Panikångest mitt i matlagningen

Sov lite så där halvdant inatt. Inte lika bra som med en hel tablett men bättre utan. Så jag fortsätter nog med en halv ett tag till om jag inte mår så dåligt att jag behöver en hel. Men jag vill verkligen sluta med dom snart för risken för beroende är stor nu. Jag vaknade runt åttatiden och gick upp. Kristoffer hade vaknat en stund innan och satt i soffan och tittade på barnprogrammen. Jag vill han min välling var det första han sa när jag kom in i vardagsrummet, så det var bara att gå ut i köket och fixa det. Sen tog jag det lite lugnt, klädde på mig, hämtade tidningen och drack lite frukost. Efter det var det ett lass kläder till som behövde hoppa in i maskinen för rengöring.

Hade hoppats på lite bättre väder idag, hade planerat lite trädgårdsarbete. Men jag kände inte för att vara ute i trädgården och greja när det var så blött, men det är ju ingen risk att sakerna som behöver göras försvinner så det är bara att fixa det en annan dag istället! Tog fram batterilådan och bytte batterier i Kristoffers Briojärnvägståg, diverse fjärrkontroller och min stegräknare. Jag tänkte jag skulle börja använda det och se hur långt jag går när jag är ute på promenader. Saknade dock batterier till ett av Kristoffers tåg så det får jag handla! Igår fick jag två brev från Statistiska Centralbyrån, ett för Kristoffer och ett för Alexander. De gör en undersökning ang barns hälsa och vad det nu var. Så jag tänkte att jag skulle logga in på deras sida och kolla frågorna och se om jag vill vara med eller inte. Men det gick inte så smidigt som jag tänkt mig! De barn som var runt fyra år som Kristoffer är, skulle man själv som förälder svara på frågorna men när det gäller 12 åringar, som Alexander, så skulle man fylla i dem tillsammans med barnet. Än så länge inga problem. Men när jag ska ta fram de två olika breven så inser jag att det inte framgår vems som är vems! Det var såna brev man river av kanterna på, ni vet såna som Försäkringskassan brukar skicka ut. Och när man rivit av alla tre kanterna brukar man ju kasta dom. Men tack vare att det bara stod namnen på adressbiten av breven så slängde man ju det också! Och inuti står det inte något namn! Jag skriver ett litet mail till dom och upplyser dom om att jag tycker det var ganska klantigt gjort av dom, jag lär ju inte vara den enda som slänger skräpet direkt! Jag fick faktiskt svar inom bara nån timme, på en lördag, där det stod vilket användarid som gällde för vilket barn så att jag kan göra undersökningen i alla fall! Men än har jag inte gjort den...

Vid halvtvå tiden kom Anna och hämtade mig för en liten shoppingtur till Coop. Inköp av batterier, välling, middagsmat och lite andra saker. Hittade en fin vår/sommarjacka till Kristoffer för 99.50. Bra med rea på barnkläder! Sen blev det en tur in till Maxi också för de hade inte mitt balsam på Coop. Blev en liten tur till ett av apoteken också för att handla engångshandskar. Mina börjar ta slut och jag måst ha dom när jag färgar håret bland annat. Jag vet att det följer med handskar när man köper hårfärg, men de handskarna brukar vara så plastiga och äckliga!

Väl hemma igen så drack vi lite thé och åt de släta bullarna som Anna köpte i affären. Efter fikat så fixade jag de sista batteribytena. Men jag och min stegräknare kommer inte riktigt överens! Den räknar fler steg än jag går! Den har en knapp som man kan ändra känsligheten på men det vill inte funka i alla fall! Och så sitter den lilla knappen innanför batteriluckan så att jag var tvungen att skruva bort den hela förbannade tiden! Men jag ska testa den ute på en lite längre promenad nån dag, vill den sig inte då heller så får jag inhandla en ny! Men jag vet i alla fall att det ifrån köksbordet till sovrumsfönstret och tillbaka igen är 40 steg! Medan jag höll på med detta så lekte Anna och Kristoffer för fullt!

Idag fick jag för mig att laga middag. Visade sig vara ett mindre smart beslut. Började bra, slutade klart sämre. Ja maten blev god, den var det inget fel på. Men mina känslor och mitt hjärta vill inte riktigt vara med sen... Jag bestämde i affären att jag skulle laga min väldigt goda kyckling i kokossås.  Detta är en rätt som både Alexander och Kristoffer har varit helt tokiga i sen de fick smaka den första gången! Det var här jag började känna paniken komma rusandes i väldigt hög hastighet. Jag insåg då att det var ju framför allt denna rätten jag hade väntat på och längtat efter att få göra till Jonathan och se om han skulle bli lika tokig i den som sina äldre bröder. Men det komman jag aldrig att få veta. Jag kommer aldrig att få laga min goda kyckling i kokossås till honom. Och då slår verkligheten till än en gång. Som tur var så var Kristoffer upptagen med att leka för fullt med Anna så jag behövde inte tänka på honom och Alexander förstår att jag ibland blir ledsen och mår dåligt, så även idag. Han är så klok många gånger min stora fina kille! Men maten blev i alla fall god och jag kunde trots allt äta en hel del, vilket jag var väldigt osäker på innan jag satte mig till bords.

Efter middagen så var det bara att städa undan disken och göra i ordning köket igen. Fast jag måste säga att det går väldigt mycket snabbare att städa köket efter att jag lagat mat än efter Lucas varit kock. Han stökar ner mycket mer än mig, jag brukar plocka undan och slänga under tiden jag lagar maten vilket inte han gör! Sen hamnade vi i tv-soffan framför Smartare än en femteklassare. Och jag får lov att erkänna att jag inte alltid är det! Men ibland så! Men det är ju ett tag sen man läste de ämnena och när det gäller geografi så ser det inte riktigt lika dant ut längre i världens länder som det gjorde när jag gick i skolan! Vi käkade lite ost och kex och drack lite mer thé och sen så slog vi över till sista halvtimmen av Körslaget. Sen vet jag inte riktigt om det är något sevärt, tror inte det. Men det gör inget för jag tror jag ska gå och lägga mig ganska tidigt och läsa i min bok om jag orkar. Annars så somnar jag och hoppas på en mindre orolig sömn så att jag kan få vara lite pigg i morgon! För i morgon hoppas jag på att vädret ska vara lite roligare. Alexanders cykel måste vi nog fixa i ordning hur som helst för han kanske behöver den i morgon eftermiddag. Nu har de slutat att träna inomhus på söndagarna, nu blir det löpträning på slingan vid Norrlidsbastun i stället! Fast det är inte säkert att han ska gå på träningen i morgon, han är fortfarande ganska förkyld och hostig. Men jag hoppas i alla fall att det blir roligare väder så att jag får nåt gjort. Tror även att det kan bli en lite längre promenad under morgondagen...vi får se vad väder, ork och lust säger i morgon...

Hejsan fisgrunkan!
Idag blev mamma ledsen när jag stod och lagade middag. Ja, det var mamma som lagade maten idag och inte pappa! Jag lagade min kyckling i kokossås som båda dina storebrorsor älskar! Och denna rätten hade jag längtat efter att ge dig och se om du tyckte lika mycket om som dom gjorde. Men det kommer jag aldrig att få göra och det gjorde mig så ledsen! Men jag tog en liten vit tablett och så kändes det lite bättre efter en stund. Men det gjorde ju inte saken bättre att Kristoffer kom med sin låda med halsband och i den ligger det halsbandet som jag gjorde till honom sista gången vi var på Öppna Förskolan, sista dagen du levde...Jag gjorde ett lika dant halsband till dig också, det fina med de stora dinosauriepärlorna som jag har lagt ner i den orangea minneslåda. Men jag fick en go kram av din lille storebror så kändes det i alla fall lite bättre. Men det är det som är så jobbigt, det kommer såna minnen eller tankar när man minst anar det! Det finns minnen överallt! Både fina och tråkiga. Precis överallt! Finns inga ställen eller inga sysslor som går säkra för minnena av dig! Du finns med mig precis överallt min älskade lille ängel! Jag älskar dig min fisgrunka och jag saknar dig!