Ifall ni undrar vart jag tagit vägen så ska ni få reda på det nu.
Sen ett par dagar tillbaka känns det som om jag befinner mig sjutton miljoner meter under isen och jag har jävligt svårt att ta mig upp igen...
Det enda jag orkar göra nu är att ligga i sängen och läsa, gråta och tänka...tänka på min älskade fina unge som inte längre finns hos mig...
Jag återkommer när jag har återvänt till livet igen, när det nu blir...
Älskade ängel!
Jag klarar inte av att skriva till dig just nu, men jag tänker på dig konstant och det hoppas jag att du känner! Mamma mår inte bra nu. Mamma saknar dig. Mamma älskar dig. Men just nu älskar mamma inte livet, så jag skriver till dig igen när jag mår bättre. Förlåt, min älskade ängel...
Carina man måste få må dåligt, det är ju inte så att det är ett bäst före datum på sorg, man sörjer mer eller mindre beroende på hur man mår. Vissa dagar är svarta och hemska o dessa dagar är ett rent helvete. Vissa dagar är ljusare man kan skratta o le men man kan ändå bära sorgen inom sig och det måste man få göra och kommer att göra, det fattas ju alltid en del av dem man älskaqr.... jag vet
SvaraRadera