Mår inte riktigt bra!

Inatt lyckades jag sova ganska så bra faktiskt, vilket var tur för jag behövde verkligen det. Har ju varit så grymt trött men det blir man ju av att inte kunna sova på nätterna. Och jag vill ju gärna inte ta några tabletter när jag klarat mig utan så länge. Men det är väl bara att acceptera, det kommer antagligen komma många omgångar med sömnlösa nätter för min del.

Men jag har inte mått så bra idag. Det har jag inte gjort på en vecka eller två nu. Inget särskilt egentligen, jag är ju inte sjuk. Men mina känslor är lite i uppror och då blir hela jag och kroppen också lidande tyvärr. Men det är ju samma sak här som med sömnen, det kommer komma många omgångar till med detta också. Men jag vet ju vad det beror på så jag behöver ju inte vara orolig. Skulle kanske vara mer lustigt och oroväckande om jag inte fick dessa perioder med tanke på vad jag gått igenom de senaste fem månaderna. Ja, det har redan gått fem månader. På måndag om man ska vara exakt. Kan inte begripa vart tiden tagit vägen. Allt känns så himla overkligt. Men det som känns mest overkligt just nu är inte att Jonathan är död. Det som känns mest overkligt just nu är att vi verkligen hade honom hos oss. Och den känslan skrämmer livet ur mig! Jag är helt skräckslagen över att jag ska glömma honom! Det spelar ingen roll hur väl jag vet att jag aldrig någonsin kommer att glömma honom, tankarna och känslorna vill annat ibland. Men jag vet ju i mitt hjärta att han aldrig kommer bli glömd, det är helt omöjligt. Jag älskar honom alldeles för mycket för det och jag blir hela tiden påmind om honom. Han kommer ju för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, en plats som är enbart Jonathans.

Idag skulle jag duscha. Egentligen hade jag tänkt göra det redan i går kväll men klarade inte riktigt av det då. Och idag tog det ca tre timmar innan jag laddat tillräckligt för att klara kliva i badkaret och ta en dusch. Tänk er själva hur jobbigt det måste vara att behöva ladda tre timmar för att klara av en vanligt vardagssyssla! Och efter den pärsen går ju luften ur en totalt så då måste jag ladda om för att klara av resten av dagen... Och idag behövde jag handla lite. Under tiden jag laddade för duschen satt jag även och klurade på vart jag skulle handla. Skulle jag gå till Berga C? Skulle jag ta bussen till Giraffen? Vilket skulle vara bäst med tanke på värmen och hur jag mådde idag? Till slut slutade det med Konsum Norrliden. Det är närmare men dyrare och jag tycker absolut inte om servicen där. En det i personalen är jättetrevliga men en det riktigt suger! Framför allt han som har affären, han är en riktig idiot! Jag förstår inte hur svårt det kan vara för folk som sitter i kassan i en affär att säga hej till ett litet barn som säger hej gång efter gång! Hade det varit jag som suttit där hade jag ju sagt hej direkt, om inte annat för att få tyst på tjatet! Men det är ett par ur personalen som tydligen inte kan besvära sig med denna enkla sak. I de fallen brukar jag säga till Kristoffer, högt och ljudligt: "De vill inte säga hej till dig lilla gubben. Ja, jag vet att det är elakt, men inget mamma kan göra något åt. Jag får säga hej till dig i stället!" Inte ens då kan de säga hej till honom de tjuriga jävlarna! Kan man inte ens göra en sån enkel sak kanske man ska se över sitt yrkesval!

Och när jag ändå är inne på gnällandets bana så kan jag ju fortsätta lite till. Detta handlar om gnällande på FB. Det finns vissa personer som väldigt ofta gnäller över ditten och datten på FB men när de väl får tips och idéer på hur de kan förenkla och göra sakerna de gnäller över bättre och lättare, ja då gnäller de över det också! Jag tycker helt enkelt att man inte har rätt att gnälla över saker om man inte själv VILL förändra. Jag har full förståelse för att det kan vara svårt, men man måste ju ändå själv VILJA!!! Själv göra, själv ha... Och när sen denne personens kompisar börja kommentera saken fast de inte har en aning om vad det egentligen handlar om! Ja, då stiger irritationen rejält! Funderar på att plocka bort vissa irritationsmoment på FB, men samtidigt kan det vara lite skönt att irritera sig på andra ibland! Åh, jag inser helt och fullt att folk även irriterar sig på mig. Jag är inget undantag på något vis. Skillnaden är väl den att om jag skriver något som jag upplever som jobbigt och sen får kommentarer om hur jag kan göra för att det ska bli bättre, så blir jag GLAD över att nån tänker på en och vill försöka hjälpa till! Sen kanske det som sagt inte alltid går, men jag skulle ju aldrig skriva något om jag inte var beredd på kommentarer! Både goda och onda! Fast jag är väl lite av den åsikten att har man inget gott att säga så kan man låta bli att säga nåt helt och hållet... Men det är helt klart inte alla som delar den åsikten med mig! Så, nu är det slut på gnällandet, tror jag!

När vi kom hem från affären så stannade Kristoffer kvar ute på lekplatsen och sen kom en annan kille på området dit också och lekte. Det var så tyst och lugnt här inne som omväxling. Inga barn som konstant var på varandra och tjafsade! Alexander gick till en kompis på förmiddagen så han var inte heller hemma. Jag passade på att köra ett par maskiner tvätt och sen gick jag ut och vattnade. Och det var tur det, hade visst glömt bort det ett par dagar. Vissa blommor slokade rätt rejält, bland annat min physalis, men den repade sig snabbt efter ett par liter vatten... När jag vattnat klart satte jag på automatbevattningen till hallonen för de dricker ju som värsta A-lagarna... Självklart glömde jag bort att stänga av också så de blev rejält packade... efter flera timmars drickande...

Kristoffer kom hem och frågade om han och kompisen fick gå till lekplatsen vid dagiset och det fick de. Det tar ca en hel minut att gå dit, så det är nära och bra. Och ungefär här kom Anna hem till oss. Efter en stund gick vi till lekplatsen och kollade till honom och då visade det sig att jag inte behövde vara orolig för en av dagisfröknarna var ute med de två barnen som går på dagis denna veckan. Men efter en stund kom han hem igen och då med en tjej som bor på området. Vet inte riktigt hur gammal hon är men ett par år äldre är hon minst. De var ute på studsmattan ett par minuter, sen kom de in och lekte ett par minuter, åter till studsmattan ett par minuter, in och drack, åter ut, åter in och lekte.. Så höll de på ett bra tag! Sen satte de sig i soffan och ritade men efter ungefär två minuter kommer tjejens mamma och säger att det är middagsdags så då går hon hem. Och då inser vi att det stinker rök här inne! Mamman röker, men hon var inte ens inne hos oss, hon stod utanför dörren (och då rökte hon inte) Alltså måste röklukten sitta i tjejstackarens kläder och så satte sig doften i vår soffa! Trevligt! INTE!!! Jag slutade ju själv röka för ett antal år sedan. Kommer dock inte riktigt ihåg när men ca sex år sedan är det. Men även när jag rökte så rökte jag ALDRIG inomhus efter att jag fått barn! Skulle aldrig falla mig in! Jag vet många som tycker de är duktiga för att de bara röker under fläkten i köket. Jo, visst, jätteduktigt. Jag har läst nånstans att fläkten faktiskt tar bort hela 17 % av röken... Så det är ju kanon! Då är det ju bara 83 procent kvar till passiv rökning för resterande i familjen... Verkligen jättebra! Nä, men nu gnällde jag ju igen... Får skärpa mig!

Gubben skulle kommit hem vid sex-tiden med pizza för jag orkade verkligen inte med nån matlagning idag för jag mår som sagt inget bra. Men vid sex ringde han och sa att han kommer förhoppningsvis hinna hem till sju... Ja, så kan det gå när man måste vänta in lastbilar som kommer med gods från Danmark och vart mer det nu var ifrån. Men klockan sju var han hemma och pizzorna hade han med sig! Sen blev det lite städning av Mr K:s rum och sen gjorde jag honom i ordning för kvällen. Han ville titta lite på film så det blev Marmaduke (eller vad den nu heter och hur det nu stavas). Tänkte att vi kunde ta en film Anna även kunde tycka var lite rolig att se! Alexander kom ut och satte sig han också och sen tog det inte lång tid innan de startade med sitt vanliga tjafs! Men de höll inte på så länge idag i alla fall för snart fick Kristoffer sin välling och sen var det läggdags. Vi läste lite om Emma hos doktorn innan han somnade på stört. Han tycker väldigt mycket om Emma och Totte böckerna så jag funderar på att köpa ett par till honom i födelsedagspresent. Men när man läser om dom så tillhör de ålderskategorin 0-3 år men det spelar ju inte nån roll. Tycker han om böckerna så gör han och det är ju det som är det viktigaste! Och jag blir ju inte heller ledsen över det för det blir inte så mycket för mig att läsa då för oftast nöjer han sig med en bok på kvällen! Och skulle jag behöva läsa två så blir ju inte det heller så ansträngande för de är ju som sagt inte så långa!

Anna och jaga fortsatte kvällen i tv-soffan och tittade på Livet på BB och drack thé. Fast vid halv tio åkte Anna hem så då fick jag fortsätta titta själv! Gubben satt i sovrummet och tittade på damfotbollen och tydligen vann Sverige! Bra jobbat, tjejer! Nu sitter jag här och skriver och när jag är klar med det så blir det nog till att borsta tänderna och sen ta boken och lägga sig. Hoppas verkligen på en repris av förra nattens sömn! I morgon kommer kära mamma in och då ska vi fixa ett par ärenden, så jag slipper konka runt halva stan med bussen. Delarna (hjulen och bestickkorgen) till diskmaskinen har kommit och sen tänkte jag försöka smita in i en leksaksaffär medan mamma distraherar Mr K i nån annan affär! Han önskar sig ju även en stooooor dinosaurie så jag tänkte jag skulle se om jag kan hitta nån sån. Hade även tänkt köpa en ny cykelhjälm till honom i present men den idén gav jag bort till hans farfar som inte kom på något att köpa. Och det kan jag förstå att han inte gjorde för det gör vi knappt själva! Han önskar sig ju aldrig någonting och har redan mycket. Men även när man går med honom i leksaksaffärer är det ytters sällsynt att han vill ha något! Men till sin födelsedag önskar han sig i alla fall två saker: en dinosaurie och en katt som säger mjau. Så det tänkte vi fixa. Sen blir det förhoppningsvis ett par böcker och så lite olika kattleksaker och ett katthalsband. Sen ska han få följa med till affären och själv få välja några leksaker till katten tänkte vi! Fast det blir ju inte förrän efter att han fått katten för han vet ju inte att han ska få den!

Hej fisengrisen min!
Idag har mamma varit klart piggare för jag fick sova ganska så bra inatt. Men jag mår fortfarande inte bra. Det är så mycket tankar som irrar omkring i min stackars överarbetade hjärna så kroppen blir lidande. Men det är ju inte så lustigt, det vet ju både du och jag! Men det blir ju förhoppningsvis bättre. På fredag kommer jag till din grav och tänder ett nytt ljus för dig min älskade ängel. Och på måndag kommer jag igen och tänder ett nytt ljus för dig för då har det redan gått fem månader sedan du lämnade oss och blev en ängel. Mamma älskar dig och mamma saknar dig. För alltid och för evigt.