Kontrollbehov

Glömde ju en sak i förra inlägget!

Nämnde ju att jag tyckte bra om prästen som var här idag.
Och jag tror att han förstod sig på oss ganska bra.
Det tog nämligen inte särskilt lång tid innan han konstaterade att jag kanske hade visst kontrollbehov...
Nähä, sa jag och tittade på Lucas. Inte jag inte!
Det har jag också sa han då, fast jag tyckte nog det verkade som om hans fru hade ännu större kontrollbehov...
Jag har ju turen som har en karl som låter mig få som jag vill. Inte alltid. Men oftast.
Han tycker jag blir så jäkla sur annars...

Men det stämmer ganska bra. Jag vet vad jag vill och hur jag vill ha saker gjorda.
Och då är min åsikt att om jag gör det själv så blir det som jag vill ha det!
Ganska enkelt, eller hur?