Fredag nummer nio...

Igår tog jag en hel tablett. Så dåligt som jag sovit sista nätterna så kände jag att jag behövde få sova lite ordentligt med tanke på att det idag är fredag. Fredag nummer nio. Nio veckor utan min älskade Jonathan. Tabletten funkade bra och jag sov gott och drömlöst större delen av natten och vaknade lite mer utvilad än sista morgnarna. Efter att jag klivit upp och gjort mig i ordning så började jag städa och plocka lite. Sen åkte vi till MAXI och handlade lite. Bland annat så köpte jag en ny fin bukett blommor till köksbordet. Vill ju ha det jämte kortet på Jonathan. Sen tog vi en tur till Blomsterlandet och köpte mer gödsel och täckbark. Täckbarken var jag duktig och la ut direkt när vi kom hem. Gödslet får jag vänta nån dag med, måste ju luckra upp rabatten lite och det hade jag ingen lust med idag. Sen la jag mig på sängen och läste lite. Jag fick ju huvudvärk i går och den har envist suttit kvar hela dagen idag också. Fanns där redan när jag vaknade. Och det har inte spelat så stor roll vilka tabletter jag tagit, den vill inte släppa greppet. Men nu ikväll så tog jag en migräntablett för att se om den hjälpte och det gjorde den. Den har i alla fall tagit bort den jävligaste värken.

Fram på eftermiddagen så tog jag min cykel och gick och cyklade till kyrkogården. Jag kände att jag inte riktigt orkade gå hela vägen idag med min dumma skalle så jag tog med cykel också. Blev väl ungefär 30% promenerande och 70% cyklande. Väl framme vid Jonathans grav så kan jag se att det har satts ner en kruka med påskliljor. Tror att det är svärfar/farfar som varit där, han pratade i onsdags om att han skulle gå dit med en blomma nån dag. Jag kunde även se att de snälla människorna som arbetar där hade ställt dit bänken precis där jag ville ha den! Så nu kan jag sitta där i lugn och ro i mina egna tankar en stund. Kändes skönt. Jag tände ett nytt ljus för Jonathan, det gör jag varje fredag. Idag var första gången jag gått dit helt själv. Jag har varit framme vid själva graven själv nån gång tidigare, men då har Lucas suttit i bilen med en sovandes Kristoffer så helt själv har jag ju ändå inte varit. Men det kändes faktiskt skönt att vara där helt själv också. Ingen annan att tänka på och jag kunde sitta där en stund utan att behöva prata med någon, bara jag och mina tankar. På hemvägen så stannade jag till på ICA och handlade lite glass till kvällen!

När jag kom hem så hade Kristoffer somnat på min säng, så jag flyttade honom lite och la mig jämte honom och läste och gosade lite. Han vaknade ganska snart och då gosade vi ännu mer. Sen ringde Anna och kollade vad vi hade för planer för kvällen, vilket vi inte hade några särskilda alls! Så hon kom hit runt sex-tiden. Då hade jag precis börjat dammsuga av golven så att jag kan känna att jag fått något vettigt gjort idag också! Sen åt vi god mat. Min sambo hade marinerat revben i flera dagar så nu åkte de på grillen och till det hade vi bakad potatis. Gott! Sen städade jag av köket och satte igång en maskin disk och nu sitter jag här och skriver. Anna sitter inne hos Kristoffer och har visst picknick! Strax ska jag gå och sätta på en kanna thé och sen blir det glass framför Så ska det låta. Vet inte vilka som är med ikväll, men det brukar vara ganska kul att se oavsett vilka som är med!

Än så länge har jag mått klart över förväntan, särskilt med tanke på att det är fredagskväll. Men blir det illa senare så får jag väl göra som jag gjorde i går kväll när jag började känna mig ledsen. Jag gick ut och gick en runda. Ca 35 minuter blev det, en tur runt Ljusstaden. Har inte gått där på flera månader så det var kul att se hur många hus som ploppat upp som svampar ur marken. Och det var en hel del! Men jag hoppas att jag ska klara denna fredag, fredag nummer nio, någorlunda bra och att jag ska kunna sova någorlunda i natt. Om jag ska ta tablett eller inte återstår att se när jag lägger mig. Beror på hur jag mår då, men förhoppningen är att inte behöva ta någon alls. Går det inte så hoppas jag att det räcker med en halv. Men det får vi se när det blir dags för sänggående, och det är ju inte än på ett par timmar! Fast jag får nog se till att komma i säng i lite vettig tid i kväll. I morgon måste jag och Alexander upp klockan sju. Klockan tio över åtta så ska han och jag vara på hans skola. De har öppet hus så att vi föräldrar kan få vara med en halv skoldag och se vad de gör. Det tycker jag är en trevlig idé, fast jag kan dock inte begripa varför de måste börja så tidigt en lördagsmorgon! Det ska visst hålla på till 12-tiden. Jag kan ju tycka att det vore bättre att börja vid nio istället och hålla på till ett! Men, men, nu är det som det är och jag ska dit i alla fall! Som kompensation får de ledigt på skärtorsdagen. Tydligen ska vi föräldrar få fika men ungarna får bara frukt! Haha, tycker jag var kul! Lucas stannar hemma med Kristoffer för det blir lite jobbigt att ha honom med så länge där och så är det ju kanske inte så roligt för honom heller!

Hej min lilla smulpaj!
Idag har jag mått bättre än jag tidigare gjort en fredag. Och idag är det fredag nummer nio. Nio hela veckor sedan du lämnade mig och flyttade upp till änglarna. Jag har som vanligt en fredag varit och tänt ett ljus för dig vid din grav. Tror farfar har varit där och satt en blomma till dig. Just nu sitter Anna och leker med Kristoffer och de bygger för fulla muggar. Jag hoppas att jag ska klara av kvällen ganska bra. Jag har undvikit att titta på klockan i kväll och lyckat ganska bra. Men nu tittade jag och kan konstatera att det är exakt fem minuter och nio veckor sedan jag fick gå in och lyfta upp dig i min famn. Sen släppte jag dig inte på flera timmar. Jag kunde inte och jag kunde inte begripa hur jag någonsin skulle klara att släppa taget om dig, min underbara son. Men till slut så la jag dig på ett skötbord och klädde på dig dina fina kläder. Sen la jag ner dig i vagnen de ställt fram till dig. Men när jag gick därifrån så lämnade jag kvar en stor del av mitt hjärta, och den delen är din för alltid. Där den biten skulle sitta, finns nu ett stort rum med minnen av dig. Jag älskar dig och jag saknar dig. För evigt och för alltid, min älskade lilla smulpaj.