Även inatt sov jag relativt bra, så det känns som om jag vågar hoppas på att det går åt rätt håll nu. Men jag fortsätter nog ett litet tag till med en halv tablett i alla fall. För att vara på den säkra sidan. Men himmel vad trött jag var i morse! Fick sparka upp Lucas så att jag fick sova vidare! Kommer inte ens ihåg hur mycket klockan var när jag väl klev upp, men jag tror hon var halv tio. Väl uppe så drack jag lite frukost och läste tidningen. Gjorde mig lite i ordning. Håret är inte så lätt att göra i ordning nu, det är för långt. Men det blir det ändring på på onsdag, då är det dags för klippning. Sminket har jag inte haft framme sen den dagen Jonathan dog. Men snart klarar jag kanske ta tag i den biten också. Men det är inte så lätt att vara sminkad när man aldrig vet när tårarna börjar rinna och jag tänker inte gå och köpa helt nytt smink som är vattenfast. Då är jag hellre utan ett tag till. Och vem är det förresten som säger att man måste sminka sig jämt och ständigt? Jäkla dumt påhitt om ni frågar mig!
Mitt på dagen så tog vi en tur till Maxi. Vi behövde handla lite. Igen. Bland annat behövde Alexander nytt schampo och balsam och så passade jag på att handla ny Naturdiet-pulver. Det är ju det mina frukostar består av, och en del andra måltider också. Det har väl blivit lite av min räddning de senaste dryga sju veckorna när jag inte kunnat äta med nån reda. Dessa shaker ger ju i alla fall en del näring och fram för allt vätska. Köpte även ny bukett blommor till köksbordet och två buketter blommor till N och M som vi ska ge dom ikväll.
Väl hemma igen så somnade Kristoffer på soffan och det var lika så bra det. Han ska ju leka med sin kompis V ikväll och det kan bli ganska intensivt! Själv la jag mig på sängen och tittade på gårdagens avsnitt av Brothers and Sisters. Sen målade jag lite naglar och satt vid datorn en stund. Var lite rastlös...läste lite och fortsatte att vara rastlös. Tidig middag blev det i dag. Köttbullar och sambons goda potatismos. Kristoffer åt hela sju köttbullar och jag blev så glad! Sin pappas potatismos brukar han äta massor av, men det rörde han inte alls idag.
Sen åkte vi till familjen H för att fira ett försenat födelsedags-"barn". Tre-pack glasvaser och en bukett tulpaner fick de var. Gubben hennes fyller inte år än på typ ett halvår men då de fick matchande vaser så kändes det lika så bra att han fick sina nu också. Hon och jag satt nämligen och pratade för ett par veckor sedan om att man har så dåligt med vaser. Det märkte vi verkligen när vi fick så många fina blommor efter Jonathans bortgång. När vi sedan skulle duka i ordning för fikat efter begravningen kunde vi konstatera att vi inte har två likadana vaser. Och det kan ju vara kul att kunna ha två likadana vaser när man vill duka lite finare! Så därför fick de varsin uppsättning, för de har inte heller många vaser!
Kristoffer hade längtat hela dagen efter att få åka till sin kompis. De har inte träffats på snart två månader. Och de lekte väldigt bra idag. Annars så kan de bråkas och gnällas en hel del, men idag var det inte alls mycket tjafs. Och då var de ändå hyfsat trötta båda två. De sprang omkring som två tokar så de var helt genomsvettiga! Men kul hade de! Och kompisens lillasyrra försökte hänga på fast hon var så trött att hon höll på att somna stående den lilla sötnosen! Vi fikade och pratade och hade det allmänt trevligt. Stannade till klockan nio, då började det bli lite ohållbart med barnens trötthet. Och det är ju dagis i morgon så då behöver de sin sömn!
Väl hemma igen så var det bara att göra Kristoffer i ordning för sängen. Borsta tänder, kissa, ta på blöja, ta på pyjamas, välling och sängen. Samma gamla vanliga visa! Och nu sitter jag här. Har även hunnit stoppa om Alexander. Eller stoppa om, mer säga godnatt och släcka lampan! Han börjar ju bli lite stor för att bli omstoppad, men ibland så lägger jag mig lite hos honom och gosar.
Idag fick jag för mig att jag skulle ställa Kristoffer på vågen. Han äter ju så dåligt och har gjort sen lillebror försvann ur hans liv. Nästan ett halvt kilo mindre än tidigare. Visst, ett halvt kilo är inte mycket, men han ska ju inte gå ner i vikt alls! Tvärtom! Och han vägde inte speciellt mycket innan, 15 kilo och han fyller fyra år om tre månader... Så han har ju inte så mycket att ta av. Men än så länge är han pigg och verkar må bra, så jag känner inte så stor oro för hans hälsa. Det är mer anledningen till att han inte äter jag inte tycker om. Att han är ledsen och inte har någon aptit. Precis som jag själv. Men till skillnad från Kristoffer har jag ett par kilon att ta av, eller ganska många om jag ska vara ärlig. Men inte fan blir jag av med några! Eller, jag har faktiskt blivit av med ungefär fem kilon. Men det var under de första veckorna sen har det inte hänt så mycket. Men jag tänkte att jag skulle försöka göra något åt saken lite sakterliga. Jag dricker kraftigt mycket mindre läsk. Nu ligger jag kanske på 1,5 liter på en helg istället för nästan samma mängd per dag! Jag är inte sugen på läsk längre på samma sätt som tidigare, och det är ju bara bra! Försöker också att äta lite mindre godis. Börjat gå lite mer och lite längre promenader. I morgon ska jag in och göra en fotanalys så att jag äntligen kan få sulor som passar mina förbannade fötter lite bättre. Behöver även nya skor så det blir en dyr historia. Analys: 300 kr, sulor: ca 1 500 kr, skor:??? men jag räknar med 1 000-1 500 kr på dom. Men då kanske jag kan få upp farten lite när jag är ute och går också! Det går ju inte som det är i nuläget för då kommer jag inte speciellt långt!
I morgon ska jag ta en träff med F och hennes lille V. Vi kanske ska ta en promenad, det beror lite på väder och hur min rygg mår. Även den hoppas jag kommer få mindre ont efter nya sulor. Och höfterna... Det inverkar ju på hela kroppen!
Hejsan mitt lilla underverk!
Idag har mamma haft en ganska bra dag! Fast det var lite jobbigt ikväll när vi var hos familjen H. Jag skulle kolla vad barnen gjorde och räknade in dom men tyckte att det saknades ett. Men det gjorde det ju inte, jag hade räknat med dig. Undra hur länge jag kommer att göra det? Antagligen väldigt länge...Vi ska försöka träffas lite oftare så att killarna får leka lite mer än vad som blivit sista tiden. Men än så länge får det bli hemma hos dom. Jag kan inte tänka mig att se lilla N leka med dina saker som fortfarande står framme! Det skulle göra allt för ont. Om inte du kan leka med dom så får inga andra heller göra det! Ja, klart Kritoffer får, men det är ju en helt annan sak! Men inga andra barn! I morgon kommer det åter att bli lite jobbigt för mamma, för jag ska träffa F och lille V. Det kommer att göra ont att se honom, det vet jag. Men jag måste ju vänja mig och hos dom är ett bra ställe att göra det. Där gör det inget om jag börjar gråta och bli ledsen. För det kommer jag med all säkerhet att bli. Det brukar jag bli när jag träffar dom. Men efteråt brukar det kännas ganska bra. Fruktansvärt tomt, men samtidigt är jag stolt över mig själv att jag klarar av det i alla fall. Men jobbigt blir det. För det påminner ju mig om allt jag aldrig kommer att få se dig göra och då går mammas hjärta sönder lite till... Jag saknar dig så otroligt mycket mitt älskade underverk och jag älskar dig av hela mitt trasiga hjärta! Du är för alltid min son. Jag är för evigt din mamma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar