Två månader...

Inatt sov jag åter väldigt orolig. Men jag har inte tagit någon insomningstablett alls nu på ett par kvällar. Jag har mått så pass dåligt att jag ätit lite lugnande och dom blir jag ju trött av också så jag tänkte att jag testar med enbart dom. Och det gick ju inte sämre i alla fall! Men jag ville inte alls gå upp idag! Kristoffer vaknade klockan halv sex och tyckte att han skulle gå upp och titta på tv. Men jag tog med honom in till oss och så somnade han om. Klockan sju ringde klockan, tanken var då att jag skulle gå upp och se till att Alexander blev klar och kom iväg till skolan när det var dags. Men jag gick bara upp och pratade lite med honom sen gick jag och la mig igen. Jag var så fruktansvärt trött! Klockan åtta vaknade Kristoffer igen och ville gå upp så då gick jag upp och satte igång Pokémon till honom. Sen tillbaka till sängen en timme till! Efter uppstigningen blev det till att dricka lite frukost och sen in i duschen.

Sen åkte vi iväg en sväng. Lucas skulle lämna in tidrapport och så skulle han beställa tid för hjulinställning på bilen och beställa nya sommardäck. Efter det begav vi oss till Maxi för lite handling. Vi skulle köpa blommor och lätt & lagom. Men det slutade ungefär som det brukar. Istället för under 100-lappen så blev det över 600 kronor... Blommorna vi skulle köpa var till Jonathans grav. Det är idag två månader sedan han gick bort och lämnade mig kvar här. Så idag ville jag till kyrkogården och sätta en bukett blommor. Maxi brukar ha lite olika sorters buketter och det hade de även idag. Det blev en bukett fina liljor som luktar väldigt mycket! Rådjuren tycker inte om liljor och jag tycker mycket om liljor, så det passar ju himla bra! Men jag klarar inte av att ha dom inne, de luktar allt för mycket för det. Så när vi kom hem snittade jag om dom, satte dom i en vas och ställde ut dom utanför ytterdörren. Sen var det dags för lunch. Kristoffer ville ha nudlar så då fick han det och jag åt soppa, Chicken creamy thai eller liknande heter den från Knorr. Ganska kryddstark men väldigt god! Sen la jag mig på sängen och tittade på gårdagens avsnitt av Brothers and Sisters. Efter det satt jag en stund vid datorn innan det var dags att bege sig igen.

Nu skulle jag till Norrlidens familjecentral för första gången på två månader. Jag var där med barnen på öppna förskolan samma dag som Jonathan dog, sen dess har jag inte varit där. Men nu hade jag fått tid för cellprovskontroll och det kändes som att det var lika bra att få det gjort. När jag kom dit så är den BVC-sköterska som Kristoffer går till, ja även Jonathan gick ju till henne, ledig. Så jag satte mig hos henne och pratade en stund. Sen var det bara att sätta sig i väntrummet och invänta min tur. Löpandeband-principen kan man väl kalla det. En barnmorska var sjuk så det var bara en som gjorde undersökningarna så det tog en stund. Men jag träffade två bekantingar som jag pratade med så tiden gick ganska fort i alla fall. Sen gick jag ut till parkeringen där resten av familjen väntade i bilen. Nu skulle vi till Jonathans grav och sätta blommorna. Fast när jag väl kommer dit inser jag att jag glömt ta med ett ljus. Jag hade ju tänkt att tända ett ljus för honom idag också, men det får helt klart bli en annan dag i stället. Kanske ska kolla med mamma om hon vill följa med mig dit någon dag i veckan. Alexander såg rådjuren springa i skogen jämte kyrkogården, men jag missade dom.

På vägen hem möter vi cyklister med Kalmar-FF-halsdukar på sig på väg mot arenan. Det är visst match ikväll. Invigning av Arenan som måste ha världens fulaste namn! Hur kan man bara döpa den till Guldfågeln Arena?? Och när man ser namnet och loggan på utsidan av arenan så tänker man bara på en gigantisk påse fryst kyckling! Läste ett passande smeknamn på FB tidigare, Kycklinggrytan! Måste säga att jag tycker det namnet passar väldigt bra! Jag fattar bara inte varför arenan måste vara så fruktansvärt ful för?! Kunde man inte gjort den lite snyggare? Nån sa att den tydligen ska kunna ändra färg också med hjälp av belysning. Ja men jättefint! En gigantisk jävla diskolampa! Skitsnyggt! Eller kanske inte...

Ja ja, nu sitter jag i alla fall här, i lugnet i sovrummet och skriver lite. Lucas har påbörjat middagen. Kyckling blir det idag. Gott! Jag tycker om kyckling! Fast vi kör med lite fuskvariant idag. Stinas kyckling blir det. Eller nej förresten, det blir det inte alls! ICA:s variant av Stinas blir det. Fast jag föredrar Stinas för ICA:s har inga stora fina filébitar och det är ju filén jag tycker är godast! Men det får gå för denna gången, det blir nog gott i alla fall!

Sen framåt sjutiden eller så kommer jag att få lite besök av finaste M. Jag messade henne igår och frågade om hon ville komma hit en sväng och hjälpa mig att fördriva lite tid så att jag inte behöver sitta och tänka allt för mycket. Det har nämligen varit en väldigt jobbig helg för mig. Det började i fredags bara för att det då var fredag. Sen blev det lördag, jobbig bara för att det var lördag. Ni som läst tidigare inlägg vet ju varför jag vare sig gillar fredagar eller lördagar nu för tiden. Och ni som inte läst det får antingen gå tillbaka och kolla tidigare inlägg eller sitta och fundera och undra. Jag orkar inte ta det en gång till! Söndagen var nog mest jobbig för att den var en enda väntan på denna dagen. Och denna dagen är då jobbig för att det idag är två månader sedan lilla sötaste Jonathan lämnade oss för alltid. Söndagen var även jobbig på grund av minnen kring klippning av hår på söta små barn och tankar på vad som kunde varit. Idag var ju också extra jobbig i och med att jag var tvungen att gå till samma lokaler som öppna förskolan ligger i. Men det gick i alla fall ganska bra, dock med en dos lugnande medel i kroppen...

Nu ska jag snart gå och hänga upp en maskin tvätt till, duka lite till middagen och ringa min mamma! Men jag kanske återkommer med ett inlägg till senare, det beror på hur jag mår och hur hemsk jag tycker att kvällen blir...Terapi, ni vet. Det är ju liksom därför jag skriver...

Finaste lilla underverket!
Idag har det gått två månader sedan du flyttade upp till änglarna och lämnade mig kvar här nere på jorden. Jag, pappa, Alexander och Kristoffer var och satte en fin blomma till dig idag. En fin lilja. Men jag glömde ta med ett ljus. Jag ville ju tända ett ljus för dig idag också. Men jag får tända ett här hemma istället, som jag gör varje kväll, och så får jag åka till kyrkogården i morgon eller övermorgon och tända ett ljus då istället. Då får jag ju en anledning till att åka dit igen. Inte för att jag behöver någon särskild anledning för det. Det räcker ju med att jag vill! Jag kan inte begripa att det idag redan gått två månader sedan du dog. På ett sätt känns det som om det var igår. Men på ett sätt känns det som om det gått ännu längre tid. Svårt att förklara... Men nåt som inte är svårt att förklara är hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag saknar dig. För det gör jag så otroligt mycket. Och det gör jag precis hela tiden. Du var ju mitt tredje lilla underverk och jag kommer att älska dig och sakna dig för alltid, för evigt.

Sötaste Joanathan, två månader gammal!