Planeringar och tankar i massor...

Nu har vi ringt och beställt tid hos begravningsbyrån. Kl 10 i morgon.
Har också ringt folktandvården och avbokat Alexanders tid på fredag.
Passade då också på att avboka Jonathans tid den 2 mars...
Ringt kuratorn och väntar på att hon ska ringa upp.
Har lite fler funderingar.
Hon pratade ju om att stoppa direktreklam. Men sen har vi hu en del klubbar vi är med i.
Pampers, Nestlé, Libero. De skickar ju ut erbjudande och varuprover.
Góboken ringer ju stup i kvarten...
Men hon kan kanske hjälpa till även med detta?

Nu har vi fått veta att den preliminär obduktionsrapporten ska vara klar i eftermiddag, så nu kan vi gå vidare i planeringen. Innan den är klar har vi ju inte kunnat göra något. Läkarna på sjukhuset sa att vi inte kunde ha begravningen innan den "riktiga" rapporten var klar och att det kunde ta ett tag. Men idag sa polisen till oss att det räcker med den preliminära, det bord dom veta... Så nu kan vi i alla fall börja titta på datum. Jag känner dock att vi inte viss stressa det hela för mycket. Men vi kan ju få in en dödsannons nu när vi kan bestämma datum. Fick också veta att Jonathan kommer tillbaka till Kalmar i morgon eller fredag. Polisen skulle ringa oss och meddela när han var tillbaka om vi ville det. Han skulle även kontakta sjukhuset åt oss så att de vet att vi vill ha "visning" på lördag. "Visning" låter hemskt, men jag hittar inte något annat ord. Sista avsked. Fast för mig blir det ju inte det. Jag kommer ju vara med när han ska bäddas ner i kistan. Men för övrig familj blir det sista chansen. För de som vill. Känner också att det finns ett par till som vi vill fråga om de vill vara med. Det är ju inte säkert att de orkar/vill, utan hellre minns honom i livet. Men våra barn har en underbar "lektant" som kanske vill följa med. Och med tant menar jag inte att hon är gammal! Men det är det namnet hon fått. Och så våra närmsta vänner son också är våra gamla grannar kanske också vill följa med. De har ju stått oss och Jonathan lite extra nära. Men det är ju bara om de själva känner att de vill. Och kan fixa barnvakt. Eller så kanske frun i familjen jobbar, eller mannen spelar match. Inga krav från oss. Helt frivilligt. Ska bara komma på ett bra sätt att fråga dom, för jag orkar nog inte ringa...

Personalen på Kristoffers dag är helt underbara och snälla. Nästa vecka är det ju sportlov och då får han ju egentligen inte vara där. Men det får han. Vi kommer att ha honom där som vanligt, 15 timmar. Han behöver ju sin vardag och sina kompisar. Och vi behöver lite tid utan lilla yrvädret som far omkring här som en stormvind och babblar oavbrutet! Det är så svårt att sitta och prata, planera, ringa osv när han är på en hela tiden och det är så svårt att hela tiden säga nej, tyst, gå bort lite...han förstår ju inte riktigt allt detta.

I eftermiddag kommer barnens farfar på lite fika och träffa oss. Lucas är ju liksom inte så bra på att prata om detta och har då heller inte ringt sin pappa så många gånger. Och han i sin tur vill väl inte ringa och störa. Men han hade ringt min mamma häromdagen för att kolla hur vi mådde och då sa hon att han kände sig väldigt utanför. Men det har blivit så, jag pratar med "min sida" så överlåter jag "Lucas sida" åt honom. Men nu fick jag säga till honom att ringa sin pappa.

Detta som hänt oss har ju inte bara drabbat oss, utan alla i vår närhet. Men jag känner ju liksom att det är vi som är mest drabbade så vi ska inte behöva ta massa hänsyn till andra...Men sen är jag som jag är, tänker ibland alldeles för mycket på alla andra...

Nu börjar min mage protestera högljutt. Tydligen är den inte nöjd med dagens matintag. Eller rättare sagt brist på matintag. Tre koppar thé och två potatisskruvar räcker tydligen inte...Så nu slutar jag för denna gång, men jag kommer med största säkerhet återkomma innan dagen är slut. Lär behöva tömma skallen innan jag ska gå och lägga mig ikväll.