Innan jag hann lägga mig dök nya tankar upp i skallen. Lika bra att få dem ur sig, att ta med dom i sängen är inget bra...
På fredagen på sjukhuset när allt var över för Jonathan frågade personalen om vi ville att de ringde sjukhusprästen. Nej tack, sa jag (Lucas också). Jag tycker inte speciellt mycket om han där uppe just nu och en präst är allt för nära honom för att jag ska vilja träffa någon. Det skulle bara kännas som ett hån.
När jag igår kom till bårhuset för att hälsa på min lilla ängel så mötte en präst oss. Tidigare hade Jonathan varit på barnkliniken, men nu hade han då flyttats till bårhuset. Prästen sa att han hade blivit så förvånad när han läst i tidningen vad som hänt för han hade ju inte blivit inkallad. Det är tydligen ovanligt att man inte vill träffa prästen...Nu frågade prästen frågade om jag ville att han skulle läsa eller sjunga något under tiden. Jag bara tittade på honom och sa NEJ TACK!! Jag står inte på så god fot med Gud just nu så det skulle bara kännas som ett hån, sa jag. Vad paff han blev. Det är tydligen inte så vanligt att man säger en sån sak till en präst. Men ok, brutalt ärlig, det är jag det!
Jag kan nämligen inte förstå varför Gud låter en del människor gå igenom livet utan minsta bekymmer!
Medan en del får ta mer skit än vad som borde vara tillåtet.
Känner nog att vi tillhör den senare kategorin. Vårt första barn tog han ifrån oss runt graviditetsvecka 25. En liten tjej...Andra barnet försökte han också ta, den jäveln! I graviditetsvecka 32. Men tack vare en väldigt observant och bra barnmorska och snabba beslut på av förlossningsläkarna så klarade han sig, vår Alexander! Sen fick vi vänta i fyra långa år innan vi blev gravida igen, med Kristoffer. Och efter det ytterligare nästan två år innan vi blev gravida med Jonathan. Våra barn har inte kommit lätt om man säger så, men fruktansvärt efterlängtade!
Efter dessa händelser kunde man kanske anse att vi fått vårt! Eller? Var det för mycket begärt? Tydligen...
En del säger att Gud inte ger en mer än man klarar av, men bara för att jag tydligen är en stark person, är det inte rätt att utsätta mig för allt detta! Ge alla lite istället så kanske alla blir lite starkare!!! Det är inte meningen att några starka ska få ta de svagas dos också!!!
Där har ni anledningen till att jag INTE tycker om Gud nu....får se om jag kommer på andra tankar med tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar