I morse var jag grymt trött! Lucas gick upp och åkte iväg klockan åtta utan att jag i princip märkte något! Klockan nio börjar Kristoffer gnälla över att han vill ha sin välling så då fick jag gå upp. Han fick sin välling och jag gjorde i ordning min shake och la in i frysen för kylning. Sen gjorde jag mig i ordning och efter det hämtade jag tidningen. Sen satte jag mig vid köksbordet, drack min shake och läste tidningen. Under tiden kommer min mamma. Vi hade bestämt att hon skulle komma in idag och så skulle vi ev ta en picknick på Skälby. Men det blåste så kallt idag så vi beslutade att åka till Skälby för lite lek och djur-tittande, men att sen åka hem igen för lite lunch och fika. Sagt och gjort, vi klädde på oss, packade ner lite sandleksaker, tog fram Mr K:s reservbilkudde och och åkte iväg. Vi stannade först till på kyrkogården. Jag ska dit i morgon med Anna, det är ju fredag, och även med svägerskan på lördag. Men jag kände verkligen en längtan idag att titta till graven även idag. Så vi stannade till där innan Skälby. Det var någon som hade varit vid Jonathans grav och lagt tre påskliljor som de flätat ihop stjälkarna på, väldigt fint. Men nu har man ju dock blivit lite nyfiken över vem eller vilka det är som lagt dom! Inte för att det spelar någon roll egentligen. Det finns många att välja på och alla vet att det är helt ok om någon vill gå dit och lägga eller sätta blommor i en vas. Men det hindrar ju ändå inte nyfikenheten! Jag plockade bort lite vissna blommor och så rensade vi undan lite ogräs. I morgon eller på lördag så blir det nog till att ta bort påskriset med fjädrarna i och även påskkycklingarna. Påsken är ju faktiskt över nu!
Sen begav vi oss till Skälby. Och den idén var vi inte ensamma om! Kändes som om halva stans fritids var där och halva stans alla dagis! Mängder med ungar i gula västar! Med andra ord väldigt mycket barn, men väldigt några vuxna! Men Kristoffer satte sig i sandlådan och började gräva. Men nästan genast fick han syn på en svart fågel som han skulle gå och jaga iväg. Sagt och gjort, han jagade bort den. Men sen landade den ett par meter bort och då jagade han iväg den igen och så fortsatte han att springa och jaga fåglar! Så då tyckte vi att vi lika gärna kunde gå och titta på djuren och det höll Mr K med om. Så vi gick upp och tittade och klappade lite på djuren. Kaninerna gick inte så bra att klappa idag. Det var ju så fullt med ungar där så de stackars kaninerna blev livrädda och gömde sig! Inne i boxarna står det ju klart och tydligt att det endast får vara två personer inne samtidigt. Men i en av boxarna var det fem ungar samtidigt och mammorna utanför skiter i vilket! Bra jobbat! Sen gick vi tillbaka till lekplatsen men Mr K ville fortfarande mest jaga fåglar så då kändes det lite meningslöst att vara där för jaga fåglar kan han ju göra överallt! Så vi gick bort till de stora klätterstenarna så fick han klättra upp på dom lite innan vi åkte hem!
Väl hemma så stekte jag pannkakor till oss för glatta livet. Efter det blev det lite lek och sen lite fika och sen ännu mera lek! Sen var mormor tvungen att åka hem så då lekte Kristoffer och jag vidare själva en stund. Sen tillbringade jag större delen av eftermiddagen framför datorn. Jag fick för mig att jag skulle läsa igenom min blogg. Så jag började på första inlägget och har nu kommit fram till tisdagen den 15:e mars och kommer fortsätta senare eller i morgon tills jag läst igenom hela. Varför kan man undra? Ja, det gör nog jag också! Men det kändes som om jag nu ville gå igenom allt som varit för att kunna bearbeta alla känslor. Men fruktansvärt jobbigt är det! Och lite retligt att se alla stavfel! Jag kontrolläser nästan alltid mina inlägg innan jag publicerar men det har i alla fall blivit lite fel här och där och det stör mig något fruktansvärt! Fast inte tillräckligt för att ändra nu i efterhand för det speglar ju lite hur jag hade det när jag skrev det. Men hu vad jobbigt det var att läsa det hela, Särskilt när jag kom fram till den första mars. Det var den dagen jag var på bårhuset och la över min älskade lilla Jonathan i sin vita kista och bäddade ner min son för allra sista gången. Himmel vad jobbigt det var att läsa det. Tårarna bara rann och rann, ville aldrig sluta. Inte för att det var det enda inlägget där tårarna rann, det gjorde de mest hela tiden. Men samtidigt är det nog bra att läsa igenom allt nu när man fått lite mer distans till det, eller kanske det bara var för att plåga mig själv...jag vet inte...Men jag kände att det var dags att kolla igenom allt jag skrivit.
Just nu sitter jag i soffan, skriver och slänger ett halvt öga på Semesterduellen. Lucas är och hämtar Alexander från PK-träningen och Kristoffer ligger och sover. Jag har faktiskt inte drucket något thé idag och har ännu inte bestämt mig om jag ska göra det ikväll heller. Måste dusch ikväll, tråkigt nog. Det är så jobbigt, men vill jag inte lukta illa så har jag ju inte så mycket att välja på. Men det får gå. Snabbt in och snabbt ut. Ska även titta på Criminal Minds. Blir nog en relativt tidig kväll för jag har varit trött hela dagen och i morgon är det åter fredag, och alla vet ju vad jag tycker om fredagar...
Hej mammas lilla minifis!
Idag var mamma, lille storebror och mormor vid din grav. Jag plockade bort lite vissna blommor och även lite ogräs. I morgon kommer jag tillbaka, då är det ju fredag, och då kommer jag även tända ett ljus för dig som vanligt. Men jag kommer även på lördag. Din moster vill åka till din grav då, hon har inte klarat av det innan men på lördag blir det av och hon undrade om jag kunde följa med och självklart vill och kan jag det! Kan ju inte gå till din grav för ofta! Idag har jag suttit och läst igenom en hel del av det jag tidigare skrivit här i min blogg och det har varit grymt jobbigt, fast samtidigt på något sjukt sätt har det känts skönt. Men himmel vad tårar som trillat, ibland har det varit som ett vattenfall som aldrig ville sluta rinna! Särskilt när jag lästa om när jag la över dig till din kista. De känslorna jag hade när jag stoppade om dig, min älskade son, för allra sista gången. Det var inga "lätta" känslor kan jag säga, men samtidigt är det nog bra för mamma att gå igenom allt som hänt för att bearbeta mina känslor. Mammas älskade lilla minifis! Du vet att jag älskar dig och att jag saknar dig, av hela mitt hjärta och hela min själ. Och ännu mer ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar