Allt känns förjävligt!

Ikväll känns allt förjävligt!
Har lyckats pricka in att titta på klockan alla fruktansvärda klockslag idag!

18.32 ringde vi sos
18.44 kom ambulansen
19.04 anlände Jonathan till sjukhuset
19.26 dödförklarades Jonathan
19.40 tog upp honom i min famn

Jag tror också att denna fredagskväll känns ännu värre än många andra har gjort.
På måndag är det ju tvåmånadersdagen av Jonathans bortgång.
Kan fortfarande inte riktigt fatta att han inte längre finns här hos oss!
Vet inte om jag någonsin kommer förstå det fullt ut!
Det är så ofattbart! Så fruktansvärt smärtsamt och overkligt!

Idag fick jag ett meddelande från "vår" präst. När vi skulle ta avsked av Jonathan på bårhuset var det en av prästerna från vår kyrka och församling som var närvarande. Vi hade även turen att samma präst var den som höll i begravningen. Och jag är så nöjd med honom. Han har varit kanonbra hela tiden! Verkligen känt av oss och vad vi velat. Och det utan att vi knappt behövt säga nåt! Har verkligen känt stort förtroende för honom hela tiden och gör fortfarande det! Det är nog till stor del för att han direkt sa till oss han han inte på något sätt skulle försöka förklara nån mening med det som hänt, för det fanns ändå ingen! Han var också arg på gud för att han tagit Jonathan ifrån oss. Och det var skönt att höra honom säga det. Det värsta som kunde hänt i det fallet var att få en präst som skulle försöka förklara meningen med det och prata om gud och hans storhet! Men "vår" präst förstod hela tiden hur vi kände och han var helt suverän på begravningen. Allt prat om gud var på en lite naturligare nivå. Inte så högtravande som många andra präster nog skulle gjort. Det kanske är för att han tillhör den yngre generationen präster, eller är det helt enkelt hans personlighet.

När vi tog avskedet på bårhuset frågade han om han fick läsa en dikt för oss. Han sa direkt att det inte var massor om gud och sånt i den. Då sa vi att det var ok. Men helt ärligt kommer jag inte ihåg ett endast ord han sa då. Men det sa han efteråt att han inte heller räknat med. Han skulle ge oss dikten vid ett senare tillfälle. Och idag gjorde han det.

Vid himlens grind

Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind.

Vid himlens port
står tofflor på rad
när barfota änglar
går molnpromenad.

I himlens sal
är väggarna blå.
Där leker Vår Herre
tittut med de små.

(Britt G Hallqvist)

Jag tycker att den var väldigt fin. Fast jag hade för mig att den var mycket längre! Där ser man vad lite man kom ihåg! Men det var en bra dag att få den på just idag. Men oj vad tårarna rann nerför mina kinder när jag läste den. Men tidigare hade jag nog inte varit mottaglig för den.

Bara en massa depp idag. Ska kvällen fortsätta såhär för mig så blir det en väldigt tidig kväll med hjälp av en hel tablett. Får återgå till halvorna igen i morgon, för inatt måste jag sova. Och kan jag med tablettens hjälp slippa ett par fredagstimmar så gör jag så. Får nog bli ett halvt öga och öra på Så ska det låta. Vet inte om jag har koncentration nog för att titta på något mer avancerat, som en film exempelvis. Blir nog som sagt en väldigt tidig sänggång ikväll!

Mitt älskade lilla barn!
Ikväll känns saknaden ännu större, hur nu det är möjligt!
Jag har skrivit ner den fina dikten som prästen läste när vi tog farväl till dig på sjukhuset.
Jag tycker den är väldigt vacker!
Fast inte lika vacker som du min underbart vackra lilla unge!

Jonathan på sin 11-månadersdag i pappas famn!

Detta kortet är tagen på din 11-månadersdag. Du hade precis vaknat och pappa hade tagit upp dig för att vi skulle gå in till din store storebror. Han fyllde ju 12 år den dagen! Detta är ett av de finaste korten jag har på dig min underbart vackra son! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer aldrig någonsin glömma dig! Men alltid sakna dig! Kan fortfarande inte förstå varför du var tvungen att lämna mig kvar här utan dig. Det är så orättvist! Jag blir så arg! Men mest ledsen...och nu rinner tårarna igen för fullt. Herregud! Det känns som om hjärtat åter slits i tusen bitar när jag tittar på det fina kortet och inser att jag aldrig kommer att få se dig igen i detta livet! Men en dag långt fram i framtiden kommer vi att träffas igen. Men för dina bröders skull hoppas jag att det tar många år än... Min underbart fina älskling...