Klantigast av klantiga!

Och så fick jag äntligen min efterlängtade sovmorgon! Men det började inte bra. Kvart i åtta tycker vår kära fastighetsskötare att det är en god idé att börja köra grästrimmer utanför vårt staket vid sovrummet. Håller nog inte riktigt med honom där! Men jag somnade om i alla fall och sov till halv tio! Himmel, vad skönt det var! Och välbehövligt! När jag vaknade satt Kristoffer i soffan och tittade på barnprogram och Alexander satt vid datorn. Alexander sa att han själv vaknat vid halv nio men inte gått upp förrän nio och han hörde när Kristoffer gick upp vid tio i nio. Sen blev det frukost och sen en dusch. Gjorde mig och Mr K i ordning och sen gick vi till bussen. Idag tog vi en annan linje än den som strular så mycket så idag var den i tid. Resan gick till Giraffens köpcenter. Jag skulle ju prova en ny bh för jag tyckte att den jag köpte förra veckan var lite liten. Det var ju samma storlek som den gamla i samma modell men den gamla hade ju töjt sig rejält! Men det slutade med att jag åkte hem igen med samma bh som jag hade med mig tillbaka. Gick jag upp en storlek i omkrets blev den väldigt mycket för stor. Gick jag upp en storlek på kupan satt den perfekt på ena sidan men blev för stor på andra sidan, inte mycket dock, men tillräckligt. Jag har ju som de flesta andra lite olika storlekar. Det har jag på hela min kropp. Ena sidan är allt större, fot, bröst och öga... Men så är det ju vanligtvis! Köpte även en manikyr/pedikyr-apparat annars inget alls!

Efter vi var klara med vår minimala shopping gick vi till kyrkogården. Jag hade ju många jobbiga känslor igår, ,ja det var ju inte bara igår men det var värre än vanligt då. Så idag kände jag att jag ville gå till Jonathans grav en sväng. Snittade om blommorna och hällde på lite vatten för det var helt torrt i vaserna. När vi kom dit såg vi att de jämnat till "kullen" där kistan är nedgrävd så nu är marken jämn och så hade de sått gräs. Så vi får väl se när det tar sig i denna värmen, men det ska visst komma lite behövligt regn nu resten av veckan! Givetvis tittade vi också på fiskarna och idag fick vi syn på jättemånga till Kristoffers stora glädje! Ja, jag tycker faktiskt också om att titta på dom för de är väldigt fina!

Jag skriv ju att jag har haft extra jobbigt med alla tankar nu igen. Det är mycket att allt känns så overkligt. Ena stunden känns det så overkligt att Jonathan inte längre finns hos mig. Nästa stund känns det overkligt att han någonsin har funnits hos mig. Och det är den sista tanken som är jobbigast. Tänk om jag glömmer bort honom??? Jag vet att jag aldrig kommer att göra det, men just när tankarna kommer så tänker man inte särskilt klart och då blir jag helt vettskrämd att jag ska glömma honom! Sitter och tittar på alla underbara kort vi har på honom och tänker, har du verkligen varit en del av mitt liv? Ja, visst har du det, min älskade lilla kille! Och du kommer förbli en del av mitt liv så länge jag lever! Idag satt jag och kladdade lite på ett papper. Jag skrev allas våra namn i familjen och då påpekade Kristoffer att jag inte skrivit Jonathans namn! Så då skrev jag självklart dit det också! Jag hade tänkt skriva det från början men av nån lustig anledning lät jag bli, mest för Kristoffers skull! Men det skulle jag inte gjort för han hade stenkoll!

När vi var klara på kyrkogården tog vi bussen hem igen. Denna bussen stannar dock inte riktigt där vi bor utan ca 10 minuters promenad bort. När vi väl kommer hem och jag ska ta fram nycklarna får jag panik! Jag har inte min handväska med mig! Den har jag glömt på bussen! Så jäkla klantigt! Nu kommer jag inte in och vi är törstiga och hungriga! Vattnet jag hade med drack vi upp på hemvägen. Jag kan inte heller ringa nån för telefonen ligger självklart i väskan! Tillsammans med plånboken. Jag gick ut till busshållplatsen och väntade på att en buss skulle komma så att jag kunde kolla med chauffören hur jag skulle gå till väga. Jag hade ju inte nån aning om vad klockan var så innan jag ställde mig vid hållplatsen fick jag fråga en av killarna som jobbar vid vägarbetet vad klockan var. Men det spelade inte nån roll såg jag när jag kom fram till busshållplatsen för de hade inte bytt ut turlistorna så det var de gamla tiderna som satt uppe och de vet jag inte stämmer! Så det var bara till att snällt stå och vänta! Fick vänta ca 15 minuter innan det kom en buss och som tur var så kördes den av en väldigt hjälpsam chaufför! Han ringde hittegods och kollade med dom men de svarade inte först. Då sa han att jag kunde få åka med honom in till stan och kolla på hittegods själv. Men då var ju problemet att om de inte fått in min väska så skulle jag ju inte ta mig hem från stan igen! Men tillslut svarade de och de ringde upp den chauffören som kört bussen jag glömt väskan på. Och väskan fanns kvar! Så vi bestämde att jag skulle gå upp till vändplan och invänta bussen men tyvärr skulle det ta runt en timme. Men det var ju inte något att göra åt jag var ju tvungen att få min väska! Men det var varmt och jäkligt att sitta där. Fanns inte särskilt mycket skugga i närheten och då jag inte hade nån klocka vågade jag ju inte gå så långt bort. Som tur var somnade Kristoffer i vagnen (vilket också var tur, att jag hade den med mig för det har jag ju inte alltid nu längre för han vill ändå bara gå). Men det var bra att han somnade för han var ju så hungrig stackarn! Och sen när bussen väl kommer så kör den förbi vändplanen!!! Jag får lite mer panik. Men sen ser jag att den kör in lite längre fram där de ibland parkerar en buss eller två. Så då går jag dit och när jag kommer fram har chauffören stängt och låst bussen och är på väg därifrån! Det är inte heller samma chaufför som tidigare vilket de sagt till mig att det skulle vara! Men jag frågar honom om han inte råkade ha en väska till mig. Jo, just det. Det har jag nog, sa han... Jag måste verkligen säga att den första chauffören som ringde och fixade allt åt mig var helt underbar, även den chauffören jag åkt med när jag glömde väskan, för han såg ju till att den kom tillbaka. Men sen är jag ju inte helt nöjd med den sista chauffören. Hur kan man glömma att man skulle lämna någons handväska!!!??? Det hade ju gått max 30 minuter sen han tagit över den bussen och fått reda på det! Men det hela slutade ju bra. ALLA saker fanns kvar i väskan! Så ibland har man tur! Och så kan jag inte låta bli att förundras över att det fortfarande finns ärliga människor kvar på denna planet!

Men nu kunde vi i alla fall gå hem och steka pannkakor! Jag vet att det inte ingår i min diet men idag sket jag i vilket. Hungrig, törstig och trött. Jag hade nu även hunnit arbeta upp en rejäl huvudvärk i och med att jag inte kunde dricka! Så klockan fyra åt vi lunch...ett antal timmar senare än planerat! Alexander hade cyklat till en kompis annars hade vi ju i alla fall kunnat komma in! Efter lunchen sätter jag mig i soffan och halvglor lite på tv en stund. Somnade inte men hade god lust! Fy, vad trött jag var!

Gubben kom hem med en färdiggrillad kyckling vi skulle ha till middag. Och här har vi lite mer otur! Det är absolut första gången vi får hem en färdiggrillad kyckling som INTE är helt klar! Den var fortfarande röd! Skitkul. Var bara att slänga stor del av den pippin. Efter maten ringde jag upp affären och de beklagade och skrev upp information så nästa gång vi är i samma affär så får vi pengarna tillbaka. Schysst! Jag misstänkte dock när jag ringde att vi skulle bli kompenserade, men det var inte därför i första hand jag ringde. Om de inte får veta att en kyckling inte är klar så kan de ju inte heller ha bättre koll!

Och nu sitter jag här och funderar på hur länge jag orkar hålla ögonen öppna. Vill se Livet på bb i alla fall, men sen blir det nog sängen med en bok!

Hej min lilla fiskille!
Idag var mamma och lilla storebror vid din grav. De hade jämnat ut kullen över din fina lilla kista och sått gräs där nu. Jag kommer tillbaka på fredag och då har jag lite nya blommor med mig för de som står nu har blivit lite vissna. Idag har mamma klantat sig riktigt ordentligt. Jag glömde min handväska på bussen! Men jag fick tillbaka den i alla fall och tur var ju det. Allt var kvar i den också. Jag har ju bilder på min mobil som jag inte vill ska komma i fel händer. Bilder på dig efter att du gått bort. Jag har dom även här på datorn så det är inte det att jag är rädd att förlora bilderna på det sättet. Men det är ju bilder jag inte vill att andra ska få titta på. De är ju väldigt speciella och bara för oss i familjen! Så jag ska nog helt enkelt ta bort de bilderna från telefonen och "bara" ha kvar alla de fina bilderna jag har när du levde! Men nu löste det sig ju till det bästa så mamma blev glad igen. Mamma saknar dig och mamma älskar dig. För alltid och för evigt, min älskade lilla fiskille!