Fotbollscup och barnkalas!

Den gångna natten bjöd på ännu lite bättre sömn. Klockan sex ringde Lucas klocka för då var det dags för Lucas och Alexander att gå upp. De skulle samlas tidigt för avfärd mot Emmaboda och fotbollscup. Själv låg jag kvar och sov vidare nån timme till. Klockan åtta väckte Kristoffer mig så då låg vi och gosade en stund innan vi gick upp. Körde en maskin tvätt och grejade lite. Men jag har inte haft så mycket ork i dag heller, men jag hoppas att den kommer snart för det finns saker att göra! Men idag blev det en riktig slappardag. Kristoffer var bjuden på sitt första "riktiga" barnkalas och det var ju spännande så det blev lite mycket tjat idag. Men vi visste inte om det skulle bli mat eller inte på kalaset så Kristoffer och jag stekte lite pannkakor till lunch. Och han åt tre stora pannkakor! Vad glad jag blev! Fast nu visste jag dock att han inte skulle äta så mycket mer efter det men det gör inget! Han skulle inte ätit mycket på kalaset i alla fall, så väl känner jag min son.

Anna kom och hämtade oss och så åkte vi till Leo´s Lekland. Kalaset började klockan ett. Tretton barn från dagis tror jag det var som kom i åldrarna knappt tre till fem år så det var ju många föräldrar med också. Tyvärr (för min del) hade födelsedagstjejen sin lillebror med sig och han är ungefär lika gammal som Jonathan. Har för mig att den killen föddes lite efter, men inte mycket. Det var svårt att se honom, han hade så mörkt och fint hår han också och var lite rund han med. Och så hade han precis likadana jeans-hängselbyxor som vi köpte till Alexander när han var liten, med Snobben på! Dessa byxor hade även Kristoffer och de skulle nog suttit perfekt på lilla Jonathan nu... Men åter till kalaset. När de ropade upp att vi skulle samlas i Prinsess-rummet blev Kristoffer jätte-ledsen. Han ville inte alls gå in, jag fick bära in honom och så satt jag med honom i mitt knä på golvet tills han lugnade sig. Paketerna öppnades och sen togs matbeställning upp. Jag valde kycklingspett och pommes till Mr K fast jag var ganska övertygad om att han inte skulle äta något alls. Och jag fick helt rätt, ett par pommes var allt han petade i sig. Men det hade som sagt inte spelat någon roll om han ätit innan eller inte, han hade inte ätit mer ändå. Men jag åt lite av det och det smakade gott! Sen fick de springa ut och leka igen och Mr K ville att Anna skulle vara med honom nästan hela tiden så jag satt handväskvakt och pratade lite med ett par andra dagis-föräldrar. Nu kan han ta sig upp helt själv i tigerrutchekanan, det kunde han inte sist vi var där. Så nu slapp man gå med varenda gång! Men Anna tyckte det var roligt att vara där så hon vill gärna följa med fler gånger! Efter de lekt ett tag till så var det åter samling i Prinsess-rummet och denna gången var det tårt-dags. Kristoffer gjorde som han brukar med tårta, han käkade upp grädden och sen var det bra. Sen var det lek igen som gällde tills de åter igen ropade upp till samling vid entrén. Godispåsar delades ut och sen fick man fortsätta leka om man ville, men själva kalaset var slut. Kristoffer blev skogstokig! Han ville absolut inte hem och jag började oroa mig lite för hur det skulle gå att få med honom därifrån. Anna kunde inte stanna så länge till så jag visste att vi strax var tvungna att åka. Men det brukar gå om man bara förbereder honom och säger att vi strax ska åka. Och det kan man få säga flera gånger, men då brukar det oftast gå bra vad det än gäller. Men han är så med allt, han behöver få lite förvarning. Det går inte bara att säga till honom ex att nu ska du lägga dig. Man måste säga till att strax ska du gå och lägga dig och så låta det gå en liten stund. Det fungerade även denna gången så vi kunde gå hem utan skrik och gråt. Anna släppte av oss hemma och så gick vi in och gjorde ingenting!

Lucas och Alexander har ju då varit i Emmaboda på cup och jag har fått uppdateringar via sms om hur det gått. Första matchen vann de med 1-0, andra matchen oavgjort 1-1 och sista gruppmatchen förlorade de med 0-1. Men de tog sig vidare i alla fall och vann kvarten på straffar. Men tyvärr åkte de i semifinalen på straffar. Men totalsumman av dagen var att de slutade trea och det är ju helt godkänt, så nu har han en ny medalj på väggen! Han ville åka till flickvännen när cupen var slut men det sa vi nej till. Dels blir det ett evigt farande fram och tillbaka och så tyckte vi att det kunde vara ett lämpligt "straff" för gårdagens slarv! Så de åkte och handlade lite middagsmat och sen kom de hem. Tacos stod på dagens meny. Kristoffer hade dock vid tidpunkt för middagen somnat framför Pokémon-filmen i min säng. Men jag väckte honom fast någon mat ville han inte ha. Inte förvånad alls, men lite besviken för nu börjar jag bli lite mer orolig för hans matintag. Men BVC-sköterskan säger att det inte är någon fara än och jag ser ju att han i övrigt är pigg och mår bra så hon har säkert rätt!

Under eftermiddagen så ringde telefonen och det var min fina svägerska i andra änden. Var skönt att få prata med henne, det har inte blivit mycket den sista tiden. Hon har helt fullt och går på som en robot stackars människa. Men med fyra barn och deras aktiviteter så kan det lätt bli lite mycket ibland! Särskilt när den äldsta simmar flera gånger i veckan för hon är med i elitgruppen i Kalmar simsällskap och är superduktig. Så det blir mycket tävlingar och är det hemmatävlingar är svägerskan nästan alltid funktionär och det tar ju också mycket tid. Sen har hon en gubbe (min bror då) som jobbar, jagar och spelar fotboll mycket så hon får oftast dra det tyngsta lasset själv. Men inte klagar hon särskilt mycket för det! Jag har aldrig någonsin träffat en människa med större tålamod än hon har! Hon är helt underbar människa och jag är så glad att hon finns i mitt liv. Även om jag känt mig lite övergiven sista tiden...men jag förstår att tiden helt enkelt inte alltid räcker till. Och detta hade vi ett långt och bra samtal om idag så nu känner jag mig inte längre så övergiven! Tack, finaste svägerskan!

Efter middagen så ringde åter telefonen och då var det en av mina lite nyare vänner som ringde. Vi låg inlagda i flera omgångar tillsammans när vi väntade våra barn. Hennes lilla kille föddes bara nån vecka efter Jonathan. Hon var den första utöver personalen som fick se honom för jag smög ut med honom från NEO och gick in till henne när hon låg i ett rum på förlossningens "gravid-sida"! Vi har ju fått ett lite speciellt band som jag inte riktigt delar med någon annan. Och det bandet är att vi delade oron för våra barn redan innan de ens var födda. Nu har vi bestämt att hon ska komma till mig på tisdag! Ska bli skönt att få sitta och prata lite i lugn och ro, därför tog vi en dag när Kristoffer är på dagis. Och hon har fixat barnvakt till sin lilla kille, för jag klarar inte av att träffa honom än vilket hon har full förståelse för! Tisdagen passar mig extra bra också för att då slipper jag vara själv hela dagen. I morgon eftermiddag åker ju Lucas med sin bror till Stockholm för att hämta saker till deras stuga. Då sover de över där och kommer hem igen på eftermiddagen på tisdagen. Så i morgon ska jag sova själv...Fast Alexander och Kristoffer är ju givetvis hemma, men det är ju inte riktigt samma sak!

Efter jag pratat färdigt i telefonen så gick jag och Kristoffer och duschade. Är ju som bekant ingen favoritsyssla nu för tiden, men det måst ju göras. Jag får väl säga att det i detta fallet är bra att ha barn med väldigt torr hud för de ska ju inte duscha så ofta. Två gånger per vecka ungefär säger läkaren är bra. Men ibland behövs det ju givetvis fler gånger! Men idag blev det bara dusch och inget bad. Men det accepterade han ganska bra denna gången, kanske för att jag duschade tillsammans med honom. Annars brukar han bli skitförbannad så det brukar sluta med att han får bada en liten stund i alla fall. Men man känner sig så elak för han vill ju oftast bada ganska länge, men jag klarar inte av att sitta där och kolla honom någon längre stund. Är lite för smärtsamt om man säger så... Efter duschen så blev det insmörjning av barn, på med blöja och pyjamas och så fixades vällingen. Sen fick han vara uppe en liten stund till men han kom och sa redan efter knappt tio minuter att nu är det läggdags! Sötfisen! Så han var i säng strax innan åtta. Jag satte mig i soffan och kollade på Brothers and Sisters och nu sitter jag här. Fast innan jag började skriva så satt jag och tittade lite på Hemnet. Ibland när jag inte har något att göra så söker jag i alla län och alla kommuner och bostadsyta över 250 kvadratmeter. Sen sitter jag och drömmer eller förfasas. En del hus är helt underbara medan en del är helt hemska! Men det är ändå kul att titta! Men nu ska jag strax krypa ner i min sköna säng, för jag känner tröttheten komma krypandes!

Hejsan smulpajen!
Idag har det varit en ganska bra dag för mamma. Lite jobbigt var det dock på kalaset Kristoffer var på idag för det var en lillebror där som är lika gammal som du skulle varit nu. Och han var också så där lite lagom rund och go, precis som du. Och svarthårig, också som du! Men det gick i alla fall. Kristoffer tyckte det var jätteroligt att springa omkring och leka och att skjuta bollar! Men jag hade så gärna velat åka i en av rutchebanorna med dig för jag tror att du skulle älskat det! Men det är ju en av dessa saker jag aldrig kommer kunna göra och det gör mig ju så ledsen! Men nu ska mamma gå och lägga sig och sova. Jag hoppas att jag snart kan drömma fina drömmar om dig min älskade lilla smulpaj!