Alexander måste få veta att det är ok att må dåligt, att det är ok att vara ledsen, att det är ok att sakna sin lillebror! Men det fattar inte svärfar! Om vi inte "tillåter" oss att må dåligt emellanåt, hur fan ska det då sluta? Då kommer allt tillbaka och sparkar oss på käften vid ett senare tillfälle, och då blir det inte kul! Vi vill, vi måste, vi FÅR må dåligt ibland. Och skitdåligt också! Det är en del av sorgen, så kommer det alltid att vara. Vi kommer alltid att sakna vår älskade son och lillebror. Men förhoppningsvis kommer det att mildras med tiden, men saknaden kommer aldrig försvinna. Och det vill jag inte heller! Men till svärfars fördel får jag i alla fall säga att han varit och lagt ett mosshjärta hos Jonathan nu i dagarna!

Ljusen brinner även här hemma ikväll, som så många andra kvällar

Ljusen vid graven

Vi har tagit höstlovet till att påbörja projektet att renovera Alexanders rum! Vi passade på när han var hemma och kunde hjälpa till lite också, och så har Lucas varit hemma och varit pappaledig också! Gipsskivorna på ena väggen har rivits, och så har vi satt i isolering och satt upp nya gipsskivor. Det är väggen mellan Alexanders och Kristoffers rum som vi isolerat i förhoppningarna att det ska blir mindre lyhört. Resterande väggar har spacklats och slipats i ett par omgångar och nu också målats lite så att den gamla tapeten inte ska lysa igenom den nya. Så i morgon blir det till att påbörja tapetseringen och sen ska nytt golv läggas in och nya golvlister. Sen blir det en tur till IKEA. Resårbotten, bäddmadrass, skrivbord, 2 lådhurtsar, vägghyllor, golvskydd, lakan, papperskorg, tvättkorg.... ja jag har säkert glömt något. Kul för honom med alla nya saker, mindre kul för plånboken.... Men fint kommer det bli och han är så glad över att få ett "nytt" rum! Och det har han väl förtjänat, han har det ju jobbigt han också! Nackdelen med denna renovering är ju dock att han inte har något ställe att stänga in sig på som han brukar. Så han och Kristoffer har bråkat så in i den hela veckan! Kristoffer är ju på sin favorit HELA tiden! Och jag menar verkligen hela tiden! Alexander får knappt en minut ifred! Så det har varit jobbigt med allt tjafs! Men förhoppningsvis blir vi klara nu i veckan så då kanske lugnet återvänder igen....

Och så har vi lilla Cassandra! Hon har nu hunnit bli hela 9 månader gammal! Jäkla vad tiden har gått fort! Kryper omkring för glatta livet! Tre små tänder har också kommit. Och nu börjar vi så smått inse hur jobbigt det kommer bli framöver. Inte med henne i sig egentligen. Men att få se henne göra alla saker som vi inte fick se Jonathan göra! Gå, prata... ja listan kan ju göras oändligt lång. Hennes ettårsdag lär blir jobbig. Inget bad kvällen innan kan jag säga. Finns inte en chans. Inte för att barnen längre får bada, det är bara duschen som gäller. Kristoffer ber ofta att få bada men jag säger nej och känner mig jätte-elak! Och då frågar han varför och jag vill ju inte riktigt säga varför... för så länge han inte förknippar bad med något otäckt (fast han vet ju att Jonathan dog när de badade) så är det bra. Så jag säger bara att jag inte vill det. I januari ska han börja simskola. Får se hur det går för mig för det är ju jäkligt mycket vatten överallt i badhuset. Min underbara mamma ställer givetvis upp och följer med eller går dit själv med honom. Vi får se hur det blir, tar det när det kommer.

Älskade hjärtat mitt!
Idag har vi alla varit vid din grav och tänt ett par ljus. Vi tände även ett för er farmor som vi satte hos dig. Farbror Marcus och hans familj var vid graven igår och tände ett ljus för dig. Och så var det ytterligare ett ljus som brann hos dig, men det vet vi inte vem som satt dit. Idag känns saknaden otroligt stor. Den är alltid stor, men vissa dagar större. Jag önskar så att du var här hos mig, hos oss, för jag vet att det är fler som saknar dig väldigt mycket! Store storebror har mått dåligt ett tag nu, för han saknar dig så mycket! Vi älskar dig så mycket och kommer alltid att göra det! Ända till månen och tillbaka igen.... Du är vår underbart vackra och fina son och lillebror och nu även storebror, och du kommer alltid att vara det! Vi kommer aldrig glömma dig. Du finns i våra hjärtan, för alltid och för evigt.

Fredag som känns som lördag!

Denna fredag har känts som en lördag hela dagen lång! Mannen har varit hemma från jobbet, tagit en dag ledigt, och då känns det genast som en lördag! Alexander gick i skolan fram till lunch och sen var även han ledig. Men om han är i skolan eller hemma, ja det märks oftast ingen skillnad! Han sitter ju mest på sitt rum i alla fall! Anledningen till dagens ledighet var ett restaurangbesök!

Lucas moster fyller idag hela 85 år! Hennes son, sambons kusin då, och hans familj bor i Göteborg men mostern bor här. Så idag var sonen med fru och ena barnet med flickvän här för att fira! Och för att hjälpa henne flytta... Så idag var vi på Kalmar Hamnkrog och åt god mat. Första gången med lilla C med oss! Men det gick jättebra, majskrokar och fruktpuré så var hon nöjd. Kristoffer sprang omkring en del, kollade på fåglar och båtar. Men det var knappt några andra där alls för vi var ju lite efter normal lunch så han störde ju ingen i alla fall! Jo, mostern ska nu flytta till Göteborg så vi kommer ju inte träffa henne så lätt längre. Det var därför som Alexander också fick ledigt halva dagen så att även han kunde följa med och säga grattis och hej då! Trevlig var det och maten var god.


Som ni kanske kommer ihåg så köpte ju jag en ny barnvagn för ett par månader sedan. Och nu har jag köpt lite text till den. "Cassandras vagn" står det på båda sidorna och längre ner så är det fastsatt lite fler stjärnor. På bilden blev det tyvärr lite reflexer så det lite större hjärtat till vänster syns knappt alls. Och i verkligheten så är färgen på texten ännu mer exakt som färgen på klädseln! Kunde inte blivit mer nöjd!

Den fina åkpåsen ni ser i vagnen är en Pink Flower från The Buppa Brand och även den passar ju givetvis kanon till vagnen! Så nu är allt klart för vintern!

Jag har ju, som ni säkerligen märkt, haft lite (ja, ja, MYCKET) bloggtorka ett bra tag nu. Tänker ofta att NU ska jag ta tag i det hela, göra lite mer inlägg... Men så kommer så mycket annat i mellan och så vips är det bortglömt... Men jag försöker i alla fall!

I går var jag med Cassandra på BVC för 8-månaders kontrollen. Hon blir ju 8 månader på måndag! Hon var nu 68 cm lång och vägde 9 065 gram. Håller sin kurva perfekt! Ett halvt snäpp upp på vikten och ett halvt snäpp ner på längden. Första tanden gick igenom igår! Tar sig framåt gör hon, eller snarare bakåt och i sidled! Kryper gör hon inte än, men är ofta uppe i kyp-position så jag tror inte det tar allt för lång tid till hon lärt sig! Men hon drar/puttar sig runt och bakåt med fart så hon ligger inte kvar någon längre stund där man lagt henne! Så nu gäller det för Kristoffer att ha koll på sina saker! Funderar på att kolla om vi har grinden kvar till hans rum, den vi hade när Alexander hade det rummet när Kristoffer var liten. För då kan han i lugn och ro sitta och bygga med sitt Lego och Hero Factory utan att man ska vara rädd att Cassandra får tag i något! Och så kan han ju få ha sina saker ifred från henne också! Frågan är bara om han kommer sitta själv i sitt rum och leka.... Han slutade ju göra det efter Jonathan dog, han vågade inte vara själv. Så för det mesta leker han ute i vardagsrummet. Men det kanske blir roligare för honom att vara på sitt rum när Cassandra börjar krypa och snor hans saker! Vi får se, men en grind får det nog bli i den dörren igen!

En annan sak som jag verkligen bara älska, hennes fina Bumbo-stol! Hade vi bara fattat hur bra den var så hade vi definitivt skaffat den till tidigare barn också! Men de var i och för sig mer nöjda med att ligga på golvet än vad hon periodvis varit. Nu tycker hon det är roligare igen, när hon tar sig nånstans! Så det var ju lite typiskt att det behovet kom till sista barnet! Men man får ju ganska bra för dom när man säljer dom. En annan sak jag ska försöka ta tag i är att sälja syskonvagnen. Vet inte varför, men det har bara inte gått tidigare! Blir helt förstörd bara att tänka tanken på att sälja den! Jag har ju tagit fina bilder på den att använda till försäljning. Det gjorde jag redan förra våren när jag ställde undan den. Så härom kvällen så gjorde jag i ordning ett litet kollage med bilderna som jag skulle ha till annonsen på den Facebook-sidan som jag är administratör på, Barnsaker i Kalmar med omnejd, men när jag skulle lägga ut den så tog det stopp! Men jag SKA ta itu med det! Men än så länge står vagnen hemma hos mina föräldrar då vi inte hade plats för den själva. Men jag rensade ju förråden i somras så nu kan den få plats där. Det är ju lättare att ha den här om någon vill komma och titta på den! Så när jag väl fått hit den igen så SKA jag fixa en annons!

Denna fina vagnen är det som ska säljas!

Hejsan älskade lilla ängeln min!
Idag hade vi tänkt åka till din grav och tända ett ljus när vi var ute och for hela familjen. Det blir ju inte så ofta som store storebror är med, men idag var vi alla! Men sen lackade lilla storebror ur och vi valde att åka hem i stället. Men vi åker till graven i morgon i stället, i lite lugn och ro! Idag var vi på lite släkt-lunch på pappas sida och du saknades vid bordet! Till och med var det så att vi var en person för lite för att fylla hela långbordet, så det fanns en tom plats mitt emot mig och jag tänkte hela tiden att där skulle du suttit. Du är så otroligt saknad, vår älskade unge! Vi älskar dig allihopa, så mycket det går, ända till månen! Och det kommer vi alltid att göra!

Ska det aldrig ta slut?

Ja vi har haft en tuff period ett tag igen nu. Jag har mått piss och pannkaka. Äldste sonen har också mått dåligt. Vi saknar vår Jonathan! Men allt går i perioder. De bra perioderna är i alla fall fler än de dåliga nu. Men för min del har denna dåliga period hållt i sig ganska länge nu. I går var det extra jobbigt. Då var det 19 månader sedan vi sist fick gosa med vår underbara kille!

Saknaden gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen vissa dagar! Och till detta kan vi då lägga en fruktansvärd huvudvärk som suttit i ca en vecka nu. Troligen på grund av att jag mår dåligt, så har det blivit en kombination av migrän och spänningshuvudvärk. Idag är första dagen på en vecka som jag inte vaknar illamående av smärta, så jag hoppas det håller i sig nu.

I går var vi och satte fina blommor och tände ett ljus vid graven. Jag och barnen tog bussen och så mötte Lucas oss vid graven när han kom från jobbet. Då berättar han att hans pappa fått en hjärtinfarkt ovan på allt annat också! Detta hände när han var hos sin särbo i Malmö och de fick åka vidare till Lund för operation. Så vi kan inte åka och hälsa på så lätt precis! Men allt gick bra, han ska må bra efter omständigheterna i alla fall. Men det känns som som det börjar bli lite för mycket nu! Och äldste sonen är den som har bäst relation till farfar. Han var ju ensamt barnbarn så länge och var hos farmor och farfar jättemycket när han var yngre. I måndagskväll satt han och var jätteledsen för att han saknar sin lillebror, så det var inte speciellt roligt att behöva berätta detta också för honom! Han tog det bra, men blev mycket besviken över att vi inte kunde åka och hälsa på farfar idag!

Idag har jag annars en lite lugnare dag, Ska inte göra mycket alls. Har kört en maskin tvätt som ska hängas, annars inte mycket. Fixa med Kristoffers tittskåp till dagis när han kommer hem därifrån kanske... Ja, så får det nog bli! Försöka få i Cassandra lite mat i fast form också. Hon är ju inte speciellt förtjust i det! Killarna var bara att sleva in sked efter sked redan vid första försöket! Men inte lilla damen inte! Vi har nu hållt på lite till och från i över 3 månader, och nu har vi kommit så långt att hon äter lite i alla fall! Kanske en fjärdedels liten burk! Men snart behöver hon ju få i sig mer för näringens skull. De säger ju att ersättning täcker allt behov till 6 månaders ålder och att de sen behöver börja med "riktig" mat. Och näringsmässigt är det ju inte så lätt att se om hon får i sig det hon behöver! Viktmässigt är det inga problem, hon följer sin kurva helt perfekt! Men en dag i taget så kommer väl även hon igång med riktig mat så småningom!

Vill även passa på att sända en extra tanke till min fina vän Anna som också hade en jobbig dag igår, det var årsdagen av hennes mammas död.

Och ännu en tanke vill jag sända till en tjej vars öde verkligen är grymt! Vi är båda med i en hemlig grupp på Facebook för oss som förlorat barn. Igår förlorade hon för andra gången ett litet barn i magen, fullgånget. Jag tände ett extra ljus i går för hennes lilla dotter.

Finaste lilla fisen min!
I går var det 19 månader sedan jag sist kramade dig, gosade med, dig, pussade med dig, busade med dig... hörde dig säga mamma och hörde dig skratta! Saknaden är enorm, vi saknar dig så otroligt mycket! Din fina störstebror har skrivit en jättefin dikt till dig som jag ska skiva här till dig.

 Älskade Bror Jonathan

Du fick bara leva i 364 dagar.
Du var så underbar
Jag tänker på dig
och det vi gjorde
Du han aldrig lära dig gå
men du tog dig fram ändå

Jag saknar dig
Så otroligt mycket
Jag hoppas du mår bra
Jag försöker vara stark
men det är svårt,
när man har gått miste om något
som man har älskat så mycket
Du är så underbar min bror
När jag såg dig försvinna
så mådde jag skit
Det var svårt att komma över
att du är död
Men jag hoppas att du har det bra
Du är underbar broder!

Skriven av Alexander Nilsson, 13,5 år gammal

Åh vad mammas tårar rann när jag läste den! Han la upp den på Facebook så alla hans vänner kunde läsa den. Han är så stolt över dig. Han älskar och saknar dig så mycket! Det gör vi alla. För alltid och för evigt är du vår lillebror och son!

 

Åkpåse från The Buppa Brand

För en tid sedan så köpte jag ju mig en ny fin vagn. En Brio G. Vitt chassi med Berry-färgad sittdel! Såååå fin! Och nu har jag fått tag i en helt underbart vacker åkpåse som passar så perfekt att man kunde tro den var gjord för denna vagn! =)

Märket på denna åkpåse är The Buppa Brand och tjejen som gör dessa har även gjort andra fina åkpåsar, sittdynor och filtar! Hon har även tillverkat en åkpåse i softshell, perfekt till hösten och våren! Gå in på hennes hemsida och se de fina sakerna hon har, ni kommer inte bli besvikna!

Berry-färgad Brio Go, med åkpåsen Pink Flower från The Buppa Brand

Länge sen sist

Ja nu var det verkligen länge sedan jag skrev något här! Men jag har inte riktigt orkat med, har lagt detta lite på hyllan. Men idag tänkte jag skriva lite i alla fall!

Jag har gått med i en grupp på FB (hemlig så det är ingen mening att ni letar) som består av medlemmar som på ett eller annat sätt förlorat barn. Det kan vara alla möjliga orsaker. PSD, somnat in i magen, sjukdom. Det är en fin blandning av mest tjejer och vi kan hjälpa att stötta varandra när det är som jobbigast. Men detta har även gjort att allt rivits upp lite igen. Inte för att det någonsin varit borta, men det lindras ju med tidens gång. Men nu har mycket kommit åter och mycket känns jobbigt! Men samtidigt känns det otroligt skönt att jag fått kontakt med dessa tjejer (ja det är mest tjejer men även lite killar). De VET vad jag har gått igenom för de har själva gjort det! Och det är så stor skillnad att "prata" med andra som varit där! Att man kan känna sig normal, att jag är inte ensam om att tycka och tänka vissa saker! Men som sagt, detta har även gjort att den depression som smög sig på mig i början av sommaren nog har tagit lite mer än den kanske gjort annars. Men det är det värt i alla fall!

Men nu till annat!

Jag (vi) har köpt en ny barnvagn! Jag har ju aldrig tidigare haft problem med att ha killarna vända ifrån mig tidigt. Direkt efter liggdelen. Men i torsdags när jag var i stan fick jag panikångest! Jag ville ha koll på Cassandra men kunde ju inte se henne! Mådde skitdåligt, mådde illa och kunde knappt andas. Ja, jag sa ju att jag fick panik! Och med tanke på att vi nu till helgen ska till Kolmården så blev paniken ännu större! Om jag mådde så dåligt hemma i lilla Kalmar, hur sjutton skulle det då gå på Kolmården bland alla människor!!?? Anledningen är ju dock inte så himla svår att lista ut. Jag har helt klart ökat mitt behov av att se och "kontrollera" mina barn efter det som hände Jonathan. Men det är ju inte så lustigt, lustigt hade det väl varit om jag INTE reagerat så.... Så jag åkte hem, ringde runt och kollade vad som fanns hemma. Och tur som jag hade så fanns ju den vagn jag verkligen ville ha hemma! Det blev en Brio Go, inte billigaste vagnen precis, men mycket skönt handtag att hålla i! Och så fanns rätt färg hemma också! Vit chassi och färgen på sittdelen heter Berry! Man kan nog bäst beskriva den som en blandning mellan lila och cerise! Ganska så knallig i färgen, men helt underbar! Och den passar ju Pluppan perfekt för hennes färgkod är ju just lila! Så i fredags åkte jag in och köpte den! Man fick även ett babyskydd på köpet. Vi har ju redan ett men detta är lite nättare och framför allt så är basen mycket mindre. Och varje centimeter vi kan spara in i baksätet är ju guld värt för Alexander! Så nu håller jag på att sälja det gamla skyddet och så använder vi det nya! För det passar ju även på chassit så man bara kan sätta bilstolen på chassit när man ex handlar! Mycket smidigt! Så hade vi även till den gamla vagnen när vi hade den som liggvagn. Men när vi bytte till sittdelen på den så fungerade det inte lika bra. Så nu ska jag försöka sälja den med alla tillbehör!

Vad har hänt annars då kan man undra... Ja jag kommer ju inte ens ihåg när jag sist skrev! Så jag tror inte jag nämner så mycket om vad som hänt. Fast vi har ju haft kalas här hemma, det måste jag ju skriva! Kristoffer har fyllt 5 år! Galet vad fort tiden går! Så det blev kalas i dagarna tre! Och en  kille som blev mycket glad över allt Lego Ninjago, Lego Star Wars och Hero Factory han fick!

Jag har faktiskt tagit mig till stranden en gång. Min mamma följde med mig och var i vattenbrynet med Kristoffer. Han badar ju inte riktigt utan går mest i vattenbrynet och leker. Men även detta är jobbigt för mig så jag satt mest på en bänk en bit upp i skuggan med Cassandra.

Jo just det! Jag har ju äntligen gjort om rabatten vid Jonathans grav! Ja det var ett tag sen men jag har ju som sagt inte skrivit på länge! Men så här fint har han det nu! Och jämte ser ni ju även lillasyster i sin nya fina vagn!

Så det som är nytt är framför allt att det är mycket mera stenar nu. Det är ju så blött och skuggigt att vi kan inte få något alls knappt att växa där! Så nu blev det en minituja som jag får hålla efter så att den inte blir för stor. Och längst fram är det en hörna för säsongsblommor. Och det verkar som om det enda som fungerar är begonior. Som jag egentligen inte ville ha för jag tycker det är en blomma man har i en kruka på bordet eller i fönstret! Men jag fick ge mig. Inte ens Flitiga Lisa klarade sig och de tål ju annars det mesta! Men vi får köra med andra prydnader i stället! Fint blev det i alla fall och jag blev mycket nöjd!

Idag är lilla pluppan 6 månader gammal! Himmel vad tiden går (åter igen). Kan inte fatta det! Det innebär att det snart är 18 månader sedan som jag sist fick hålla min älskade Jonathan i famnen...

Till helgen blir det en tur till Kolmården. Åker tidigt lördag morgon, bor i stuga och tillbringar två dagar på djurparken och terrariet utanför. Hoppas bara vädret vill vara snällt mot oss! Får väl ta och berätta hur vi hade det när vi kommit hem igen!

Älskade fisungen min!
I söndags tog mamma en långpromenad och gick till din grav, satte nya blommor och tände ett ljus. Du har fått det så fint hos dig nu, min älskade ängel! Du är värd allt. Jag önskar bara så mycket att jag kunde få ge dig allt i livet i stället! Men det kommer jag ju aldrig kunna göra, så jag får göra det fint hos dig där du vilar i stället. Mamma älskar dig så ofantligt mycket. Och mamma saknar dig så hjärtat brister! För alltid och för evigt är du min älskade son....

Alltid lika intressant.......

....... att öppna dörren till tonåringens rum! Man vet aldrig vad man finner! En unge? Två? Fem? I kväll tror jag det var sex stycken där inne.... tappade räkningen lite när de passerade mig i hallen!
Han har idag varit i simhallen med flickvän och en drös kompisar. Här i Kalmar, Kolboda och Påryd så badar barn/ungdomar (åk 4-9) gratis på eftermiddagarna tisdagar och torsdagar! Kanonbra tycker jag! Särskilt som jag har vissa problem med att befinna mig där själv... men jag ska göra ett ordentligt försök i sommar, det har jag lovat mig själv! Men åter till tonåringarna som är eller inte är här hemma! Det lanades från torsdag till söndag. Två datorer, tre xbox och till detta då 5 skärmar... läsk, godis... Ja ni kan ju själva lista ut hur underbart det luktade där inne när man öppnade dörren! Det är ju inte som att han har så himla stort rum heller! Så i söndags när sista besökaren tagit sitt pick och pack, ja A själv var också borta, så körde jag operation sanering i rummet! Så nu är det rent igen! Men det är otroligt hur många de lyckas trycka in sig i rummet, måste jag säga! Men finns det hjärterum, finns det stjärterum! Härliga är de i alla fall allihopa! Och i kväll fick jag lite hjälp med Cassandra. Lucas var på möte och jag och K behövde in i duschen. Och sen bröt ju K ihop men då försökte en av killarna trösta honom och han försökte verkligen, supermysiga kille! Sen kunde ju inte han veta att bara mamma duger... men när han insåg det så tog han C i stället så att jag kunde ta K!

Så det kan vara helt underbart med huset fullt av tonåringar. Och det kan vara raka motsatsen.... De låter ganska bra ibland och med en lillebror som bor vägg i vägg så blir det inte alltid helt bra på kvällarna, men de gör sitt bästa! Nackdelen är dock att K har svårt att inse att han inte ALLTID kan få vara med dom där inne. Och att han inte får spela varje gång han får vara med. Och då bryter ju han i hop. Totalt. Då gäller det att snabbt komma på annan sysselsättning, men det är inte lätt för han är fruktansvärt envis!!! (läs gärna tjurskallig...)

Men idag har jag varit ute med K så att han fått öva sin cykling. Han har ju haft jättesvårt att få ihop det där med ben/fot-rörelserna för att få pedalerna att röra sig rätt! Så han lärde sig faktiskt inte att cykla på trehjuling förrän i höstas. Men nu går det bra med en tvåhjuling, med stödhjul dock. Men vi kan ju konstatera att A:s gamla 12" är lite liten, så det får bli en ny fin cykel i födelsedagspresent!

I morgon har jag det otrevliga "nöjet" att inta tandläkarstolen för en kontroll. Och jag HATAR tandläkaren! Inte personen tandläkaren, utan jobbet tandläkaren! Särskilt undersökningen. Den är värst av allt! Har jag ett hål jag ska laga får jag bedövning och då vet jag VART det kan göra ont. Men undersökningen, när han "spekar" med den där mojängen, ja då vet jag ju aldrig vart det kan tänkas göra ont! Usch och fy, stackars mig! Men detta innebär att mamma/mormor kommer och hjälper mig med kidsen. Hämtar oss och så blir det en tur på stan. Min tandläkare har ju flyttat. Nu finns han mitt i stan, på Storgatan (tidigare Esplanaden). Så då tar mamma och går lite på stan med K och C under tiden och sen blir det nog en liten shoppingtur.... skulle jag tro! Och efter det ska vi till kyrkogården för att sätta lite fina midsommarblommor! Dels hos Jonathan, men även vid farmor/farfar och mormor/morfars gravar också.

Jo det har jag ju glömt att säga! Kristoffer gick på fotbollsskola i helgen och det var lyckat! Han tyckte det var såååå roligt! Tuff helg, men han klarade av det bra. Ett par mindre sammanbrott på söndagen, men då hade han varit vaken sen fem och med hela lördagen bakom sig så var det ju inte lustigt om han var trött, gullungen! Det började ju redan på fredagen 16,30-18,00. Sen lördagen 10,00-17,00 och då kom brandbilen och sprutade vatten på alla som ville. Sen var det grillning tillsammans med familjerna och så på söndagen var det mellan 10-12. Efter det åts det korv och sen fick de en medalj och en fotboll! Sen åkte vi hem. Kristoffer satte sig i min säng och tittade på film och åt lite choklad. Somnade. Trillade med huvudet rätt i chokladskålen.... Behöver kanske inte säga att jag först fick duscha ungen från smält choklad i håret och sen bädda rent sängen... och när jag ändå var i gång så tog jag resterande sängar också!

Men nu var det slut för idag, nu blir det snart sängen!

Lite allt om inget och inget om allt...

Jaha, då har det återigen gått lång tid sen förra inlägget! Men jag har bara inte orkat. Har haft för mycket att göra och sen gick luften ur mig. Fullständigt. Liten depression slog till.... Men en sak i taget.

Vi har nu döpt vår lilla tjej! Cassandra Inger Monica är namnen. Cassandra för att det är ett fint namn, hennes eget helt enkelt. Inger efter barnens farmor som hastigt gick bort för fyra år sedan. Monica heter båda jag och min mamma i andranamn! Hon var så fin i den dopklänning som alla mina barn är döpta i. Även jag och min bror och ett par av våra kusiner och hennes barn och barnbarn är döpta i denna klänning! Lillpluttan fick en mörklila rosett och band för hennes färgtema är ju lila! Och hon skötte sig så fint! Det gjorde även killarna mina, Kristoffer hjälpte till att hälla upp vatten i dopfunten och stod så stilla och fint hela tiden! Kan inte annat än vara stolt över mina killar! Efter dopet så var det lite kalas hemma i föreningslokalen. Kallskuret, potatissallad och en grönsallad. Sen blev det kaffe och givetvis LILA tårtor! Tre stycken, en för varje namn! Många gäster kom, även om det tyvärr var en del som inte kunde och en familj som blev sjuk i sista stund. Men det är ju tyvärr sånt man får räkna med, alla kan ju inte alltid på samma gång! Men trevligt hade vi! Och fina presenter fick hon! 3 fina halsband, ett par guldörhängen som varit hennes farmors, en Rubens-docka, en fin doptavla som min kusin målat, en doptallrik, pengar, service, tennljusstakar, dopalbum/fotoram. Ja jag har säkerligen glömt att skriva något! Men fina saker var det och inte en enda dublett! Halsbanden var olika alla tre! Jo, ett fint smyckeskrin fick hon ju också!

Lilla C i store storebrors famn och framför står mellan storebror!

Ett par dagar efter Cassandras dopdag så var det Jonathans dopdag, han döptes den 6:e juni. Just i och med att deras dopdatum ligger så nära varandra gjorde ju att man tänkte extra mycket på Jonathan även under Cassandras dop. Och så sjöng vi Tryggare kan ingen vara. Det var jobbigt! Den hade vi på Jonathans begravning. Men vi har också haft den på alla tre killarnas dop så vi ville ha den även på Cassandras. Även att det var jobbigt. På hans dopdag köpte vi en fin blombukett och åkte till kyrkogården, satte dit vasen och tände ett ljus.

Efter dopet och alla förberedelser så gick luften ur mig. Totalt. Har nog troligtvis kommit in i en depression nu, men jag tänker försöka ta mig ur den utan någon medicinering! Får se hur det går! Men just nu mår jag inte så bra. Konstant trött, orkar inte nånting! Orkar inte ens försöka orka nåt... Och ont har jag överallt utan att egentligen kunna säga vart jag har ont... Huvudet jävlas, men det är ju inte förvånande... Men det blir nog bra förr eller senare!

Nu har jag äntligen haft tid att fixa i ordning rabatten vid Jonathans grav! I går var mamma och jag där ett par timmar och fixade så nu är där så fint! Fast helt klar blev jag inte för jag vill ha Flitig Lisa där och de var slut överallt! Men det är ju bara att sätta dit när jag får tag i dom! Men annars så är det klart och jag blev så himla nöjd! Kort kommer när det är helt klart!

I dag var sista dagen för Kristoffer på dagis och Alexander hade avslutning i skolan nu i kväll. Så nu är det slut på lugnet... En tonåring och en 5-åring som har samma beteende som en tonåring... Skitkul! Ni förstår ju själva hur kul det är... Alexander går ju att prata med, men Kristoffer har lite svårt med kommunikationen just nu om man säger så. Och då är jag snäll! Hans humör och temperament är många gånger helt och totalt ohanterbart!!! Och de tetas och tjafsas mellan bröderna så jag blir tokig! Den ena värre än den andra! Hade helt klart föredragit ett mer "normalt" 5-årsbeteende med det trots och humör som följer med det! Men sen emellanåt är de så supergulliga mot varandra att man undrar om de blivit utbytta! Men jag älskar mina killar oavsett humör. Men just nu när jag själv inte heller mår bra så är ju allt bråk och tjafs här hemma precis det jag behöver!

Ikväll ska Alexander ha två kompisar på övernattning och de ska givetvis spela dator och xbox. Så den ena kompisen har kommit och hade med sig en dator OCH ett xbox. Den andra kompisen tror jag "bara" har med sig en dator... Det är lite lätt trångt i Alexanders rum nu ska jag tillägga och usch vad varmt det kommer bli! Och inte helt lätt att få Kristoffer i säng när de sitter och spelar! Han brukar ju få vara med lite emellanåt och titta på! Men han måste ju i säng, han har fotbollsskola i morgon och hela helgen! Fast i morgon börjar den inte förrän 16.30 så han hinner ju vila på dagen en sväng om det behövs! Och han är sååå glad över att få gå i fotbollsskolan! Han har ju inte hunnit träna mer än 4 gånger (tror jag det är). Men ni skulle sett hans lycka när vi åkte till sportaffären för att köpa fotbollsskor till honom! Han provad och sprang omkring lite försiktigt i affären med dom och var så nöjd! Benskydd hade vi redan köpt, det gjorde vi redan innan första träningen. Men vi ville vänta lite med skorna så att vi hann se om han skulle tycka det var kul eller inte! Och det gör han verkligen!

Ja, annars har det väl egentligen inte hänt något särskilt på senaste tiden. Lite lek och middag med Cassandras gudföräldrar och deras barn, lite handlande, städande, tvättande.... ja det vanliga helt enkelt!

Men nu börjar det nog bli dags för mig att försöka få Mr K i säng! Lycka till med den säger jag då till mig själv!

Lilla underverket mitt!
I går var mamma, mormor och lillasyster vid din grav och gjorde  i ordning din rabatt, och det blev så fint! Jag blev så nöjd, det blev till och med bättre än jag vågat hoppas på! Men det saknas lite blommor för de jag vill ha var ju givetvis slut överallt! Men de kommer! Så fort jag bara får tag i några så ska jag plantera dom hos dig och då blir det ju ännu finare! I förra veckan så var vi vid din grav och satte en fin bukett blommor och tände ett ljus. Det var ju din dopdag! Just nu är saknaden så stor och jag tänker så ofta på dig! Din lillasyster är ju så otroligt lik dig och det gör ju inte det hela lättare heller! Men jag kan ändå titta på henne och se henne och inte dig, och det känns skönt. Men jag saknar dig så otroligt mycket och jag älskar dig till månen och tillbaka igen! För alltid och för evigt, mitt älskade lilla underverk!

Mors Dag

Idag är det Mors Dag och denna dag känns tyngre än det gjort på länge. Denna dag vill man ju ha alla sina barn hos sig! Men det kan ju inte jag. Men vi har varit på kyrkogården, planterat en blomma och tänt ett ljus. Jag har bytt ut ljuslyktan till en orange lykta som är jättefin! Går i lite indisk stil, kan man nog säga! Jag har ju inte haft tid än att göra om rabatten, men snart så! Just nu är det dopförberedelser som står högst på listan.

Lite resumé. Orkar dock inte ta allt, men lite i stora drag och kanske mest senaste veckan. Tror inte det hände så mycket veckan innan!

Kristoffer har börjat träna fotboll och han tycker det är jättekul! Så till honom har det inhandlats benskydd, fotbollsstrumpor och lite shorts. Fotbollsskor ska inhandlas i dagarna också! Lycklig kille när han fick alla saker!

Kläder till killarna att ha på dopet är också inhandlat och klart! Kristoffer fick en marinblå kavaj som funkar suveränt som en finare jacka också! Ett par beiga byxor och en vit/blå/röd-randig tenniströja och ett par blå/vita gympadojor. Han blir kanonfin! Alexander fick en grå linnekavaj som även den fungerar fint som en finare jacka. En vit kortärmad skjorta och ett par marinblå skor. Till detta ska han ha sina blåjeans och även han kommer bli så fin! Mina fina killar! Själv behöver jag inget handla, har redan en superfin klänning! Och gubben har en fin kostym som blir perfekt! Ja, han har ju flera kostymer... men särskilt en som är finast! Så det kändes skönt att inte behöva köpa till oss för pengarna springer ju iväg med killarnas kläder och Kristoffers fotbollssaker! Och till detta kommer ju även medlemsavgift i klubben på 600 kr och så ska han gå på fotbollsskola, ytterligare 250 kr! Men det är det värt, han trivs så bra!

Dopsamtal har vi också haft. I onsdags var prästen här hemma och vi valde psalmer och gick igenom allt. Denna gången kommer vi ju endast att ha själva dopceremonin, ingen högmässa som det egentligen är i vår kyrka när man har dop. Men vi känner ju fortfarande att vi inte är överens eller ens tycker om "han där uppe" så vi valde bort den delen. Men vi vill ändå att hon döps i kyrkan. Men samtalet gick bra, vår präst förstår ju oss så bra. Det är samma präst som höll i Jonathans begravning och vi tyckte ju allt fungerade mycket bra mellan oss och honom redan då. Se det valet var självklart! Sen under samtalet fick vi dock ett tråkigt besked. Vi hade ändå inte kunnat få den präst som döpte Kristoffer och Jonathan. Han gick bort helt plötsligt och det var visst flera månader sedan, men det hade vi helt missat! Han var en härlig människa! Verkade allmänt förvirrad och stressas mest hela tiden, men alltid så glad, öppen och härlig! Så det är ju en stor sorg för kyrkan att ha förlorat honom.

Har även kunnat konstatera att något hänt med min hjärna! De som känner mig vet att jag har väldig ordning och reda på mina saker! Var sak på sin plats. Så det är därför det är extremt irriterande när jag inte kan hitta varken bygeln eller fotsacken till sittvagnen! Har bytt till den nu för lilla pluppan trivs inte att ligga ner längre. Men sakerna är helt borta! Bygel har jag beställt en ny.

Fixat med hyllsystem i köket. Väggskenor och konsoler och betsade och lackade hyllplan. Mycket bättre än den köksvagn vi hade stående där tidigare! Luftigare och lättare att dammsuga!

Och så återgår vi till dagen! Mors Dag. Jobbig dag. Trevlig dag. Blandade känslor helt enkelt, men det är ju så det ska vara. Började dagen med fotbollsträning för Kristoffer. Vi hade lovat honom att vi skulle titta allihopa så Alexander och Lucas körde dit honom med bilen och så gick jag och Cassandra dit. Kände att jag ville ha en liten promenad och så "slapp" jag ju titta på hela träningen! Men det var så kul att se honom, som han kämpade och så duktig han var! Efter det gick turen till Blomsterlandet. Köpte två krukväxter till min kära mamma, en blomma till graven och en platta gravljus. Sen åkte vi till kyrkogården och efter det runt McDonalds för att ta med lite lunch hem. Efter lunchen sattes studsmattan i hop, vilket var efterlängtat och mycket tjatat! Sen vilade jag en stund med Kristoffer och Cassandra och efter det begav vi oss till mina föräldrar på grillat och lite tårta!

Och när vi var där fick jag glädjande nyheter som jag helt missat trots att det stod i Barometern igår. Att jag missat det kan ju dock bero på att jag inte läste Barran igår... Min äldsta brorsdotter (fyller 14 i höst) har blivit uttagen till ungdomslandslaget i simning! Vi har numera en landslagsstjärna i familjen! Och jag är en stolt faster, kan jag lova!

Men nu skriker lilla C efter att få sin kvällsmat och få sova! Och på tal om att sova! Hon sover numera hur bra som helt på nätterna. Ja, hon har sovit bra länge, men nu ännu bättre. Häromdagen sov hon från 22.30 - 9.30! Och två dagar i rad har hon sovit från ca 22 - 8.30. Duktig brutta!

Finaste lilla pussgurkan min!
Idag har saknaden efter dig varit större än på länge. Det är idag Mors Dag och jag vill ju kunna krama om ALLA mina barn en dag som denna! Men dig kommer jag inte kunna krama... och det gör så ont i mitt hjärta. Men vi var vid din grav, satte en blomma och tände ett ljus i den nya fina ljuslyktan. Mamma älskar dig. Mamma saknar dig. För alltid. För evigt.

Sjuka högen...

Ja vi är lite sjuka överlag! Alla utom Lucas då... Kristoffer hade i förra veckan feber, snorig och en jäkla hosta! Nu efter ca tre feberfria dygn har febern återvänt. Hostan är också kvar, kanske lite mildare men jobbig så det räcker och blir över! Cassandra är lite snorig och hostig. Alexander har rejäl huvudvärk. Jag har lättare feber och börjar bli snorig jag också! Och jag blir ju så snabbt dålig av feber, behöver knappt ta mig över gränsen för feber så är jag ganska rejält dålig! Och det blir ju bra nu i veckan när gubben jobbar!  Jaja, det får gå det också!

Annars har det väl inte hänt så mycket sen sist jag skrev. I fredags var det dock en extra jobbig dag. Dels så var det ju fredag. Men det var även den 11:e. Så i fredags var det 15 månader sedan vår älskade lilla Jonathan dog. Fredagar är ju alltid lite jobbiga, men är det även datum 11 också så blir det ju ännu värre! Så vi var vid graven och satte en bukett blommor och tände ett ljus. Tyvärr glömde jag dock blodmjölet hemma så vi får väl se om de står kvar nästa gång jag kommer dit, eller om varenda blomma är avgnagd...

Inte nu på onsdag men nästa, är det dags för dopsamtal! Det drar ju ihop sig nu! Den 3 juni är det dags! Det var den enda helg som alla i närmaste familjen kunde om vi inte skulle hamna flera veckor fram i tiden! Tyvärr är det inte den bästa helgen. Det är samma helg (dock inte samma datum) på året som vi hade dop för Jonathan för två år sedan! Men det var som sagt inte mycket att välja på. Nu ska vi bara fundera ut vad vi vill ha för psalmer på dopet. Vi har ju haft Tryggare kan ingen vara på alla ungarnas dop. Så på ett sätt känns det självklart att ha den även på Cassandras dop. MEN vi hade även den på Jonathans begravning, så jag vet inte hur jag kommer klara att höra den?! Men jag tror nog ändå jag vill ha den... Annars är jag väl mest nervös att hon inte ska komma i dopklänningen eller klänningen hon ska ha på sig efter dopet! Dopklänningen tror jag inte ska vara några problem,  man behöver ju inte knäppa översta knappen i nacken... Men vi får nog ta och lokalisera vart den är så att vi kan få in den så fort som möjligt och prova! Vill ju inte behöva skaffa en annan klänning till henne! Detta är en släktklänning som alla mina barn är döpta i, min brors barn, jag själv och min bror, två av mina kusiner och ett par kusinbarn och ev även ett kusinbarnbarn... Så det skulle kännas för jäkligt, rent ut sagt, om hon inte kommer i den! Sen återstår frågan vad killarna ska ha på sig... Jeans och någon snygg tröja eller kanske skjorta, vi får se vad vi kan hitta! Cassandras doprosett ska vara lila så det vore ju lite kul om killarna kunde matcha den! Lucas har en lila slips som vi ska se om den matchar, annars kanske det får bli en ny! Själv vet jag vad jag ska ha på mig, och det blir inte något lila alls!

Finaste lilla fisen min!
I fredags var en tuff dag! Det var 15 månader sedan du lämnade oss. Och dessa månadsdagar känns alltid så mycket värre när de infaller en fredag, för det var ju en fredag även då! Vi var vid din grav och satte en bukett fina blommor och tände ett ljus. Men klantiga mamma glömde ju blodmjölet, så vi får väl se om rådjuren mumsat i sig de goda blommorna eller om de fick vara ifred! Mamma saknar sin lilla fisunge och mamma älskar dig! Ända till månen och tillbaka igen! Och det kommer jag att göra för alltid och för evigt. Min underbart vackra son!

Förslag mottages tacksamt!

Jag ska nu snart ta itu med att göra om vid Jonathans grav. Det är ju så skuggigt och fuktigt att de flesta blommor ger upp! Så nu blir det mycket mer sten. Men jag kommer ha kvar två partier med jord för plantering. Det ena för säsongsblommor och det andra för en perenn växt. Och det är den perenna växten jag behöver lite förslag på.

Krav:

• Inte för hög, ca 30-40 cm (får ju inte dölja stenen)
• Gärna en som blommar under en lång period
• Gärna fin även under vintern
• Måste tåla skugga och fuktig jord (Får ytterst lite sol, och jag menar verkligen lite! Knappt nån alls)
• Helst inte marktäckare (funkar antagligen även med det också då dess växtyta kommer begränsas av alla stenar som ska ligga mellan jord-partierna)
• Rådjur får INTE tycka om den för då är det kört!

Ja det var väl alla krav tror jag....
Tar även gärna emot förslag på säsongsblommor också!
Även här gäller ungefär samma krav som tidigare...
Dock är det inte så stort problem med säsongsblommorna för det kan ju vara roligt att få en anledning att byta ut dom med jämna mellanrum! Säsongsblommor sprutar jag blodmjöl på så det gör inte lika mycket om rådjuren tycker om dom!

Rensat, städat och fixat!

Nu har jag varit så duktig så! I veckan rensade jag ur våra två förråd och gjorde högar för att slänga, skänka, spara och sälja. Kan lätt säga att högen för skänka blev MYCKET större än någon av de andra högarna! Ja, slänga högen var kanske ganska stor också, men inte så stor! Min moster fick ca 5 sopsäckar med barnkläder, en barnvagn, lite ytterkläder och skor, leksaker, gosedjur och en DVD-hylla till sin insamling till barnhem i Litauen! Glad blev hon! Och så mycket plats det blev nu! Känns så otroligt skönt att få detta gjort! Så nu återstår bara en tur till tippen  med icke brännbart skräp. Vi kommer att ha tillgång till en container nästa helg, så brännbart behöver vi inte köra till tippen!

Och igår kväll tog jag itu med Alexanders garderob. Så nu står det tre papperspåsar i hallen som ska över i en kartong och ner i förrådet med kläder som Kristoffer kan växa i! Detta innebar dock att det inte blev särskilt mycket kvar i garderoben... Så vi satte oss i går kväll vid datorn och gick in på HM´s hemsida och blev lite fattiga. Både Alexander och Kristoffer har vuxit en hel del nu bara i år! Kläder som jag köpte till Alexander i julas är redan för små, och en del är i princip oanvända!

Sen satte Alexander helt självmant igång att rensa bland sina saker. Slänga, spara, ge till Kristoffer. Ja, än är han inte klar, men det är ju ingen brådska! Han vill möblera om sitt rum, men då måste vi inhandla lite nya möbler för att det ska gå. En ny säng, bland annat. Och en hurts med lådor. Så då får vi en tripp-trapp-möbel över. (IKEA´s trofast serie). Men den kan man väl alltid sälja och sängramen likaså! Men vi har även kunnat konstatera att vi behöver lägga nytt golv i hans rum. Han har vanlig golvmatta nu, men den har börjat släppa och bubbla sig där han har sin skrivbordsstol. Så då återstår att besluta om orken och tiden finns att göra i ordning helt och hållet. Tapetsera om, lägga nytt golv, lite nya möbler... ja, ni hänger med!

Annars har jag ägnat helgen mest åt att tvätta och slappa! I fredags städade jag dock. Men då vi fortfarande inte fått tummen loss och lagat vår tvättmaskin så tillbringades lördagseftermiddagen i tvättstugan. Himla roligt lördagsnöje! Vi var en sväng på kyrkogården också och satte en fin bukett liljor hos Jonathan. Snart ska jag ju göra om där också, men då underlättar det om det är ok väder, att Lucas är hemma och kan ta barnen och att min mamma kan ställa upp och hjälpa mig! Har ju inget körkort och jag behöver ju bil för att få dit alla saker! Och så är det ju grymt mycket trevligare med sällskap!

Kristoffer blev en glad kille i veckan också! Jag är ju medlem på en FB-sida som säljer begagnade barnkläder. Är även administratör för en sida, men det är inte den jag handlar mest på. Den sidan jag handlar mest på har medlemmar över hela landet, så allt skickas! Himla smidigt. Sitta och titta vad man vill ha, skriva köper, få ett PM, betala in pengarna och sen dimper det ner i lådan! Och nu fick jag tag på en Bakugan-tröja! Lite sliten i trycket, men mycket fin ändå! Och Kristoffer bryr sig ju inte och jag betalade ca 50 kr inklusive porto! Och nu har jag även hittat två tröjor med Hero Faktory till honom. En lite tjockare, helt ny med lapparna kvar och en lite tunnare i mycket fint begagnat skick. Så nu kommer han bli lycklig igen i veckan som kommer när paketet dyker upp! Och så fick han nya, egna, Bayblade och en bana till dom också! Även om man får ärva mycket bra saker från storebror, vilket han är helt nöjd med, så är det ju ändå roligt att få några egna, nya saker också! Och på tal om storebror. Har lite svårt att först att min lilla, lilla pluttunge är en stor kille nu! Ute och "ränner" på kvällarna (fast han är inte ute i ordets rätta bemärkelse, men hemma hos vänner) och nu på Valborg så ska han på "Fullt ös"!!! Och vara ute till ett på natten!! Hemska tanke... Men det är ju en mycket skötsam kille vi har (säger i alla fall alla hans lärare, tränare och andra föräldrar som har kontakt med honom) så vi kan nog vara ganska lugna, men viss oro finns ju alltid! Spelar ju ingen roll hur duktig och skötsam han är, alla andra är ju inte det och kan ställa till skit! Men de är ett par från klassen som ska gå tillsammans och så är det ju massor av andra han känner där också, så det ska nog gå bra! Men det känns så lustigt. Samtidigt som man blev förälder igen till en liten bäbis, ja då blev jag också tonårsförälder! Och det är ju lite skillnad om man säger så!

Nästa helg hoppas jag att vi får ett mycket efterlängtat besök, håller tummar och tår allt vad jag kan för att det blir så! Och på tisdag är lilla snurpa-slurpan redan TRE månader gammal! Herregud, vart tar tiden vägen!?

Finaste Fisen!
Mamma var och satte en ny fin blombukett vid din grav igår. Och i fredags var vi där och tände ett ljus för dig. När mamma gick igenom lådan med kläder i storlek 78/80 var det extra jobbigt. Där i låg ju alla de fina kläder du hade på dig din sista tid i livet! En del plockade jag undan och la i din minneslåda. En del ska jag försöka sälja, men det mesta blev till att skänka bort för jag har svårt att titta på kläderna tillräckligt länge för att ta kort och fixa annonser. Tänkt så mycket på dig sista dagarna. Ja, det gör jag ju alltid, men det blev ännu mer nu. Såg ju din fina giraff med bollarna i förrådet när jag städade. Den du fick i julklapp och som du var helt tokig i! Du brukade stå mot den och dansa när den spelade sin lilla trudelutt! Jag har nog tänkt att din lillasyster ska få den när hon blir ett år, det är ju synd att hon inte ska få ha lika roligt som du med den! Så jag hoppas verkligen att jag då kommer kunna se och höra den utan att börja gråta... Mamma älskar dig och mamma saknar dig. För alltid och för evigt. Du är och förblir min underbart fina och vackra son!

Finaste lilla Jonathan med sin giraff!

 

Tråkväder!

Idag är det riktigt sketet tråkväder ute!
Sitter just nu med sovandes liten tjej i famnen och skriver lite här. Har ju varit sååå flitig med mina inlägg!

Hade en liten plan för dagen, men den sket sig lite! Jag och en annan mamma hade pratat lite om att träffas så våra killar kunde få leka lite. Men dels var hennes ungar inte så pigga och jag kände verkligen inte för att gå ut i det regn som vi har idag! Tar ca 20 minuter för mig att själv gå hem till dom och det går ju inte fortare precis när Kristoffer följer med! Så vi stannar hemma och myser lite i stället! När eftermiddagen kommer så tar jag och de två små bussen till Giraffen och handlar lite läsk och godis och så möter Lucas oss där efter jobbet! Sen åker vi och köper lite mat. Sugen på kina idag! Och så måste vi ta en sväng runt kyrkogården också, nu har jag inte varit där sen förra onsdagen och så lång tid har det ALDRIG gått mellan besöken för mig innan! Förra helgen hann jag helt enkelt inte så då åkte Lucas själv och tände ljus och tog bort påskkycklingar och tupp!

Annars hade jag ju planerat lite trädgårdsarbete i helgen, men vi får väl se hur vädret är för jag tycker inte det är kul att vara ute och fixa när det regnar och är blött och äckligt! Har inte fått ett skit gjort i trädgården än... men vi hinner! Ingen stress! Vi måste handla i helgen också. Mat. Förstår inte det! Vi gör inte annat än handlar mat, men har aldrig någon hemma. Verkar som om det är någon som äter upp den... Vi måste även inhandla en lång nätverkskabel till TV:n i sovrummet! Innan det är fixat kan vi inte ställa tillbaka alla saker som ska tillbaka i bokhyllan i hallen! Och all den bråten står i sovrummet och tar plats.

Och jag har nu kommit fram till att jag ska ta ett ENORMT röj i våra förråd! Blir en dag när Lucas är hemma och kan ta Cassandra så ringer jag in mamma som är med mig! Känns otryggt att vara där själv för de ligger i ett skyddsrum en liten bit bort. Och detta är ju ett projekt som tar många, långa timmar så det skulle det hända något så skulle jag ju inte vara saknad på flera timmar! Sen är det ju skittråkigt att vara där nere själv också... Men även är det så att väldigt mycket av det som ska bort kan min mamma ta hem och ge min moster. De håller på med insamlingar till Litauen tror jag det är. Antingen skickar de sakerna, åker över själva med det eller så säljer de för att få in pengar. Men här vet jag ju att det går till det det ska och inte till annan skit. Som löner och tjafs... Och då skänker jag det mer än gärna! Har ju hur mycket kläder som helt liggandes där! Alexanders kläder, där åker allt som jag inte vill använda till Kristoffer (finns ju så mycket finare men framför allt bättre kläder nu än när Alexander var liten) eller tycker är värt att försöka sälja. Samma sak när det gäller Kristoffer och Jonathans gamla kläder. Det jag inte vill använda till Cassandra eller tycker är värt att sälja skänker jag bort! Finns ju även en del leksaker som jag vet inte kommer bli använda. Och en barnvagn. Men den funderade jag lite på om man kanske ska ta och skänka till asylsökande nyblivna föräldrar istället. Ja, jag får se. Huvudsaken är att sakerna lämnar mitt förråd! Eller mina, för det är ju två stycken knökafulla...

Sen har jag ju mitt andra projekt... Göra om rabatten vid Jonathans grav. Även här tar jag mamma till hjälp, eller kanske mest sällskap! Men det är ju inte helt lätt att åka dit själv med alla saker jag måste ha med mig utan bil och Lucas behöver ju vara hemma med lilla C annars blir det ju inte något gjort för mig!

Nähä, nu ska jag se om jag kan lägga ner min söta sovandes lilla tjej. Det är dock inte alltid (väldigt sällan faktiskt) som hon vill ligga själv och sova på dagarna! På nätterna går det bra. Hon brukar somna runt 22-23 på kvällen och sover sen till 4.30-5.30 på morgonen! Inte illa när man bara är 2 månader och tre veckor! Så i morse var jag uppe med henne mellan halv fem och halv sex. Sen när hon vaknade nästa gång var ju Lucas ändå uppe för han skulle till jobbet. Då matar han henne runt åtta och sen kom han in med henne till mig så låg vi och gosade till halv tio! Mysigt! Kristoffer fick sin frukost av pappa också innan han åkte till jobbet så det var också klart! Så han kom också in och så gosade vi alla tre en stund! Mys på högsta nivå med andra ord!

Fisungen min!
Din lillasyster är inte lika självständig som ni killar var när ni var bäbisar! Ni tyckte om att ligga under baby-gymet eller sitta i baby-sittern ganska långa stunder. Men det gör inte lilla damen! Hon vill vara i famnen jättemycket vilket på sätt och vis är väldigt mysigt, men samtidigt lite jobbigt! Mamma är ju inte van vid det! När ni killar somnade så la jag er i era sängar och så kunde jag göra andra saker! Men lilla damen sover helst i famnen på dagen och då blir det inte mycket gjort för mamma! Men det får ju gå det också! I eftermiddag ska vi till din grav och tända ljus för dig! Saknar dig av hela mitt hjärta och jag älskar dig så mycket det går, ända till månen som lilla storebror säger! Puss på dig, fisungen min!

Många tankar i Kristoffers huvud!

Denna helgen har Kristoffer tänkt en hel del på sin lillebror. Och frågorna och kommentarerna har varit många. Och svåra. Och jobbiga. Samtidigt som man själv håller på att bryta samman av alla frågor och kommentarer så måste jag ju hålla skenet uppe och svara honom så gott det går!

"Bäbisar dör om dom badar." 
Vi kan ju inte bara säga att "Nej, bäbisar dör inte när de badar." För det gjorde ju Jonathan!

"Kommer Cassandra också att dö? 
När han frågade det så höll jag på att bryta samman totalt! Vad sjutton ska man svara liksom!? "Nä, det hoppas vi verkligen inte..." och han nöjde sig som tur var med det svaret...

"När en bäbis dör kommer det en ny bäbis i mammas mage."
Nä, fullt så "enkelt" är det ju inte! Men för honom var det ju så! Men efter att han sagt det så började han väldigt detaljerat prata om när han och Jonathan badade och lillebror dog så då glömde han bort att få ett svar på det....

Detta var bara ett par av alla frågor och kommentarer han har haft senaste dagarna...

Han har även prickat in de värsta tidpunkterna med sina frågor och kommentarer! Det började i fredags när vi var på väg till kyrkogården. Och jag mådde dåligt som det var redan innan för just påsken var ju första storhelg vi var tvungna att ta oss igenom utan lilla J! Men när han börjar prata så är det ju "bara" att bita ihop och svara så gott det går... Vill ju inte visa för mycket att jag blir ledsen när han pratar om olyckan, för han får ju inte bli rädd för att prata om det! Han måste veta att det ALLTID är ok att prata om både Jonathan och själva olyckan! Ser han att jag blir jätte-ledsen kanske han slutar att prata om det för att han inte vill göra sin mamma ledsen! Och det blir ju inte bra! Men att jag blir lite ledsen vet han, det vore ju liksom lite lustigt om jag INTE blev det! Jag blir ju ledsen när vi pratar om Jonathan. Men samtidigt blir jag glad. Jag vill ju prata om honom även om jag blir lite eller mycket ledsen! Slutar vi prata om honom känns det som ett svek, att vi inte längre tänker på honom. För det gör vi! Varje dag! Många gånger varje dag! Och om natten...

Jag vet inte riktigt varför Kristoffer har pratat och frågat så mycket just nu. Men det är så skönt att han kan och vågar prata om sin lillebror! För han älskade ju sin lillebror så otroligt mycket!

Älskade lillebror
Nu ett par dagar har Kristoffer pratat mycket om dig och om olyckan. Han var ju med i allt och kommer ihåg allt i princip in i minsta detalj. Tyvärr får jag väl säga, för det vore nog ganska bra för honom om han inte kom ihåg allt så detaljerat som han gör! Även Alexander har nog tänkt lite extra på dig på sista tiden. I förra veckan skrev han en så fin lapp att han saknade sin lillebror Jonathan. (Fast han skrev det på engelska men då förstår ju inte du om jag också gör det!) Vi var alla vid din grav i fredags och tände ljus. Kristoffer tyckte det var fint att vi satt likadana fjädrar i riset vid din grav som de vi har hemma. Och så tyckte han att den nya stora tuppen var fin också! På onsdag ska vi till din grav igen och tända ett nytt ljus. Då är det den 11:e igen. 14 månader har då gått sen den hemskaste kvällen i mitt liv, kvällen vi förlorade dig. Vår underbara och högt älskade son och lillebror. Vi älskar dig. Vi saknar dig. För alltid. För evigt.

Alternativa ord till FI**A sökes!

Ja, som ni säkerligen vet har jag "bara" haft pojkar tidigare. Och med pojkar är det så lätt. Det finns bara ett ord. Snopp. Så enkelt är det. Ja, givetvis finns det andra ord, men dessa är klart mindre lämpliga att använda sig av när man pratar med barn!

Men nu har vi ju fått en underbar liten tjej och nu börjar storebrors frågor komma lite smått. Och så måste man ju även ha ett bra namn klart när hon själv är tillräckligt stor för att fatta!

Har ni några BRA förslag?
Vad säger ni för något?

Jag har hört en hel del olika ord som föräldrar sagt till sina barn: mutta, muff, snipa, snippa, lurven, kissen, framstjärt, snufsan... Ja, jag har säkerligen hört fler ord, men det var dessa jag kom på nu. Och så har jag ju självklart hört ett antal icke barnvänliga, icke rumsrena ord också. Men det är ju inte det jag letar efter!

Jag vill helt enkelt ha ett BRA ord att använda när man pratar om en liten flickas underliv!

Och för övrigt så är vår lilla tjej 2 månader gammal idag!

Mail om anhörigstöd

Igår fick jag ett mail från en tjej som jobbar på akuten. Det var den tjejen som tog hand om mig och hjälpte mig när Jonathan dog. Jag ska helt ärligt erkänna att jag skulle kunna gå rätt förbi henne om jag mötte henne, för jag kommer inte ihåg hur hon såg ut! Men jag kommer ihåg att det fanns en tjej vid min sida HELA tiden. Hon mötte mig när jag kom med ambulansen (Jonathan hade ju redan anlänt i en annan ambulans). Hon visade mig en dörr och sa att där inne arbetade de med Jonathan och undrade om jag ville gå in. Och det ville jag ju. Men hon stannade vid min sida hela tiden. När jag behövde gå ut och ringa satte jag mig på golvet i korridoren (jag blev erbjuden ett anhörigrum, men tyckte att det var för långt bort fast det var ganska nära) satte hon sig vid min sida. När läkaren kom och sa att de inget kunde göra hjälpte hon mig så att jag inte trillade ihop. Så jag kommer verkligen ihåg henne. Men jag kommer inte ihåg henne! Hänger ni med? Tror jag nog att ni gör! Det betydde väldigt mycket att ha henne vid min sida, annars hade jag ju fått vara helt själv! Ingen annan i familjen hann ju komma in i tid, de kom till barnavdelningen efteråt. Så jag kommer ihåg henne. Men jag skulle aldrig känna igen henne!

Anledningen till att jag fick mail av denna tjej är för att de ska ha en utbildning för hur det ska fungera som bäst med stöd för anhöriga vid krissituationer på akuten. De fanns tydligen inga såna rutiner när Jonathan dog. Men jag hade ju denna tjej vid min sida hela tiden så jag tyckte väl att det fungerade bra utan rutiner! Men jag kan i och för sig förstå att de bör finnas fasta rutiner, för stöd behöver man ju verkligen! Om jag uppfattade det hela rätt så ska de ha en utbildningsdag för personalen på akuten och då ska läkare från barnakuten också delta och de funderar på att se om någon anhörig vill berätta om hur de upplevde det. Och det är nog här jag skulle komma in i bilden, tror jag! Tjejen skrev att hon under en längre tid velat kontakta mig, men inte velat tränga sig på. Men nu kände hon att ett mail var ok och så får jag själv avgöra om jag vill höra av mig eller inte. Och det är ju helt ok! Jag har så svårt för folk som inte vågar fråga något eller vågar prata om Jonathan. Hellre att man får en fråga som man kanske blir ledsen av, än att en del låtsas som om han aldrig funnits! Som jag förstår det så läser nog denna tjej min blogg för det är härigenom hon skickat sitt mail. Och då tror jag nog att hon vet lite om hur jag är som person för det har jag ju varit ganska tydlig med och som sagt, fråga hellre än att låtsas som ingenting! Vill jag inte prata då säger jag ifrån! Så jag ska ta mig en allvarlig funderare på detta! Tror i alla fall att jag ska höra av mig så att jag vet mer vad det handlar om för min del.

Tror att det kanske kan vara bra för mig, även om det kommer bli skitjobbigt att gå igenom det igen. Fast vadå IGEN, egentligen. Jag går ju igenom det varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på den händelsen. Inte allt på en gång. Nån liten bit i taget. En liten del av händelseförloppet i stöten. Men det har fortfarande inte gått en enda dag utan att jag tänkt på det! Och nu är det väl ännu värre eller mer eller vad jag nu ska välja för ord att beskriva det. Varje gång jag tittar på lilla Cassandra så hoppar känslorna från djupaste sorg till största glädjen på nolltid! Hundratals gånger om dagen! Så ni förstår att mina känslor är som en jo-jo. Upp. Ner. Upp. Ner. HELA TIDEN! Och det är inte så lite jobbigt! Ibland undrar jag när jag ska bli totalt koko i skallen! Lite har jag ju alltid varit... men nu kanske det blir på riktigt?

Men kanske kan det föra något gott med sig om jag får berätta hur jag upplevde det. Då kanske det kan hjälpa de som arbetar på akuten att veta hur de ska göra i liknande situationer. Då kanske det kan hjälpa andra anhöriga... Ja, lite så tänker jag. Skulle jag bestämma mig för att göra detta, om det nu är så att de vill att jag ska berätta om det så att jag inte missuppfattat det... Ja, skulle jag bryta ihop så kan man väl säga att jag är på rätt ställe för att göra det och ingen skulle ju precis undra vad det är för fel i huvudet på mig eller tycka att det vore lustigt! Hoppas jag... Samtidigt skulle det ju vara ett tillfälle för mig att säga hur mycket vi uppskattade allt stöd och all hjälp vi fick. Både på akuten och sen på barnavdelningen. Personalen som arbetade den helgen var helt underbar och ställde upp och gjorde det så fint det bara gick. Men även denna personal skulle jag nog inte känna igen idag, trots att jag träffade dom flera gånger under helgen. De två läkarna skulle jag nog känna igen för de träffade jag ju ett par gånger även nån vecka efteråt. Och så var det ju den underbara kuratorn som arbetade på barnkliniken som jag gick hos. Men hon slutade... tyvärr!

Men detta är nu något som upptar mina tankar ganska mycket, både på gott och ont. Kan ju inte stänga av när jag vill! Men det har ändå varit väldigt jobbigt med alla känslorna senaste tiden, så detta gör inte saken så mycket värre egentligen. Det blir liksom bara lite på ett annat sätt, eller hur jag ska beskriva det. Jag har ju börjat få problem med att somna om på nätterna igen om jag vaknar. (Dock inte pga mailet, så att den vänliga tjejen från akuten tror det och får dåligt samvete. Så har det varit ett tag igen nu.) Och vaknar på nätterna gör jag ju för det är ju en liten dam som vill äta även nattetid! Så bästa är när gubben inte jobbar för då lägger jag mig och pluggar in öronproppar och så tar han nattpasset och så går jag upp på morgonen. Då fungerar sömnen bäst. Men vissa nätter är bara skit! Natten till igår var en sådan riktig skitnatt! På onsdagskvällen pratade jag med en vän om vad vi skulle hitta på under torsdagen för dagis hade stängningsdag. Vi kom fram till att vi skulle till Öppna förskolan... Där har jag inte varit med Kristoffer sen fredagen den 11 februari 2011... Ja vi stannade ju där en 10 minuter eller så efter ett BVC-besök för ett par veckor sedan men inget annars. Och så var jag på babycaféet med Cassandra förra veckan, vilket var skitjobbigt! Men på öppna förskolan, en dag med blandade åldrar på barnen, har vi inte varit. Och jag visste att jag skulle få se en kär väns fina son. Han föddes 16 dagar före Jonathan och jag har inte sett den killen sen innan Jonathan dog. Så jag visste ju att det skulle bli skitjobbigt att se honom. Samma ålder som Jonathan skulle ha varit. Ungefär samma storlek som Jonathan skulle varit. Men det hade jag svårt att förstå och inse när jag såg honom. För mig kommer Jonathan alltid vara ett år. Men jag kommer alltid undra över alla frågor som aldrig kommer få ett svar. När skulle han lärt sig gå? Hur skulle han prata när han var två? Skulle han verkligen ha varit så stor nu? Ja, det finns ju en miljons miljard frågor och ännu fler. Men de kommer aldrig att få svar... Men såna saker håller mig vaken om nätterna. Det börjar så, sen kommer jag alltid in på kvällen Jonathan dog. Paniken han måste haft. Allt kommer tillbaka som ett snabbtåg och kör över mig! Mosar mig fullständigt. Och då förstår ni ju själva att somna om inte är så lätt! Men jag måste säga att jag är stolt över mig själv! Jag klarar det ändå utan mediciner! Har tagit lugnande tabletter EN endaste gång sen Cassandra föddes (när jag var gravid tog jag ju givetvis inga alls). Sömntabletter har jag inte tagit alls sen jag slutade med dom när det nu var! Nån gång förra våren. Så jag är STOLT! Men ibland känns det som om jag kanske skulle må bättre om jag käkade ett par lugnande piller, men är lite rädd att ta dom för jag vill verkligen klara mig utan! Och det går ju ganska bra, faktiskt!

Så nu ska jag bara samla kraft, mod och ork till att kontakta denna tjej. Antingen via mail eller telefon, får se vilket det blir. Skulle kanske vara "enklast" att maila i första hand, om något här kan kallas enkelt! Men det kanske känns bättre när det väl är gjort? Vad tror ni, kära läsare som följt min resa? Verkar detta vettigt? Jag tycker nog det...

Många timmar vid datorn...

Denna helgen har till största delen tillbringats framför datorn! Jag och en annan tjej (vi kallar henne U) är admins för en loppissida på Facebook som säljer begagnade saker till barn. Allt från kläder, leksaker och barnvagnar till möbler! Men sen FB började härja med sin tidslinje så har de flesta grupper buggat hej vilt! Ibland kan det ta timmar innan man ser kommentarer eller annonser och det fungerar ju dåligt! Så vi tog beslutet att starta om gruppen på nytt. En annan grupp jag är med i har gjort det och den funkar nu bra så vi håller tummarna för att vår grupp också ska bli bugg-fri! Men det är dock inte bara att "flytta" en grupp. Eller dess medlemmar och deras annonser! Vi fick helt enkelt göra en ny grupp, med alla dokument, regler och album. Sen bjöd vi in våra medlemmar till den nya gruppen och många av dom har hittat dit! Och de lägger in sina nya annonser för fullt! Men det har inneburit många timmar vid datorn, dels för att skapa den nya gruppen och nu för att släppa in alla medlemmarna och hålla koll på dom så att de sköter sig! =) Vilket de flesta gör, men tyvärr finns det de som fullständigt skiter i allt! Men de goda överväger de onda, och då känns det värt det i alla fall!

I förra inlägget skrev jag att jag skulle in till stan för att se om jag kunde få tag i en sån jacka som jag egentligen ville ha till Kristoffer, och det fick jag! En fin turkos/petrol vindstopper på Åhléns! Och så fick jag tag i en likadan, fast knall-cerise, till Cassandra också! Kristoffer var på ordinarie pris, vilket var mindre roligt. Cassandras var på rean och de hade halva reapriset så den kostade hela 50 kr! Sånt tycker jag om! Så idag hoppade jag in en supersnabbis på NameIt för att lämna tillbaka en av jackorna jag hade köpt till Kristoffer. Men när det gäller roliga band till napphållare på Metra så gick jag bet fullständigt! Fanns knappt ett enda band med barnmotiv! Grymt besviken! Visst, jag har hittat flera sidor på nätet som jag ska beställa ifrån, men jag hade hoppats på något kul innan dess!

I lördags var jag åter igen i tvättstugan (vet inte om jag skrev i förra inlägget att vår tvättmaskin haft den dåliga stilen och pajat?) för vi har ännu inte fixat vår tvättmaskin. Tur tvättstugan finns, även om jag klart föredrar att tvätta i min egen maskin! För de gemensamma kan vara ganska äckliga för folket är ju inte så himla duktiga på att rengöra dom efter sig... Och på tal om saker som gått sönder. Lucas Tassimo (kapsel-maskin till bl a kaffe) som han fick när han fyllde 40 i november har också pajat! Och det roliga i den kråksången är att vi inte är människor att hitta kvittot! Vi tror i alla fall att han fick kvittot av den som köpt den... Men vi var inne på MediaMarket idag och pillade lite på mobiltelefoner (ska nog snart byta, måste bara bestämma vilken först) och då passade vi på att fråga om de kunde ta fram kvitton. Ja, om det var skrivit något namn på dom så går det bra. Så de sökte, men det visade sig att det inte fanns något med något tänkbart namn på! Men då vi var så säkre på vilken dag den var köpt och även ungefärligt klockslag och att det bara var en såld den dagen så insåg dom att det var det kvittot vi eftersträvade att få! Så då fick vi det! Kallar jag service på HÖG nivå! Stort tack till bra personal, till skillnad från en av de manliga i personalen som sköter reklamationer på NetOnNet! Men det är en helt annan historia...

Jag blir lite bortskämd med nattsömnen de dagar/nätter som Lucas är hemma. (Jag sover ju på nätterna om han är hemma på dagarna) För de dagar han är hemma tar han nattpasset med Cassandra så då pluggar jag in öronproppar och sover gott! Fast hon är duktig på nätterna, oftast i alla fall! Som i natt. Hon åt vid 23-tiden och sen vid 3.30 och sen vid 8.15! Och det brukar oftast inte ta så lång tid att söva henne efter matningen heller på nätterna så det tycker jag är helt klart godkänt för en liten dam på 6 ½ veckor! Men denna veckan ska han jobba, så då får jag snällt ta nattmatningen själv... Men om hon ska äta på morgonen innan han åker så matar han henne om han hinner så då behöver jag i alla fall inte gå upp så tidigt för han börjar ju inte förrän kl 9!

Ikväll fick jag reda på att min älskade gamla barndomskamrat ska komma "hem" (hon har ju flyttat men har föräldrar och syster kvar här) över påsk så nu håller jag tummarna för att våra scheman över påskhelgen kan tillåta en date! Har inte träffat henne sen förra påsken så det är på tiden!

Gosungen min!
I fredags när jag var vid din grav och tände ljus så rensade jag undan kransarna och granriset som vi har haft liggandes i vinter. Kan nu konstatera att nästa vinter blir det inte granris. Då blir det tuja-grenar för de barrar inte! Himmel, vad barr det var över hela rabatten! Satte dit ett par krukor påskliljor också så nu är det lite fint igen! Och så har jag köpt en stoooor påsk-tupp som jag ska ställa dit i påsk till dig! Vi saknar dig alla så mycket! Värst är det nog för din stora storebror just nu, han mår inte så bra. Men vi håller på att ta tag i det så snart ska han nog må bättre igen! Vi älskar dig också allihopa, för alltid och för evigt.

Dopplanering och annat smått och gott!

Ja inte har jag blivit duktigare på att skriva här, snarare tvärt om! Men jag har ju lite annat att pyssla med nu för tiden! Cassandra har ju lite svårt att klara sig själv!

Och sen fem dagar tillbaka har vi även en kille med feber! Kristoffer pratar vi om och det är feber och täppt/snorig näsa. När jag ringde dagis i måndags så sa de att många var hemma just därför nu. Men nu tycker jag snart det kan räcka med feber! Kristoffer äter väldigt dåligt när han är sjuk och han är ju inte så stor och har ju inte mycket att "ta av"! Men han dricker i alla fall hyfsat och det är ju huvudsaken!

Det har väl egentligen inte hänt något särskilt sen jag skrev sist. Vardagen rullar på i sin egen lilla takt, precis som det ska. Varit med Cassandra på ny mätning och vägning. Trodde ju inte att hon inte skulle ha gått upp lika mycket på dessa 2 veckor som hon gjorde innan men FEL FEL FEL!!! Hon hade gått upp ännu mer! 650 gram på två veckor!! Det ni! Duktig tjej! Och 3 cm hade hon vuxit på längden också, så det är inte bara på bredden hon växer, fast mest där... !

I tisdags var jag en tur på babycaféet med lillan och det var jobbigt! När vissa låtar sjöng så rann tårarna så de som var där undrade nog vad jag var för idiot! Kände inte igen en enda människa och det var inte många där alls! Kanske 15 mammor med sina barn! När både Kristoffer och Jonathan var små så var det ju skitmånga där med sina barn! Men jag gjorde i alla fall ett gipsavtryck, fikade lite och pratade med de som jobbar där. Innan Jonathan dog var vi ju där 1-2 gånger i veckan, men nu är det ju över ett år sedan och det var ruskigt jobbigt! Men jag hoppas att jag kommer kunna gå dit fler gånger för jag vill ju kunna ge henne samma upplevelse som killarna fick!

Vi börjar nu bli klara med planeringen av dopet! Datum är klart och kyrkan bokad! Vår underbara präst har löst det så att vi får det precis som vi vill! Kunde inte haft mer tur med att få en väldigt förstående präst! En beställning på inbjudningskort är gjord och dessa är förberedda, ska bara justeras till med rätt info och bild! Även föreningslokalen är bokad för efterföljande "sittning" och igår frågade vi två av våra underbara vänner om de ville bli gudföräldrar och de ville de! Och då satte ju blivande gudmodern griller i skallen på mig genom att börja prata om det de ska köpa till Cassandra i doppresent! Och efter att hon förklarat (utan att avslöja) så kan jag bara konstatera att jag har inte en chans i h-vete att lista ut vad detta tingest är för något! Dyrt som skrutt, tokiga människor! Flickigt men inte rosa. Något hon kan ha länge. Finns knappt några. Troligen först i stan med detta. Ja, ni förstår kanske att min hjärna snurrar på högvarv just nu! Men det blir en rolig överraskning att se fram emot!

Idag ska jag ju då in till stan och då ska jag passa på att slinka in på Metra en sväng och titta lite på sidenband till dopklänningen. Hennes färgtema blir ju lila så någon form av lila band blir det. Tanken just nu är någon ganska stark/mörk/kraftig lila nyans men jag får se vad jag hittar! Ska även passa på att köpa lite band till att göra napphållare! Har beställt lite saker som snart ska komma så att jag kan sätta igång! Snacka om att hon kommer ha gott om napphållare när jag väl är klar!

Ska även se om jag kan hitta en jacka till Kristoffer. Köpte förvisso två stycken i måndags, men inte riktigt vad jag egentligen var ute efter men det var liksom det som fanns! Men nu har jag eventuellt hittat det jag söker så då byter jag den ena! Måste också hitta nån jacka till Cassandra. Trodde jag hade Jonathans vindstopper kvar men den sålde jag helt klart! Annars är det väl inte så mycket mer jag ska göra i stan idag tror jag. Jo just det, inte att förglömma! Stora killen behöver ju ny jacka också så det blir en tur till HM och se om de har någon softshell i rätt färg och storlek hemma, annars blir det till att beställa!

Så nu ska jag gå och gör mig lite i ordning för snart vaknar nog lilla slurpa-lurpan och när hon har ätit måste vi ju åka!

Ha en härlig dag alla, det ska jag försöka ha!

Finaste, finaste lilla killen!
Mamma saknar dig och mamma älskar dig, ända till månen och hem igen!
Och det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid att göra!

Här är en fin bild på din lillasyster, 5 veckor gammal!

 

Var ett tag sen nu igen!

Och jag som skulle försöka skärpa mig och skriva oftare, så blir det precis tvärt om! Men sånt är livet! När jag har lediga stunder finns det så oändligt mycket mer att göra... städa, tvätta, ägna sig åt Mr K... ja listan kan göras väldigt lång! Och ska jag vara helt ärlig så är jag inne i en lite anti-blogg-period! Känns jobbig att skriva nu. Men jag skriver ju lite då och då i alla fall så det får räcka!

Veckan som gått har varit väldigt lugn. Inget speciellt har väl hänt. Lilla damen blev en månad i onsdags och det är ju något speciellt så sett, men annars inte mycket! Igår var jag på Modehuset och handlade lite fina kläder till Cassandra! Hade lite rabattkuponger att förbruka, dessa kan ju inte få gå till spillo! I torsdags var jag och gubben (ja givetvis var C med, K var på dagis och A i skolan) på IKEA. Käkade lunch och inhandlade lite vi behövde. Nya lampor till vardagsrummet, överkast till K:s rum, ram till en förstoring av C och lite annat smått och gott! Idag var jag i stan en supersnabbis och köpte bilstolsadaptern till barnvagnen. De skulle fått in den för tre veckor sedan men den har varit restad, men nu hade den äntligen kommit! Bra, för det är så smidigt med en sådan!

Kristoffer var överlycklig i tisdags när det åter var dags för dagis efter sportlovet! Han tyckte inte alls om att ha sportlov, han ville till dagis. Skönt att han tycker om sitt dagis! Sen har han haft en kompis från dagis här ett par eftermiddagar och lekt med. Har dock lite svårt att förstå mig på denna killen. Han är snäll och så men han ljuger så förbaskat mycket! Hela tiden! Och så berättar han aldrig för sin pappa att han sticker hit så en stund efter att killen kommer så plingar pappan på dörren och kollar om han är här! I går var de dock hemma hos honom i stället, men jag är ju inte så glad åt det för pappan röker ju inomhus! Men det får väl gå för ett par timmar lite emellanåt. Fast det blir ju dusch efteråt, för man kan ju inte säga att han luktar gott när han kommer hem igen! Men han tycker att det är himla kul att få gå hem till kompisen!

Alexander börjar bli stor, kan jag lugnt konstatera... Tidigare följde han ofta med kompisar hem efter skolan och kom hem till middagen vid sextiden. Sen var han hemma på kvällen. Nu sticker han iväg efter middagen och är borta på kvällarna istället! Ja, det är ju bara att vänja sig, men det känns lustigt!

I morgon är jag själv med kidsen, gubben ska på möte hela dagen! Och Alexander har två träningsmatcher på eftermiddagen. Så vi sitter och klurar på hur vi ska lösa transport dit och hem. Dit går det buss, men när vi ska hem har sista bussen redan gått! Men jag tror att vi löst det. Förhoppningsvis hinner Lucas hem innan matcherna är slut! Gör han inte det, sitter vi liksom lite i skiten om man säger så... Visst, det är inte långt, bara borta vid arenans träningsplaner. Men att gå därifrån med Kristoffer som då måste gå för egna ben efter att härjat omkring runt planerna i över två timmar kan bli lite problematiskt! Och jag vägrar gå hela den vägen med en ståbräda för då får man ju gå som en jäkla mupp! Så oskönt, så det undviker vi gärna! Men det löser sig väl alltid på ett eller annat sätt! Hoppas jag... Visst, vi kan ju kolla om han kan åka med en lagkamrat, men jag vill ju gärna se matcherna och det vill även Kristoffer göra.

Vi har i veckan skrivit papperna till Skatteverket om lilla sessans namn. Cassandra, Inger, Monica ska hon heta! Monica efter mig och min mamma, vi heter det som andranamn båda två. Inger efter barnens farmor som gick bort hastigt för 3,5 år sedan. Så det brevet ligger här jämte mig, nu ska vi bara fixa frimärke och få det på lådan också! Måste även ta tag i det där med dopet! Försöka klura ut när vi ska ha det och hur och var och lite så. Vi vill ha det i kyrkan, helst samma kyrka som Jonathan och Kristoffer döptes i. Men vi vill helst inte ha en hel gudstjänst, för vi och han där uppe är fortfarande inte vänner. Så vi känner inte för en hel gudstjänst med massor av lovord och liknande till honom. Men saken är den att vår kyrka nog inte har endast dop, utan endast vid gudstjänst! Och i så fall måste vi ta beslut om vilket vi helst vill. Byta kyrka eller stå ut med en gudstjänst?? Vi vill i alla fall ha "vår" präst som begravde Jonathan. Vi hade ju sån tur att han jobbade just den dagen begravningen skulle hållas. Det är dock inte samma präst som döpte J och K, vår kyrka har två präster så detta är den andra! Men vi tyckte så bra om honom, han förstod oss så bra utan att vi behövde säga något. Så det känns helt självklart att låta honom döpa lilla C! Men sen har vi lite problem med vem/vilka vi ska ha som gudföräldrar. Innan har vi "använt oss av" våra syskon, men de har ju tagit slut nu om man säger så! Har ett par olika alternativ, men vi har väldigt svårt att bestämma vad som känns bäst! Och den är det ju inte givet att den/de som vi har i åtanke vill! Men det återstår att se!

Nä, nu ska jag lägga Kristoffer och sen blir det slappande i soffan med en film!

Hej finaste fisen!
Idag var jag vid din grav och tände ljus för dig, min älskade ängel! Snart blir det varmare ute så att vi kan sätta blommor igen! Och så ska jag göra om din rabatt till våren. Mer stenar blir det och så ska jag sätta dit den stora fina sten-nallen vi har köpt till dig! Önskar att du var här hos oss, för vi saknar dig så otroligt mycket! Och vi älskar dig! För alltid. För evigt!

Upp och ner, ner och upp...

Det mesta känns "lustigt" just nu. Hittar inget bättre ord för att förklara. Mina känslor åker upp och ner som en jo-jo. Ena sekunden - total lycka. Nästa sekund - oändlig sorg. Fruktansvärt jobbigt. Blir ingen ro för varken tankar, känslor eller hjärta när det är på detta sättet. Visst, det var väntat, jag är inte det minsta förvånad att jag känner så. Lustigt vore väl annars? Men det ändrar ju inte på det faktum att det är skitjobbigt! Ena sekunden tittar jag på Cassandra och känner mig så lycklig och glad att jag nästan börjar gråta, av lycka! Nästa sekund så tänker jag på Jonathan, eller ser ett fotografi av honom, och då kommer tårarna vare sig jag vill det eller inte och hjärtat gör så ont så ont. Blir ingen återhämtningstid alls emellan de olika känslorna och det är fruktansvärt! På ett sätt känner jag sån skuld när jag gosar med Cassandra men på ett sätt inte. Jag tror faktiskt inte att Jonathan skulle vilja att jag känner skuld när jag gosar med hans fina lilla syster! Värst av allt var det igår när jag var ute och gick med Cassandra i vagnen. Då låg hon och sov så gott med lilla munnen lite öppen och huvudet gungade fram och tillbaka, helt lealöst. Då kom tårarna och jag fick så ont i hjärtat och kände sånt obehag att jag nästan kräktes. Precis så såg Jonathan ut när jag fick ta upp honom på akuten, när hans liv var över. Och så har jag sett henne sova flera gånger sen dess. Jag klarar inte se det! Jag lägger upp hennes täcke så att det täcker munnen! Inte så att jag drar det över ansiktet, då kan det ju bli lite varmt. Men jag liksom viker upp det framför ansiktet så att jag inte ser henne! Värst är det nog när hon ligger i min famn och ser ut så för då kan jag ju inte "gömma" henne! Jag far illa bara av att tänka på det! Men det blir förhoppningsvis bättre och lättare med tiden... hoppas jag i alla fall...

Vi var på BVC igår. Både för Cassandras del och Kristoffers. BVC-damen ville göra en ny koll av Kristoffers tal och hon hade inget alls att anmärka på nu! Allt lät bara bra! De uttal som inte sitter helt rent än är helt klart på G så då är vi nöjda! När det gäller Cassandra så kan vi inte vara annat än nöjda med tillväxten. Igår var första gången sen hon föddes som vi mätte henne och hon har växt tre cm! Så nu är hon 47 cm lång! Med andra ord snittar hon en cm/vecka för i dag är hon ju tre veckor gammal! Och när det gäller vikten. Ja hennes kurva går inte lite uppåt, den går spikrakt/lodrätt uppåt! Hon har på en vecka gått upp 375 gram och väger nu 3 450 gram! Börjar ju bli stora damen!

I går hade vi även besök av en gammal barndomskamrat till mig och det var härligt! Jättefint set med Bamse fick lilla C! Vi fikade och pratade om allt och inget, precis som det ska vara! Så nu har jag haft två härliga besök av två barndomskamrater på bara tre dagar! Känns härligt! Synd bara att vi inte träffas oftare!

I dag har gubben min åter arbetat. Och för min del innebar då detta att jag själv fick utfodra lilla damen på natten! Annars har han gjort det så jag har fått sova och så har han sovit nån timma på förmiddagen. Men inte i natt. Är inte så lämpligt att sitta uppe på nätterna med en liten bäbis när han ska sitta och köra lastbil hela dagen! Hade det bara varit för Cassandra så hade jag kunnat få lite sömn jag också. Jag sov en timme först innan mannen la sig, men sen blev det endast en ynka liten halvtimme på hela natten! Och största anledningen till detta var katterna! Vi kastrerade Zingo i går och då får inte hon vara ute på 10 dagar. Därför har vi fått spärra kattluckan så de inte kommer ut. Ja, vi väljer att hålla den andra katten inne också för vi måste bygga barriärer framför kattluckan (jo, den går att låsa för utgång och vara öppen för ingång) annars håller Zingo på som en tok för att komma ut och då är jag rädd att hon ska lyckas få upp luckan eller ta sönder den! Och när vi har saker framför luckan så går det ju inte att komma in heller! Och släpper vi ut Busan genom ytterdörren så kommer ju inte hon in igen om vi inte är hemma eller om hon blir jagad! Och det vill vi ju inte, så därför får hon också vara inne. Men ingen av damerna är nöjda med detta arrangemang! De försöker ta sig fram till luckan i alla fall och när det inte går sätter de sig och ylar framför den! Och lycka till med att sova då... Men jag har vissa förhoppningar om att det kanske kan bli lite lugnare i natt för i dag har de inte brytt sig så mycket om luckan. Så de kanske har fattat galoppen nu... fast det är väl inte så troligt när det gäller dom två.. men man kan ju alltid hoppas!

Idag har mormor varit och lekt med Kristoffer ett par timmar. Och det var himla skönt, kan jag tillägga! Inte så lätt att orka med att aktivera en hyperaktiv 4,5 åring efter 1,5 timmars sömn! Men nu blev han nöjd, han tycker ju så mycket om att leka med sin mormor! Och hon hade handlat ingredienser till semlor med sig så vi kunde göra semlor ikväll om vi ville. Och tanken var väl att vi skulle göra det, men nu är klockan halv nio och jag håller på att somna. Så vi får se vilket det blir. Sängen eller semlor först och sängen sen...

I morgon ska vi till familjerätten och skriva på papper för faderskapet. Vi är ju inte gifta så då måste det göras! Sen kan vi skicka in papperna för hennes namn. Vi hade en liten fundering först på att låta henne behålla mitt efternamn. Tjejerna i familjen har ett och killarna har ett. Men det blev bara en ytterst liten fundering. Sen bestämde vi att hon självklart ska ha samma efternamn som sina syskon, blir nog enklare så! Annars så ska vi även i morgon åka en liten sväng till Modehuset. Cassandra fick tre fina bodys av farfar i storlek 50. Men vi har så mycket i den storleken så vi tänker byta nån till lite större storlek. Annars lär vi nog inte hitta på så mycket i morgon!

På fredag arbetar mannen igen. Då måste jag in en sväng till stan, till Babyproffsen, och köpa en bilstolsadapter till barnvagnen. Sen måste det handlas och så till kyrkogården. Får se om vi väntar med de sista sakerna tills mannen kommer hem eller om jag orkar med det under dagen. Återstår att se!

Fina lilla Jonathan!
Jag brukar ju alltid skriva ett par rader till dig varje gång jag skriver här. Men jag kommer kanske inte att göra det varje gång längre. Jag får se hur det blir. Det blir svårare och svårare just nu att göra det. Mamma klarar inte riktigt av det alla gånger. Mamma har det ganska jobbigt just nu. Är så väldigt glad för din underbart fina lillasyster. Men samtidigt är jag ju så otroligt ledsen och sorgsen över att du inte är här hos oss! Jag vill krama och pussa på dig också! Inte "bara" på dina syskon! Det är så orättvist att du inte fick stanna hos oss! Mamma saknar dig mer än ord kan säga och jag älskar dig ända till månen och tillbaka igen! För evigt och för alltid är du min son och har för evigt och för alltid har du en stor plats i mammas hjärta!

Slö söndag!

Känner att jag blir allt sämre på att skriva inlägg här i bloggen! Ska försöka bättra mig...

Veckan har varit lugn. Besök på BVC med lillskruttan och hon går upp fint i vikt! Varit och tagit foto på henne till tidningen också och bilden var med i Barometern i fredags! Så söt hon var i sin fina lilla klänning! Det är ju lite roligt med en tjej som man kan klä i fina klänningar nu efter tre killar!

I torsdags var jag och Cassandra en sväng på stan med mamma/mormor och shoppade lite kläder till lilla C. Även en bok, mitt första år, inhandlades. Och en mätsticka till hennes garderob och där hade vi en himla tur! Vi har ju köpt stora fina på Akademibokhandeln till Kristoffer och Jonathan. Såna man kan sätta på en vägg eller en garderobsdörr, som stora klistermärken fast man kan flytta dom. Kristoffer har med en racerbana och Jonathan fick en med ett piratskepp. Och när vi inhandlade Jonathans så fanns det två olika för flickor. En med prinsessor och annat på (kommer dock inte ihåg helt hur den såg ut, men fin var den!) Och en med en blomma med hjärtformade blommor. De hade endast en kvar, de hade reat ut dom! Och som tur var så var den en flickig de hade kvar! Det var den med blomman på, jag hade hellre haft den andra, men det fick ju gå bra i alla fall! Så nu är den på plats! Är ett himla pill och få dit den bra bara, för det är ju även bra om måtten stämmer!

I går (lördags) var vi hemma hos min bror och hans familj för på tisdag fyller svägerskan år så vi firade henne! Supergod smörgåstårta hade hon gjort! Sen åkte vi hem och halvglodde lite på melodifestivalen och den kan inte beskrivas med annat ord än SKANDAL! Hur i h-vete kunde Ranelid gå vidare??? Hade han bara hållt käften själv och låtit den unga tjejen sköta det hela hade ju låten varit ganska ok! Men usch och fy, vad dålig den var med hans babblande och så ser han ju helt hemsk ut! Den ansiktsfärgen kan ju knappast klassas som normal!

Idag har jag haft litet besök av min älskade barndomskamrat! Alltid lika trevligt att träffa henne! Även farfar/svärfar har varit här en sväng. Sen bakades det pizza till middag och nu sitter jag här! Ska titta på Kontoret vid åtta. Tittade på förra avsnittet och kan inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte det var bra eller inte! Vissa delar var ju så pinsamma att man kände riktigt obehag av att titta på det! Sen lär det bli tidigt i sängen för min del, är så trött så jag skulle nog kunna somna redan nu utan större problem!

Veckan som kommer har vi lite att stå i! I morgon ska jag och Alexander till optikern så att han kan prova linser! Sen blir det en fika på stan så att han kan få lite ensamtid med sin mamma! Tisdag ska Zingo till djursjukhuset för kastrering. Skulle gjorts den 1/2 men då fick vi ju lilla C så den tiden fick ändras! Torsdag ska vi till familjerätten och skriva på papper så att tjejen får en pappa rent lagligt sett! Kan ju liksom vara bra... Annars är det ju sportlov, vilket innebär att både Alexander och Kristoffer är hemma från skola och dagis. Mycket bråk och tjafs kommer det med största säkerhet att bli! Just det ja, vi ska även till BVC på tisdag! Väga lilla tjejen och så ska Gunnel lyssna lite på Kristoffer när han pratar. Vid fyraårskontrollen var det vissa ljud/uttal han hade lite svårt för så vi ska ta en ny koll på det! Inga större problem egentligen, men det är ju bra att det kollas upp! Behöver han någon hjälp så är det ju bra om han får det så fort som möjligt!

Nu ska jag fixa lite saker, kanske en latte och lite annat som behövs göras! Men jag slänger in en bild på vår lilla prinsessa här idag!

Cassandra, 1 vecka gammal!

Hej minsta storebrodern!
Ni är så lika när ni var små, alla mina fyra underbart söta barn!
Man ser knappt skillnad på er!
Lillasyster är så fin, du skulle ha tyckt om henne det vet jag! 
Önskar så att vi kunde få ett fotografi med er alla fyra på tillsammans, men då du inte fick vara kvar hos oss så kommer det ju aldrig någonsin att gå!
Och det gör mig så ont!
Mamma älskar dig.
Mamma saknar dig.
För alltid.
För evigt.
Min underbart fina och vackra son!