lördag 30 april 2011

Dikt från ovan

Idag har jag varit med min älskade svägerska för att besöka Jonathans grav. Hon har inte känt sig redo att gå dit tidigare, så det var hennes första besök. Hon hade med sig en jättefin bukett med olikfärgade ranunkel och två fina hjärt-stenar. Likadana stenar som jag också köpt, men det gör ju ingenting! Hon hade även ett litet kort med sig som hon satte där med en liten vaggvisa på. Jag återkommer vid senare tillfälle med texten till den. Jag fick även en väldigt fin present. Hon hade ramat in en väldigt vacker dikt och satt dit ett kort på lilla Jonathan. Det var som en hälsning från min lilla ängel, från min allra finaste lilla Jonathan. Mina tårar rann när jag läste texten, den var så fin! Här kommer den!


Mamma, min mamma
se vad jag kan
jag kan nu gå
och jag hoppar lite grand
för mina vingar de bär mig
varthän jag än vill
Flyger dit där du är
och följer ditt liv


Fast du inte ser mig
så är jag alltid där
någonstans runt om dig
i universums stora sfär
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind
tittar till dig och flyger ner
och ger en puss på din kind


Jag samlar dina tårar
och fyller på vår brunn
vars vatten blir till regn
som landar på din mun
och tränger in i din själ
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att du inte får


ha mig intill dig
närhelst du än vill
ge mig all världens kramar,
vad jag än vill och lite till
För du vill visa din kärlek
ge mig allt så fint
men mamma, din kärlek
känns från jorden o ända hit


Jag säger stolt till de andra
små änglarna som är här
Titta - det är min mamma!
och hon håller mig så kär
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten
när det släckts i varje hus


För jag är den stjärna
som lyser stark och klar
Jag är ljuset inom dig
som alltid stannar kvar

(texten hittades på denna sidan: http://www.lealin.com/lucas/)

Åh, vad fin den är! Och många tårar till blev det när jag skrev den, och tårarna rinner fortfarande nerför min kind. Så fort jag skrivit klart här så ska jag se till att få upp tavlan på väggen tillsammans med den fina förstoringen vi har av minifisen! Tack så mycket, älskade svägerska och vän. Fast vi har ju flera gånger under årens lopp sagt att vi är ju mer som systrar till varandra och det känns nog ännu starkare just nu! Jag älskar dig och jag älskar hela din underbara familj!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar