Ännu en vecka har gått...

Och så har det gått ännu en vecka. För två minuter sedan  var det exakt två veckor sedan Jonathan dödförklarades. (Två minuter sen när jag skrev detta, inte publicerade inlägget!) Och på något sätt har man redan börjat vänja sig. Jag vet, det låter helt sjukt. Men man har slutat lyssna, i alla fall oftast, efter ljuden som betydde att Jonathan var i antågande eller på G att vakna eller liknande. Jonathan-ljud, helt enkelt. Jag får så dåligt samvete bara jag tänker tanken på att jag redan vant mig, men sen tittar jag på något av hans kort. Och då går mitt hjärta åter i tusen bitar. Vant sig, ja på något vis men ändå inte. Kommer aldrig kunna vänja mig vid ett liv utan Jonathan! Glömt? Aldrig någonsin!!! Men vardagen rullar på och enda sättet att klara av den är helt enkelt att man måste acceptera sanningen och verkligheten. Men herre gud så ont det gör...

Denna dagen började med ett besök på sjukhuset för att träffa barnläkaren och kuratorn igen. Denna gång var det bara Lucas och jag, mamma var hos Kristoffer och Alexander. Den preliminära obduktionsrapporten är klar och det visade inte något oväntat. Den kompletta rapporten kan ta flera månader innan den är klar, med de brukar visst skynda på när det gäller barn. Vi pratade mycket om hur barnen verkar ta det, om de pratar om det som hänt. Alexander gör väl det lite grann, dock väldigt väldigt lite. Känns skönt att han ska få träffa skolans kurator nästa vecka. Kristoffer pratar inte alls om det. Tror inte riktigt att han har sett sambandet mellan badet och med att Jonathan inte finns kvar. Och det hoppas jag att han aldrig gör heller! Vi kom överens om att läkaren skulle skicka en remiss till BUP så får vi se om de tycker att han ska komma på besök eller inte. Det är inte säkert att de anser att han behöver det, men jag skulle gärna vilja att någon som kan sin sak får träffa honom. De vet ju vilka signaler de ska kolla efter. De har visst någon form av lekterapi - sandlåda. De använder visst dockskåp och liknande saker så att de kan spela upp vissa scener. Och vi är då med och får höra vad han svarar på deras frågor. Sen är tanken att vi själva ska kunna göra detta hemma tillsammans med Kristoffer. Vi pratade sjukskrivning. Bådas går ju ut på fredagen samma vecka som begravningen. Jag kände att det var lite väl nära inpå att endast en vecka efter begravningen behöva härja med AF. Det hade varit skillnad om jag hade haft något tryggt och bekant att gå tillbaka till, då hade jag nog gjort det efter en vecka. Det är inte bra att dra ut på det för lång tid heller. Men som det är nu så blir jag sjukskriven ytterligare två veckor till, så tre veckor efter begravningen. Jag fick även ett par tips och övningar att göra när panikattackerna kommer, så att jag inte behöver ta tabletter. På begravningen vill jag definitivt INTE ta några lugnande tabletter. Är livrädd att jag i så fall kommer att "vakna upp" efteråt och känna att jag helt missade begravningen för att jag inte var klar i huvudet. Och det är en risk jag inte är villig att ta, så inga piller den 7 mars!! En av dessa övningar kan även fungera om man har problem att somna. Som det är nu tar jag insomningstabletter och kommer att göra så till efter begravningen. Vi var överens om att nu inte var rätt läge att försöka utan. Nu är sömnen mycket viktigare än riskerna för beroende. Men efter begravningen så ska jag börja försöka klar mig utan. Prova varannan natt eller dela tabletten på mitten. Göra övningen jag fick av kuratorn. Ja, försöka klar mig på egen hand helt enkelt.

Efter sjukhusbesöket åkte vi hem och lagade lite lunch. Spaghetti med bacon broccoli och ostsås. Sen åkte mamma och jag iväg på shoppingrunda. Vi startade på Modehuset. Vi betade av en affär i taget. Men redan i första hittade jag ett alternativ. En jättefin blus/tunika/top...överdel, helt enkelt. Tycker det heter så mycket olika nu för tiden... Hittade även ett par byxor som satt riktigt bra. Men jag var inte helt 100 nöjd med överdelen och byxorna tillsammans. Men jag köpte det i alla fall så att jag var säker på att ha något! Hittar jag något annat kan jag lämna tillbaka detta tänkte jag! Men till mig hittade jag inte något bättre på Modehuset. Hittade en kjol jag tyckte väldigt mycket om men den fanns inte i rätt storlek, varken där, i stan eller på Öland. Så det sket sig! Till Kristoffer hittade jag en kortärmad randig tröja i vitt och ett par gråa nyanser som hade en krage. Och en tunn fin kofta till som också var grå. Byxor köpte vi ju på rean i januari, så det var redan klart. Dessa byxor skulle Kristoffer haft på sig för första gången på Jonathans 1-årskalas. Nu blir det på begravningen istället. Men jag blev helt tokig på att de hela tiden måste förstöra alla kill-kläder med en massa dekaler och tryck! Vill man inte ha det så blir det skittråkiga enfärgade. Varför måste det vara så, frågade jag killen i kassan. Det är för att det är de kläderna som säljer bäst. Hur fan kan de veta det, frågade jag, det finns ju inget annat att välja på! Dom kan ju inte säga att kläder som inte finns inte säljer bra...eller? Jaja, skit samma. Den kortärmade tröjan är tyvärr bara randig på framsidan. Baksidan är det tryck över hela jävla ryggen! Men han ska ju ha koftan över så det syns inte. Och skulle han vilja ta av sig koftan så är inte det hela världen, han är faktiskt ett barn! Men det är ändå irriterande att det måste vara så!

Vi fortsatte vår shoppingrunda inne i stan. Startade i blomaffären. Jag skulle lämna in sidenbanden som ska vara med i kistdekorationen. Skulle även välja vaser till arrangemanget vid fotot på vår lilla mottagning efteråt. Det slutade med att mamma beställde hennes och pappas arrangemang också och det arrangemanget tror jag blir riktigt fint! Sen gick vi till bokhandeln. Kuratorn och läkaren rekommenderade "Adjö herr Muffin" att läsa för Kristoffer för att förbereda honom inför begravningen. Ville även få tag på en annan bok också som handlar om en farmor som dör. Muffin är ju en hamster så jag tänkte det kunde vara bra med en bok om en människa också. Men den hade de inte inne i någon av bokhandlarna. Vi gick vidare på vår klädjakt och jag tänkte att jag skulle dubbelkolla så att butiken i stan verkligen inte hade kjolen jag ville ha. Det hade de inte, men däremot hade de en annan kjol som jag inte såg på Modehuset. Och det roliga i det hela är att jag tyckte ännu bättre om denna kjolen! Så nu kan jag lämna tillbaka byxorna. Eller jag kommer nog byta dem till ett par mer användbara byxor. Har mer användning för ett par mer vardagsaktiga byxor en ett par svarta finbyxor. Hade tänkt mig en svart kofta också, men det är kraftig spets/brodyr på ärmarna på överdelen och då blev det väldigt knöligt med en kofta. Så jag får ta ett linne under och hoppas att det inte är alltför kallt i kyrkan och ute den dagen! Till Alexander inhandlades en svart skjorta och en vit slips. Han sa häromdagen att han ändrat sig och ville ha skjorta och slips. Då tyckte han att det var skittråkigt med vit skjorta och vit slips så då ville han ha svart skjorta istället! Vi får dock se om han kan ha slipsen. Det finns bara en storlek på "begravningsslipsar" och de är väldigt breda! Längden är nog inte så stort problem, den går ju faktiskt att klippa av! Men om den är för bred så blir knuten väldigt stor. Men vi får prova, annars får han antingen ha bara skjortan utan slips eller ha skjortan under tröjan som var tänkt från början. Skor måste vi däremot köpa nya till honom. Tycker inte riktigt att knallröda gympadojor passar tillfället! Så nu är hela familjens kläder i stort sett klara. En sak mindre att bry sig om.

En sväng till Maxi på hemvägen blev det också. Behövde handla lite godis och läsk till helgen. En del annat  blev det onekligen också. Väl hemma igen så hade Lucas i stort sett maten klar. Alexander var, och är fortfarande, inte hemma. Han är på ny övernattning i Smedby. De hämtade honom i förmiddags när vi fortfarande var på sjukhuset. Måste kolla när han ska hämtas i morgon. I morgon kommer även "lektanten" på besök.

Nu tänker jag sätta mig och titta på Let´s Dance som började för en stund sedan. Kristoffer ligger och sover, han kom till mig för en halvtimme sedan och sa "Mamma, det är läggdags" så det var bara att stoppa om honom i sin säng! Gullunge! Thé finns det även denna kväll, som alla andra. Livsviktigt. Köpte en liten kaka som jag inte ätit tidigare. Till formen såg den ut som en dammsugare men var beige med nötter på. Lattebit tror jag den hette. Får väl se om den är god, men hoppas det!