Fårlåt min älskling! Jag glömde ju bort dig!

Hej finaste fisen!
Mamma glömde helt bort att skriva till dig också! FÖRLÅT!!! Ska inte upprepas!!! (hoppas jag).
Nu har mamma och resten av familjen kommit hem från vår lilla fotbollscup-semester. Vi har haft det bra men jag tänkte ofta på dig min lilla älskling! Särskilt när jag la mig i sängen. Anledningen till att vi bokade just det rummet var ju för att det fanns en dubbelsäng där och att du då skulle ligga mellan mamma och pappa i den och Kristoffer i den nedre bädden i våningssängen. De andra rummen hade ju bara våningssängar och jag ville ju inte lägga dig i en vanlig säng! Kristoffer pratade en hel del om dig på kvällarna när han skulle lägga sig, den trötta lilla fisen! Men han var jätteduktig! Visst var han grinig en hel del, men han sov ju ganska många timmar mindre än vanligt varje natt! En natt blev det knappt sju timmar istället för de 10-12 timmarna han brukar sova! Tänkte även extra mycket på dig när vi var på ALV och såg alla ungarna i din ålder. Och alla ungar och syskonvagnar vid matcherna. Varje gång vi satte oss för att äta och jag såg barnstolarna... Ja, listan kan göras hur lång som helst skulle jag tro. Men värst var att när mamma var vid din grav innan vi åkte så var det någon som tagit blommorna och en fin turkos hjärtsten! Elaka människor det finns! Men jag kommer med nya fina blommor vilken dag som helst nu, kanske i morgon, vi får se vad jag orkar och hinner. I morgon måste jag städa lite och tvätta alla kläder och sängkläder sen helgen! På tisdag ska mamma gå till BVC med Kristoffer och se om han växt som han ska och om han ser som han ska. Nu skulle det snart varit dags för ditt 18-månaders besök också... Himmel vad tiden går fort! Om en och en halv vecka är det redan sex månader sedan som du förvandlades till världens och himlens allra vackraste och finaste lilla ängel! Mamma älskar dig och saknar dig så mycket så att det gör ont! Och det kommer jag alltid att göra, min finaste lilla fisunge!

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen efter helgens fotbollscup-semester! Men vi tar det från början!

I torsdags packade vi in alla pinaler i bilen och sen körde vi och lämnade Alexander vid klubbhuset. Alla killarna och tränarna åker ju gemensamt till cupen. Sen åkte vi runt kyrkogården för att jag skulle tända ett ljus i och med att vi inte skulle vara hemma på fredagen. Men jag blev ganska ledsen när jag kom fram till Jonathans grav. Det första jag såg var att de fina krysantemumen jag hade satt i vas inte längre var fina. Anledningen? Någon sate har helt klart bestämt sig för att det var fina blommor så de hade klippt av dom ca 20 cm ner och bara lämnat stjälkarna! Det var fem st jättestora fina blommor, men nu bara stjälkarna kvar. Hade de varit vissna hade ju vaktmästaren tagit bort allt, inte bara klippt av blommorna! Och efter det såg jag att någon också tagit det ena turkosa stenhjärtanet! Det är väl då själva fan! Finns det ingen som helst respekt för ditt och mitt i detta förbannade land längre!?!?!? Men gränsen går väl ändå vid att stjäla saker från en GRAV!!!! Särskilt en BARNGRAV!!!!!!!! Det tog ett tag innan jag fattade att så var fakta, först blev jag bara helt ställd och trodde inte mina ögon! Men det var sant, sakerna var väck! Så i morgon blir det till att åka dit med nya fina blommor...

Efter besöket på kyrkogården var vi dock klara för avfärd mot Vimmerby. Vi kör ju inte kringelkorkelvägen via Blomstermåla och upp för Kristoffer är ju åksjuk. Fast bara på sommaren... Fast denna sommaren har han inte spytt en endaste gång, så vi hoppas att det gått över men vi ville inte chansa. Så vi kör den raka men extremt tråkiga vägen till Oskarshamn istället. Och när vi kom till Oskarshamn så kände vi att det var läge för lite lunch så då fick det bli McDonalds. Det passar ju bra för Kristoffer för det äter han väldigt bra av. Det är så surt att betala dyra pengar på restauranger och så äter han kanske inte någonting alls! Så det undviker vi gärna! Men McDonalds funkar i alla lägen! Sagt och gjort. Sen fortsatte färden och när vi kom fram till Vimmerby begav vi oss direkt till Astrid Lindgrens Värld. Ingen kö någonstans! Ändå var det gott om folk men varken till biljetter, entrén, toaletter eller glass var det kö! Fast när det var föreställningar vid de olika "scenerna" var det knökafullt med folk, men vi lyckades ändå ställa oss så att vi såg riktigt bra! Kristoffer tittade på och var väldigt koncentrerad. Vi såg två olika Pippi-föreställningar och en del av en Ronja-föreställning. Men vi kände inte för att hålla på och passa de olika föreställningarna hela tiden och Kristoffer känner inte till särskilt många av figurerna ändå så vi gick runt och tittade och hade kul i alla fall! Han fick leka en hel del på de olika fina lekplatserna och det tyckte han var minst lika roligt! Snacka om dyra lekplatsbesök! När vi kände oss färdiga på ALV för denna dagen begav vi oss till det ställe där matcherna spelas och såg killarnas första match som de vann! Sen åkte vi till vandrarhemmet och checkade in. Det var trevligt att de flesta föräldrarna bodde där, inte alla men de flesta. Vi tände på grillar, grillade och käkade tillsammans. En del drack klart mer alkohol än andra om man säger så, men det var ingen man reagerade så där mycket på att den hade fått för mycket i sig! Allmänt trevligt helt enkelt! Kristoffer somnade till slut i min famn när vi satt där ute och då var klockan runt halv elva. Så då gick jag in och la honom och även mig själv, men de flesta bröt upp strax därefter.
 

Kristoffer fiskar på ALV

Då är vi framme vid fredagen! Vi gick upp och käkade frukost och sen begav vi oss till nästa match. Killarna vann även denna! Tillbaka till vandrarhemmet och käkade lunch och sen begav vi oss åter till ALV. Vi gjorde ungefär samma saker denna dagen som under gårdagens besök, fast tittade lite mer på det vi inte sett då. Men det är ju inte så mycket nytt att skriva där! Innan vi skulle gå så tyckte jag att Kristoffer skulle få något sak därifrån, men nu är ju min son en sån go kille att han knappt aldrig vill ha något! Men till slut kom vi fram till att ett Pippi-puzzel i alla fall kunde vara kul att ha! Sen åkte vi tillbaka till planerna för nästa match och även denna vann de! Killarna vann alla gruppmatcher och gick ju då vidare till A-slutspel som gruppetta! Kvällen tillbringades åter i goa föräldrars sällskap på vandrarhemmets uteplats. Det grillades åter igen. Kristoffer hade fullt upp hela kvällen. Det dök upp ett helt fotbollslag med killar födda -01 som underhöll honom! Det var några föräldrar från ett annat lag som också bodde där och deras killar hälsade på under kvällen. De spelade boll och lekte, jagade och busade med Kristoffer så att han inte somnade stående till slut begriper jag inte! Men till slut åkte killarna tillbaka till där de bodde och då frågade jag Kristoffer om vi skulle gå och lägga oss och det ville han. Då var klockan halv tolv! Han somnade ganska snabbt...

Lördag. Regn... Vi hade ju hört att det regnat mest hela tiden hemma i Kalmar, men hittills hade vi haft tur. Men inte lördagen... När killarna spelade första matchen regnade det inte så mycket och den vann dom! Men när de spelade den andra spöregnade det och tyvärr förlorade dom den, fast inte förrän det avgjordes på rysliga straffar! Så nu var hoppet för medalj ute, men de skulle spela vidare på söndagen för placering. Efter matchen återvände vi till vandrarhemmet, men denna kväll tillbringades inomhus! Lika trevligt det, dock lite varmt! Men nu var vi inte lika många föräldrar kvar. En del kallade sig själva medgångssupportrar och åkte hem... En del av oss som var kvar satt och diskuterade kring det lite och jag tycker inte det är rätt! Det är ju som att säga till killarna att nu när ni förlorat och inte längre kan vinna är ni inte värda att titta på! Några lät även killen följa med hem... Det skulle aldrig Alexander gått med på! Hade vi åkt hem innan cupen var slut så hade vi aldrig fått honom med oss! Man ställer upp för laget, så resonerar våran fina son! Och det är helt rätt tycker jag!

Söndagen, idag då alltså! Vaknade, packade, städade och åt lite frukost. Sen begav vi oss till planerna igen och idag sken solen från ganska så blå himmel! Nu var det då spel om placering, och om jag fattade det hela rätt så var det 9-16:e plats det handlade om. Nu vann killarna! Åter efter rysliga straffar! Så det slutade med en hedrande 9:e plats i alla fall. För två år sedan kom de femma men det var ruskigt bra lag, och många lag, med i år! Och segrarna var Karlskrona och det var det lag som våra killar åkte ut mot så det kändes ok! Efter detta åkte vi tillbaka till vandrarhemmet, tömde kylen och checkade ut. Sen gick resan hemåt igen. Samma tur som tidigare fast tvärt om. Kristoffer somnade som en stock innan vi hann ut ur Vimmerby och vaknade när vi kom fram till Oskarshamn för vi hade återigen tänkt oss McDonalds till lunch. Men där var så grymt mycket folk att vi fortsatte resan till Kalmar istället. Kristoffer somnade snabbt om igen och vaknade inte förrän vi stod och väntade på att Lucas hämtade mat på Subway till honom och mig. Då hade vi redan varit runt MCD och handlat till Kristoffer. Sen åkte vi hem och åt. Packade upp. Och sen kom mina föräldrar med katterna och då blev Kristoffer extra glad, för han hade ju saknat sin lilla Zingo! Lucas åker och hämtar Alexander som har kommit fram till Berga IP och sen packar även Alexander upp sina saker! Direkt! Och även Lucas! Han packade upp både sina saker och maten. Jag blev helt chockad och undrade om han var sjuk. Då säger han att han tänkt som så att ju snabbare han packar upp, ju fortare kan han sätta sig vid datorn utan att jag ska tjata. Och jag sa då: Har du REDAN kommit på det!!! Efter många år tillsammans där hans väska brukar kunna stå ouppackad i en vecka eller mer!!! Men bättre sent än aldrig!

Så nu återstår kvällen. Trötta och sletna är vi så det lär bli lugnt. Måste ut och sätta upp tvättid för sängkläderna. Skulle ju gjort det förra veckan men glömde givet vis bort det. Hoppas det finns en tid en dag i början av veckan så att man kan få undan allt. Kläderna sätter jag nog igång och tvättar i morgon om jag inte börjar redan ikväll... och den risken är ju ganska stor då jag känner mig själv... Och det kanske är lika så bra för få kan jag städa av lite i början av veckan för på onsdag får vi lite besök. Ett par vänner och deras barn kommer hit på lite middag och för att fira Kristoffer då de inte kunde när han fyllde år. Annars blir nog veckan ganska så lugn skulle jag tro!

Nähä, om man skulle ta och fixa sig en tvätt-tid och sen då kanske sortera lite tvätt? Eller ganska mycket tvätt...

Packa, packa, packa!

Nu är det mesta färdigpackat inför morgondagens avfärd mot Vimmerby. Återstår endast lite mat och annat jag inte kan packa ner förrän i morgon innan vi åker. Ja och så givetvis mannens saker. Han har inte börjat packa sitt än. Och då har jag redan hunnit packa allt mitt, allt Kristoffers, allt åt Alexander och allt gemensamt... Men han har varit ute och kollat oljan i bilen...alltid nåt...

Idag har min mamma varit hos oss. Vi var och handlade lite inför resan så att vi skulle slippa lägga tid på det ikväll när Lucas kommit hem. Sen åkte vi till Bergaviksbadet och badade lite. Eller jag badade inte. Jag satt en bit ifrån och tittade på. Och bara det är riktigt jobbigt! Undra om jag någonsin kommer få en normal relation till vatten igen? Mormor badade med kidsen. Fast Kristoffer badar inte direkt. Han plaskar på lite i strandkanten och bygger hellre sandslott. Men om du frågar honom så badar han!

Inatt kommer jag förhoppningsvis att kunna sova lite bättre. Mamma tog ju med sig katterna hem så jag behöver inte gå upp mellan 5-15 gånger och släppa ut Busan! Nu återstår bara mina satans knä! Reumatisk värk i knäna är inte alls kul, särskilt inte när det är fuktigt ute! Men det brukar inte vara så illa under sommaren som det är nu! Det brukar alltid vara som värst under hösten när det är fuktigt och börjar bli kallt ute. Men jag har köpt nya stöd till knäna idag så jag hoppas de gör nytta. I värsta fall får jag ha dom på även under natten. Men när jag har dom på mig kan jag faktiskt resa mig upp från en stol utan att hålla på att trilla ihop för att knäna inte håller och så behöver jag heller inte skrika rakt ut av smärta! Så det är klart värt 410 kronor!

För att återgå till packningen. Jag fattar inte att man kan behöva så mycket med sig för bara fyra dagar! Men man vet ju aldrig hur vädret blir så man behöver ju kläder för både varmt och lite kallare. Och regnkläder till hela familjen, det tar lite plats. Och handdukar och sängkläder, det tar verkligen plats! Och så lite mat. Resten får vi handla efterhand, är ju begränsat med kylutrymme på vandrarhem. Vi har en elektrisk kylväska med oss så där kan vi ju ha lite i. Tur att vi kan lassa direkt i bilen och inte behöver bära alla saker nån längre sträcka! Alexander får man däremot hjälpa att packa lite mer noggrant. Han kan ju inte ha hur mycket som helst med sig eller hur mycket väskor som helst! Nu har han sin fotbollsväska och en ryggsäck. Och det är inte illa med tanke på att han har sovsäck, luftmadrass, täcke och pump med sig! Och så lite kläder och ett par handdukar. Blir en hel del där också!

I morgon är det samling för killarna 9.45 vid Berga IP. Våra förhoppningar är att vi alla är klara då så att vi också kan åka direkt efter det. Innan vi lämnar stan ska vi dock runt kyrkogården och tända ett ljus. Och apropå det så måste jag direkt gå och lägga ner ett ljus innan jag glömmer det! Så, klart, då var det gjort! I morgon spelar inte Alexander så då tänkte vi ta en tur på ALV. En halvdag i alla fall och så tar vi en halvdag till på fredag eftermiddag. På fredagen spelar nämligen Alexander mitt på dagen så efter det är vi fria! Fast Alexander ska ju inte med oss, han hänger ju med laget. Den enda gången man ser killarna är när de spelar och då kan man ju inte prata med dom. Om man har tur kan man byta ett par snabba ord med dom innan de far iväg igen! De bor på en skola 2,5 mil ifrån Vimmerby så de åker ju tillbaka dit efter matcherna. Om det funkar för matcherna på lördagen så kanske det kan bli en liten familjeträff! Förra gången vi var där så åkte vi och badade med killarna och det var trevligt. Inte för att man egentligen träffade dom då heller för de var ju i vattnet mest hela tiden... Men det är ju en av anledningarna till att de åker, att ha kul och umgås! Ibland känns det som om det är huvudsyftet och att de sen får spela boll också är ett plus! Men huvudsaken är ju att de har kul, vi kan ju träffa honom när vi vill här hemma! Och så hoppas jag att det blir väldigt trevligt på vandrarhemmet. Vad jag vet är det väl i princip alla föräldrarna som ska bo där så det borde bli kul!

Men jag har ju redan tidigare sagt att jag har lite delade känslor inför denna resan. Vi planerade ju och bokade allt innan Jonathan gick bort. Vi såg till att få ett rum på bottenvåningen så att det skulle vara enkelt att köra in barnvagnen...med mera... Och nu har ju allt ändrat sig. Rummet blir det samma i alla fall, det går ju inte att ändra nu. Och det var samma rum som vi hade för två år sedan när vi var där på cup förra gången och då hade jag lilla Jonathan i magen! Men det är så jobbigt med påminnelser överallt, hela tiden! Som i förra veckan när jag var på IKEA. Då gick vi och tittade lite bland gosedjuren och då såg jag den hund som Kristoffer skulle ge Jonathan i 1-årspresent. Det gjorde han ju i och för sig också... Han tog med paketet till sjukhuset dagen efter att Jonathan gått bort, och det var ju på hans 1-årsdag, och så öppnade Kristoffer paketet och la ner hos Jonathan. Den hunden fick följa med i kistan så den har han fortfarande hos sig! Men allt sånt gör så himla ont! Men man kan inte undvika det!

Finaste lilla fisen!
Ikväll har mamma packat en massa saker för vi åker ju iväg i morgon och stannar borta över helgen. Så på fredag kommer inte mamma till din grav och tänder ett ljus. Men jag kommer i morgon innan vi åker istället! Hoppas det går lika bra! Men det känns så lustigt att veta att jag inte kommer kunna åka till din grav på fredag, det gör jag ju alltid på fredagar! Men ibland går det bara inte, hur gärna jag än vill! Nu ska mamma gå och duscha så att jag har en sak mindre att tänka på i morgon! Mamma saknar sin finaste lilla fis och mamma älskar sin finaste lilla fis! Nu och för alltid!

Måndag heeeela dagen lång...

Seg och lång dag... Och inte blev den bättre av att stora sonen blev rejält tjurig och besviken på mig idag. Han ville åka till stranden, men det fixar inte jag! Inte själv vuxen i alla fall! Får hoppas att det är bra väder på onsdag för då kommer min mamma in till oss och är det då bra väder kan vi åka så att kidsen får bada lite. Men han förstår ju varför jag inte klarar av det, men han blir ju lika besviken i alla fall! Stackars mina barn, vilken tråkig sommar de har!

Idag har jag städat lite och kört lite tvätt. Sista maskinerna innan det ska packas inför helgen. På torsdag förmiddag bär det ju av till Vimmerby och BullerbyCup! Vi ska lämna Alexander till samling vid 9.45 är vi klara då så åker vi också! Två halvdagar kommer vi att spendera med Kristoffer på Astrid Lindgrens Värld. Som det ser ut nu så blir det torsdag och fredag eftermiddag, då passar det bra in i killarnas spelschema! Så på onsdag blir det lite shopping inför resan och så ska det packas. Och som i de flesta barnfamiljer (i alla fall i de jag känner till) är det visst nån självskriven lag att det är mammans uppgift att packa sina egna saker, barnens saker och de gemensamma sakerna. Mannen ska enligt denna oskrivna lag endast koncentrera sig på att packa sina egna högst personliga saker! Vilket då innebär att jag har lite packning att göra! I Alexanders fall måste det ju packas ganska komprimerat så att han inte behöver ha flera väskor med sig. Men allt tar ju plats! Kläder, sovsäck, kudde, luftmadrass, pump....listan kan göras lång! Till oss andra är det ju lite lättare. Vi kan ju ta med oss så mycket som bilen rymmer! Vi ska bo på vandrarhem tillsammans med resterande lag-föräldrar, vilket jag hoppas kommer bli väldigt trevligt!

I morgon funderar jag lite löst på om man ska ta en liten sväng till IKEA. Jag behöver inhandla något nytt till sorteringen av kartong, papp och glas. De har en ställning som verkar bra med tre fackindelningar och det blir precis lagom. Den är inte heller så stor utan att den kan få plats där den ska också! Och så kostar den inte mer än 99 kronor, kan det bli bättre! Och enligt lagerstatus ska de ha dom hemma...men det har det ju stått på många saker och så finns de inte där när man kommer! Men det återstår att se! Fast än har jag inte bestämt mig. Det beror på lite annat. Jag trodde att vi skulle få lite lekbesök denna veckan innan vi åkte, men det verkar inte så...

Ikväll måste jag ut och vattna. Min physalis går numera under namnet alkoholisten, kan tydligen hälla på flera liter per dag! Men det mesta ser ut att sloka lite nu så det är hög tid. Tror även att jag ska vara duktig att gå ut och sätta upp en tid i tvättstugan till nästa vecka. Skulle vara skönt så att man kan tvätta upp sängkläderna vi behöver ha med oss till vandrarhemmet så fort som möjligt så att man kan få undan dom igen. Kanske även passa på att bädda rent och tvätta sängkläderna som är bäddade i sängarna nu också?! Ja, det återstår att se vad orken räcker till när det blir dags för sängklädestvätt!

Jag får fortfarande gå upp ett antal gånger per natt för att släppa ut Busan. Vi vill inte släppa ut Zingo riktigt än. Hade det inte varit för att vi ska åka iväg i helgen så hade det nog varit ganska lagom tidsmässigt att låta henne börja vara ute. Och när vi väl kan det så låses kattluckan upp för utgång och då slipper jag gå upp på nätterna och släppa ut Busan! Yippi! Men i och med att vi ska i väg i helgen och katterna ska till mina föräldrar där de inte får vara ute, så känns det lite dumt och onödigt att hon får gå ut nu när det bara är ett par nätter kvar! Två, närmare bestämt. För mamma tar med sig katterna hem på onsdag när hon ändå ska hit. Då slipper vi en fem mils omväg på torsdag och det gör ju absolut ingenting!

En sak som känns lite jobbig med resan är att jag inte kommer ha möjlighet att åka till kyrkogården och tända ett ljus i Jonathans lykta på fredag. Vi får åka dit på torsdag innan vi åker iväg istället. Det får ju gå, men det känns lite jobbigt. Det är ju liksom en rutin och vana jag haft nu i ett antal veckor! Visst, jag skulle kunna be någon annan tända ett ljus vid graven, men det är ju inte samma sak. Då gör jag det hellre själv dagen innan istället! Om 17 dagar har det redan gått sex månader sen Jonathan dog, och det kan jag inte förstå. Fast den jobbigaste känslan jag slåss med sen en tid tillbaka är att det nu känns helt overkligt att vi någonsin har haft honom hos oss. Men sen kastar jag ett öga på ett av de underbara fotografierna vi har av honom, och genast kommer det tillbaka. Visst har han funnits hos oss! Och vilken liten underbar kille han var. Den bästa! Det går så mycket upp och ner just nu. Eller just nu, det har det gjort ett tag nu. Vissa dagar är ganska ok, medan jag vissa dagar knappt klarar av att kliva ur sängen. Upp och ner, ner och upp, hela tiden. Varje dag. Varje timme. Jag är lite orolig för hur det ska kännas i helgen. På ett sätt är jag rädd för att det kommer kännas ganska bra. Och anledningen till det är ju att detta är en resa vi planerade ett bra tag innan Jonathan dog. Det var ju meningen att han skulle vara med oss på denna resan. Och då kan det ju inte "få" kännas ganska bra utan honom! Eller? Ja, det är såna känslor jag tampas med var och varannan dag. Att jag måste tillåta mig själv att tycka att livet kan vara ganska ok även att Jonathan inte längre finns hos mig. Men jag tycker att det känns som ett svek mot honom! Samtidigt har jag väldigt svårt att tänka mig att Jonathan skulle vilja att hans mamma går och är ledsen och mår dåligt hela livet... Att aldrig i förväg kunna veta hur jag ska reagera på vissa saker eller situationer är så jobbigt!

Så nu ska jag gå ut och vattna och jag skulle tro att jag får go hjälp av finaste Kristoffer!

Hej gosegrisen!
Idag känner mamma sig lite bättre. Det går upp och det går ner. Hela tiden. Som en hiss! Det känns jobbigt att planera en resa utan dig när det var meningen att du skulle vara med. Och så känns det jobbigt att jag inte kommer att kunna åka till din grav och tända ljuset på fredag som jag alltid gör. Men då är inte mamma hemma! Och så vet jag inte om jag kommer kunna skriva till dig på ett par dagar heller. Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska göra. Jag kommer antagligen att ta med laptopen, om inte annat för att Kristoffer ska kunna se nån film om han vill på kvällarna. Men jag har inte bestämt om vi ska fixa med internet eller inte. Nu ska mamma och lille storebror gå ut och vattna blommorna. Mamma älskar dig och mamma saknar dig! För alltid och för evigt!

Tråkdag!

Denna dagen har inte bjudit på något särskilt egentligen. På förmiddagen var vi och handlade en sväng och strax efter att vi kommit hem kom svågern på lite fika. Sen har jag diskat...för hand...skittråkigt, men i morgon kommer min älskade diskmaskin hem igen! Legat på sängen och läst en hel del. Vi köpte en sele till Zingo idag så vi har låtit henne vara ute en stund. Snart hoppas jag att vi ska våga låta henne vara ute själv utan att hon försvinner. Och då kan vi äntligen låsa upp kattluckan igen för utgång! Håller på att bli tokig på nätterna! Natten till igår var värst! Under drygt tre timmars tid var jag uppe TOLV gånger och släppte ut kattfan (Busan alltså). Måste du släppa ut henne? frågar en del. Ja, det måste jag. Hop spekar och river nämligen i kattluckan för att försöka få upp den och hon slutar liksom inte förrän någon öppnar åt henne!! Så därför hoppas jag verkligen att Zingo snart ska kunna vara ute själv!

Kristoffer somnade på soffan ikväll innan vi hann lägga honom i sängen. Vaknade ganska tidigt (för att vara honom under sommaren alltså) runt halv åtta - åtta nånting och sen har han varit i farten mest hela dan. Duschade under kvällen gjorde han också. När han fyllde år (kommer inte ihåg om jag skrivit det tidigare men jag tror det) fick han av sina kusiner ett fint halsband. En namnbricka i silver. Tidigare har han illvägrat att ha halsband på sig, men detta ville han ta på sig när han fick det förra lördagen och har inte tagit av sig det än! Men han blev lite konfunderad i badet och undrade om man kunde bada med halsbandet på! Och när jag skulle smörja in honom efter duschen var han väldigt noga med att det inte fick komma salva på halsbandet! Gullungen min!

Nu ska jag sätta mig och kolla lite entrépriser till Astrid Lindgrens Värld. Vi ska ju till Vimmerby torsdag till söndag nästa vecka för att Alexander spelar Bullerby Cup då. Och då tänkte vi passa på att besöka ALV också med Kristoffer så att det händer nåt kul för honom också. Fast han vet knappt vilka figurerna är som hon skriver om! Bara ett par stycken faktiskt. Men efter att ha talat om detta med andra föräldrar visar det sig att det tydligen inte är ovanligt! Det finns ju så otroligt mycket filmer och böcker idag och då är det många barn som inte vill se eller läsa AL för de kan ju upplevas som lite mesiga många gånger i förhållande till de lite tuffare filmerna/böckerna. Och min älskade mellanson tillhör definitivt de som vill se lite tuffare filmer! Men hur eller hur, det är ju fint och kul att gå där och titta i alla fall, och som sagt, några figurer känner han ju till! Vi får väl köra en intensivkurs i AL-figurernas värld nu i veckan innan vi åker! Tanken är att vi ska lösa biljetter för två dagar för då kan man gå lite kortare stunder under två dagar istället för en heldag. Huvudsyftet med resan är ju onekligen att kolla när Alexander spelar fotboll, och är vi då två halvdagar eller liknade på ALV så kan man ju passa in matcherna lättare!

Hej fisen min!
Snart bär det av för mamma, pappa och Kristoffer till vandrarhemmet i Vimmerby. Ja, än är det flera dagar kvar men i alla fall! Alexander åker ju inte med oss, han åker med sitt fotbollslag. Jag har väldigt blandade känslor inför denna resan. När vi bokade rum på vandrarhemmet så fanns ju du fortfarande kvar hos oss. Vi beställde ett av de större rummen på bottenvåningen för att vi lätt skulle kunna köra in vagnen. Nu blir ju inte det aktuellt. Men vi kommer ändå att ha det rummet. Det rummet hade vi för två år sedan också när vi var där. Och då låg du i mammas mage! Åh, det kommer att bli jobbigt att göra en resa utan dig som planerades med dig! Men det får gå, det måste det. Men jobbigt kommer det att bli... Mamma saknar sig och mamma älskar dig, min finaste lilla minifis!

Tillbaka igen

Ikväll tänkte jag försöka mig på att skriva lite grann, vi får se hur det går. Jag mår lite bättre nu. Klarar av att träffa människor och göra saker under dagarna. Kvällarna är dock fortfarande väldigt jobbiga och även nätterna. Men det går åt rätt håll i alla fall och det är ju huvudsaken.

Slutet av förra veckan och början av denna så låg jag mest i sängen hela dagarna och lästa. Orkade eller ville inte, vet faktiskt själv inte vilket antagligen en blandning av båda delarna, göra något alls. Gick upp för att gå på toa, äta eller hjälpa Kristoffer, det var väl ungefär vad jag klarade av. På måndagskvällen ringde jag min mamma och kollade om inte hon kunde komma in en sväng på tisdagen och hjälpa mig att aktivera Kristoffer lite, för det var ju inte särskilt kul för honom med en mamma som inte orkade något! Självklart kunde hon det så på förmiddagen på tisdagen kom hon in en sväng. Alexander var inte hemma, han åkte med Lucas på jobbet och tjänade lite pengar istället. Jag orkade pallra mig ur sängen i alla fall och tillsammans spelade vi lite spel. Vi gick till och med ut en liten runda, till Pressbyrån och handlade glass! Första gången på flera dagar som jag över huvudtagen var utanför ytterdörren! Efter det kände jag mig till och med tillräckligt stark för en liten tur till CityGross för jag behövde handla lite middagsmat. Sagt och gjort, dit åkte vi! Kände mig skitglad på kvällen att jag klarade av dagen bättre än tidigare dagar. Men kvällen var jobbig. Det hade tagit klart mer energi för mig att orka med dagen än vad jag hade insett. Det tar väldigt mycket att hålla masken på plats och känslorna i schakt för att klara av de allra enklaste sysslor ibland. Ganska ofta.

Onsdagen kände jag mig ytterligare lite piggare så då tog jag båda mina fina killar med mig in till stan en sväng. Inte så lång sväng, men i alla fall! Köpte en bok var till killarna och så köpte jag födelsedagspresenter till två blivande fyraåringar. Den ena fyller i mitten av augusti men den andra killen fyller inte förrän i slutet av augusti men nu hade jag kommit på en vettig sak och då var det lika bra att passa på att köpa det innan jag hunnit glömma det! Kollade även på lite kläder till mig själv också. På kvällen hade Lucas med sig kinamat hem. Alexander och jag tog varsen portion och sen delar vi av dom två. Så det blev kycklinggrillspett med jordnötssås och så blev det oxfilé med vitlök och peppar. Behöver väl knappt tillägga att jag hade vissa problem att resa mig upp från stolen efter detta intag! Det är ju så grymt gott att man gärna äter lite, eller ganska mycket, för mycket!

Torsdagen gjorde jag väl egentligen inte så mycket alls under dagen. Lite småärenden och småfix. Anna kom på eftermiddagen och så tog vi en snabbtur till Hansa City med mina killar. Alexander behövde prova ut en regnjacka på Stadium och sen var det en snabbis in på IKEA för att inhandla galgar. Det som är surt med att köpa regnkläder till en 12½-åring för 600 kronor är att man inte ens vet om det kommer bli använt!  Men han måste ha ett för i slutet av nästa vecka åker han till Vimmerby på fotbollscup och man vet ju inte hur vädret kommer att bli! Efter turen till Hansa åkte vi hem och Anna hängde med. Busade lite med Kristoffer, han var helt genomsvett efter en stund! Åt lite middag och busade lite mer. Tittade lite på tv, drack lite thé, pratade lite... Det vanliga med andra ord!

Fredagen, idag med andra ord, tillbringades till viss del i staden den också. Vid kvart i tio kom min älskade svägerska och hennes två yngsta och hämtade oss för en liten tur in till staden. Hon hade ett par ärenden hon behövde göra och jag lika så. Sen gick vi en runda på marknaden, vilket inte tog lång tid. Denna marknad krymper och blir mindre och mindre för vart år, snart är det inget kvar av den alls! Och knallarna som kommer blir bara tråkigare och tråkigare. Kläder och godis i massor. Och leksaker, de flesta i lite lätt halvfabrikat som jag aldrig skulle få för mig att betala för. Han man tur är de hela tills man kommer hem, men då ska du ha en stor portion tur! En sväng in till blomaffären blev det också för jag behövde köpa nya blommor både till kyrkogården och köksbordet. Även svägerskan köpte en bukett till Jonathans grav. Fast jag kanske ska säga att det var min brorsdotter som köpte den, fast hennes mamma fick betala! Men hon var noggrann med att det var hennes bukett, sötnosen! Sen åkte vi till kyrkogården, tände ljus och fixade med blommorna. Kristoffer blev glad för han fick ju visa sin ett år yngre killkusin alla fina fiskarna! Spännande! Sen åkte vi till McDonalds och inhandlade lite lunch att äta när vi kom hem. Så när vi kom hem tryckte vi i oss massor mat och sen blev det kaffe och thé och killarna lekte bra undertiden! Sen åkte svägerskan med barn hem. Jag satte på en film till Kristoffer så att han kunde lägga sig en stund på soffan och vila en stund. Själv gick jag och la mig på sängen och läste lite och givetvis somnade jag en stund. Men det var bara en kvart eller så för sen satte grannen igång och hamra på nått bygge ute. Kristoffer hade dock inte somnat och det var ju lika så bra det för då kommer han isäng i bra tid! Men det sket sig i alla fall. Gubben fick för sig att vi skulle grilla. Jag tycker väl kanske inte att det är så bra att göra det när han inte kommer hem förrän efter klockan sex och Kristoffer INTE har sovit! Blir liksom lite sen middag då! Men, men, nu blev det grillat i alla fall och sent blev det också. Precis som jag hade listat ut redan innan med lilltån. Men det var gott i alla fall! Efter avslutad middag och lite lugn och ro en stund för att ungen skulle hinna smälta maten lite så var det dags för kvällsrutinerna. I kväll ville han dock inte ha blöja, utan sina nya fina backugan-boxisar! Men det får allt vänta lite till. Visst, senaste nätternas blöja har varit kruttorr, men jag tar hellre det säkra före det osäkra ett litet tag till. Han har ju nyss blivit dagtorr! Men fortsätter han med torra nattblöjor så kan vi ju testa när vi kommer hem från Vimmerby nästa helg. Innan är ju inte lönt, för jag vill inte gärna ha honom utan blöja i en säng på vandrarhemmet! Men hur eller hur. Nu är Kristoffer i säng och jag sitter här och funderar över helgen. Vi kanske får besök. Kanske. Vi vet inte. Och jag som tycker att det kan vara bra att få veta det i förväg för det handlar i så fall om middag för fyra personer mer än vi själva är. Kan behövas lite mer handling då. Och städning... Men det är som vanligt, vi vet aldrig...

Vår diskmaskin gick ju sönder i början av veckan så jag har fått leka diskmaskin själv och det är ju så grymt tråkigt! En reparatör var här och kollade på den i onsdags eftermiddag, men det var inget han kunde fixa på plats. Så min vän diskmaskinen fick åka till farbror doktorn! Men den är nu klar och väntar på att få komma hem till mig igen! Skönt att det gick så fort, man vet ju aldrig när det är reservdelar som måste beställas och nu i semestertider. Kunde ju lika gärna tagit flera veckor! Men ibland har man tur!

Älskade lilla fisungen min!
Jag hoppas att du inte varit allt för ledsen och känt dig allt för övergiven nu när jag inte har skrivit till dig på flera dagar. Men mamma har inte orkat, mamma har mått dåligt. Men nu känns det som om det är på gång åt rätt håll i alla fall. För den här gången. Det kommer med största säkerhet att komma återfall, men det tar vi itu med då! Men nu mår jag som sagt lite bättre i alla fall. Men jag har varit helt slut på kvällarna, det tar alla mina krafter att hålla skenet uppe på dagarna. Och då har jag inte klarat av att sätta mig här på kvällen och skriva, för det är också en sak som tar otrolig energi. Att tömma ur allt och alla känslor är på ett sätt fruktansvärt jobbigt, men samtidigt väldigt befriande! Idag var mamma, dina bröder, din faster och dina två yngsta kusiner på mammas sida vid din grav. Vi tände ett ljus och satte dit nya fina blommor till dig. Kristoffer blev lycklig när han fick visa lillkusinkillen de fina fiskarna i dammen! Pappa var en sväng vid din grav själv igår efter jobbet. Vi saknar dig. Vi älskar dig. För alltid. För evigt. Du är vår älskade son och vi kommer aldrig någonsin att glömma dig! Puss och kram min fina goa lilla minifis!

Min starka mamma

Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla

Men när alla andra sover om natten
har jag sett hennes tårar falla

Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå

Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne att förstå

Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta

Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta

Hon bär ett leende,
ett leende hon tror döljer

Men genom himlens dörr
ser jag tårarna som följer

Min mamma försöker att hantera döden
för att hålla mig kvar

Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har

När jag vakar över min starka mamma
genom himlens öppna dörr

Försöker jag förklara att änglarna skyddar mig nu
så som hon gjorde förr

Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär

Vad hon än säger, hur hon än mår

Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår

Kay Des’Ormeaux, org: ”My surviving mom”

Översättning: Helen S Wirén

Jag vill alltid älska

Min älskade lilla Jonathan!

Mamma mår fortfarande ganska dåligt, klarar inte riktigt av att skriva till dig än.

Men jag är rädd att du ska tro att jag inte längre tänker på dig, och inget kan vara längre från sanningen än det!

Du finns i mina tankar, varje minut, dag som natt.

Så här kommer en vacker sångtext till dig, som berättar hur jag känner och hur mycket jag saknar dig!

För jag saknar dig!

Och jag älskar dig!

Så mycket det går, ända till månen och tillbaka igen!

Jag vill alltid älska

Ingen förstår vart du blev av
men fast din vagga är en grav
tror jag du fann en öppen dörr
som barnen gör

Till rum med änglar att få se
dom lär dig leka, lär dig le

Åh – om jag kunde vara med!

Det är dig jag älskar

Det är dig jag älskar

Och en gång skall tystnad
ge upp för sång

Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Inget är vackrare än du
för du har himmelsk klädnad nu

Du som är mammas sorg och skratt
jag ber i natt

När du hör vita vingars sus
be att två änglar tar ditt ljus
ner till min mardröms mörka hus

Jag vill alltid älska

Jag skall aldrig glömma

Och en gång skall tystnad
få ge upp för sång

Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Bortom allt jag drömt
finns du nånstans gömd

Aldrig blir du glömd

Inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Det är dig jag älskar

Det är dig jag älskar

Och en gång skall tårar
få ge upp för sång

Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
får förgäves liv nån gång

Bortom allt jag drömt
finns du nånstans gömd

Aldrig blir du glömd

Inte ett enda barn
får förgäves liv nån gång

Jag vill alltid älska
aldrig glömma
jag vill alltid älska dig

Inte ett enda barn
får förgäves liv nån gång

Text: Erik Hillestad

Musik & Artist: Carola

Album: ”Sov på min arm”, 2001 och ”Guld, platina och passion”, 2003