Går inte riktigt som jag vill...

Idag har jag suttit hela kvällen med att försöka ladda upp fotografierna för framkallning! Och det går inget vidare...Ok, även jag fattar att det tar ett tag att ladda upp 421 bilder. Och dum i huvet som jag är så laddar jag upp alla på en gång istället för att dela upp och lägga upp i omgångar... Men skiten avbryts hela tiden! Det längsta jag kom var tills det "bara" var 83 bilder kvar... Då blir man ju riktigt glad, med tanke på att det tog över 2,5 timmar att komma så långt!!! Arg är bara förnamnen just nu! Vi har ett erbjudande om 100 kopior gratis på Fujifilm. Passar bra nu tänkte vi. Men skit i det då! Så vi tänkte lägga korten på ett USB-minne och ta det i en affär istället. Men när jag sitter och kollar runt lite på nätet vad de olika butikerna tar så är de klart dyrare. De ligger minst 15 öre dyrare och uppåt. Visst, det låter inte mycket med 15 öre. Men är det så många bilder som vi har så blir det ändå lite pengar, cirkus 63 kronor...och så får man lägga till de 100 gratiskopiorna. Ytterligare 75 kronor. Då blir det ändå en slant. Och vi har en hel del tråkiga utgifter ändå nu, så då vore det ju skönt att kunna spara in lite nånstans i alla fall! Och så kom jag på att man ändå får stå själv i affären vid nån apparat och ladda upp korten där. Tänk om det tar lika jävla lång tid som hemifrån?!?! Den tiden finns inte! Är man hemma kan man ju i alla fall göra något annat samtidigt! Men vi får se. Jag tänkte köra igång en gång till när vi inte ska internetta något mer för kvällen och låta det gå över natten. Är det klart i morgon så är det, annars får vi fatta beslut om fortsättningen då!

Dagen började dock klart bättre än vad den verkar sluta! Sovmorgon. Kristoffer vaknade visserligen ganska tidigt, men lade sig och sov ett tag till hos oss. Sen gick jag upp och satte på barnprogrammen till honom och gick och la mig igen. Klockan 10 vaknade jag och gick upp! Skönt! Men då var det dags att kliva upp, jag skulle bli hämtad kl 11 för en ny tur till Modehuset och ny koftjakt. Jag hade gett upp hoppet och tyckte eventuellt att det blev lite knöligt i armarna, men jag har ångrat mig. Tror det finns ganska stor risk att jag kommer frysa rejält på begravningen utan kofta. Givetvis lite beroende på väder, men hellre på den säkra sidan. Det slutade i alla fall med att jag hittade två olika koftor. Köpte hem båda för att prova i lugn och ro och har nu bestämt mig för vilken jag ska ha. Sen återstår att se om jag lämnar tillbaka den andra eller behåller den också... Men jag kom på nu ikväll att jag måste inhandla en svart handväska! Jag äger ingen! Bara en som är lite för stor och med knallrosa detaljer! Inte riktigt vad jag tänkt mig! Men jag måste ha en väska i alla fall till begravningen. Jag har insett att jag inte kommer att kunna ha på mig mina glasögon, så jag behöver nånstans att lägga ner dom. Och så givetvis pappersnäsdukar i massor. Det kommer att gå åt... Kan vara bra att få rum med något som Kristoffer kan sitta och pula lite med ifall han blir uttråkad. Så imorgon blir det att kolla väska!

Lucas bad mig att gå in på Dressman och köpa honom en vit skjorta när jag ändå var där. Så jag gick in i affären och fram till väggen där alla deras vita skjortor hängde. Och sen bara glodde jag. Jaha. Inte fick det gå så lätt inte! Det fann flera olika nyanser av vitt. Vitt som gick åt det blåa hållet och åt det beiga hållet. Olika vävningar av tyget. Diskret randning i vävningen och helt släta... Jag ringde upp honom och sa att det här får du fixa själv. Du får ta med dig den vits slipsen och kolla, så det står också på morgondagens att-göra-lista! Men jag fick tag på en vit pikétröja till Alexander! Kommer inte ihåg om jag skrev igår (och är alldeles för lat för att kolla efter) om att Alexander inte längre ville ha svart skjorta och vit slips som han tidigare ville ha. Vi upplös honom om att han var tvungen att stoppa ner skjortan i byxorna och då ville han inte! Men med en vit krage under den svarta tröjan så får han ändå fram den vita detaljen som slipsen gett. Jag tror det blir bra. Mitt sällskap för dagen var åter igen "lektanten".

Nu tänker jag dock klargöra vem denna "lektant" är för er som inte vet. Tror inte det gör något, eller hur Anna? Denna "lektant" heter Anna och vi har känt varandra sen gymnasiet. Vi kom dock ifrån varandra strax efter vi slutat skolan. Men en sommardag 1999 stötte vi på varandra igen på cykelvägen. Jag hade varit med Alexander på BVC och Anna hade varit på Systembolaget. Sen dess är hon ett stående inslag i vår familj och har spenderat mycket tid med oss och våra barn. Stämpeln "lektant" vet vi nog inte riktigt vem som kom på, men det är ju det hon så många gånger har varit! Så det är passande. Men det känns så dumt att sitta här och skriva "lektant" hela tiden, ni kanske tror att det är nån gammal käring! Så nu vet ni det!

Efter Modehuset blev det en snabbis på IKEA. Behövde köpa den större lådan jag ska ha Jonathans minnessaker i. Glömde det sist jag var där. Sedan blev det en snabbtur på Citygross för att inhandla lite snabblagad lunch. Färdiggrillad kyckling och potatissallad, mycket snabbare går inte att få. Men gott är det! Jag hade som vanligt inte ätit något innan vi åkte, så när vi kom hem ca kl 14 var jag rejält hungrig. Jag kan inte längre äta något om jag ska iväg, för jag får så fruktansvärt ont i min mage. Då är det bättre att vara hungrig och äta när jag kommer hem och kan gå på min egen toalett efteråt! För ont får jag när jag än äter och vad jag än äter. Så har jag haft det i många år, lättirriterad tarm eller liknande heter det visst. Men nu har det blivit sju resor värre och det är ju inte så konstigt! Anna följde med hem en sväng. Svängen visade sig dock bli ett antal timmar. Timmar av lek med Kristoffer bland annat! Hon hade ju köpt ett låtande gosedjur igår som han blev helt tokrädd för. Så det bytte jag idag till en massa träklossar. Han älskar att bygga hus, rymdraketer, människor och jag vet inte vad! Bra tålamod har han också, kan sitta långa stunder med det sen ropar ha att vi ska komma och titta! Duktiga killen! Vi pratade i morse om vad han ville ha istället för dinosaurien och kom då fram till fler klossar. Jag hann faktiskt både öppna dörren och i alla fall få en fot innanför innan han kom farande och frågade om jag köpit klossar till honom! Jag vet att det inte heter köpigt, men det vet inte Kristoffer!

Sen efter att Anna åkt hem har jag suttit och försökt ladda upp korten. Tittade på Solsidan givetvis! Och så har jag färgat håret. Lite neutralare denna gången. Mörkare brun-rött istället för det orange-röda jag haft sista tiden. Känns mer passande både till begravningen och min sinnesstämning. Läste min gamla grannes blogg och såg att hon håller på att kolla vilka som ska gå på begravningen, för hon tänker fixa så att de som vill kan träffas efteråt för en liten fika och prata lite. Vi har ju ingen "mottagning" efteråt, blir bara närmaste familjen. Mina föräldrar, min bror med familj, Lucas pappa och Lucas bror med familj. Känner inte för något större. Men denna fina vän kände att det kunde vara skönt för "resterande" att inte bara behöva åka direkt hem till sitt utan att de kan träffas lite. Underbar idé! Jag har fått reda på ett par som kommer, annars har jag ingen koll alls. Det är två som kommer åka från "fel" sida av landet till vår sida. Den ena vet jag åker över dagen "bara" för vår skull. Den andra vet jag inte riktigt, men jag skulle nog tro att hon passar på att träffa sin familj också som bor här. Jag hade trott att det inte skulle spela så stor roll vilka som kommer på begravningen, jag skulle ändå inte ha ork/tid/lust att se efter...ja, eller nåt sånt i alla fall. Vet att det låter elakt, men det kändes så tidigare. Jag kommer ju ha fullt upp med mig själv och barnen för att tänka på vilka andra som är där! Men oj så fel jag hade! Jag har börjat gråta när jag fått reda på vilka som kommer, gråtit för att jag blivit glad över att de bryr sig så mycket! Så jag har omvärderat och kan nu konstatera att det betyder VÄLDIGT mycket att det kommer vänner till mig på begravningen! Men man vet ju inte alls vilka som kommer! Många tycker att det är så jobbigt att de inte klarar av det och en del vill inte tränga sig på...Vi hade ju inte skrivit ut när begravningen var om vi inte velat att folk skulle "tränga sig på". Men i sorg tänker man olika. Det är som min vän sagt, hur jobbigt det än må vara så är det bara en timme av mitt liv. För dom, alltså oss, är det resten av våra liv...Sant. Fast jag vet också att för henne är det mycket mer än bara en timme. Mycket mer, för hon är en så fin vän så hon fixar med en massa som hon egentligen inte behöver göra. Men jag uppskattar det något enormt!

Kvällen har dock bjudit på väldigt mycket jobbiga tankar. Jag har ju inte kunnat använda datorn pga kortuppladdningen! De gånger jag försökte sket det sig direkt! och tv:n hade som vanligt inte mycket att bjuda på. Har suttit och klippt av alla lappar från gosedjuren som ska användas vid begravningen och även de som jag ska lägga ner till Jonathan i hans lilla kista. Men åter till tankarna. De har kommit i rasande takt. En himla massa "tänk om vi inte hade gjort så utan så istället..." Ja, är man inte tokig innan så blir man det av alla dessa tankar. Det går inte att ändra på det som hänt i alla fall, men det fattar inte tankarna. Men det är sånt jag anser att kuratorer finns till för, så det kommer jag ta upp med henne på tisdag. Alla dessa tänk-om-tankar... Satt och tittade på den digitala fotoramen. Den står så att jag ser den när jag sitter i soffan. Ibland tittar jag mer på den än på tv:n. Ikväll kändes det som om jag bara ville stänga av den för att det gjorde så ont att se alla fina kort på min underbara Jonathan. Ja, det är givetvis kort på mina andra två underbara killar där också. Men sen kom jag på att jag skulle nog inte överleva om jag INTE fick titta på korten. Blir lite lätt tokig av allt detta kan jag säga. Ena sekunden vill jag inte se några saker alls för att jag tror att det ska kännas lättare. Nästa sekund blir jag tokförbannad på mig själv för att jag tänkt dessa tankar, för det är ju så självklart att jag vill titta på hans kort och leksaker. Plockade ner ett par saker till i minneslådan idag. Den är orange och fin. Precis som hans pärm. Jag vet att jag tidigare skrivit att jag har färgkoder till barnen när det gäller olika saker. Jonathans färg var egentligen brun, som doprosetten, men det är inte alla saker man hittar i brunt! Pärmen var en sån sak, så den blev orange. Därför har han både brunt och orange som "sin" färg! Jag måste dock ner till förrådet och ta fram kartongen med 50/56-kläderna. Där i ligger nämligen ett par klädesplagg jag vill lägga ner i den orangea fina lådan!

Nähä, nu blir det sängen! I morgon måste men upp tidigt igen, Alexander ska ju till skolan! Och kl 10 ska vi lämna Kristoffer på dagis och sen blir det en tur in till stan för att fixa ovanstående nämnda saker. Kl 13 kommer prästen för vidare planering av begravningen, så det blir en tung dag. Ännu tyngre blir det på tisdag. Då ska jag lägga över min älskade lilla unge i hans lilla vita kista....Så nu behöver jag all vila jag kan få, så God Natt! (orkar inte med att kontrolläsa ikväll, så stavfelen bjuder jag på idag min vän!)