Denna dikten beskriver ganska bra hur jag känner mig och hur jag mår just nu.
Men det känns som om det är på gång att vända, för denna gången i alla fall...
Svarta rosor
Säg, varför är du så ledsen idag,
du, som alltid är så lustig och glad?
du, som alltid är så lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen idag
än när jag tyckets dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
än när jag tyckets dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
I mitt hjärta där växer ett rosenträd,
som aldrig nånsin vill lämna mig fred,
och på stjälkarna sitter det tagg vid tagg,
och det vållar mig ständigt sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
som aldrig nånsin vill lämna mig fred,
och på stjälkarna sitter det tagg vid tagg,
och det vållar mig ständigt sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
Men av rosorna blir det en klenod,
än vita som döden, än röda som blod.
än vita som döden, än röda som blod.
Det växer och växer. Jag tror jag förgår,
i hjärtträdets rötter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
i hjärtträdets rötter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
(Ernst Josephson, Paris 1884)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar