Seg och lång dag... Och inte blev den bättre av att stora sonen blev rejält tjurig och besviken på mig idag. Han ville åka till stranden, men det fixar inte jag! Inte själv vuxen i alla fall! Får hoppas att det är bra väder på onsdag för då kommer min mamma in till oss och är det då bra väder kan vi åka så att kidsen får bada lite. Men han förstår ju varför jag inte klarar av det, men han blir ju lika besviken i alla fall! Stackars mina barn, vilken tråkig sommar de har!
Idag har jag städat lite och kört lite tvätt. Sista maskinerna innan det ska packas inför helgen. På torsdag förmiddag bär det ju av till Vimmerby och BullerbyCup! Vi ska lämna Alexander till samling vid 9.45 är vi klara då så åker vi också! Två halvdagar kommer vi att spendera med Kristoffer på Astrid Lindgrens Värld. Som det ser ut nu så blir det torsdag och fredag eftermiddag, då passar det bra in i killarnas spelschema! Så på onsdag blir det lite shopping inför resan och så ska det packas. Och som i de flesta barnfamiljer (i alla fall i de jag känner till) är det visst nån självskriven lag att det är mammans uppgift att packa sina egna saker, barnens saker och de gemensamma sakerna. Mannen ska enligt denna oskrivna lag endast koncentrera sig på att packa sina egna högst personliga saker! Vilket då innebär att jag har lite packning att göra! I Alexanders fall måste det ju packas ganska komprimerat så att han inte behöver ha flera väskor med sig. Men allt tar ju plats! Kläder, sovsäck, kudde, luftmadrass, pump....listan kan göras lång! Till oss andra är det ju lite lättare. Vi kan ju ta med oss så mycket som bilen rymmer! Vi ska bo på vandrarhem tillsammans med resterande lag-föräldrar, vilket jag hoppas kommer bli väldigt trevligt!
I morgon funderar jag lite löst på om man ska ta en liten sväng till IKEA. Jag behöver inhandla något nytt till sorteringen av kartong, papp och glas. De har en ställning som verkar bra med tre fackindelningar och det blir precis lagom. Den är inte heller så stor utan att den kan få plats där den ska också! Och så kostar den inte mer än 99 kronor, kan det bli bättre! Och enligt lagerstatus ska de ha dom hemma...men det har det ju stått på många saker och så finns de inte där när man kommer! Men det återstår att se! Fast än har jag inte bestämt mig. Det beror på lite annat. Jag trodde att vi skulle få lite lekbesök denna veckan innan vi åkte, men det verkar inte så...
Ikväll måste jag ut och vattna. Min physalis går numera under namnet alkoholisten, kan tydligen hälla på flera liter per dag! Men det mesta ser ut att sloka lite nu så det är hög tid. Tror även att jag ska vara duktig att gå ut och sätta upp en tid i tvättstugan till nästa vecka. Skulle vara skönt så att man kan tvätta upp sängkläderna vi behöver ha med oss till vandrarhemmet så fort som möjligt så att man kan få undan dom igen. Kanske även passa på att bädda rent och tvätta sängkläderna som är bäddade i sängarna nu också?! Ja, det återstår att se vad orken räcker till när det blir dags för sängklädestvätt!
Jag får fortfarande gå upp ett antal gånger per natt för att släppa ut Busan. Vi vill inte släppa ut Zingo riktigt än. Hade det inte varit för att vi ska åka iväg i helgen så hade det nog varit ganska lagom tidsmässigt att låta henne börja vara ute. Och när vi väl kan det så låses kattluckan upp för utgång och då slipper jag gå upp på nätterna och släppa ut Busan! Yippi! Men i och med att vi ska i väg i helgen och katterna ska till mina föräldrar där de inte får vara ute, så känns det lite dumt och onödigt att hon får gå ut nu när det bara är ett par nätter kvar! Två, närmare bestämt. För mamma tar med sig katterna hem på onsdag när hon ändå ska hit. Då slipper vi en fem mils omväg på torsdag och det gör ju absolut ingenting!
En sak som känns lite jobbig med resan är att jag inte kommer ha möjlighet att åka till kyrkogården och tända ett ljus i Jonathans lykta på fredag. Vi får åka dit på torsdag innan vi åker iväg istället. Det får ju gå, men det känns lite jobbigt. Det är ju liksom en rutin och vana jag haft nu i ett antal veckor! Visst, jag skulle kunna be någon annan tända ett ljus vid graven, men det är ju inte samma sak. Då gör jag det hellre själv dagen innan istället! Om 17 dagar har det redan gått sex månader sen Jonathan dog, och det kan jag inte förstå. Fast den jobbigaste känslan jag slåss med sen en tid tillbaka är att det nu känns helt overkligt att vi någonsin har haft honom hos oss. Men sen kastar jag ett öga på ett av de underbara fotografierna vi har av honom, och genast kommer det tillbaka. Visst har han funnits hos oss! Och vilken liten underbar kille han var. Den bästa! Det går så mycket upp och ner just nu. Eller just nu, det har det gjort ett tag nu. Vissa dagar är ganska ok, medan jag vissa dagar knappt klarar av att kliva ur sängen. Upp och ner, ner och upp, hela tiden. Varje dag. Varje timme. Jag är lite orolig för hur det ska kännas i helgen. På ett sätt är jag rädd för att det kommer kännas ganska bra. Och anledningen till det är ju att detta är en resa vi planerade ett bra tag innan Jonathan dog. Det var ju meningen att han skulle vara med oss på denna resan. Och då kan det ju inte "få" kännas ganska bra utan honom! Eller? Ja, det är såna känslor jag tampas med var och varannan dag. Att jag måste tillåta mig själv att tycka att livet kan vara ganska ok även att Jonathan inte längre finns hos mig. Men jag tycker att det känns som ett svek mot honom! Samtidigt har jag väldigt svårt att tänka mig att Jonathan skulle vilja att hans mamma går och är ledsen och mår dåligt hela livet... Att aldrig i förväg kunna veta hur jag ska reagera på vissa saker eller situationer är så jobbigt!
Så nu ska jag gå ut och vattna och jag skulle tro att jag får go hjälp av finaste Kristoffer!
Hej gosegrisen!
Idag känner mamma sig lite bättre. Det går upp och det går ner. Hela tiden. Som en hiss! Det känns jobbigt att planera en resa utan dig när det var meningen att du skulle vara med. Och så känns det jobbigt att jag inte kommer att kunna åka till din grav och tända ljuset på fredag som jag alltid gör. Men då är inte mamma hemma! Och så vet jag inte om jag kommer kunna skriva till dig på ett par dagar heller. Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska göra. Jag kommer antagligen att ta med laptopen, om inte annat för att Kristoffer ska kunna se nån film om han vill på kvällarna. Men jag har inte bestämt om vi ska fixa med internet eller inte. Nu ska mamma och lille storebror gå ut och vattna blommorna. Mamma älskar dig och mamma saknar dig! För alltid och för evigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar