5 månader...

Det har idag gått fem månader sedan mitt lilla hjärta lämnade mig kvar här på jorden och reste upp till himlen för att börja sitt nya liv. Fem månader av otrolig sorg och otrolig saknad. Och otrolig kärlek.

Jisses, jag har knappt börjat skriva, men redan rinner tårarna! Men idag har det varit en riktigt jobbig dag bitvis. Samtidigt som det bitvis gått riktigt bra. Väldig blandning, men så ser ju de flesta dagarna ut för mig fast idag lite mer än vanligt.

Efter att barnen och jag gjort oss i ordning åkte vi in till stan. Vi startade på Telia för Alexanders mobil har ännu en gång gått sönder. Och nä, det är inte för att han är oaktsam! Den vill helt enkelt inte laddas och så tar det en hel evighet och lite till att starta upp den. Men då det är tredje gången på dryga halvåret börjar det bli lite lätt irriterande! Men denna gången fick han en ny telefon istället. Han fick välja vilken modell han ville i samma prisklass så nu har han en ny fin telefon och är väldigt nöjd! Liten prisskillnad fick jag betala, men det var det värt! Passade även på att kolla upp ett ärende angående vårt bredband. Jag har ju försökt ringa kundtjänst i ett par veckor men det har ju alltid varit 20-30 minuters kö och det har jag inte orkat med. Så då passade jag på i affären. Själv kunde hon inte lösa det men hon skulle be någon som kunde ringa upp mig och vi bestämde vid tretiden i eftermiddag. Sen fortsatte vi till bokhandel, blomaffär och leksaksaffär. I bokhandeln inhandlades två Emma-böcker och två Totte-böcker. Som jag tidigare skev älskar han dessa böcker! Han är ju egentligen för gammal för dom om man ska se till vilken ålderskategori böckerna tillhör, men det spelar ju inte nån roll så  länge han tycker om dom! I blomaffären blev det fina minililjor till Jonathans grav. Och i leksaksaffären fick jag tag i en fin dinosaurier som han nog blir glad för! Alexander distraherade honom så att han inte skulle se vad jag handlade för något. Men när vi var i leksaksaffären ville han att vi skulle titta på en katt också. Det är ju bara två saker han önskar sig, en katt och en dinosaurie! Så det ska bli kul att se i morgon när vi hämtar hem kattungen, när han inser att han får en riktig kisse! Hoppas han blir glad! Det tog klart längre tid på stan än jag räknat med för det tog drygt en timme bara inne på Telia så nu gick vi till Konsum och inhandlade en dricka och en påse släta bullar!

Efter att vi var klara på stan tog vi en buss till kyrkogården och på bussen smaskade vi bullar! Väl framme vid Jonathans grav ser jag att någon satt dit ett fint rött hjärta! Jag tänder ljuset vi hade med oss och sätter dit de nya fina liljorna jag köpte. Alexander sätter dit en söt liten groda som sitter på ett blad. Rensar bort lite nedfallna smågrenar och allmänt snyggar till lite. Idag blev det inget besök vid fiskdammen för vi hade en buss vi ville hinna med. Jag var rädd att Kristoffer skulle få ett tokutbrott för att han inte skulle få se fiskarna men han gick snällt med på att gå till bussen direkt! Ibland kan de överraska ordentligt de små barnen! Sen tog vi då bussen hem igen!

Väl hemma börjar jag städa och när jag ska säga till Alexander att han ska köra igång han också upptäcker jag att han ligger och sover! Han var trött och hade väldigt ont i huvudet så han fick sova en stund men inte så väldigt länge för jag vill gärna få honom i säng ikväll också! Men han städade när han kände sig lite piggare så nu är det klart för kalas i morgon! De ringde från Telia på ganska så utsatt tid! Men tyvärr kunde killen jag pratade med inte själv fatta beslut i ärendet, men han skulle koppla över mig till en kollega. Dröj bara kvar så kopplar jag dig! Visst! Du är placerad i kö, du har nummer 23... Men va fan! Jag trodde liksom att jag inte skulle hamna i en kö! Det kunde ju killen som kopplade mig meddelat innan så att jag vetat! Jag är väl av den åsikten att har du väl kommit fram en gång så ska man inte hamna i kö om de behöver koppla mig vidare! Jo visst, denna gången hade jag inte suttit i kö innan, men det var ju för att de ringt upp mig just för att jag skulle SLIPPA kön! Efter nästan 30 minuter blir det i alla fall min tur och nu är allt löst precis som jag ville ha det! När man väl kommer fram så tycker jag att man får väldigt bra service och de är väldigt hjälpsamma. I alla fall de gånger jag varit i kontakt med dom. Många säger att det är så typiskt Telia att man ska behöva sitta i kö, men jag har en känsla av att de flesta operatörer har ganska långa köer de också. I alla fall de som har lika många kunder som Telia har! Viktigaste är ju hur man blir bemött och vilken service de ger, och på den fronten har jag som sagt alltid varit nöjd!

När gubben kom hem så käkade vi middag och sen städade jag av köket. Kristoffer satt med Alexander och tittade på när han spelade på sin nya telefon. De var faktiskt i samma rum en lång stund utan att bråka med varandra! Idag på stan höll jag på att bli heltokig på dom! Hade god lust att lämna kvar dom i affären, men jag misstänkte att jag inte skulle hunnit många meter innan de i affären skulle kommit på mig och rusat efter. För de hade nog inte velat behålla dom som de höll på! Men nu är det ju tur att man stannar vid tanken, för jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja bli av med nån av mina underbara killar, hur mycket de än bråkar och skriker på varandra! Men ibland blir man bara så trött! Och idag mådde jag ju inte så bra redan från start så tålamodet var kortare än normalt! Men ikväll satt de alltså med huvudena ihop, hur söta som helst!

Själv har jag inte gjort mycket denna kväll. Duschat, och det tar ju som vanligt mycket av mina krafter. Funderade på att kladda i lite färg i håret, men orkade inte. Färgen har jag haft hemma sen veckan innan midsommar men tiden, orken och lusten har inte velat infinna sig samtidigt än så länge. Men den dagen kommer väl den också!

I morgon kommer min älskade mamma och hjälper mig med lite logistik. Vi måste åka och handla fika och en tårta till kvällen. Jag känner inte riktigt att jag klarar av att fixa tårta själv i morgon (rent känslomässigt) för det är den första födelsedagstårta som jag skulle gjort sen Jonathan dog. De bottnar jag köpte till hans kalas står fortfarande kvar här hemma, har inte klarat av att slänga dom än... Jag gjorde ju tårtor till skolavslutningen och det var jobbigt nog utan att det var födelsedag. Så i morgon blir det till att köpa en tårta i stället för det kommer vara jobbigt nog att fira familjens första födelsedag utan lilla Jonathan och detta dagen efter femmånadersdagen... Sen kör hon oss även för att hämta hem kattungen! Ska bli så kul att få se den i verkligheten, har ju bara sett kort på den och då var den ju inte alls gammal, bara ett par dagar har jag för mig!

Min älskade lilla unge!
Idag har det varit en tung dag för mamma. Idag är det fem månader sedan som du lämnade mig kvar här och flyttade upp till himlen! Fem månader utan dig. Jag kan inte förstå hur jag har överlevt denna tiden utan dig, men på något lustigt sätt har det gått. Jag har ju inte haft något val. Och så vill jag ju inte att du ska titta ner på mig och se att jag inte klarar av att gå vidare med livet, det tror jag inte du hade velat. Jag tror att du vill att jag ska gå vidare och att jag ska klara av att ta hand om dina underbara bröder. Jag har haft turen att få de tre underbaraste killarna i hela världen! Det finns inga finare, underbarare och vackrare killar än er! Men jag saknar dig så, jag vill åter kunna ha dig i min famn. Krama på dig. Pussa dig. Gosa näsa mot näsa, panna mot panna. Kittla dig tills du börjar skratta. Och åter krama dig. Krama dig i massor! Jag blir så ledsen och tårarna rinner när jag tänker på att jag aldrig någonsin i detta livet kommer få krama din underbara lilla kropp igen! Det är inte rättvist! Mamma älskar dig mer än livet självt. Mamma saknar dig mer än vad som borde vara möjligt. Du är och förblir min son, i detta livet och i nästa. Och i nästa... För alltid och för evigt, min älskade lilla unge!