Idag är det Sveriges nationaldag. Men förra året fixade vi en riktig anledning att fira denna annars ofirade dag. Vi döpte Jonathan! Så tanken var ju att det var detta vi skulle fira detta datumet många många år framöver. Men nu ville ödet annorlunda, fast vi kommer ändå tänka lite extra denna dagen. Fira kommer vi ju inte direkt att göra, men det blev ju självklart ett besök vid vår lille ängels fina grav. Vi tände ett nytt ljus och satte en ny fin bukett blommor. Och när vi var där tittade vi ju givetvis efter fiskarna och till Kristoffers stora glädje hade de släppt ut ganska många småfiskar! Vi såg de två stora som brukar vara där och ett par av de lite mindre. Men vi såg även ett helt litet stim på 15-20 fiskar i storleken 5-10 cm i blandade färger och de var väldigt fina! Så nu kommer det kanske bli lite lättare att hitta fiskar när vi är där! Fast det kommer ju inte att innebära att Kristoffer kommer ge sig om han inte får se de två stora för dom vill han alltid se!
Denna dagen har varit väldigt jobbig. Det var nog en av de jobbigaste gångerna jag besökt graven. Gjorde så fruktansvärt ont och jag ville inte gå därifrån. Men tillslut måste jag ju det. Så när allt ändå kände så pissigt som det gjorde passade jag på att ta undan Jonathans giraff som stått på golvet i vardagsrummet. Så nu känns det väldigt lustigt att gå in här... Och så tog jag även ur sängkläderna ur hans lilla säng och stoppade dom i tvättmaskinen. Hänga dom får jag göra i morgon. Har ingen plats inne just nu för jag har kläder på sträcket som jag inte orkar plocka ner. Och ute var ingen mening för då är det stor risk att de skulle bli blöta av bevattningsslangen och så tror jag inte de skulle hinna torka i kväll heller. Så nu finns det verkligen INGET som har Jonathans lukt kvar i sig. Nu är ALLT tvättat. Men det fanns egentligen ingen lukt kvar i sängkläderna heller, den har försvunnit för ganska länge sedan. Men själva tanken på att det var det enda vi hade kvar som hade haft hans lilla goa kropp mot sig... Usch och fy vad ont det gör. Varje gång man tar itu med något så går man sönder på nytt, allt kommer tillbaka igen och man tar flera steg tillbaka igen. Men till slut måste det ju göras. Och en del saker tror jag bara blir ännu jobbigare ju längre man väntar. Nu är det bara kläderna i garderoben kvar att packa undan och en back i förvaringsmöbeln i hallen där han hade sina mössor, vantar och andra saker man behövde för att gå ut. Mamma sa till mig idag att om jag ville kunde hon göra det åt mig men jag känner att jag själv vill göra det. Och då sa hon att om jag ville så kunde hon bara vara här när jag gjorde det. Men jag har svårt att planera det i förväg. Rätt vad det är så får jag bara en känsla av att nu kanske jag kan klara av att göra det. Och då är det bara att testa och se, går det så går det. Men om jag skulle planera det i förväg så tror jag att jag skulle gå och tänka på det och må dåligt hela tiden fram tills dess att det ska göras. Tror det spontana fungerar bättre för mig i detta fallet...
Idag har vi haft det lite varmt kan man säga! Jag tillhör ju faktiskt de som får klaga värmen på sommaren då jag inte klagar på kylan på vintern! Men jag tycket det har gått riktigt bra idag men det kanske är för att jag mest varit inomhus! Men det är klart svalare där så varför ska jag plåga mig med att vara utomhus om jag vet att jag kommer bli dålig av det? Ungarna är lite knasiga, de är ute och hoppar studsmatta i denna värmen långa stunder i stöten! Men jag kan säga att Alexander INTE hade någon lust att cykla till fotbollsträningen idag! Men det fick han göra i alla fall för han har inte varit där de senaste två träningarna för han har varit förkyld och i morgon så har de match och då kan det ju vara bra att vara på träningen idag! Men jag tror att jag ska fixa en stor milkshake till honom när han kommit hem och duschat! De slutar vid åtta så det tar nog inte så lång stund nu innan han kommer hem. Kristoffer är färdig för sängen, sitter just nu och tittar på lite Pokémon. Men han lär nog somna ganska snabbt idag för han har inte sovit något på dagen idag. Risken finns ju även att han somnar nu framför tv:n men det gör ju inget, det är bara att lägga in honom i sin säng då!
Själv har jag varit ute och vattnat krukor och satt på bevattningen. Funderar lite hit och dit på om jag känner för lite thé eller om jag ska fortsätta med Loka. Har ännu inte bestämt mig... Äntligen hemma börjar nu så jag tänkte slötitta lite på det under tiden jag skriver färdigt. Sen blir det CSI och sen lägger jag mig nog och läser lite innan jag somnar. Om jag kan somna... För som sagt, idag har varit en riktigt jobbig dag och mår skit och piss och ännu värre. Hjärtat sitter i ett skruvstäd som någon jävel klämmer åt lite hela tiden...och tårarna trodde jag skulle tagit slut så mycket som jag gråtit idag... Men jag har ju i och för sig tidigare konstaterat att tårar är som bröstmjölk - ju mer man gör av med ju mer tillverkas det...
Min älskade goa unge!
Idag skulle vi firat din första dopdag. Istället fick vi åka till din grav och tända ett ljus för dig och sätta dit en ny jättefin bukett blommor. Det var ju inte så det var meningen att det skulle vara, men tydligen ville ödet annorlunda än vi... och ödet vinner visst alltid... Ikväll mår mamma väldigt dåligt, så jag klarar inte av att skriva mer till dig. Jag ser inget för mina tårar bara rinner...
Grattis på dopdagen, min älskade lilla ängel!
Mamma älskar dig så mycket det går, ända till himlen och tillbaka igen!
Och mamma saknar dig så otrolig mycket!
Du kommer FÖR ALLTID vara min underbara son.
Jag kommer FÖR EVIGT vara din mamma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar