Valborg...

Denna dagen började ju då med ett besök vid Jonathans grav med finaste svägerskan. Efter det åkte hon och jag till Baronen för en fika. Deras kaffemaskin var trasig, så jag fick ingen latte! Det fick bli thé istället, men det gick bra det också. Det var så skönt att kunna sitta och prat i lugn och ro utan barn som rycker och drar i en och alltid kommer på miljoners triljoners saker som måste sägas just när man sitter i telefonen. Både hennes och mina barn brukar vara duktiga på det! Efter fikastunden så körde hon mig till Leo´s lekland där jag mötte upp Lucas och Kristoffer. Han, Kristoffer alltså inte Lucas..., skulle på kalas där idag och var väldigt glad och förväntansfull! Denna gången visste vi att det inte skulle bli mat så han hade ätit lite innan. Men jag tycker det är lite lustigt att inte har mat när kalaset är mellan 12-14 för det skiljer ju inte så mycket på priserna med eller utan mat. Men alla gör vi ju som vi vill och nu visste jag ju om det i förväg så det gjorde inte oss något. Och Kristoffer hade ju med största säkerhet inte ätit något i alla fall, men det var lite kommentarer kring det hela från andra föräldrar. Det jag tycker är lite tråkigt med kalas på Leo´s är att det inte är lång stund ungarna är samlade. Största tiden består ju av fri lek. Idag var det ju bara en liten stund när tårtan åts och presenterna öppnades som de var samlade. Men ungarna hade kul i alla fall och det är ju huvudsaken! Fast idag ville inte Mr K gå därifrån hur mycket vi än försökte förbereda honom så vi fick i princip dra en gallskrikandes unge ut! Men han lugnade ner sig så fort vi kom utanför dörrarna!

Alexander hade ju sovit borta inatt så medan vi var på Leo´s ringde jag och kollade läget med honom, att allt var bra och om han visste när han skulle komma hem. Allt var bra men han visste inte när han skulle komma hem! Otippat!  Han dök dock upp runt fyra- femtiden eller så. Men han hade haft riktigt kul och det var ju huvudsaken och det var en väldigt väl använd hundralapp som det hela kostade. Sen köpte han lite saker där och det hade vi ju räknat med och det var hans egna pengar. Men tyvärr hade de inte några Cosplay-dräkter så det får väl bli att beställa i alla fall. Det hela ska visst arrangeras även nästa år så då vill han gå igen och det är klart att han få det om intresset fortfarande finns kvar!

Väl hemma så får Kristoffer vara ute och blåsa lite såpbubblor. Jag går och lägger mig och läser och somnar en liten stund. Är ju så trött hela tiden! Annars gör vi inte många knop under eftermiddagen. Jag sitter vid datorn lite och kolla in olika "minnessidor". Sidor som föräldrar lagt upp som förlorat sina barn. Ibland kan det kännas skönt att läsa tankar från människor som varit där vi är nu och se att man inte är ensam. Fast i princip alla sidor jag hittat så har det varit så att barnet dött i magen sent i graviditeten och det är ju inte riktigt samma sak. Jag menar inte på något vis att deras sorg inte är lika stor som min men vi förlorade ju en riktig person med en egen personlighet. En liten kille vi haft hos oss ett helt år och lärt känna alla sidor hos, både fina och lite mindre fina sidor! Men det är ändå skönt att kunna läsa lite om hur andra i liknande situation har gjort och känt. Och en del har lagt ut så fina dikter och sånger. En del har skrivit själva medan en del "bara" har skrivit av. Jag känner sådan glädje och sorg när jag läser många av dessa dikter, så jag kommer nog även själv att använda mig av lite dikter eller sångtexter här då och då. För denna blogg är ju inte bara en blogg om mig och hur jag går vidare, samtidigt är det ju faktiskt en blogg om minnet av Jonathan.

Middagen blev lite sen idag, grillen och Lucas ville inte riktigt samma sak, men maten blev väldigt god och det är ju det som räknas! Kristoffer ville ingen mat ha, inte ens titta vad det var för något. Så hans "mat-intag" för dagen är välling till frukost, två smörgåsar innan kalaset, en apelsinmer på kalaset och en flaska välling till kvällen. Inte mycket att hänga i julgranen precis, men heller inget ovanligt för Kristoffer nu för tiden. Det är ju därför jag börjar känna viss oro om det inte blir bättre snart, för han har ju inte så mycket att ta av heller. Så efter maten så fick han sin kvällsvälling och sen gick han och la sig. Strax därefter får jag väcka Alexander som somnat som en stock på soffan lite innan åtta! Var visst en jobbig helg. Han sov så benhårt att jag knappt kunde väcka honom. Tidigare sa jag alltid att jag knappt kunde få liv i dom, men det ordvalet känns jävligt fel nu för tiden. Så nu använder jag ordet väcka istället... Men tillslut vaknade han i alla fall tillräckligt mycket för att stappla in i sitt rum, klä av sig och lägga sig. Tror nog han somnat om redan innan jag hunnit stänga dörren om honom. Men det var ju lika så bra att han la sig tidigt ikväll om han var så trött så att han kan samla krafter tills i morgon när han spelar match. Själv har jag suttit och fixat etiketter på alla mina inlägg här i bloggen. Har inte orkat med det än, för mest har det ju handlat om hur mina dagar sett ut. Men jag har skapat fyra olika etiketter än så länge, så får vi se om det blir fler längre fram. Etiketterna är: bilder, dikter och sånger, mina dagar och särskilda tankar. En del inlägg har ju fått flera etiketter för ett inlägg kan ju innehålla flera av sakerna samtidigt.

Tror det blir en ganska tidig kväll för mig idag. Mina känslor har fått jobba lite extra idag. Det var jobbigt idag på kyrkogården, men jag skulle inte velat stanna hemma för allt i världen i alla fall. Det är skönt ibland när det blir extra jobbigt också, kan dock inte förklara på vilket sätt. Men jag tror att det har att göra med min bearbetning av sorgen och känslorna. Och jag skulle heller inte velat att min älskade svägerska skulle behöva gå dit själv första gången hon besöker graven. Men det har varit ganska känslosamt. Men även på Leo´s. En av ungarna som var på kalaset hade ju sin lillasyster med sig. Hon är yngre än vad Jonathan var men det hjälper liksom inte i alla fall! Det är alla ungar som är under ca ett och ett halvt år som är värst att se. Och det var ju fler ungar på Leo´s som platsade i den ålderskategorin idag om man säger så. Och sen var det bara tanken på Valborg. Förra året var vi som vanligt nere vid Bergaviksbadet för det är ju Alexanders fotbollsklubb som arrangerar det. Då hade jag Jonathan i bärselen och jag kommer ihåg att det var ganska kallt för han hade den bruna lurviga overallen vi köpte till Kristoffer när han var liten. Och den overallen var egentligen lite för stor då för Jonathan men jag ville ändå att han skulle ha den för den var så fin! I år sket vi i majbrasan helt och hållet. Alexander brydde sig inte och Kristoffer visste inte att det var något särskilt med denna dagen i alla fall. Han hade ju fått gå på kalas och var nöjd med det. Så då kände inte vi för att gå ner där och kanske träffa en massa människor vi inte träffas efter att Jonathan gått bort.

Min älskade lilla Jonathan i slutet av april förra året

Älskade lilla fisen!
Idag fick jag en helt underbar dikt (fast det var visst en sångtext) av din moster. Mina tårar rann när jag läste den för det träffade mitt hjärta så hårt! Idag är det Valborg. Du vet ju inte ens vad det är för förra året var du alldeles för liten för att förstå vad som hände den dagen. Egentligen så händer det inte så mycket, man tänder en stor eld för att välkomna våren. Men det brukar vara mysig stämning runt omkring och vi brukar alltid träffa på en massa människor vi känner och som vi inte träffar så ofta. Men i år hade vi ingen lust att gå till majbrasan. Så vi stannade hemma istället. Jag tänder hellre en egen liten brasa för dig här hemma. Fast den brasan är ju mer i form av ett ljus, men jag tycker det passar våra känslor bättre ikväll än att gå till brasan. Det blir ju Valborg nästa år också och då känns det förhoppningsvis lite lättare och bättre att gå dit. Först nu har jag förstått varför man alltid kallar det ett helt sorgeår. Men det är ju så det är. Ett år från det att du dog är ju alla dagar nya. Nästa år har vi ju tagit oss igenom årets alla dagar en gång så då är de ju inte nya på det sättet längre. Det är ju fortfarande nya dagar, men inte nya dagar utan dig för första gången. Blev kanske lite rörigt, men jag tror nog du förstår i alla fall! Ikväll känner jag ännu större ensamhet och saknaden av dig är så otroligt stor. Jag blir ledsen mest hela tiden för jag saknar dig så, min älskade lilla fisunge! Du är så älskad och så saknad, inte bara av oss i familjen, utan av alla som kände dig. Men mest är du ju älskad och saknad av mamma, pappa, lilla storebror och stora storebror. Vi kommer alltid att älska dig och önska att du var hos oss...