I morse var jag så trött och lite lätt väck. Ville inte riktigt inse att jag var så illa tvungen att kliva upp ur sängen! Men tillslut insåg jag dock detta och gick upp. Kristoffer vaknade efter en stund och fick sin välling och lite kläder på sig. Sen läste jag lite i tidningen och styrde upp lite i köket. Orkade inte riktigt med allt igår så det blev lite avtorkning av bänk, spis och bord idag. Och så plockade jag ur diskmaskinen. Stoppade lite kläder i maskinen (blev fem stycken totalt idag). När det var klart kom M med sina två barn för lite lek. Och lekte gjorde det fast idag var det en del bråk och tjafs också. Men så är det ju, ibland går det bra och ibland sämre. Men de hade kul i alla fall och M och jag fick sitta ner lite, dricka thé och prata. Vid tolvtiden åkte de hem och då fixad Mr K och jag i ordning pannkakor. Han åt nästan fyra stora pannkisar min mellanfis! Så det verkar som om det går åt rätt håll med maten i alla fall. I onsdags hade han visst ätit som en häst på dagis av både fisk, potatis och morötter och varit sist från bordet! Annars väljer han ofta ut en del av middagen, t ex potatisen eller fisken. Inte alltid han äter av båda! Men det går lite upp och ner fortfarande. Vissa dagar äter han bra medan han knappt äter alls vissa dagar. Men fortsätter det som det gör nu så känns det som om vi kanske kan se en liten ljusning på det hela snart! Kanske till och med vågar ställa honom på vågen snart igen och förhoppningsvis visar den inte mer minus utan kanske till och med lite plus! Kanske i alla fall att han kan få gå upp det han gick ner.
När lunchen var uppäten så gjorde vi oss i ordning för en långpromenad. Jag gick och Mr K åkte i vagnen. Först gick vi till kyrkogården, men lagom när vi gick förbi macken så insåg jag att jag gått hemifrån utan tändstickor! Inte så smart när huvudsyftet med turen till kyrkogården var just att tända ett ljus! Men som tur var kom jag på det vid macken så då var det ju bara att gå in där och inhandla ett paket tändstickor. Två kronor, helt överkomligt! Men det är så typiskt! Jag har tändstickor i handväskor och i bilen, men nu tog jag inte handväskan med mig! När vi kom fram till kyrkogården började vi med fiskjakten och till Kristoffers stora glädje såg vi de två stora fiskarna direkt! När fiskjakten var avklarad gick vi till lille Jonathans grav. Plockade lite med blommorna och tände ljuset. Den lilla nallen som ligger ovanpå stenen får agera damm/skurtrasa. Brukar ta och gno lite på stenen med nallens rumpa! Pratade med en dam som undrade om vi hade problem med att korparna slet upp blommorna ur vasen men det har vi ju inte! Det hade däremot hon. Bara denna veckan hade de slitit upp dom flera gånger och det förstår man ju om hon tycker är jobbigt och tråkigt! Det är hennes man som hon här där. Men jag vet inte om Jonathans grav kanske ligger lite mer skyddat under träden, för hennes mans grav ligger väldigt öppet. Kristoffer plockade även ett par nya fina kottar som han la hos sin älskade och saknade lillebror.
På vägen hem så gick vi in på ICA för att handla lite. Skulle ha lite godis och läsk till helgen och så behövdes det köpas nya upp och knata blöjor. Jag kom ut med allt jag skulle ha och lite till, men inte blöjorna! Insåg det lite senare under dagen när jag tog fram en ny blöja till Kristoffer, men vi får åka handla i morgon och tills dess klarar vi oss med dom vi har! Träffade även min fina vän F i affären. Den tokan ska till Göteborg och springa Göteborgsvarvet eller vad det nu heter. Usch och fy, att plåga sig på detta sätt! Men hon tycker att det är kul och det är ju huvudsaken! När vi nästan är hemma passerar vi Pressbyrån så då slinker vi in där och köper med oss varsin glass att äta när vi kommer hem. Alexander är också hemma så självklart köper vi en till honom också! Men det första jag gjorde när jag kom hem var att uppsöka toaletten. Jag var så kissenödig att jag började se rosa ubåtar framför ögonen och längs cykelvägarna i stan finns varken gott om toaletter eller buskage! Så det var bara att knipa! Men det gick ju bra! Och sen blev det glassmumsning! Det tyckte jag att jag förtjänat efter en nätt liten promenad på 2,5 timmar! Och efter det plockade jag upp resten av varorna och sen hamnade jag en stund framför datorn. Gubben jobbar idag så jag har förberett lite middag. Blir väldigt enkelt men ändå gott! Nypotatis, kallskuren kassler, sallad och gräddfil med gräslök. Så jag satte igång och fnattade årets första nypotatisar, men oj vad jag blev besviken! Runt en tredjedel av dom var gröna! Och det är ju inte så kul när man betalat 34 kronor kilot för potatis!
Idag har jag suttit och blivit lätt irriterad på en del statusuppdateringar på Facebook. Jag är lätt allergisk mot alla dessa statusar som säger att det är nationella son, dotter, mamma osv veckan. Eller alla andra bästa barnen, mamman, pappan, syskonen osv....i världen. Ja ni förstår vart jag vill komma. Detta med nationella veckorna är ju störttramsigt! Det är många som använder sig av dessa. Men en tjej skrev igår att det var nationella sonveckan så om du har en son som du älskar...bla bla bla ... Ett par minuter senare skriver samma människa exakt samma sak fast då är det hux flux nationella dotterveckan! Och idag är det enligt samma människa mammaveckan! Men herre gud! Kan det i alla fall inte få bli en ny vecka först?!?! Och de flesta som skriver dessa statusar har ju bara yngre barn och de har väl knappast Facebook? Kanske bättre att säga det till dom istället? Jag behöver verkligen ingen jäkla status som säger att jag älskar mina barn över allt annat i detta universum, det vet både dom och jag i alla fall! Jag säger det till dom flera gånger om dagen, jag tycker det är klart bättre och klart personligare! Men en del verkar inte ha något eget att skriva. Människan jag berättade om till exempel. Jag gick in på hennes sida och hon hade fem eller sex av dessa olika statusar i rad! Jag använder mig väldigt sällan av statusar man bara behöver kopiera och i så fall ska de vara lite roliga eller så. Som den jag hade igår
"Om man för 4 år sedan köpte Ericssonaktier för 100 000kr är de idag värda kring 4600kr. Köpte man istället Telecom, t ex Song Networks, för 100 000kr har man idag kvar 791kr. Om man stället för 4 år sedan var klok och gick på bolaget och köpte starköl för 100 000kr, drack ur dem hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna får man 6741kr. Det är därför grabbarna på torget kallas för A-laget!" Någon liknande denna kan jag slänga in nån gång ibland men annars får det vara! Men det är ju upp till var och en men i och med att denna blogg är om mig så är ju detta då hur jag känner och tycker! Och risken finns kanske att jag får skit för detta, men kan man inte stå för det man lägger upp på FB så kanske man inte heller ska lägga upp det!
Idag skriver jag nog i två omgångar. Klockan är nu halv sju och vi ska äta middag. Måste bara gå ut och klippa lite gräslök först! Så jag fortsätter skrivandet lite senare, antingen efter middagen eller senare under kvällen!
Tillbaka igen! Middagen uppäten och disken i maskin. Det var gott med nypotatis, länge sen sist. Om man inte räknar med några vi köpte för ett par veckor sedan som var från utlandet någonstans. De var väl helt ok, men inte som våra! De var väl mer som en blandning mellan nypotatisar och "gamla" potatisar. Men i dag var de äkta! Ungarna är nu ute på studsmattan och hoppar för glatta livet och jag sitter här. Idag fick Alexander med sig ett papper hem från skolan. Nästa vecka ska de ha hälsovecka och då ska de under ett par dagar dokumentera hur mycket de rör sig. De får poäng för olika saker. Ex cykla/gå till och från skolan = 10 p, träna ex fotboll 30 min = 20 p, hoppa studsmatta 15 min = 20 p. De ska få ihop minst 180 poäng men Alexander får lätt ihop ca 300 poäng utan att göra något annorlunda mot andra veckor! Men det finns visst en del i klassen som knappt får ihop några poäng alls i vanliga fall, för de sitter bara på röven framför datorn. Alexander får sitta ganska mycket vid datorn, men det är ju bara för att han rör sig så mycket ändå. Hade han inte gjort det så hade han ju inte fått sitta så mycket vid datorn, det säger sig ju självt! Men det är lite kul att se det skrivet på ett papper hur mycket han faktiskt rör sig och tränar! När vi räknade ihop en vanlig vecka så tränar han fotboll och PK i 9,5 timmar och lägg till detta en eller två matcher med uppvärmning vilket ger ytterligare två till fyra timmar. Cykling till och från skola och träning ger ytterligare nästan tre timmar. Sen hoppar han studsmatta säkerligen minst 30 minuter varje dag = 3,5 timmar. Och så lägger vi ihop det och får ihop 18-20 timmar! Han är duktig vår kille! Till skillnad från sin mamma... Känner nästan lite dåligt samvete...men bara nästan...! Men jag måste säga att jag blev riktigt förvånad över hur många timmar han rör sig. Att han tränar mycket och rör sig visste vi ju, men att se det uträknat så här ger ett helt annat perspektiv måste jag säga! Nu ska de få hoppa en stund till sen får jag nog ta in Kristoffer för han behöver komma i säng snart. Jag hade ju räknat med att han skulle somna någon gång under de 2,5 timmarna vi var ute och gick idag, men tji fick jag! Han var vaken hela tiden så han lär nog inte bli så svår att få i säng ikväll.
Sitter även och klurar lite på vad kvällen har att erbjuda. Antagligen lika mycket som andra fredagar. Och om det är någon dag jag verkligen önskade skulle bjuda på lite tv-underhållning så är det just fredagar. För ni vet ju vad jag tycker om fredagar! Och i dag är det fredag nummer 14. 14 veckor sedan min älskade fina lilla Jonathan lämnade mig kvar här och fick en ny familj bland molnen. Så idag skulle jag verkligen kunna tänka mig att fly verkligheten lite genom tv:n magiska värld, men det är nog att räkna med för mycket. Men jag tror faktiskt att jag ska kolla upp det med en gång! Sagt och gjort. tv.nu är undersökt och det var ungefär som jag befarade. Så ska det låta och Trädgårdsfredag, annars inte ett skit! En kanal visar Wallander och dom filmerna tycker jag är bra men jag har liksom alla! Så jag har redan sett dom flera gånger! Men jag får väl ta och kolla igenom vårt filmbibliotek...
Än så länge har det gått ganska bra för att vara fredag. Mycket tack vare att jag har hållt mig sysselsatt. Förmiddagen spenderades ju i sällskap med vän och hennes barn och eftermiddagen promenerades bort. Så nu återstår bara kvällen och där lyckades jag titta på klockan! Har klarat av att inte titta på den ända tills nu! Just nu för 14 veckor sedan satt jag i ett anhörigrum på akuten och fick reda på att de inte kunnat rädda min älskade som. Om sju minuter får jag gå in till honom och ta upp honom i min famn. Sex minuter är det nu... Så håller jag på hela tiden mellan de otäcka tidpunkterna på fredagarna om jag inte klarar av att inte titta på klockan. Så idag har det gått ganska bra måste jag säga. Men jag vet också av tidigare fredagar att det är nu det börjar bli som jobbigast. När själva kvällen kommer och klockslaget som visar att Jonathans lilla liv är över har passerat. När jag tänker på de timmar jag satt med honom i min famn och när jag klädde på honom en sista gång. När jag la ner honom i vagnen och hur mitt hjärta gick sönder när jag var tvungen att lämna honom. Men jag kunde ju inte ta med honom hem, det gick ju inte! För som Alexander så brutalt upplös mig om "Mamma, det går ju inte, han kommer ju bara att ruttna..." Det är min älskade äldste son det, brutalt ärlig... Ibland lite för brutalt ärlig...
Älskade Jonathan!
Idag är det 14 veckor sedan du åkte raket till himlen. 14 veckor som vi har fått klara oss utan dig i våra liv. Fast du finns ju alltid med oss, men det är inte samma sak. Jag vill ju ha dig här hos mig i min famn! Idag var mamma och din lille storebror och tände ett ljus vid din grav. Och just nu är han ute och kör radiostyrd bil med pappa! Jag trodde jag skulle få in honom efter att han och Alexander studsat färdigt, men det blev inte som jag tänkt mig! Men det gör inget. Idag vågar han till och med köra lite själv, det har han ju inte vågar tidigare! Förra sommaren vågade han knappt vara ute samtidigt! Han har ju alltid varit rädd för allt som rört sig eller låtit av sig självt. Jag undrar hur du skulle reagerat? Tror inte du skulle blivit så rädd för du var lite tuffare än Kristoffer hittills har varit! Men även detta är en av alla de saker jag aldrig någonsin kommer att få veta om dig. Älskade lilla Jonathan! Mamma älskar dig. Mamma saknar dig. För alltid. För evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar