Lucas jobbade och Alexander var i skolan så det var bara jag och Kristoffer hemma idag. Förmiddagen gjorde jag inte ett smack, hade ingen ork till något alls. Lekte lite med Kristoffer givetvis, men inget annat. Satt väl mest och väntade på att få sällskap tror jag! Och det fick jag ju! När F kom så drack vi en kopp kaffe/thé och sen blev det lek med Kristoffer. Under tiden värmde jag på lite soppa till lunch. Efter soppan blev det mer lek och sen blev det kaffe/thé, bulle och ballerina. Mellan allt detta hann vi i alla fall med att prata lite också. Fast mest med Kristoffer för han förstår inte riktigt att inte alla som kommer hit endast kommer för hans skull! Så det är inte alltid så lätt att prata vi vuxna när han är hemma. Men efter fikan så åkte vi till kyrkogården. F har ju inte varit där annat än vid begravningen och jag kände redan igår att jag skulle vilja åka dit idag om jag mådde lika dåligt som igår. Och det har jag ju gjort. Så vi åkte. Vi fick se en fin ekorre som sprang runt omkring och så såg vi de två stora fiskarna igen. Kristoffer jagade en fjäril och när vi skulle åka hem så ville han inte åka, han ville leta upp ekorren... Jo men den hittar vi ju säkert utan problem! Men vi lyckades i alla fall övertala honom till att åka hem så får vi kolla efter ekorren nästa gång. Den bor nog runt omkring, för jag har sett den där tidigare. När vi var klara på kyrkogården så körde F hem oss och sen var det tid för henne att åka hem till sin familj. Så då gick Mr K och jag in själva! Alexander kom hem från skolan strax därefter. Och när jag tog in posten så hade jag fått en avi om att jag hade paket att hämta ut på Pressbyrån. Det var blommorna som jag beställt till Jonathans grav som kommit. Så nu vill jag verkligen att stenen ska komma så att jag kan plantera plantorna och gräva ner knölarna!
Jag lyckade inte hitta mer energi under eftermiddagen så då blev det inte heller något vettigt gjort. Medan F var här så kändes det ganska ok, men så fort jag blev själv med Kristoffer igen så kom alla känslorna tillbaka och sen har jag fortsatt hela kvällen med att må dåligt igen. Fattar bara inte varför det känns nå jävligt just nu? Och varför det håller i sig? Tidigare har jag ju haft tillfällen då jag också mått så här dåligt, till och med sämre. Men då har det handlat om en dag eller två eller bara ett par timmar. Men nu har det hållit på i flera dagar och det tär väldigt mycket på en.
På förmiddagen fick jag ett sms från en gammal klasskompis som undrade om jag hade tid att prata en stund. Det hade jag ju inte då! Typiskt! Men jag väntade besök vilken minut som helst, men vi kom överens om att om allt gick enligt planerna så hörs vi i morgon istället. Då är Kristoffer på dagis och för min del innebär det att jag kan prata i lite lugn och ro. Det går verkligen inte när han är hemma! Då ska han vara på mig och härja precis hela tiden!
Vid halvåtta tiden fördrev jag en halvtimme i telefonen med finaste svägerskan och det kändes skönt. Dock hade jag Mr K på mig hela tiden och han var inte precis tyst. Eller så sa han till mig att jag skulle vara tyst så att han kunde höra vad de sa på tv:n! Men jag fick inte gå och sätta mig någon annanstans och prata! Gullungen! Efter telefonsamtalet så fixade jag i ordning honom för natten och sen tog jag min paketavi och begav mig till pressbyrån. Lagom som jag skulle gå så kom Alexander hem från sin fotbollsträning. Så han passade på att lägga in en glass-beställning när jag ändå skulle till pressbyrån! Hämtade mitt paket och köpte glass. Tre stycken päron-daim. En till Alexander, en till Lucas och en till mig själv. Den är god! Sen gick jag hem igen med glassar och paket. Packade upp mina blommor och fick en liten överraskning! Det fanns ett överraskningspaket med i paketet. Knölar av något slag. Jag tror att jag vet vilken sort det är men då de inte har dom i sitt sortiment blev jag lite tveksam. Så jag skickade en förfrågan till dom så får vi se när jag får svar! Kan ju vara roligt att veta i förväg vad det är innan man sätter dom. Är det inga blommor jag tycker om så gräver jag ju inte heller ner knölarna. Men är det dom jag tror så är de väldigt fina! Och är det dom så blommar de länge! Från juli till november och det är ju inte illa. I så fall planterar jag dom i en stor kruka som vi kan ha på baksidan på altanen och sen när vi inte längre sitter där ute i höst så ställer jag fram den till framsidan så att man fortfarande kan se och njuta av blommorna. Sen blir det klart smidigare att ha dom i en kruka också av den enkla anledningen att man ska förvara dom frostfritt över vintern! Då är det ju bara att ställa hela krukan i förrådet!
Efter jag packat upp mina fina blommor så var det dags att bänka ändan i sängen och titta på CSI. Gubben satt i soffan och tittade på ishockey så där var det upptaget, därav sängen för min del. Var faktiskt ett ovanligt bra avsnitt idag. Har börjat tröttna lite på originalserien nu, tycker både New York och Miami är bättre. Men det hindrar ju inte mig från att fortsätta titta på den i Vegas... Då har jag ju något att göra! Men idag har jag även suttit här vid datorn och fortsatt kolla minnessidor och dikter. Men idag hittade jag inte så många fina. Men igår hittade jag ju många! Men jag tänker inte skriva alla här med en gång, jag tar någon då och då. När jag tycker att de känns rätt helt enkelt! I förmiddags skickade jag även ett sms till en annan vän för att se om hon ville komma hit till mig i kväll och hjälpa mig fördriva lite tid. Fick svar under kvällen att hon tyvärr inte kunde komma. Tråkigt! Men så är det ju, det är inte alltid man kan även om man vill! Nu sitter jag här och skriver och funderar lite på om jag kanske kan somna lite tidigare ikväll. Så när jag har skrivit klart så går jag nog och lägger mig och läser och hoppas på att ögonen ska trilla ihop lite så att jag kan somna. Men det märker jag snart, annars är det bara att gå upp igen och hitta på något. För ligger jag kvar i sängen när jag inte kan somna så blir det bara ännu värre. Tankarna kommer och attackerar alldeles för hårt och intensivt. Då är det bättre att gå upp en stund och göra ett nytt försök lite senare.
Älskade lilla fisen min!
Även denna dagen har varit jobbig för din mamma. Men det får gå i alla fall, jag har ju inte något att välja på. Men jag längtar till den dagen jag kan tänka på dig med glädje, utan att det ska göra så fruktansvärt ont. Längtar till att kunna se dina bilder och le, inte gråta som jag gör nu. Fast jag försöker le också, men det går inte alltid så bra. Ibland ler mina läppar, men leendet når inte mitt hjärta... Älskade lilla fisen min, mamma gör så gott hon kan. Men det är inte så lätt, för saknaden efter dig är så stor...
Mina ögon kan tindra
mina läppar kan le
mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se
kan ingen se
(Okänd författare)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar