Lugn dag idag.

Idag var första dagen på ett tag nu som har varit lugn. Och då menar jag lugn från saker att göra. Tankemässigt har det nog varit den stressigaste på flera dagar. Jag har ju som sagt inte haft så mycket att göra, så det har funnits tid för tankar. I går kväll började jag dock misstänka att jag åkt på maginfluensan. Satt och pratade i telefonen när jag började kallsvettas och må allmänt lustigt. Senare började jag må illa. Inte så att jag behövde kräkas, men nästan. Så jag tänkte som så att självklart. Det är ju inte som om jag har nog med skit ändå...Men det gick över och idag har jag mått bra. Tills för en stund sedan. Då började det igen. Precis som igår. Mamma tror att det är kroppens sätt att reagera på allt som hänt och det låter som om det kan ligga något i det. Det skulle ju vara ganska lustig maginfluensa annars, som bara visar sitt fula tryne kvällstid. Ganska sent på kvällen också, när man sitter och slappnar av. Så jag tog ett åksjukepiller. Kan det funka mot graviditetsillamående kan det kanske funka mot kvälls/stressillamående också! Värt att testa, lär ju knappast bli värre i alla fall.

Stor det av eftermiddagen höll jag på att ordna med fotografier. Inga framkallade, för det har vi inte gjort sen januari 2008. Så duktiga är vi! Men jag hade alla kort på min gamla dator aka "gamla Bettan" och så hade vi kort på kameran, på telefonen och från andra. Sammanställa alla så att de hamnar på ett och samma ställe. Ta ny säkerhetskopia. Och så det som var meningen med allt arbete - fixa en mapp till framkallning. Den mappen består nu av 421 kort...och då kom vi precis på att vi inte tömt Lucas telefon. Så det finns viss risk att antalet ökar! Men då vet jag att jag har sysselsättning när korten kommer. Sitta och kolla med datorn vilka datum de är ifrån så att de kommer i rätt ordning i albumet. Eller rättare sagt albumen. Flertal. Räcker nog inte med ett. Hur eller hur så måste jag köpa fler. Funderade också på att köpa ett litet album för fotona som är tagna på Jonathan efter att han gått bort. Men sen kom jag på att vi kan sätta dem längst bak i det albumet dopkorten ska sitta. Alla tre killarna har lika dana ramfotoalbum där vi har deras dopkort i. Tänkte att det kan vara fint, först dopet och sen livet efter detta. Lite från början till slutet på något vis. Och det är ju inte kort man sätter in i det vanliga albumet, dessa kort är det inte alla man vill ska se. De är ganska privata.

Kristoffer av varit halvt tokig idag tror jag. Inte still eller tyst en sekund! Rätt tröttande i längden kan jag säga...Men samtidigt härligt att han fortfarande är samma goa kille! Alexander tycker han har damp...Ja i så fall hade du det också sa vi till honom. Du var ungefär likadan du, fast du babblade inte konstant. Men sitta still mer än 10 sekunder, det visste du inte hur man gjorde! Vår snälla "lektant" kom hit vid 2-tiden och stannade till strax innan tio. Så hon har lekt, lekt och åter lekt. Inte för att han tyckte det räckte! Han har väldigt svårt att förstå att hon inte är här enbart för att leka med honom, utan att sitta och prata med mig också! Ja, givetvis med Alexander också, men han har inte varit hemma idag. Han sov över i Smedby natten som var så han kom inte hem förens halv sju-tiden. Och sen försvann han in på sitt rum...Fördelen med Kristoffers aktiva dag är dock att kvart i åtta la jag honom i sängen och han somnade ganska omedelbart, så kvällen har varit lugn. Jag fick dock ett litet gråtanfall efter jag bytt blöja och tagit på honom pyjamasen. Vi var på/vid skötbordet och då började jag tänka på alla gånger jag bytt på Jonathan. Jag brukade alltid gosa lite extra och busa med honom på skötbordet. "Fisa" honom på magen så han skrattade. Så då blev jag lite ledsen och satte mig i soffan och gosade med Kristoffer. "Va ä de"? frågade han. "Jag är ledsen för jag saknar Jonathan" sa jag. Då sa han "Jag saknar också Jonthan" (han säger ju inte första a:et). Gulliga, gosiga unge! Åh vad jag älskar honom! "Så mycket det går, ända till månen" som vi brukar säga, Kristoffer och jag. Självklart älskar jag även Alexander så mycket det går, ända till månen!

Efter att Kristoffer stupat i säng drack vi lite thé och åt mandelkaka som "lektanten" haft med sig. Kakan hade hon med sig alltså, thé har jag gott om! Melodifestivalen tittade vi på med vars ett öga och öra. Tyckte väl inte att det var någon låt som var så där jättebra. Men oj då vilken chock att Bengtzing gick direkt till final...Näää...Det sa jag redan innan det började, att det var ju givet. Ingen överraskning där inte!

Lite har jag i alla fall fått gjort idag. Jag har kört ett par maskiner tvätt och mailat Alexanders lärare om att han kommer vara borta vid två tillfällen nästa vecka. Har även tvingat Alexander att prova skjortan jag köpte - som han ville ha! Men den var för liten. Fast när vi sa att han var tvungen att ha den nedstoppad i byxorna om han skulle ha slips så ville han inte ha skjortan längre...Det såg visst bögigt ut, eller hur han nu uttryckte sig, men innebörden var i alla fall densamma! Det blir tröjan det var tänkt från början. Men jag ska se om jag kan hitta en vit pikétröja till honom att ha under tröjan, så får han ändå fram det vita han skulle haft med slipsen. Kristoffer fick också prova sina kläder. Pikétröjan är ganska precis lagom så under andra omständigheter hade jag inte köpt den, man vill ju att det ska finnas lite att växa i! Men det är dubbelstorlekar så nästa hade blivit enorm. Koftan däremot var lite rymligare, men inte för stor. Nu visade det sig att vi köpt exakt likadan som svägerskan köpt till lille kusin-killen, men det gör ju inget. De blir så söta så! Själv ska jag ta en ny tur till Modehuset igen i morgon. Denna gång med "lektanten". Ska göra ett nytt försök att hitta en kofta i alla fall. Passar nog också på att byta de svarta byxorna om jag kan hitta några mer vardagsaktiga jag trivs med. Annars får det vänta. Lämna tillbaka Alexanders skjorta också. Och en dinosaurier som "lektanten" köpt till Kristoffer. Men den låter när man trycker den på foten och min lille fegpropp är ju livrädd för allt som låter och rör sig av sig självt! Att han själv låter sjuttio gånger värre när han leker hör tydligen inte hit, eller dit, vilket det nu blir...skit samma. Rädd blev han i alla fall! Så jag ska se om jag hittar något annat i stället annars får det bli att stoppa pengarna i hans plånbok! Han har en så fin plånbok med Cars-motiv på!

Samtidigt som jag sitter och skriver här kastar jag ett litet öga på FB också. Kul att se vad en del tyckt om låtarna i melodifestivalen. En hel del verkar tycke bra om Bengtzing, men jag kan bara inte med henne! Låtarna är det egentligen inget större fel på. Men hon är ju som en jäkla Duracell-kanin på uppåt-tjack!! Blir lite lätt trött på henne och då var hon ändå ganska lugn på scenen idag! Det känns som om hon gör en låt till melodifestivalen varje år och så lever hon på den låten hela året, ända tills nästa festival! Gör hon inga nya låtar däremellan? Eller är de så dåliga att radion inte spelar dem? Och för den delen är det väl inte hon själv som skriver låtarna... Vad vet jag och egentligen skiter jag i vilket, blir bara lite irriterad. Och det är visst något jag blir väldigt lätt nu för tiden...Stackars mina barn, säger jag bara. Och min älskade sambo...De får ta mycket skit i onödan nu. Men jag är helt i obalans. Kan knappt tänka en riktig tanke. Praktiska saker går bara inte. Men det är kanske inte så lustigt. Skallen är antingen full av tankar på och kring allt med Jonathan, eller så känns den helt tom. Och när den känns helt tom så klarar jag inte ens av att lyssna på vad någon säger till mig. Jag ser att läpparna rör sig och jag tittar på dom men hör ingenting! Jag måste ju se ut som världens största pucko!! Jag sa till Lucas senast idag att "Visst, prata du, men jag lyssnar inte. Så helst vill jag att du är tyst". Åh vad snäll jag kände mig efteråt! Fast det är inte det att jag inte lyssnar. Jag försöker verkligen lyssna, men jag hör inget. Det vill inte gå in i skallen helt enkelt! Som sagt, stackars min familj...

Nu kom jag på en sak till som slog mig när jag höll på med korten, så åter till det! På en del kort är Jonathan så himla lik Kristoffer, medan han på en del är totalt olik! Var likadant med Alexander och Kristoffer! Men det som nog var jobbigast med alla korten var när jag kom till den tid då Kristoffer var i Jonathans ålder. Runt 1 år med andra ord. Att se honom ha samma kläder på sig som Jonathan nyss kröp omkring i! För att inte tala om när jag fick se Kristoffer i en orange body med vita ränder och ett brunt sammetstryck på. Det är den bodyn Jonathan har på sig nu...Fy och usch vad jobbigt det var! Igår när vi handlade kläder kom jag också på att han aldrig ens hunnit använda sin fina tröja med Ramones tryck på. Det är det enda klädesplagg som Lucas valt själv och envisats om att han visst behövde! "Klart killen ska ha den!" sa han. Så den blev köpt, men som sagt, aldrig använd...Fast jag kom just på att Lucas visst har köpt en annan tröja också! Färjestadströjan! Och den har han hunnit använda ett par gånger i alla fall. Den kommer även att hamna i Jonathans minneslåda eftersom den är så speciell för Lucas.

Nu tror jag inte jag kommer på mer för stunden, så då är det lika bra att sluta skriva. För börjar jag tänka så kommer jag aldrig härifrån, då finns det hur mycket som helst att skriva och berätta! Men nu lägger jag ner för denna dag och tror jag går och lägger mig. Vet inte om det är inbillning eller om tabletten hjälpt lite. Mår nog kanske aningens bättre nu. Hoppas det, för det var ett rent h-vete att somna igår när jag mådde som jag gjorde. Men det känns som om det kommer och går i vågor, så det kommer säkerligen tillbaka när jag lägger mig. Som jag sagt tidigare: ALLT JÄVLAS NU!! Eller som en gammal klasskompis mormor visst brukade säga: "Ska det jävlas så ska det jävlas i kvadrat!" (Tror det var så i alla fall..)

God natt på er!