Tung dag

Inatt var det tyvärr lite sämre med sömnen. Men det var en ganska känslosam kväll igår. Tänkte mycket på lille V som idag fyller ett år och var fruktansvärt arg mot livets orättvisor som gjorde att min lille kille inte fick uppleva sin första födelsedag. Men jag är ändå glad att jag träffade dom igår även om det var väldigt tungt. Idag har det fortsatt i samma anda. Jag har blivit ledsen för minsta lilla påminnelse. Jag träffade lille V även idag för jag var runt och lämnade ett födelsedagspaket till honom. Så jobbigt att se honom sitta på golvet och leka med leksakerna han hade fått i present av sin familj. Jag kom först inte ens ihåg vad vi köpt till Jonathan! Men sen kom jag ihåg att vi hade köpt en silverask med texten "Mina första tänder". I den ligger nu det fina halsbandet som han skulle fått av sina kusiner, morbror och moster. Alexander skulle ge honom fem stycken djurbilar från Vikingtoys och Kristoffer skulle ge honom ett gosedjur, en hund. Han tyckte att Jonathan behövde en egen för han försökte ta Kristoffers hela tiden! Kristoffer öppnade själv det paketet på sjukhuset på det som skulle varit Jonathans 1-årsdag, dagen efter olyckan. Sen la han hunden jämte Jonathan och den har han med sig även nu i kistan och graven. Känner att det kommer bli många tårar att torka för att kunna skriva färdigt ikväll....

I förmiddags tog jag bussen in till stan för att klippa mig. Jag har haft så blandade känslor kring detta. Skuldkänslor för att livet går vidare för mig men inte för lille Jonathan. Samtidigt tyckte jag att det skulle bli skönt att äntligen bli klippt igen, skulle ju gjort det i februari. Svårt att förklara känslorna. Efter att jag klippt mig så tog jag bussen hemåt igen. Fast innan jag gick hem så gick jag förbi F och lämnade V:s present. Jag kunde inte stanna så länge idag. Dels så skulle hon och hämta sin stora tjej på skolan och jag behövde hem och äta lite innan det var dags att hämta Kristoffer på dagis.

Efter att Kristoffer hämtats hem så åkte vi för att hämta Alexander på skolan. Vi skulle till Modehuset och se om jackan jag inhandlade i stan igår fanns i större storlek där. Och det gjorde den! Ibland kan man ha lite tur i alla fall. Han hittade även två fina pikétröjor, en starkt blå och en starkt rosa. Jättefina båda två! Till och med Lucas köpte ett par plagg till sig! Själv avstod jag dock, hade ju kostat på mig en hel det redan igår med skorna och idag med klippningen. Men jag provade en jacka som var ganska ok. Behöver en ny sommarjacka! Alexander fick även ett par nya fake-Converse, svarta skulle det vara denna gången. De gamla är lila. Kristoffer somnade i vagnen medan vi handlade och sov vidare ända tills vi kom hem igen. Skönt!

Ikväll har Alexander haft fotbollsträning. Lucas passade på att inhandla lite kinamat på vägen hem efter lämningen. Vi brukar köpa nere på stationen, på Peking, men de har stängt för renovering. Så idag blev det Ming istället. Men jag tycker bättre om maten på Peking! Jag köper ofta kycklinggrillspett med jordnötsås och på Ming smakade såsen inte alls lika mycket och det var inte lika fint kött. På Peking är det hela filéer de trär upp på spettet och jag som tycker bäst om filén på kycklingen tycker ju det är kalasbra! Men på Ming var det lite mer blandade bitar. Men det var gott där också, fast inte lika gott! Efter maten gick jag och tog en dusch och nu sitter jag här. Lucas är och hämtar Alexander från träningen. Han får äta middag efter duschen idag. Kristoffer sitter och glo på film i vår säng. Så just ju är det väldigt tyst överallt. Och det är ju på både gott och ont nu för tiden.

När jag åkte in till stan idag så satt jag och pratade med en granne på bussen. Hon har en liten kille som också är ett år (ett år och en månad om jag inte minns fel). Vi pratade mycket om hur man ändrar inställning och tankesätt till väldigt mycket när det händer något sånt som hände oss. Jag blir nämligen så himla trött och irriterad på dessa småbarnsmammor, och det är många, som hela tiden gnäller på Facebook att deras barn inte vill somna, att de är griniga eller att de vaknar för många gånger på natten eller för tidigt på morgonen. Jag vill bara skrika: Var glad att de vaknar! Skrev faktiskt det till en av dessa mammor en gång. Till en mamma som jag tror klarar av en sådan kommentar och förstår vad jag menar. Och det tror jag att hon gjorde också, hon skrev att hon var väldigt tacksam för det men att det ändå är väldigt jobbigt att inte få sova ordentligt! Tack, jag vet. Det har jag inte gjort på skitlänge. Men om man skaffar småbarn, ett eller flera, och tror att man ska få sova ordentligt så har man nog missat något i planeringen! God nattsömn och småbarn går inte alls ihop! Jag var precis lika dan själv innan detta hände med Jonathan, jag vet! Men nu skulle jag mycket hellre sitta vaken dygnet runt i en månad om jag bara fick tillbaka honom! Men det är just det jag menar, man har fått ett helt annat tänk nu. Man inser vad som är viktigt och inte på ett helt annat sätt nu än tidigare. Jag önskar dock att jag fortfarande var en av dessa mammor som också gnäller på sina barns sovvanor, för det skulle innebära att min älskade Jonathan fortfarande var kvar i livet. Var kvar här hos mig och störde min nattsömn...Men det kommer han aldrig mer att göra...


Hejsan smulpajen!
Idag har mamma varit ganska mycket ledsen. Dels när jag kom till min frisör och hon frågade om allt var bra. Då berättade jag vad som hänt och så rann tårarna. Sen när jag var på väg hem efter att jag varit hos din kompis V med hans födelsedagspresent kom det fler tårar. Och vid middagsbordet när Kristoffer börjar prata om dig och kyrkogården. Han sa att han saknar dig och att vi glömt ditt skal på kyrkogården...Och tusen gånger till under dagen känns det som. Och antagligen är det inte färdigt än för kvällen heller. Men det måste gå ändå. Jag måste ju finnas här för dina storebrorsor så jag har ju inget annat val än att gråta en skvätt och sen ta mig samman igen. Men det är så svårt. Så fruktansvärt orättvist att du inte ens fick uppleva din första födelsedag! Att vi inte fick väcka dig på morgonen och ge dig dina fina presenter! Att vi aldrig någonsin kommer att få ge dig några presenter, aldrig någonsin ha något kalas för dig! Jag blir så ledsen när jag tänker på det, det gör så fruktansvärt ont! Jag älskar dig och saknar dig så otroligt mycket! För alltid och för evigt...min älskade lilla smulpaj.