Denna morgonen vaknade jag med tårarna rinnande nerför mina kinder. Tankarna på min älskade Jonathan var grymma, inte alls fina som jag vill att de ska vara. Tänkte på den otroliga panik han måste känt sista minuterna i sitt allt för korta liv. Och att jag inte var där för honom. Somna om var inte att tänka på, det var bara till att gå upp.
Igår skev en tjej en kommentar till mitt inlägg. Hon hade förlorat sin dotter när hon var sju år. Så då började jag fundera på vilket som var "bästa" åldern att förlora ett barn. Givetvis aldrig, men för både mig och denna tjejen finns ju inte det alternativet. En del säger att det var bra att det hände så tidigt, så att man inte hann lära känna honom allt för mycket. Men min åsikt (säger inte att det är rätt åsikt, men den är min) är att om man får ha barnen hos sig längre så finns det fler fina minnen som kan leva kvar. Vi står kvar här med en massa frågor som aldrig kommer få svar! Skulle han vara rädd för tomten? När skulle han tappa sin första tand? Vi hann ju inte ens få uppleva hans första födelsedag! Inga kort i albumen där det står "Jonathan 1 år". Skulle han tyckt om att bada i havet? Åka bakom mig på min cykel? Ja, jag tror ni förstår vad jag menar! Det är så många frågor jag skulle vilja få svar på, men kommer ju aldrig att få det. Så detta har jag gått och grubblat på mest hela dagen och det har varit väldigt jobbigt.
Jag vet inte om en vän på FB är tankeläsare för hon länkade mig en väldigt fin sång på FB i kväll. Jag la in texten här i bloggen i mitt förra inlägg. För er som vill höra musiken också finns den på youtube. Den är verkligen fin. Och det var nog precis vad jag behövde idag. Rätt dag att skicka mig den! Mina tankar är ständigt på lilla Jonathan, i morgon skulle det ju varit hans dopdag... inte heller den fick vi uppleva och dela med honom en endaste gång! Det är så jävla orättvist!
Men dagen har i alla fall både kommit och gått. Men jag har inte gjort ett skit faktiskt. Jo, jag var ute och klippte av ett par grenar i syrenen som var i vägen... men annats inget alls. Legat och läst och tittat på en film. Gosat med Kristoffer. Vid halv fem åkte vi till farfar/svärfar för Lucas skulle hjälpa honom att grilla. Vi skulle nämligen äta middag där ikväll tillsammans med svågern och hans familj. Och farfar/svärfar är inte så duktig på att grilla, men det är min älskade sambo! Men vi hade en trevlig kväll och ungarna lekte riktigt bra mest hela tiden. God mat och rabarberpaj till efterrätt. Men jag hade ju tankarna till stor del på annat håll...
Klockan var runt nio när vi kom hem så då var det lagom att fixa i ordning Mr K för natten. Med liten dos tur sover han lite längre i morgon. Men det är ju inget som säger att jag kan sova ändå, för i morgon blir det antagligen åter en jobbig dag. Vi ska köpa blommor och åka till Jonathans grav.
Jag funderar lite på vad jag ska ta mig för ikväll? Antagligen inte ett skit! Spelade in Brothers and Sisters när vi var iväg så det ska jag titta på. Annars blir det nog mest till att slappa här vid datorn eller liggandes i sängen med en bok. Det är nog ungefär så mycket jag kommer orka med skulle jag tro... Måste nog dock kolla statusen i ett par blomkrukor... de kanske behöver lite vatten...
Lilla finaste Jonathan!
Idag har varit en riktigt jobbig dag för mamma. Jag har tänkt många tankar om dig, fast de har inte varit av den fina sorten som jag vill. Mycket ångestfyllda tankar mest hela dagen så nu är jag ganska trött. Framför allt är jag trött i mitt hjärta! Inte för att jag vet om man kan bli det men det är så det känns. Vill kunna drömma fina tankar om dig! Men det kommer väl när man minst anar det... I morgon kommer vi alla fyra till din grav. Tända ett fint ljus. Sätta en ny bukett blommor. I morgon skulle det vara din första dopdag... Jag älskar dig mer än ord kan säga. Jag saknar dig mer än ord kan säga. Nu och för alltid, min älskade fina underbara son...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar