Det gick ganska bra inatt, över förväntan. Men det tog ett bra tag innan jag lyckades somna. Jag var lite nervös och orolig i och med att jag inte ville ta någon medicin när jag var själv hemma med killarna. Och då kan ju själva oroligheten över att inte kunna ta tabletterna göra det ännu värre! Men som sagt, det gick över förväntan. Kristoffer kom in till mig vid halv sju i morse och då la vi oss och gosade tills Alexander gick upp. Då steg vi också upp och började fixa i ordning oss. Efter att jag lämnat Kristoffer på dagis så gick jag till Pressbyrån och hämtade ett paket från H&M och det var lite spännande för jag hade glömt bort vad jag beställ utöver en sommarjacka till mig själv. Men det var också det enda som var till mig! Sen var det lite linnen och ett par shorts till Alexander. Han växer en hel del nu så det behöver inhandlas lite kläder till honom! Men jackan jag köpte passade bra så nu hänger den på tork efter en tur i tvättmaskinen. Sen vek jag ihop tre maskiner med kläder som hade torkat och plockade lite i största allmänhet. Jag satte upp tavlorna i Kristoffers rum som jag fick ta ner igår för ommöbleringen. Så nu är det klart och fint där inne!
Vid elva-tiden kom min kära sjukhusgranne och vän F på besök. Hon hade lämnat sin lille kille hemma hos mormor för jag klarar inte av att träffa honom än. Vi satte oss i köket och pratade lite och sen käkade vi lite lunch. Efter det satte jag på en kanna thé och så fortsatte vi prata ännu mer. Både igår kväll med M och idag med F så har jag pratat en hel del om Jonathan och det är skönt att få göra det ibland. Men det är inte alla som klarar av det, en del blir helt tysta när jag säger något om honom. De vet inte vad de ska säga så då låter jag också bli att säga något om honom. Men både med M och med F så gick det väldigt bra. Men det har tagit på krafterna nu känner jag, blir nog en lite jobbig kväll. Men tillbaka till dagens besök igen. Vi satt som sagt och pratade en hel del om Jonathan. Hennes lille kille är född bara kort efteråt och vi delade ju oron för våra barn redan när de låg i magen så det är ju lite speciellt. Jag vet även att hon har tagit detta väldigt hårt och mått väldigt dåligt hon också. När klockan närmade sig två så följde hon med mig för att hämta Kristoffer på dagis. Sen gick vi hem och Kristoffer åt lite mellanmål och sen satte han F i lek-arbete! Fullt upp blev det med klossar, spel och bollkastande! Men vad kul han hade! F stannade till runt tre-tiden har jag för mig.
Kristoffer gick därefter i däck på soffan, inte helt oväntat! Lucas kom hem runt fyra-tiden och Alexander hade ringt efter skolan och sa att han hade följt med en kompis hem så han kommer inte hem förräns efter PK-träningen ikväll. Lucas fixade middag men inte helt otippat så ville inte Mr K ha något alls. Maten var ful, sa han. Tokiga unge! Ikväll behöver jag ju inte stressa för att få honom i säng i och med att han sov drygt en timme i eftermiddags. Men till åtta hade jag nog planerat att han ska ligga i sängen i alla fall! Själv tänkte jag bänka mig i tv-soffan klockan åtta. Och det ska bli så himla skönt att stänga av Pokémon. Jag är så trött på Pokémon! De olika filmerna går avigt och rätt jämt och ständigt! Men det är det enda Kristoffer över huvud taget vill titta på nu för tiden så det är bara att härda ut! Men vid åtta är soffan och tv:n min! Eller så kanske det blir sängen och tv:n, har inte riktigt bestämt mig än. Men då blir det till att slöglo lite på Plastikturisterna och efter det så är det dags för DH och det är förbjudet att missa! Men ikväll är även House, men det går samtidigt som DH så jag får spela in House. Och nä, jag tittar inte alls på många tv-serier...Hu nej! Men det är skönt när det finns något att glo på, kvällen känns oftast lite lättare då. Fast ibland har man ju givetvis oturen att det ska handla om en seriemördare som dränker sina offer...Och de berättade väldigt detaljerat om hur smärtfylld död det var att drunkna. Precis vad jag behövde höra! Det hjälpte ju inte precis mina tankar om hur panikslagen min lille kille måste varit sina sista sekunder i livet! Men det är ju så mitt liv kommer att vara nu. Påminnelser överallt, både på gott och ont, så det är bara att bita ihop. Eller bryta ihop. Beror lite på hur jag mår när minnena väller över mig och vad det är för sorts minnen...
Hej fisen!
Det gick faktiskt ganska bra för mamma inatt! Och idag har jag haft besök av F. Du träffade henne på sjukhuset när du var fyra dagar gammal. Och hon fick se kort på dig när du bara var ett par timmar gammal. Jag tog kort när du låg kopplad till alla sladdar och slangar och visade henne så att hon visste hur det såg ut. För hon visste ju med stor säkerhet att hennes barn skulle behöva samma behandling som du fick och det kan se väldigt skrämmande ut. Så då fick hon ju lite förvarning och det blev hon glad för! Jag var ju van vid allt detta redan innan. Både Alexander och Kristoffer hade ju delar av samma utrustning. Kristoffer inte allt men Alexander hade ännu mer maskiner och saker kopplade till sin lilla minikropp! Både igår kväll och idag har jag pratat ganska mycket om dig och det har varit skönt. Det är inte med alla som det går bra för många blir helt tysta och vet inte vad de ska säga så då säger inte jag heller något. Men ibland måste jag ju få prata om dig och minnas dig även i ord och inte bara i tanke! Jag tittar på korten och undrar ibland om jag verkligen ha haft dig hos mig. Det känns så overkligt nu, lika overkligt som att du aldrig mer kommer att vara i min famn...Jag älskar dig och jag saknar dig min lille fis. För alltid. För evigt. Min underbart vackra son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar